Det  var inte sorgen som tog dig sade ängeln , det var maktlösheten som infann sig.

Mörkret har uppslukat dig för länge sen.

Jag tittar med dom blåaste ögon på han, den svarta vackra ängeln som stod framför mig med sina svarta utbredda vingar.

Kan du ta mig med? Frågar jag.

Din tid är intet kommen än svarar han, din tid på jorden är intet slut.

Jag sätter mig ner på den kulle vi står på, jag ser inte ängen som ligger för våra fötter, jag ser

Inte möjligheternas tillfällen, när jag inget hellre vill, försvinna från andras beskådan.

Jag står dig bi, för alltid du vackra smeker han fram sina ord, ty en ängel är han dock.

Så många som fasat Lucifer men intet jag, jag omfamnar hans kraft och styrka.

Honom jag skall för evig dyrka.

Jag ger honom mitt allt och han ger mig dödens salt, han skall mig för evigt trollbinda…..

Det var inte elden som dog sade ängeln, det var dina tårar som dränkte värmen.

Sök dig tillbaka till känslans begär.

Jag ser mig omkring och ser nu allt, jag fick ju lite av dödens egna salt.

F w - 16/12- 02 tid 22;42 ©