Den är väldigt bra skriven.

Oj, vad bra. Älskar inledningen. Något jag själv önskar att jag skrivit :-). Men, men. Nu blev det du.

Du vill ha konstruktiv kritik, så då får jag väl bjuda på det :-). 

**Din novell
**I ett land som alla känner till,
i en stad som många känner till,
i en skola som några känner till,
finns en flicka som ingen känner till.
Den flickan heter Lilah, är 12 år och djupt olycklig.

Här skulle jag nog skriva: Hon heter Lilah, är 12 år och djupt olycklig. Kan inte förklara varför men inledningen på meningen klickar inte för mig- Sedan så undviks upprepningen av "flicka/flickan" i två efterföljande meningar.

**Din novell fortsätter
**Världen var oändlig och det visste dem inte. Den var oändligt plågsam, men det visste dem inte heller.

Här skulle jag ändra till "Världen var oändlig och de visste inte det". Eller "och det visste de inte". 

**Novellen fortsätter
**Den var oändligt plågsam, men det visste dem inte heller.

Liknande som ovan, dem ändras  till de.

Fortsättning av novellen
Nu skulle hon hem. Hem till det förskräckliga, men fortfarande dugliga, livet.

Här skulle jag ta bort kommatecknet efter dugliga. Pausen behövs inte, och det känns mer flytande i detta fall utan kommat. 

Jag älskar novellen, och är fullkomligt förtrollad av inledningen. Den sätter tonen på allt som kommer. Och den enda konstruktiva kritik jag kunde ge var mer på vissa formulerinar. Innehållet är perfekt.  /Vanessa

Just precis, tänkte på samma saker som Vanessa. Bra jobbat, bara kämpa vidare!

Jag tänkte på samma saker som Vanessa jag med, så har inget konstruktivt att lägga till. Skriver här bara för att säga att jag älskar den första meningen - och resten är förstås också bra :).

Är klar med den nu ^^ Den blev 10 handskrivna A4 och på cirka 11850 tecken på datorn :P Lite lång, kanske? Sätter inte in hela novellen här, för det skulle bli alldeles för långt att läsa för er! xP Men jag kan lägga in de delar jag är nöjdast med :)

Början(liiite redigerad)
I ett land som alla känner till,
i en stad som många känner till,
i en skola som några känner till,
fanns en flicka som ingen känner till.
Hon hette Maria, var tolv år och djupt olycklig.

Avslutning
Alla känner till landet hon bodde i,
många känner till staden hon levde i,
några känner till skolan hon gick i,
men absolut ingen känner till flickan som blev mördad av sin far.

Jag gillade att jag upprepade mig ^^
Får den säkert betygsatt och kommenterad nästa vecka av läraren, så vi får se vad hon tycker istället ;)

Återkom med resultatet! Ska bli kul att få höra!
Jag tycker det är bra med en sådan upprepning, spec när det är så långt ifrån varandra.

Underbart att knyta ihop början med slutet. Det är en av alla Skrivregler som man lär sig. Så det är väldigt bra.

Det låter som en lång novell till skolan, men om de inte satt en längd så får de njuta av hela din text. Misstänker att de blir lika fascinerade som vi. Håller tummarna. /Vanessa

Det fick egentligen max vara 8 handskrivna ;) Men jag skriver ganska stort, så jag tror läraren kan ha överseende :P

Fniss. Då är det nog lugnt. Men du får nästan garanterat nedslag på det ändå. Vad gör det när det är så bra skrivet. Konstnärlig frihet :-). /Vanessa