Denna dikt skrev jag när min bästa vän var med i en bilolycka och hennes sambo dog ögonblickligen… Mannen som gjorde detta förblev fri men min bästa vän förblir aldrig fri från varken smärtor eller minnen…. 

Sorgemod!!

Jag försvinner in I dimman blå,

Måste tänka, försöka förstå.

En känsla så stark I en liten liten vrå

Försöker jag dölja ett par tårar.

Sorgen och jag får inte plats bägge två,

Snälla sorgemod, försvinn, gå, gå ,gå!

Jag försvinner in I dimman blå,

Blir så arg, jag hatar så.

Livet är så orättvist, ödet leker

Går på tå..

Tyst, tyst försöker jag förstå,

Hur ödet kan ta ett liv som

Skänkt så mycket lycka.

Ett ord I mitt huvud,

Vila I frid..

Men sorgen och jag får inte plats

Bägge två..

Snälla sorgemod, försvinn, gå, gå, gå!!

/Fw 2001-07-20©