Något år senare befann jag mig inne i Mayins bibliotek. Jag skulle hämta en bok till far, och gick långsamt fram mellan raderna av böcker för att hitta rätt ämnesområde. Oljelampor hängde från taken vid jämna intervall, men den här tiden på dagen gav fönstrena tillräckligt med ljus för att de flesta skulle vara släkta. Lukten av läder från de böcker som var nya följde mig i dunklet, beblandades med sprött papper och damm, och jag lät förstrött mina fingrar snudda vid bokryggarna där jag gick.
   Från vissa fick jag en liten stöt i mitt inre, och log - det var ett uttryck för att de var kraftfulla. Kanske att jag en dag skulle kunna använda dem, om jag bara vågade ge upp tillräckligt mycket av min självkontroll och vilja.
   Jag fann boken min far sökte efter i ögonhöjd, dock ett litet stycke ifrån där den borde ha stått, och borstade försiktigt bort det tunna lager damm som lagt sig i det skrovliga lädret. Det var en förteckning över några års skärningar som gjorts på yngre barn, och deras resultat. En rysning gick igenom mig när jag drog ut den, och jag kände mig tvingad att öppna upp boken för att hastigt bläddra igenom sidorna. Efter många av anteckningarna stod 'Dog inom en dag' eller 'Döden kom under skärning'.
   Min far hade själv varit medverkande till att flera av fallen hade skrivits upp, men då som studerande bredvid sin skärande mästare. Om inte ens skärarmästarna kunde hålla ett litet barn vid liv…
   Jag slog igen boken och tittade på de övriga i hyllan: 'En remarkabel upptäckt' stod till vänster om det gapande hålet och 'Blodets gåta' till höger. Båda hade samma författare, till skillnad från boken jag höll i min hand. Något drog in min blick i det mörka gapet igen, och utan att tänka efter sträckte jag på mig för att nå det tunna häfte som låg bakom. Stöten som gick igenom mig höll på att fälla mig till marken.
   Lite nervös rätade jag upp mig och drog fram häftet från dess mörka viloplats. Svett trängde ut i mina handflator och gjorde boken jag höll i andra handen hal. Jag klämde fast den i armhålan och torkade bort fukten från mina händer på skjortan medan jag flyttade häftet mellan dem. Klibbigt damm som fastnade på fingrarna täckte framsidan, men efter lite lätt skrubbande med fingertopparna blev ett gråbrunt, obestämbart material synligt. Det fanns ingen titel, så jag öppnade försiktigt de styva sidorna, spänd över vad jag skulle hitta.
   Ord och meningar från Faderns språk svepte fram, sida efter sida, i en mörk färg som hade bleknat till ljusbrunt på vissa ställen. Det knakade oroväckande om de bundna bladen när jag vände dem. Jag kände till vissa tecken, och skulle kanske kunna utröna betydelsen av några andra - men de flesta, de som hade de betydande rollerna i meningsuppbyggnaderna, var mig helt okända. En insikt om att dessa var böner och formler som jag aldrig tidigare hört slog mig med bedövande verkan. Tänk om de gjorde något viktigt? Botade en sjukdom eller tog bort en förgiftning?
    Upprymd över upptäckten satte jag fart ut genom biblioteket. Jag sprang över gårdsgruset mot flygeln där min fars arbetsrum fanns, och vinkade till honom genom fönstret. Han såg mig inte, och när jag flämtande kom in genom dörren såg jag att han höll på att packa ihop sina skärare i arbetsväskan.
   "Åh, där är du, Dez, vad bra, hittade du boken?" sade han utan att titta upp.
   "Här far", svarade jag och räckte plikttrodet fram den. "Och jag hittade detta också. Vad är det, far? Det är så många tecken jag inte känner igen."
   Far tog både boken och häftet ifrån mig, och rynkade pannen när han öppnade de styva bladen för att se min upptäckt. Jag såg ögonen följa raderna av tecken, och väntade spänt medan han hummade till då och då.
   Han slog ihop häftet och tittade på mig med en blick jag inte riktigt kunde tyda. "Jag får ta itu med det här senare. Det är inget du behöver bry dig om, Dez."

plikttroget ska det stå antar jag?

Jätte bra! jag blev jättenyfiken att läsa vidare! Hoppas att det blir en hel bok. Vill veta, vad är det för en bok? Vart kommer den i från? Vad ska hända härnäst? =) Väntar med spänning på fortsättning!

Haha, ja det skall det, tack :).

Som sagt så kommer du förmodligen inte att läsa en fortsättning i sig, utan bara de korta snuttar som jag av plötslig inspiration måste skriva just då :). Sedan blir det större arbetet att foga samman alla bitarna. Jag har dock en början som jag har filat fram och tillbaka på ett tag, men nu när jag ändrat mig ytterligare en gång om hur allt är uppbyggt, så måste jag in och fila på den igen. Det är bara ett par sidor, men säger rätt så bra hur det fungerar. Den kan jag lägga in när jag har tillgång till rätt dator (för tillfället sitter jag och skriver mail till mig själv ;)).

Tack för kritik, och jag är glad att jag fångade dig :D. Jag har arbetstiteln "Mayierns son", men även "En andes dräkt" kan komma på tal. Om jag inte lyckas med konststycket att göra en (kort) serie.

Gillar det verkligen :) Man blir nyfiken på vad som händer sedan!

Lovar att läsa i helgen. /Vanessa

Jag väntar på en fortsättning!Jag är en människa utan stort tålamod när det gäller läsning,särskilt såna här texter.

Jag vill veta mera Madde…Du skriver jättebra!!

Nu har jag läst det, och sveptes in i en värld som jag så gärna vill veta mer om. Den dagen den ligger på bokdiskarna kommer jag att köpa den. Älskar miljön och känslan som du bjuder på, med allt från läder, damm, svett och långa rader med böcker.

Njutbar läsning.

Du skriver lukten av läder, själv läste jag doften av läder. Men insåg direkt att jag läst det fel. Då undrade jag varför jag läste ett ord som inte fanns. Så slog det mig att det var jag som kände var doften av lädret. Konstigt att jag gjorde det, snacka om inlevelse :-). /Vanessa

#4, #6 & #7 Åh tack! Vad glad ni gör mig, mina ögon tåras :D. Jag skall skärpa mig och lägga in inledningen ikväll, så får ni om inte läsa fortsättningen (den finns inte än, bara uppstaplat i ett par meningar), i alla fall läsa en början.

Jag brukar skriva "doften" just när det gäller läder, Vanessa. jag vet faktiskt inte varför det blev "lukten" här, kanske för att jag just när jag skrev det ville få fram den lite torra, matta lukten som kommer från böcker. Doft låter fuktigt i mina öron :).

Tar gärna emot kritik om ni har, även om det bara gäller ordval eller någon mening som inte flyter när man läser den. Fast detta var ju ett ganska litet stycke, ni kanske får mer kött på benen efter inledningen ;).

ang lukten vs doften. Visst känns det lite som att en lukt är dålig medan en doft är god? Eller är jag ute och cyklar?

En lukt för mig är ganska neutral, men en doft måste vara god, annars är det ingen doft. Har sett många felaktiga beskrivningar om hur liknande "en frän doft av spya spred sig i rummet" Ja, ni förstår ;). Någon har använt synonymordlistan i word utan att tänka, typ.

Men en lukt för mig kan vara både av godo och av ondo. Det kan finnas en isande lukt av snö i vinden, likväl som av sopor :).

Någon som har lite bevis om lukt vs doft? Har själv ingen ordbok ^_^.

Tittade i SAOL på nätet och fick fram detta om lukt: utdunstning av […] ytterst fina partiklar som med luften föras upp i näsan o. gm retning av vissa där befintliga sinnesceller (luktceller) framkalla specifika förnimmelser (luktförnimmelser); äv. (särsk. ss. första ssgsled) pregnant, dels: vällukt, doft, dels: dålig lukt, stank; […]

Dvs, så som jag tolkar det, att lukt är den generella beskrivningen. Doft är en benämning på vällukt , liksom stank är en benämning på dålig lukt.

Jag tolkar som du! Tänk vad vi lär oss saker varje dag =)

Här kommer den utlovade inledningen:

Jag har haft mardrömmar i många år. Plågade ansikten, likt vita teatermasker mot en svart avgrund, som skriker ordlöst och ber mig att se dem, erkänna dem. Varje gång har jag vaknat med gåshud på armarna och en flod av stickande svett rinnande ner i mina ögon.
      Jag minns första gången det hände. Min far, en av de få skärarna bland prästerskapet Mayin, hade genomfört ett födelsesnitt vid en svår förlossning. Jag hade stått som hjälpreda, knappt tolv år gammal, under det ordnade kaos som råder vid en skärning. Förutom jordemodern och den arma kvinnan var vi två de enda där. Hans röst har fortfarande makten att ljuda genom mitt huvud som om det var igår.

"Dez, ge mig skäraren."
      Jag stod stum i scenen som utspelade sig framför mig. Främst i mitt blickfång var den enorma magen på höggravid kvinna. Gnyende läten, som från hundvalpar, undslapp hennes läppar då och då, och hon hade borrat ner fingrarna i de vita lakan som för anständighetens skull täckte de flesta delarna av hennes kropp. Hennes underklänning var uppdragen och blottade magen. Mörkt hår låg klistrat mot ansiktet, och ögonen var uppspärrade av skräck. Jordemodern, en rund och varm kvinna i vanliga fall, såg nu sträng och fokuserad ut där hon baddade av kvinnans mage med jod. Allt glänste brandgult i skenet av fem gyllene eldfat utplacerade runt sängen, där eldar brann från kol och Mayins heliga saltkristaller. Min far stod med en hand vilande på den uppspända magen och koncentrerad blick. När han upptäckte att jag inte rörde mig flackade hans ögon irriterat bort till mina. 
      "Detta är inte rätt tidpunkt att somna, Dezeval. Ge mig skäraren. Och lägg mer bränsle i eldfaten."
      Som om hans ord befriat mig började min kropp handla, och jag plockade kvickt upp en liten, ytterst välslipad kniv från hans redskapsetui. Efter ett dopp i en spritlösning torkade jag av och gav den, handtag först, till min far. Han tog varsamt emot den och började sedan muttra den för mig välkända formeln för smärtbedövning. Under tiden gick jag runt i rummet och lade på mer kol och en nypa kristaller i eldarna. Jag tittade på kvinnan i smyg, beundrade både hennes kurvor och hennes mod. Det var inte alla som klarade av att se skärarna, och veta att de snart skulle bli uppskurna. 
      "Du kan gå ut nu, Dez", sade far när han var klar med formeln. "Du är fortfarande ett par år för ung. Var inte rädd, Milea, du kommer inte att känna något. Blunda, så ja, det är bra."
      Jag var van vid att bli utskickad. Vid hans första ord hade jag lydigt börjat gå mot dörren, men ett infall fick mig att titta tillbaka på kvinnan i sängen. Jag såg på henne att hon inte lyssnade till hans ord. När kniven närmade sig hennes mage började hon snyfta med en liten, förtvivlad röst, och hennes ögonfransar förrådde henne där de fladdrade av ansträngningen att hålla ögonen öppna en liten glipa. Hennes skakningar gjorde att min far tvekade en fingerbredd ovanför den spända huden.
      "Vänta, far," bad jag, och gick snabbt tillbaka till huvudändan av sängen. Jag tog kvinnans hand och såg till att hon fokuserade på mig i stället. En fuktad duk låg intill hennes huvud, och jag sade små, lugnande ord medan jag baddade av hennes panna och haka. Jag vet inte vad hon såg i mina ögon, men hon blev lugn och lyckades till och med le ett skälvande, ansträngt leende. Jag hoppades att jag blockerade hennes sikt med duken.
      "Det är bra, Milea, lugn", hörde jag min röst säga, som till ett skärrat djur. Mumlade ord som var oviktiga jämfört med tonfallet de sades i. "Du är duktig, allt kommer att gå bra." 
      Jag såg i ögonvrån hur far skar i henne, men vägrade låta mina ögon dras dit. Det var över så snabbt att jag blev förvånad av de öronbedövade skriken från två spädbarn. Jag log brett mot Milea, och såg hennes ansikte slätas ut av lättnad. Hon blundande och fick fram ett flämtande skratt på gränsen till gråt.
      Far torkade försiktigt runt det gapande såret, som nu tycktes betydligt mindre än på den tidigare uppsvällda magen. Jag upptäckte, inte utan ett visst mått av stolthet, att jag inte längre blev illamående av synen av dukar dränkta med människoblod.  
      Jordemodern kom med det ena barnet, nu avtorkat och insvept i en mjuk linneduk, och lade ner det vid sin moders sida, innan hon vände sig bort för att ta hand om nästa.
      "Kom, Dez," sade min far genom barnaskriken när han såg att jag var intresserad av hans handhavanden. Jag gick villigt och ställde mig vid hans sida. Han blickade ner på mig, och jag tyckte mig skymta förvåning i hans ögon. "Bra gjort, Dez. Hjälp Mor Anzie med barnen först, så kan du få hjälpa mig med de helande texterna sedan."
      Hans beröm hettade i kinderna när jag hämtade sot från kanten av ett av eldkaren för att måla runan för välgång på barnens pannor.
      Resten av kvällen flöt på som i en dröm. 
      "Aza avanon", sade min far. "Det är vad du kan hjälpa mig med. Och håll bara grundtonerna. Du har hört melodin många gånger förut. Med båda våra energier skall du se att det här kommer att gå lätt och fort." 
      Jag var alltför fokuserad på att bidra till min fars mässande och skjuta till min energi för att lägga större märke till det som skedde i resten av rummet. Min barnröst ljöd klarare än min fars djupa stämma, och jag kände hur kraften i orden fortplantades i mina stämband och gled ut i min kropp. 
      Sedan hade jag svårt att beskriva känslan som tog mig i besittning. Min far sade en gång att vi blev som fyrbåkar i den andliga världen, och att vi öppnade upp oss för Faderns andar. Lektionerna med Mayins prästerskap gjorde sig påminda och stärkte min tro på detta. Jag kunde känna hettan från min far, och anade att jag utstrålade en liknande värme. Samtidigt förlorade jag handlingskraften i min kropp. Min röst stakade sig, och jag kände hur jag trycktes undan i en betraktares roll. Genast återupptog min röst den påbörjade sången. Mina händer rörde sig av egen vilja, något som var både obehagligt och tröstande, då jag visste att jag nu var ett käril, helt i våld av en av Faderns andar. Dess kraft lades till orden och under mina och min fars händer flöt sårkanterna ihop. När jag återfick kontrollen över min kropp fanns bara ett tunt ljusrött märke kvar, knappt värdigt att ens kallas ett ärr. Jag borde kanske ha varit van, men jag såg det som ett lika stort mirakel varje gång. En trötthet som jag började bli alltmer van vid sköljde över mig.
      Jag tror att fadern blev insläppt strax efteråt, och att jordemodern visade honom barnen och sin matta fru med lugnande ord som att allt gått bra, att alla mådde bra, att både flickan och pojken var välskapta med tio fingrar och tår och vackra ansikten. 
      När kvällen fann oss hemma framför den öppna brasan somnade jag uppkrupen i fåtöljen direkt efter kvällsvarden. Jag vaknade till när min far bäddade ner mig i min säng, hans ögon både varma och fundersamma på samma gång, men så fort jag fick huvudet på kudden somnade jag igen. Någonstans långt bort berättade min far för en av de andra Mayierna att jag utan problem hade genomfört en andra gradens bön. Jag vill minnas att jag log.

Du fortsätter att leda mig in mig i en värld som är helt ny för mig. Skrämmande eller trevlig och varm. Framtid eller dåtid, här eller där. Det vet jag inte, men min nyfikenhet är garanterat väckt och du håller min hand. /Vanessa

åååh, det är såååå bra! =)

det var en grej jag reagerade över lite… vilket år är vi inne på? jod och spritlösning.. jag antar att det är saker som funnits länge (har dålig koll) men kanske skall man kalla det något annat om berättelsen är från dåtiden, som jag iaf i mitt huvud ser den.. en funderation bara!

#14 Tack för de orden, Vanessa!

Jag är glad att du inte får en direkt känsla för om det är skrämmande eller trevligt, eftersom jag hoppas att gränserna mellan gott och ont skall suddas lite i kanterna, och att det skall finnas betydligt fler gråzoner i annars rätt standardiserade frågor - vad är skrämmande egentligen? Hur långt får man gå för att rädda någons liv? Är ett liv värt att leva om man för alltid kommer att vara fängslad? Vi får se hur jag lyckas :). 

Jag hoppas även att de som läst fantasy känner att det är någorlunda nytt, det jag skriver… men det kan bara tiden utvisa :).

#15 Tack!!!

Och tack för din fundering också :). Jag får efterforska lite, kanske att orden kan ersättas med något mer "dåtida".

Jod "upptäcktes" inte förrän 1811. Dock så vill jag inte känna mig helt fast i vår världsbild, utan kan tänka mig att den här världen har upptäckt lite mer i det medicinska området. Däremot bör jag nog kalla det något annat än jod, och eftersom jod kan utvinnas ur kelp, så får jag spinna vidare litegrann på tång, hav etc, och se om jag hittar något som känns bra i munnen :).

Sprit har funnits sedan yngre stenåldern, och en spritlösning för mig är inget annat än utspädd sprit. Får se om jag kanske döper just denna spritlösning till något mer "medicinskt" :).

Måste bara säga I <3 Wikipedia!

Jag har fått så mycket inspiration från de persiska religionerna, och jag älskar att man kan läsa historia om det mesta, inklusive medicin och liknande, och därifrån studsa vidare till mer specificerade artiklar :). Jag kan lätt spendera en dag med att bara studsa fram och tillbaka mellan länkarna och ta till mig tidbits här och där. Suveränt!

Ja givetvis gör du precis som du vill om saken, och båda blir säkert bra. Orden känns för mig rätt kliniska och känslan jag får är väl mindre klinisk.. hm… klurigt värre..! du är nog bättre på fantasin än jag uppenbarligen =) men kanske kan dom tvätta i amoniak? det är väl steriliserande och känns ju grymt dåtida…?

Ah!!!!När ska denna bok komma ut?är min första fråga

Sen till nästa fråga: Hur tusan kom du på detta??Det är otroligt bra och du kommer inte ha några problem med förläggare kan jag säga!Detta kommer dom utan tvekan att ge ut!

#21 Wow, menar du det?! Jag blir både förvånad och glad - trodde inte att jag hade en chans att bli utgiven, om/när jag blir klar med boken - det finns så många otroligt duktiga författare! Jag får visst sätta igång på riktigt, nu ;). Men jag tror att jag kommer behöva ett par år, tyvärr, om jag inte får tummen ur ordentligt… Mitt nyårslöfte var att jag skulle komma igång med min bok. Att lägga upp lite här för kritik var en del av det, och nu har jag ju uppenbarligen fått en sporre att fortsätta!

Sedan så har denna berättelse fått så många om- och men-törnar så jag vet inte var jag har fått alltifrån längre. Dezeval har funnits hos mig i några år, och hans berättelse har blivit petad på konstant. En del har inspirerats av Wikipedias sidor om den persiska och indiska kulturen/religionen från tidiga medeltiden. Mångt och mycket har jag resonerat fram och tillbaka med mig själv om, speciellt hur magin skall fungera, och vad som egentligen är bokens fokus och drama. Sedan antar jag att mitt skrivsätt är inspirerat av Robin Hobb som är min absoluta favoritförfattare, men jag hoppas att jag får till min egna klang i allt - jag läser henne ju trots allt på engelska, och skriver på svenska :).

Tycker att det inte behöver finnas en tid. Det kan vara dåtid eller framtid. Vi själva som läser skapar bilden och därigenom tiden för det hela. Om jag visste tiden, låt oss säga 1802 så kommer det plötsligt en massa saker du som författare bör ha koll på, klädstil, mat och så vidare. Gillar att inte veta, faktiskt. Och jag är verkligen inte en fantasyläsare. Det här är nog det närmaste jag kommit det :-). /Vanessa

Och eftersom detta inte är menat att vara vår värld, så har tidsperspektivet än mindre betydelse. Att jag har sagt 1500-tal i första inlägget är bara för att jag själv skall få en språngpunkt, och en känsla för hur samhället ser ut. Det finns ingen elektricitet, vilket ger många begränsningar. Skjutvapen är det någon långt borta som har börjat experimentera med, men inget vanligt, osv… Detta samhället kanske är uppbyggt mer på sin tro och magi, och gått framåt mer i vissa saker och mindre i andra, jämfört med vår värld.

Det är det som är det bästa med fantasy - jag bestämmer ;). Det krångliga är hur mycket man skall hitta på, och hur mycket man skall låta vara, för att folk skall få någon verklighetsuppfattning. En häst kanske fortfarande skall få heta häst, och inte chari, t.ex :). Vilket också bråkar lite med mig vad gäller jod. Tångblod, någon? :).

Så bra! Man vill verkligen läsa mera!

Tack :D

#20 Nu har jag bestämt mig för vad han skall tvätta med - det blir givetvis eldvatten ;).

Smeknamn på brännvin, som började destileras på 1400-talet så det passar in i min fiktiva värld som är löst baserad på medeltid-renessans (men även antiken), och benämningen känns helt rätt. I min värld heter det eldvatten både för att det är vattenlikt och bränner i strupen, samt att det importeras från Eldsländerna i norr, där jag planerar lägga mitt medicinska universitet. (De kallas eldsländerna för att där finns aktiva vulkaner, annars är de rätt så kyliga, tänk Island med sina glaciärer :) ).

Jag har även börjat få ihop hela röda tråden, tack vare min sambo som gav mig lösningen på mitt problem med alltför mäktiga fiender till huvudpersonen, och hur han skall klara sig över huvud taget. Det mesta snurrar fortfarande i mitt huvud, jag får se till att få ner alla tankar på papper så de inte försvinner :).

Whohoo, bara lite nöjd och glad att det kanske äntligen blir en bok av Dezeval som figurerat i mitt huvud de senaste åren, och behövde skriva av mig! ^_^

Tips på  Förlag du kan fundera på medan du skriver =)

http://anomar-forlag.se/

#28 Ger hon ut andras böcker också?

Sedan funderar jag på om jag inte skall försöka använda ett Förlag som har gett ut fantasyböcker…?

Men det är ändå något år eller fem in i framtiden :). Kul dock att få uppmaningen att tänka på Förlag redan nu - men ge mig inte alltför mycket hopp, då kanske jag blir odräglig ;).

Eldvatten, det är så rätt. Men du har ju redan börjat bli odräglig. Du har ju redan lagt en tråd om författer och Förlag :-). Så ska vi ta ner dig på jorden :-). Tycker att du ska söka till ställen som håller på med fantasy för då kan du nog få pengar när du arbetar. Inte en massa, men så att du kan koncentrera dig lite mer. Sedan så är det viktigt att du förstår att du kan få nej från flera ställen. Tänk då på Astrid Lindgren, Mick Jagger och andra som  spolades, men lyckades för att någon nappade. Så ge dig inte. För det du skriver är underbart. Och jag är verkligen inte en fantasyperson men fastnade som ett kardborrband i denna berättelse. /Vanessa

#30 Haha, så rätt så ;). Men funderingarna om Förlag och löner är något som jag tänkt på i tio års tid, det är väl nu när jag känner att jag har en möjlighet att faktiskt skriva en bok som frågorna blir lite mer aktuella :). Jag har inga pretenser om att jag blir utgiven på ett kick. Jag förväntar mig faktiskt att till slut ge ut min "bok" själv, m.h.a. t.ex Vulkan. Visste inte att man kunde få pengar under tiden man skrev - det får jag väl titta lite på… tänk om man kunde ta en månads tjänsteledighet bara för att skriva, och samtidigt få ett Förlag som backar upp en… (fast nu vet jag ju inte hur mycket pengar det gäller, en månad kanske är att ta i ;) )

Ja,hon ger ut andras böcker också,eller rättare sagt det är hennes man som har förlaget.. =)

Eldvatten, låter bra!  Nu vill vi läsa en fortsättning!