Skriva om något man inte har koll på.
Jag skriver på två böcker. Min samtalskontakt jag träffade tre gånger innan jag bytte frågade vad jag skrev om för tema. Berättade att den ena handlar om en person som har språkstörning. Fick frågan om jag har språkstörning. Svarade nej. Hon sa att då kan du inte skriva om det. Svarade att jag inte skriver vilken specifik språkstörning utan bara just ordet språkstörning. Men det var fortfarande inte okej. Så gör man inte.
Jag väljer att inte skriva vilken språkstörning personen i boken har. Det är för invecklat för mig. Men att skriva bara språkstörning så är det mer öppet och inga strikta ramar att hålla sig inom. Då slipper jag att folk med en viss språkstörning hör av sig och är besvikna/irriterade. Hade jag skrivit om en specifik språkstörning då kan jag hålla med henne. Det är för svårt när man inte har eller känner någon som har den problematiken.
Har samtalskontakten rätt i detta? Är jag fel ute? Är väl lite som att säga till mig att jag inte får skriva om en äldre herre. Jag som kvinna, är varken gammal eller herre. Så hur kan jag beskriva en sådan person?
Är det okej att skriva klart boken? Den är inget hån mot personer med språkstörning. Det är en helt vanlig bok med karaktärer. Där flera har olika problem att handskas med.
Mvh
Mig
#0: Klart att du får skriva om språkstörningar men de som har språkstörningar kan komma med invändningar men så är det ju alltid.
Tråkig inställning din samtalskontakt har - skriv på för glatta livet!
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1: Tack för svar! Då fortsätter jag att skriva på den.
Mvh
Mig
Skulle språkstörningen ta stor plats i boken så kan det ju vara bra att vara mer påläst men så verkar inte fallet.
Du ska köra på och skriva på ditt sätt tycker jag.
Lycka till.
/Maria
#3: Tack! Får fortsätta skriva på den då. :)
Mvh
Mig
Skulle säga att man får skriva om allt, men att man måste tänka på hur man skildrar saker, särskilt när det är något som man inte själv har erfarenhet av. Om det t.ex. bara nämns att någon har en språkstörning, men den karaktären inte är med i sig, så spelar det ju inte så stor roll. Men om en Karaktär med en språkstörning är med i storyn på ett aktivt sätt så behöver du ju veta vad det är du skriver om, d.v.s. läsa på om den specifika språkstörningen så att du kan skildra den på ett vettigt sätt.
Sajtvärd på Skrivlust
#5: Tack för svar! Jag läser på en del.
Mvh
Mig
Personen ska ha svårt för att prata och uttala. Använder korta meningar/ord och har problem med att uttala vissa längre/svåra ord. Personen gör sig ändå förstådd och får i boken hjälp med sina problem. Ingen skrattar /hånar eller liknande när problemen gör sig tillkänna. Det är inte lagd som något negativt. Det finns fler i boken med problem så hon är inte ensam.
Mvh
Mig
Ok. Ang. "Ingen skrattar/hånar eller liknande när problemen gör sig tillkänna", det är ju inte så att det är negativt att skildra att någon med t.ex. en diagnos, handikapp, eller vad det nu kan vara blir illa behandlad p.g.a. det, eftersom det är något som händer folk i verkligheten. Man vill som regel att en skildring ska vara realistisk (om man inte har en genomtänkt anledning till att den inte ska vara det), och om diskriminering/negativ behandling är en del av en realistisk skildring så är det ju helt rimligt att ha med.
Sajtvärd på Skrivlust
Starta ny diskussion
