
Utmaning för skrivlustare
Vi kommer framöver ge er utmaningar här på Skrivlust. Utmaningar som du kanske känner för att göra, eller rent av får panik för. Läs igenom upgiften, fundera en massa. Kanske du sprutar ur dig fenomenala lösning på en gång, eller så behöver du få tid på dig. Och det ger vi.
Uppgiften ska vara inlagd här senast den 3 februari, kl. 18. Du får skriva max 2.500 nedslag. Det är för att det ska vara överkomligt för oss alla att läsa :-). Vi diskuterar, och det finns inga SVAR. Däremot vad man kan tänka på, som uppbyggnad med mera.
**Uppgift - första scenen
**Du ska skriva första scenen/scenerna om en kuststad eller ö. Det är underbart där, solen skiner och sanden mjuk. Plötsligt händer något. Vad?
Har du musik med, vilken? Är det någon speciellt klipp, vinkling, ljus, närbilder, avståndsbild som regissören måste veta? Om inte, nämn inte det då.
Förberedelse
Tänk på filmer du ser och sett. Bra som dåliga. Hur snabbt drogs du in i historien? Hur snabbt förstod du vilka som var med och vad den handlade om? Håll gärna ögonen öppna på filmers/sceriers första scener i några dagar.
Ljuset släcks
Biobesökaren har laddat upp med popcorn och läsk. Tystnaden lägger sig. Ridån går upp. Första scenen börjar. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Ja, jätteroligt! Hoppas alla tar sig an denna uppgift!
En kul utmaning Vanessa.
Eftersom jag har film som mitt stora intresse (gamla filmer från förr) och aldrig har varit i närheten av att skriva något typ filmmanus så skulle ju detta kunna vara kul.
Nu håller jag ju på som bäst på och förbereder min studiecikel som ska handla om gamla filmer och skådespelare.
Får se om tiden räcker till.
Vill också passa på att säga att ni som håller i sidan "skrivlust" har verkligen fått bra uppstyrning och ordning. Bra idé med de personliga poesitrådarna.
Jag kanske inte skriver så mycket men är ofta inne och läser, får man ha en favorit bland alla skribenter? Vanessa du är bäst!
"Birollsinnehavare"
Birollssällskapet "BIRA"

Snyft, vad snällt skrivet av dig. Det var precis det jag behövde läsa då jag är deppad just nu. Så självklart får du ha favoriter tycker jag :-).
Kul med studiecirkeln. Fler trådar som kanske intresserar dig kommer framöver, och då kanske du kan hoppa på tåget. Är ju utbildad scriptwriter utöver copywriter så det är mitt stora intresse. Sa till mig själv för många år sedan att jag skulle börja skriva manus när jag fyllt 40. Nu är jag 40 och måste väl hålla mitt löfte till mig själv :-). Ville ha livserfarenhet och vara varm i kroppen med mitt copyjobb.
Det var ditt inlägg som gjorde att vi slog slag i saken. Vi hade skjutit på det, men du fick fart på oss.
Tack för berömmet, mys ända in i hjärtat. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Huffar och puffar upp denna tråd lite så att fler kan läsa och fundera på om ni vill vara med. Det behöver inte skrivas som ett manus utan kan skrivas som ni vill. Men ändå uppstarten på en film, spännande, rolig, rörande, tragisk, episk, för barn eller vad det nu blir. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Oh, vad skoj :D
Men ska det vara som ett filmmanus? Eller bara en vanlig novell?
Haha, det börjar kittla i fingrarna nu *s* Får nog ta mitt skrivblock och gå och sätta mig någonstans…
Hanna
Nu svarar jag i Vanessas plats. Rätta mig om jag har fel. Jag tor du får lägga upp det lit ehur du vill, det som känns bra. Men tänk på att läsaren ska få en inlevelse som i en film, så du tar med allt från hur det ser ut till vad som händer =)
Ska bli kul att läsa!
#6 - Hm, okej. Jag ska klura lite på det ^^
Hanna

Ok,då kan väl jag börja.Men jag varnar er.Nåt sånt här har jag aldrig försökt mig på att göra förut…
Kvinnan i fisknätet
Jag vaknade på gott humör och gjorde i ordning min frukost som jag skulle äta ute på terassen till mitt strandhus.En mugg te med nybakade scones skulle sitta fint. Efter att jag ätit klart skulle jag göra det jag gjort i alla dessa år sedan jag köpte det lilla vita huset ; Varje morgon brukade jag ta en kort simtur, fast först promenerade jag längs stranden och njöt av att vara alldeles ensam.
Denna morgon skulle visa sig vara helt annorlunda!
Jag tog en blå sarong över den vita baddräkten,sparkade in fötterna i de flerfärgade flipflopsen,hängde min ljusa handuk runt halsen och gav mig iväg längs den lilla barrtäckta stigen.
Det var bara 60 meter till stranden.Strandhuset låg väl insynsskyddat av storvuxen syren som just nu blommade sina stora lila blommor.
Fåglarna kvittrade och humlorna surrade.Jag njöt av varje sekund av somrarna som jag älskade att tillbringa här.
Efter ett par minuter var jag framme vid stranden.Vattnet såg verkligen lockande ut,blågrönt och stilla.Några små moln ville bildas men den vaga brisen lyckades få dem att försvinna.Solen strålade verkligen idag.
Jag släppte handduken i sanden,sparkade av mig flipflopsen och tog av sarongen.Sen sprang jag förväntansfullt ut i vattnet och kastade mig i.Lite längre ut cirklade måsarna över något som fanns i vattnet.
Nyfikenheten tog över och jag simmade dit.
Först ville jag inte inse vad det kunde vara.
Jag simmade närmare och såg att det var en människa,en kvinna,som var inlindad i ett fisknät.Nätet hade fastnat i en stock som flöt och detta hade hindrat kroppen från att sjunka.Hennes långa mörka hår letade sig ut genom maskorna,ringlade och vajade som ormar i vattnet.
Jag lirkade lös nätet från stocken och simmade med den döda kvinnokroppen dragandes efter mig,in mot land.
Hennes brustna blick etsades sig fast på min näthinna.
Det var svårt att få kroppen tillräckligt långt upp på stranden för att rädda det från tidvattnet.Jag kände att jag måste kräkas och var matt i kroppen och febrig av chocken och ansträngningen.
Jag lämnade kroppen där på stranden och sprang vingligt till strandhuset för att ringa larmcentralen.Sen kräktes jag igen.
©Susanne Strömstedt

Väldigt bra Susanne, jag ser bilderna framför mig.
Abico, jag låter det hela vara lite öppet. Så man kan skriva som man vill, för om man ska skriva exakt som ett manus så sätter det krokben direkt. Och det vill jag inte göra för någon av er. Men det ska bara handla om starten av en film, inte hela berättelsen. Novell och sådana texter så kan man gå rätt långt på 2.500 nedslag, men här är det bara början.
Så fundera, vässa pennan och klura på. Väntar med spänning. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Hur många nedslag har jag gjort…Är det för många?
Jag tycker det är svårt att kolla det/Susanne
Om du skirver i word så kan du klicka på "verktyg" i menyraden, å sedan "räkna ord" då kommer en ruta fram med uppgifter om antal ord, tecken osv.

Aha..Tack Emma
Men jag har bara wordpad…är det samma sak?
Där hittar jag inte verktyg i menyraden
wordpad? känns som att där funkar inget…? Vet inte tyvärr. Hur kan du inte ha word kvinna? =)

Du hade 2.132 nedslag inklusive blanksteg, och de ska vara med i matematiken. Men snälla, lilla Susanne. varför har du inte word? Lovar att en ny värld skulle öppna sig för dig om du använder det.
Mer info: Det var 350 ord, 14 stycken, 39 rader. Man kan kolla allt från läsbarhet, alltså hur krångliga ord man har, till om man glömmer mellanslag och så vidare. Så word är bra och det finns nog andra program som är liknande. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Haha tack Vanessa, stöd min kamp för att ge word åt folket! =)

Suck,ja jag måste nog ha word.men var får jag tag på det då?Detta var det som följde med xp…
Word ingår i Office paketet och skulle du köpa det så kostar det tror jag ca 6000kr.
Du har ingen vän som du kan låna skivan av?
Det finns också ett Office liknade program gratis att hämta men jag har tyvärr glömt namnet.
Jag föreslår att du går in på ifocus sidan "Datorn" och skriv att du har Wordpad och vill ha något bättre så får du säkert 10 bra förslag.
"Birollsinnehavare"
Birollssällskapet "BIRA"

Ett gratisprogram som liknar Office och har ett wordprogram heter OpenOffice. Min sambo föredrar det :).
Men nu finns Office från Microsoft även att köpa för hemmaanvändare och studenter, och kostar då bara runt 1190 kr! Titta t.ex på NetOnNet's hemsida: http://www.netonnet.se/index.asp?iid=89915
Om jag inte redan hade en Officeversion så hade jag köpt den på studs…

I detta skrivande om skrivande, så vill jag påminna er om att skriva på utmaningen om ni känner för att skriva det. Hoppas att fler vågar testa detta och utmana sig själva. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

#18
Jag har inte råd tyvärr…är fattig som en kyrkråtta

Nåväl, jag postar bara för att få vara med, för det blev verkligen cheesy!
Scen 1 - Badstrand i Hawaii
Vi möts av en klarblå himmel med gassande, bländande sol. Avlägset hörs sorl av barnskrik och plask, som blir tydligare när kameran sveper ner över palmerna och sedan ut över en vit strand med parasoller, badstolar och människor som solar, barn som leker en kort bit ut i vattnet och ungdomar som spelar volleyboll och spelar musik, senaste hitsen.
Kameran tar det lugnare runt ett par i trettiofemårsåldern där kvinnan kastar en flaska med sololja till mannen och säger "Fatten me up". Hon vänder på sig i solstolen och medan mannen smörjer in hennes rygg, petar runt bland sina tillhörigheter. Vi får se en plånbok med FBI-id, och hon ler när hon lägger den underst i klädhögen.
Kameran fortsätter ut över vattnet där en tonårstjej paddlar ut på en luftmadrass. Hon vänder sig för att sola när en hand dyker upp ur vattnet och drar ner henne. Först kämpar hon, sen upptäcker hon att det är pojkvännen, och puttar bort honom medan hon simmar upp till ytan igen. Hon skvätter vatten på honom med ett skratt och utbrister "You're such an idiot!" De skvätter vatten på varandra under fortsatta förolämpningar, tills tjejen utropar "Wait". Hon tittar på armen och tillägger med dystrare min: "Oh no, I've lost my bracelet!" Pojken himlar med ögonen, "I'll find it", och dyker ner.
Under vattnet kittlar han henne under foten, och simmar sedan ner mot bottnen. Just där är det en del sjögräs på sandbottnen, så han börjar vika de långa remsorna åt sidan medan han simmar. Plötsligt får vi se en närbild på pojkens ansikte där ögonen först blir oförstående, och sedan skräckslagna innan han blåser ut all luft och försvinner i ett virrvarr av bubblor. Kameran byter vinkel och vi ligger på bottnen med en död man med en arm som flyter upp ur sjögräset i förgrunden, och den gassande solen genom det av bubblor upprörda vattnet i bakgrunden. Fade out…

Oj, den var väldigt bra. Skapar även här en massa bilder och bra presentationer. Tack för bidraget. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
#21 AH! Vad var dte på botten? du är grym på beskriva saker så man får inlevelse!

#23 Aha, nu när jag läser den igen kan man få intrycket av att något på bottnen gör att pojken dör, och att det är han man ser ligga där när kameran byter vinkel. Det hade ju varit mycket bättre! Nu hade jag bara tänkt att han hittade en död man på bottnen, och det var därför han blev skräckslagen. *Fniss* så det kan gå…
haha oj då, jag trodde pojken dog! haha

Nu börjar klockan ticka ner för denna utmaning. Så utmana er själva och försök skriva ett bidrag. Så jag får något att titta på på måndag. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Mitt bidrag, ett första försök x)
Scen 1
Kameran blickar över het morgonsol och glänsande hav. Fiskmåsar skriker. Man får se fiskebåtar som lugnt lämnar hamnen och motorbåtar som studsar fram över de starka vågorna. Bilden zoomar in på ett nyförälskat par som sakta ror fram i en vacker eka. De kysser varandra och kameran lämnar dem.
Man zoomar istället in på ett hotell i närheten. På taket står det "Balitchiwa Hotel" i stora, röda bokstäver. Kameran sänks. Några våningar ner, framför hotellet finns en restaurang. Vid ett av borden sitter två barn som vädjar efter glass och föräldrar som inte låtsas om dem, utan bara njuter av det varma vädret. De arga barnen lämnar bordet och springer till andra sidan restaurangen och nerför en trappa.
De förskräckta föräldrarna rusar efter dem, hals över huvud. Barnen hoppar över det sista steget av trappan och springer iväg över stranden. Precis som ett av de två barnen, en liten femårig pojke, tänker hoppa i vattnet, så får hans pappa tag på honom. Pappan bär iväg honom samtidigt som han förklarar att pojken absolut inte får göra så igen.
Kameran stannar med blicken på stranden. På solstolar ligger solbrända, nakna tanter och i sanden leker vitbleka barn noga insmörjda i sololja. Vattnet är fritt på folk, de flesta äter frukost ännu.
Plötsligt sköljs alla av en orosväckande vind. Den är kall och svalkande, inte alls som de vanliga, heta vindarna. De flesta märker det knappt och några huttrar bara till, men ett par av gästerna på stranden tittar ängsligt ut mot havet. Ingen tänker mycket mer på detta och alla gästerna återgår snart till sina sysselsättningar. En till, kall, hård vind sköljer in över människorna. Kameran sjunker till havsnivå.
Allt är helt plötsligt stilla. Vattnet skvalpar inte mot båtarna, fiskmåsarna ljuder inte längre och flera av gästerna går fundersamma fram mot strandkanten. Precis som att någon dragit ur proppen ur ett badkar sköljs vattnet tillbaka. Paniken sprids och en gäst förstår vad det är och skriker förfärat:
_"Tsunami! Tsunami!"
_
© by Creation
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Den var bra. Skapar bilder, presenterar det som jag misstänker är/kan bli huvudpersoner. Tack för bidraget. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Nu är det dagen efter utmaningens slut. Nu kommer jag gå igenom bidrag efter bidrag. Börjar med Susannas bidrag. Och ger applåder, för att hon aldrig gjort något liknande.
Susannes bidrag, vanlig text Susanne**, fet text mina kommentarer.)
**Jag vaknade på gott humör och gjorde i ordning min frukost som jag skulle äta ute på terassen till mitt strandhus. **(Du skriver i jag form. Men film visar inte "jag" utan huvudrollsinnehavaren. Så ingen vet att det är "jag", om du inte lägger det som speakertext ovanpå då och då. Så att folk förstår.)
**
En mugg te med nybakade scones skulle sitta fint. Efter att jag ätit klart skulle jag göra det jag gjort i alla dessa år sedan jag köpte det lilla vita huset; Varje morgon brukade jag ta en kort simtur, fast först promenerade jag längs stranden och njöt av att vara alldeles ensam. **(Här är tankar, inte handling som det är i film. Vi vet inte att hon gör detta varenda morgon, för vi har inte sett det. Och att frukosten skulle sitta fint, det måste vi se. Så för att veta att hon gör det varje dag måste vi visas det med skådisen. )
**Denna morgon skulle visa sig vara helt annorlunda! *(Hur vet vi det? Förklaringen får vi senare, men inte ännu.)*
Jag tog en blå sarong över den vita baddräkten, sparkade in fötterna i de flerfärgade flipflopsen, hängde min ljusa handuk runt halsen och gav mig iväg längs den lilla barrtäckta stigen. (Här kan man se hur hon, "jag" ser ut och hur vägen till sjön ser ut. Här skulle jag gärna lägga in förtexter på vilka det är som spelar in filmen. Namn, promenad, namn, promenad.)
Det var bara 60 meter till stranden.Strandhuset låg väl insynsskyddat av storvuxen syren som just nu blommade sina stora lila blommor.
Fåglarna kvittrade och humlorna surrade.Jag njöt av varje sekund av somrarna som jag älskade att tillbringa här. (Rent generellt så ska det skrivas i nutid, så hunlorna surrar, och surrade inte. Vi är med på resan.)
Efter ett par minuter var jag framme vid stranden.Vattnet såg verkligen lockande ut, blågrönt och stilla. Några små moln ville bildas men den vaga brisen lyckades få dem att försvinna.Solen strålade verkligen idag.
Jag släppte handduken i sanden,sparkade av mig flipflopsen och tog av sarongen.Sen sprang jag förväntansfullt ut i vattnet och kastade mig i. Lite längre ut cirklade måsarna över något som fanns i vattnet. (Hör har ser jag intressant film med måsarna som kretsar över vattnet. En bra bild.)
Nyfikenheten tog över och jag simmade dit.
Först ville jag inte inse vad det kunde vara. (Här är tankar igen, så det måste visas i ansiktet.)
Jag simmade närmare och såg att det var en människa, en kvinna, som var inlindad i ett fisknät. Nätet hade fastnat i en stock som flöt och detta hade hindrat kroppen från att sjunka. Hennes långa mörka hår letade sig ut genom maskorna, ringlade och vajade som ormar i vattnet.
Jag lirkade lös nätet från stocken och simmade med den döda kvinnokroppen dragandes efter mig, in mot land. (Det här ger intrycket att det är en mentalt stark människa som kan dra liket in till land, kanske hennes jobb var det första som slog mig. En polis? Inte många andra skulle lirka, simma och så vidare.)
Hennes brustna blick etsades sig fast på min näthinna. (Snygg bild.)
Det var svårt att få kroppen tillräckligt långt upp på stranden för att rädda det från tidvattnet.Jag kände att jag måste kräkas och var matt i kroppen och febrig av chocken och ansträngningen. (Med bild måste vi se var tidvattnet brukar gå, annars så vet vi inte problemet. Sedan angående hennes illamående, så vill i varje fall inte jag se det på en filmskärm. Så regissören får tänka på hur de ska filmas.)
Jag lämnade kroppen där på stranden och sprang vingligt till strandhuset för att ringa larmcentralen.Sen kräktes jag igen. (Okej, hon är inte polis, inte van vid skrämmande händelser. Men ändå så duktig så att hon släper in liket, innan hon ringer polis. Men hur kan hon reagera så "kallt" undrar jag. Så jag är nyfiken på vem hon är. Hoppas på förklaring snabbt. För presentationen av henne saknas fortfarande.)
Om du skriver ett manus ska du tänka på handling, bilder, karaktärer, Dialog, monolog, vad som sägs mellan raderna, blickar, bildval, och så vidare. För i film kryper vi inte in i hjärnan på karaktärerna som man gör i böcker. Där vi skapar bilderna. Därför klagar folk så ofta på filmatiserade böcker och säger att de inte är lika bra.
Tack för ditt fina bidrag. Vilket jag menar, även om du nu kanske tycker att jag bara klagar på det hela. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Maddes bidrag. Maddes text vanlig, **och mina kommentarer fet text.
Scen 1 - Badstrand i Hawaii
**Vi möts av en klarblå himmel med gassande, bländande sol. Avlägset hörs sorl av barnskrik och plask, som blir tydligare när kameran sveper ner över palmerna och sedan ut över en vit strand med parasoller, badstolar och människor som solar, barn som leker en kort bit ut i vattnet och ungdomar som spelar volleyboll och spelar musik, senaste hitsen. *(En specifik hitlåt, för vi hänger inte kvar flera låtar.)*
Kameran tar det lugnare runt ett par i trettiofemårsåldern där kvinnan kastar en flaska med sololja till mannen och säger "Fatten me up". Hon vänder på sig i solstolen och medan mannen smörjer in hennes rygg, petar runt bland sina tillhörigheter. Vi får se en plånbok med FBI-id, och hon ler när hon lägger den underst i klädhögen. (Jättebra presentation av henne och mannen. De är ju givetvis ett par.)
Kameran fortsätter ut över vattnet där en tonårstjej paddlar ut på en luftmadrass. Hon vänder sig för att sola när en hand dyker upp ur vattnet och drar ner henne. Först kämpar hon, sen upptäcker hon att det är pojkvännen, och puttar bort honom medan hon simmar upp till ytan igen. Hon skvätter vatten på honom med ett skratt och utbrister "You're such an idiot!" De skvätter vatten på varandra under fortsatta förolämpningar, tills tjejen utropar "Wait". Hon tittar på armen och tillägger med dystrare min: "Oh no, I've lost my bracelet!" Pojken himlar med ögonen, "I'll find it", och dyker ner.
Under vattnet kittlar han henne under foten, och simmar sedan ner mot bottnen. Just där är det en del sjögräs på sandbottnen, så han börjar vika de långa remsorna åt sidan medan han simmar. Plötsligt får vi se en närbild på pojkens ansikte där ögonen först blir oförstående, och sedan skräckslagna innan han blåser ut all luft och försvinner i ett virrvarr av bubblor. Kameran byter vinkel och vi ligger på bottnen med en död man med en arm som flyter upp ur sjögräset i förgrunden, och den gassande solen genom det av bubblor upprörda vattnet i bakgrunden. Fade out… (Väldigt bra bilder skapades. Och historien är snabbt presenterad. Semester, FBI agent, död pojke på botten. Självklart kommer FBI agenten hjälpa till med fallet. Även om "vi" inte ligger på botten. Bubblor bra bild, men vill gärna se lite av pojken som i panik simmar upp mot ytan, eftersom vi ser solen skina ner.)
Tack för ditt bidrag. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Creations bidrag. Hennes text i normal stil, mina kommentarer i fet text.
Scen 1
Kameran blickar över het morgonsol och glänsande hav. Fiskmåsar skriker. Man får se fiskebåtar som lugnt lämnar hamnen och motorbåtar som studsar fram över de starka vågorna. Bilden zoomar in på ett nyförälskat par som sakta ror fram i en vacker eka. De kysser varandra och kameran lämnar dem. (Presentation av första paret.)
Man zoomar istället in på ett hotell i närheten. På taket står det "Balitchiwa Hotel" i stora, röda bokstäver. Kameran sänks. Några våningar ner, framför hotellet finns en restaurang. Vid ett av borden sitter två barn som vädjar efter glass och föräldrar som inte låtsas om dem, utan bara njuter av det varma vädret. De arga barnen lämnar bordet och springer till andra sidan restaurangen och nerför en trappa. (Fniss, semester och barnen ska inte påverka det. Presentation av familj.)
De förskräckta föräldrarna rusar efter dem, hals över huvud. Barnen hoppar över det sista steget av trappan och springer iväg över stranden. Precis som ett av de två barnen, en liten femårig pojke, tänker hoppa i vattnet, så får hans pappa tag på honom. Pappan bär iväg honom samtidigt som han förklarar att pojken absolut inte får göra så igen. (Nu reagerar föräldrarna. Snabb ändring från njutande till förskräckelse.)
Kameran stannar med blicken på stranden. På solstolar ligger solbrända, nakna tanter och i sanden leker vitbleka barn noga insmörjda i sololja. Vattnet är fritt på folk, de flesta äter frukost ännu. (Här bör vi se att folk äter frukost, annars så vet vi inte det.)
Plötsligt sköljs alla av en orosväckande vind. Den är kall och svalkande, inte alls som de vanliga, heta vindarna. De flesta märker det knappt och några huttrar bara till, men ett par av gästerna på stranden tittar ängsligt ut mot havet. (Hur får vi veta att det blir svalt? Då de flesta inte märker det. Det är ju bara några som oroas.) Ingen tänker mycket mer på detta och alla gästerna återgår snart till sina sysselsättningar. (Slutade de göra saker?)En till, kall, hård vind sköljer in över människorna. Kameran sjunker till havsnivå.
Allt är helt plötsligt stilla. Vattnet skvalpar inte mot båtarna, fiskmåsarna ljuder inte längre och flera av gästerna går fundersamma fram mot strandkanten. Precis som att någon dragit ur proppen ur ett badkar sköljs vattnet tillbaka. Paniken sprids och en gäst förstår vad det är och skriker förfärat:
"Tsunami! Tsunami!" (Bra bilder.)
Tycker om ditt bidrag. Men saknar lite presentationer av vissa. De som oroas på stranden. Är det en annan gäst som skriker Tsunami, eller samma par? Lite funderingar, men annars bra.) /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Jag vill återigen tacka för bidragen och ert mod för att ni vågade.
Så vad ska man tänka på när man skriver manus? När det gäller starten av en film så är det bra att visa plats där det hela händer, presentera huvudrollsinnehavaren. Kanske presentera vad filmen ska handla om/eventuelt antagonisten. Vilken händelsen som är bas för filmen.
I Maddes manus fick vi se att det var en FBI agent. Död person hittas. Även i Susannes hittas en död person, och Creations tsunamin. Allt väldigt bra och i varje fall jag drogs snabbt in i det hela.
Så vilka delar finns i ett manus?
Anslag. En natt, ett beachparty, många fulla, en tjej och kille tittar på varandra. De rusar iväg för att simma. Killen full, tjejen simmar ut. Killen somnar. Flickans huvud syns, hon dras ner under vattnet, Skriker. Försvinner.
Presentation Morgon, familj presenteras. Samtal i telefon, något hänt. Frun säger hej då till mannen som "Sheriff" och så kliver han in i bil.
Fördjupning Sheriffen står på stranden, här får vi snyggt veta att han inte kommer från denna ö, och är nyinflyttad. Lik hittas.
Så vad är detta för film, jo, Hajen I. Bara som exempel på en film som är baserad vid vatten. På ö eller kust.
Tar resten av upplägg på manus senare. Ska sova nu. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Vilket jättejobb du har gjort Vanessa! Jättebra gjort!
Jag har läst filmskapande själv på universitetet, och det finns ju betydligt fler delar i en film.. tex bruka rman prata om Point of no return och sådana saker. Men det är ju inget man behöver veta när man ska skriva första scenen i ett manus =)
Super Vanessa! Och alla ni som lämnade in era bra bidrag!

Ja, det finns många delar i ett manus. Det är som en vällagad måltid, där alla ingredienser och kryddor är viktiga. Dramaturgi/manus skapades faktiskt av Aristoteles på 300-talet f.Kr. Så det är inte ett nytt påhitt. Det tror jag många tror. Men sedan kan alla som skriver manus välja en annan krydda, en annan ingrediens i måltiden. Dock bör fokus ändå ligga på hur det hela byggs upp. För annars blir filmen svår att förstå. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Absolut. Vissa har försökt gå emot dessa regler, men då har alltid filmerna blivit väldigt skumma

Håller med Emma - vilket jättearbete du har gjort Vanessa! Tack för kritik, och lite filmhistoria/manustankar :D.
Det är alltid nyttigt att ge sig i kast med nya saker, och jag ser fram emot utmaningarna i framtiden (får se om jag hinner med kärlek ;) ).

Kommer med fler utmaningar. Men inte ännu, så du hinner med kärleken, Madde :-). Hoppas fler vågar sig på utmaningarna. Tar nog något mindre komplicerat nästa gång. Tycker dock att filmmanus är så roligt. Eller manus oavsett det gäller reklamfilm, serier, dokumentärer, långfilmer eller kortfilm. Det är kul helt enkelt. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Nja, tiden ville sig inte riktigt den här gången ^^
Jag hade idéer, men mycket mer blev det visst inte märker jag :P Hoppas att nästa utmaning faller bättre in i mitt schema ;P
Hanna
**Tack för allt jobb du har gjort
för oss enkla människor, vanessa! ;D
Du har verkligen lagt ner tid på det här
och jag uppskattar det ^^
Hoppas att du gör någon till utmaning,
det var riktigt kul det här ^^
Man lär sig mycket :)
**
/Louise - Medarbetare på marsvin.ifokus.

Tack vad snäll du är. Men enkla människor skulle jag inte kalla någon av er, eller någon människa för den delen. Vi är alla lika jobbigt komplicerade.
Abico, jag måste nog ta del av ditt schema, näh, men hoppas att du kan delta nästa gång eller gången efter det.
Fler utmaningar ligger i utmaningskorgen. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Glömde att skriva att ni som vill ge er på utmaningen, trots att huvuddatumet passerat kan göra det. Jag ger er input på det ni gör. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.