
Under ytan
Under ytan
Jag ligger under ytan, ser solens strålar genom det klara vattnet. Jag har placerar mig här, för att kunna se saker och ting annorlunda. Jag sjunker djupare ner i mitt hav, där strömmarna accelererar och börjar dra undan mina slöjor. I skuggorna klär det blå av mig, blad för blad…
Så är jag slutligen avslöjad….blottad intill baraste själen
Strömmen ökar, filtrerar sig genom mina chakran. Fyller dem med universums näring, kraft och liv.
Min själ börjar att skimmra, byta färg vartefter strömmen finner vägen fram. Jag känner krafterna pulsera och vibrera allt fortare. Urkraften från själens källa har börjat att vakna…
I samma stund jag bekänner färg, börjar eruptionen….
Min eviga själ kallad till ytan, för att explodera av liv

Vilken härlig dikt =)

Tack Emma=D

Du har talang, du har talang.

#3 Taaack

Äh. Såna där rodnande smaylisar borde dö. Du är duktig.
Hur gammal är du och hur länge har du skrivit?

#5 nej inte då, dom är ju sockersöta*tycker* *S*
30 och skrivit sen jag föddes*typ* :-D

haha.
Oj. Medlem på poeter.se? (förlåt för mitt poeter.se-beroende)

Nope, men nu blir jag nog det*S*

Oui, gör så. Säg till vad du heter sedan.

Oui, gör så. Säg till vad du heter sedan.

will do=)