Krokig

Nu är denna väg krokig utav bara sjutton så jag tar mitt liv från mina händer och beger mig till skogs.

Det enda jag vill är att få lugn och ro.
Ge mig viljan att förändra allt och stanna kvar i detta vackra paradis.

Det finns inget annat som jag hellre vill göra.

Detta liv är som en karusell där grenarna spretar åt olika håll.
Just nu vill dessa grenar krama mig tills all luft går ur mig.

Helt plötsligt hör jag en röst intill mig som säger: Älskade vän, kom så går vi in till min hydda så jag får ta hand om dig.

Lånar en bild från pixabay

#1 Läste den som skräck, det var intressant för jag gissar att det inte var det du tänkte 😊

#2:

Tack för feedback och kommentar!

Förstår dig och det är det som är intressant tycker jag hur vi alla tolkar varandras noveller, Dikter eller poem.

Jag mådde inte så bra , , har så mycket ilska inom mig och ville ha lugn och ro.
Då blev det denna Novell och när jag väl börjar skriva så kommer det ut olika uttryck och känslor på olika sätt.

Visst är det skräck på sätt och vis som finns inom dig för att du inte vet vad du ska göra med din ilska.

Tänkte eventuellt skriva en fortsättning på novellen sen, ,