Lägger ut en dikt som jag skrev till min morbrors begravning för ungefär ett och ett halvt år sedan. Det hände en mc-olycka som min morbror var med i och när vi fick reda på det var livet så motsägelsefullt: solen sken och det kunde inte bli en finare sommardag.

I den vackraste av dagar                                                              så fick vi ett besked                                                               Många tårar fälldes                                                                     när Lars Erik Edlund avled.

Den kon som stod i vägen                                                          som gjorde livet kort                                                                    Är inte brottet skyldig                                                                   till att vår älskade gick bort.

I den vackraste av dagar                                                              då regn ej anas kan                                                                    Liv ger död och död ger liv                                                                                                 med kärlek och vördnad vi minns denne man.

Lars Erik Edlund, du var vår vän, vår son och vår bror.               Världen kan aldrig bli för stor,                                                       för att älska och för att älskas.                                                     Så för oss,                                                                               som tror:

Vi möts igen!                                                                           Som mor, som syster och självklart som vän.