Min bok
Jag har precis börjat skriva på min bok och skulle vilja ha lite synpunkter på hur detta verkar. Detta ni får läsa är inledningen och handlar om huvudpersonens föräldrar. Det kommer bli lite mera i inledningen innan kapitel ett börjar.
**** Inledning *****
Birger Lavestad föddes en dag i november 1914. Han föddes på den norska ön Leka av Kristine Persdatter. Birger föddes utom äktenskapet och döptes två gånger, först i hemmet och ett år senare i kyrkan. Han tog namnet Lavestad efter en släkting som han flyttade till när han var tolv år. Birger började tidigt jobba på en båt och trivdes med detta. Han tog kustskepparexamen i samband med andra världskriget och kom till att segla på alla världshaven under sin livstid.
Margit Karlsson föddes en dag i oktober 1919. Hon föddes i Limhamn, en fiskeby söder om Malmö. Margit var näst yngst i en syskonskara på tio. Hon fick tidigt lära att hjälpa till hemma, dels med att passa lillasyster Gunvor och dels med att hjälpa mamma Elsa. Margit utbildade sig efter folkskolan till väverska och fick jobb på en av Malmös trikåindustrier.
Margit och Birger möttes en kväll tidigt på våren 1945. Margit hade varit på bio med sin väninna Britten. De hade varit på biografen "Metropol", en vacker gammal biograf som låg centralt i Malmö. Man kom ut på baksidan där det var en liten gård och sedan ut på en smal gata och kunde där gå tillbaka till stora torget där det fanns ett trevligt café. Efter bion brukade folk ta en kopp kaffe och småprata lite.
Precis när de kom ut på den lilla gatan så sprang de bokstavligt talat i armarna på Birger, så där som man gör på film! Det blev naturligtvis glada skratt från dem alla tre och de bestämde att tillsammans gå till caféet. Birger berättade att han var en tillfällig gäst i Malmö, eftersom den båt han tjänstgjorde på fick ligga på varvet några dagar. Han tyckte det var väldigt trevligt att bokstavlig talat springa på två trevliga och vackra flickor så här. Och naturligtvis skulle han bjuda på kaffet.
Stämningen var god mellan dessa tre nyfunna vänner och Britten kände ganska snart att här fanns något som hon inte deltog i. Det var den där kompakta stämningen som bildas mellan två personer där kemin stämmer. Man känner sig mer som en åskådare en som en deltagare men absolut inte på ett negativt sätt - tvärtom! Hur skulle man kunna uppleva något negativt när man känner kärleken börjar spira mellan två människor och den ena är ens bästa väninna? Det som Britten upplevde här var nog mest att hon blev lite generad av stämningen. Kanske hon var den som verkligen förstod var som var på gång att hända!
Mellan Margit och Birger var det som om världen plötsligt började ställa sig på ända. Världen var plötsligt mycket närvarande men samtidigt väldigt långt borta. Margit och Birger såg bara varandra, upplevde bara varandra - allt annat var oväsentligt ljust i detta ögonblick. Naturligtvis måste de ses igen, så var det tvunget att ske.
Bra att läsa! det var två stavfel (bokstavlig -t, och en -än). hoppas du förstår vad jag menar.
sedan på vissa ställen reagerar jag på upprepningen, det är något jag ofta gnäller över i detta forum på olika skribenter, och vet inte om det är jag som är gnällig eller… men tex så står det bio, biograf, bio, tre ggr på två meningar, kändes lite mycket. sedan är det någon fler gång längre ned där du skrev de, dem, osv fler ggr.
jag tycker historien är bra, gillar beskrivningen av hur vännen kände av kärleken… fick mig att önska lite kärlek själv =) haha
bra jobbat!
Tackar så mycket!
Detta med stavningen har jag inte kollat igenom så noga, kommer att göra detta efter varje sida. Jag har ju jobbat som sekreterare en gång i tiden så jag tror att jag har ganska bra känsla för svenskan.
Och sen har du rätt att man behöver inte upprepa sig :-) Ska komma ihåg detta! Syftningen är ju klar i alla fall!
Då "knackar" jag vidare 
Gör det! Ska bli kul att läsa vidare
Verkligen bra, jag leds in i berättelsen på ett trevligt sätt. Slits inte in, utan lunkar i en promenadtakt. Och som Emma sa, detta med upprepningar :-).
**Första saken:
**"Man känner sig mer som en åskådare en som en deltagare men absolut inte på ett negativt sätt - tvärtom!"
Här ställer jag mig frågan, vem är "man" så att säga. Du skriver ur någons synvinkel. Kanske "hon". Jag trollas snabbt ur berättelsen.
**Andra saken:
**"Kanske hon var den som verkligen förstod var som var på gång att hända!"
Här skulle jag vilja sätta in ett ord - enda. "Kanske hon var den enda som förstod vad som var på gång."
Sist
"allt annat var oväsentligt ljust i detta ögonblick."
Här funderar jag på om det var väldigt ljust, eller om det var just i detta ögonblick, eller om det är en lek med ord. Redan under första läsningen så snurrade jag in mig :-).
Gillar verkligen denna bok. Som sagt, jag fylls av värme och leds med vänlig hand in i det hela. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Kan det vara så, att det du kallar inledning (texten i spärrad stil), bör vara lite fakta i förordet?
Sedan kan jag tänka mig lite mer liv i början av första kapitlet genom att inte avslöja det intressanta mötet redan i första meningen. Det börjar så bra med att flickorna går på bio och din miljöskildring där är fin. Sedan hettar det till när de springer i armarna på en främmande man.
Jag är också lite nyfiken på hur det skulle bli om väninnan berättar vad hon ser i jag-form. Det är svårt det där med att bestämma sig för vem som berättar en historia. Jag vet. Det var bara en tanke jag fick. Ser fram emot fortsättningen.
Jag tycker att handlingen lovar gott, men undrar lite över två saker.
Objektivet/perspektivet? Är det Britten som är berättaren eller är det en utomstående person som beskriver handlingen? Det mesta är skrivet ganska odefinierat av nån anonym, men sen i tredje stycket är det rätt hårt vinklat från just Brittens synvinkel & tankar.
Är det viktigt för dig att början är i mötet , våren 1945? Ska du skriva en helt linjär handling som utspelar sig kronologiskt i tidsföljd. Eller skulle du kunna kasta om lite, typ Tarantino. Börja med mötet, hoppa tillbaka till en intressant episod i den enas uppväxt, fortsätta med kapitel 2, hoppa tillbaka till person 2:s uppväxt. Jag menar bara så att inte inledningen blir så styltig, faktabetonad.
Månne dessa grepp och val är helt avsiktliga från din sida, det kanske fortsättningen får visa??? :)
Lycka till, fortsätt vara kreativ!!! J
#7 Jag tycker det är bra påpekningar från din sida. Något man lätt glömmer!
Detta som jag kallar inledning är en presentation av huvudpersonens föräldrar, hur de möttes och vad som hände när mannan blev gravid. Därför finns det fasta årtal och kriget som en bakgrundsreferens.
Efter denna inledning kommer vi att hamna i en händelse när huvudpersonen är fyra år.
Huvudpersonen är jag själv, detta är min berättelse. Jag kommer att utgå ifrån fakta, men kommer tillåta mig att lägga till en liten "krydda" i berättelsen av övernaturlig Karaktär.
Nu har jag skrivit färdigt inledningen. Om någon är intresserad så skickar jag gärna texten i word-dokument för vidare kommentar!
Hör i så fall av er med PM till mig!
kan säkert bli spännande hörru.
funderar på att skicka in mina Dikter till bokförlag. puh.
#9 - Hmmm………………måste nog skaffa ett nytt tangentbord. Detta skriver alldeles för mycket fel 
"10 - Jag beundrar alla er som kan skriva poesi! En fantastiskt gåva!
Klart att du ska ge ut!
Stackare med ett sådant trotsigt tangentbord. Konstigt, min brukar också lägga sig i mitt arbete. Jag kommer att pm:a min e-postadress till dig så kan du skicka det till mig. Om du vill. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Starta ny diskussion
