Jag försöker med den här korta berättelsen:

Vi nästan krockar i det regnblåsiga vädret och jag måste titta upp. Hans leende ger mig rysningar och jag huttrar av obehag.

Hans insmickrande lena röst säger: ”Men se Lena, det var länge sen. Jag ser att du huttrar i regnet. Jag bjuder på en kopp te på Kronans fik.” Sen tar han mig hårt i armen och släpar med mig runt hörnet, bort och in på fiket. Jag försöker protestera, men han lyssnar inte. Han beställer två te och varsin ostmacka och skjuter mig framåt in i det mindre rummet till höger. Rummet är tomt och han drar fram en stol vid bortre bordet. Jag sätter mig med kappan på med dörren bakom ryggen, så han måste sitta invid väggen. Visst kan en varm kopp te smaka men inte i hans sällskap.

Han börjar prata om hur mycket han har att göra, men att det är viktigt att ta sig tid att träffa gamla bekanta. Han fortsätter att berätta om sitt nya jobb och vilken ansvarsfull post han har fått. Han brer på om hur mycket han tjänar i grundlön och vilka stora bonusar han får varje kvartal. Han skryter om den lägenhet han har tingat i det nya huset som byggs nere vid vattnet.

Jag smuttar på mitt te, tittar på honom och funderar på vem han egentligen är innerst inne. För ett par år sen när vi deijtade tyckte jag han var brakkig och nedlåtande. Det kanske han var då. Nu tycker jag bara synd om honom. Jag kan se genom hans mask att han är rätt ensam och vilsen. Att skryta har blivit ett sätt att slippa se vem han är och hitta en mening med sitt liv. Jag äter min macka och dricker ur teet. Jag tackar för det värmande teet och mackan.

Sen säger jag: ”Jag är glad att allt gått så bra för dig och hoppas du ska trivas i din nya lägenhet. Tyvärr måste jag gå nu, jag har en tid att passa. Jag önskar dig lycka till” Jag sträcker fram handen och trycker hans lite väl hårt, som om jag kan ge lite värme och tillit till honom. Sen reser jag mig och går ut i ruskvädret.

När jag skyndar hem tänker jag på hur många människor som kommer fel i livet. Jag är glad av mötet för nu är det en person till som jag inte behöver ogilla mer.

#1:

Vilken historia , men jag tyckte du nog va lite för snäll 😀🤩 mot en person som du inte tycker om.

Förstår om du inte vill ha en sådan människa i ditt liv.

😡usch o fy.

Hejsan !

Jag skulle kunna skriva en hel hel bok om "just denna person" som jag inte gillar men jag brukar tänka för mig själv att denna person har något slags fel eller nån kombination av ADHD eller är bipolär.

Okej , jag skriver en liten Novell om denna person jag inte gillar.

En vacker dag kom jag in på denna kurs som arbetsförmedlingen ordat så mycket om.

Där sitter en tjej som har ljust långt hår med en ögonfärg jag inte minns .
Detta är längesen .
Vi blir alla presenterade för varann och ska lära känna varandra genom att vi
berättar vem vi är.
Den här tjejen berättar inte så mycket utan ser åt mitt håll.
Det blev så att vi fortsatte åt samma håll efter kursen ,
började att ses då och då , tog en kaffe ibland och andra kvällar gick vi till en pub i stan , där tog vi en Öl och mat.

Vi pratade och skrattade . Helt plötsligt kommer det fram en kille som bara vrålar : Hille , va kul att se dig ! Var har du varit i hela mitt liv. . sen skrattar han som en tok , min vän eller kompis bara stirrar på honom.
Jag börjar skratta jag med och presenterar min kompis Lasse för min kompis som heter Lilian.
Lasse säger Hej och bara tittar på mig , jag försöker säga åt honom att jag är här med min vän men han lyssnar inte .

Då bestämmer min väninna och jag för att gå därifrån.
Sedan utbrister hon : Vad har du för vänner egentligen ??
Ja, , så ser mitt liv ut, , säger jag.

Åren går och jag bestämmer mig för att inte ha så mycket kontakt med min väninna L .
Sedan flyttar hon och blir min granne , hon får en lägenhet vid gatan intill.
Jag jobbar heltid , har mina vänner och familj som jag umgås med .
En dag efter jobbet frågar hon om inte jag kan komma över på ett glas vin ?
Visst säger jag , jag går till henne och hon börjar prata om sina problem , , hon pratar i 3 timmar och jag bara stirrar på henne .
Jag trodde vi skulle ha en trevlig kväll och prata om roliga saker , ,

När jag tackar för mig är jag helt urlakad och tom inombords.
Där har hon hävt ur sig alltihop för mig och jag har lyssnat och lyssnat , hon frågar aldrig HUR jag mår??

Jisses , vad kallar man såna personer ? Javisst jag , energitjuvar .
Nu fick jag se hennes riktiga JAG!

Men men, , det slutar inte där.
Hon jobbar oxå heltid som läkarsekreterare , det har hon präntat i mig att det är mycket mer värt än mitt jobb som Restaurangbiträde.
Jag bestämmer för att inte ha någon mer kontakt med denna person.

Vad ska man göra med sådana personer som vill utmärka sig och trycka ner dig som person??

#2;
Tack, Jag har levt så länge att jag insett hur dumt det är att ogilla människor. Om jag försöker se bakom den mask de flesta omger sig med så finns där alltid en liten människa. Många har blivit tilltufsade av livet på ett eller annat sätt.

En del är faktiskt rätt lika mig oxå. När jag insåg att en person jag (frivilligt) brukar genomföra gemensamma projekt tillsammans med är otroligt lika mig, så blev det lättare att överse med vissa saker och jag slutade reta mig på personen.

Mitt liv har så mycket intressant att erbjuda mig så det är dumt att reagera för starkt på saker och personer jag inte kan påverka.

#3:
Kul med en lite annan vinkling av utmaningen. Gillar att du avslutar med en fråga 🙂

Mitt svar är precis som det "du" beslutat "dig" för: Avsluta bekantskapen med dem som bara tar din energi.

#4:

Visst har du rätt Torparmor , men när en person hela tiden trycker ner dig , talar om för dig att du är si och så .
Då tröttnar på denna människa .
Jag mådde så dåligt utav hennes påhopp.
Även mina andra vänner sa åt mig att avsluta vänskapen med denna person.

#5:

Jag har avslutat bekantskapen med henne .
En dag hade hon skrivit ett mail till mig att hon saknade mig , va konstigt tänkte jag , hur kan man sakna en person/ vän utav att hela tiden va "elak" , för det va det hon va sa mina vänner .
Allra helst när hon blev berusad , , då kom det till och med fram flera herrar till vårat bord i omgångar , ( bara vänner) jag kommer bättre överens med karlar som vänner för dem är raka i sitt språk . Tjejer pratar skit om varandra.

Jag som är en finska är RAK i mitt språk. Raka rör ska det vara. Sen säger jag : Passar det så inte så kan du gå. Jag tar inte mer "skit" 🤩😀🤪😡❤️

Sen jag har fått kontakt med min älskade dotter efter ett antal år så har hon även sagt till mig: Mamma , är du den där "förlåtelse banken" eller ? förlåter och förlåter , , Nej mamma , nu j…lar räcker det !!

Min fina dotter är så fantastisk !!! Jag bara älskar henne över allt på jorden!!