Den här skrev jag för ganska länga sedan^^

Det liv jag valt att leva, är det liv jag ska göra något åt. Mitt liv är grått och trist. Det du ser är inget annat en motsatsen till verkligheten, Mitt liv är det liv jag valt. Trots att mitt liv inte är som jag planerat, har jag valt det. Min uppväxt var utan moder och en fader som drack, öl drack han, varje kväll, varje morgon varje dag efter att jag kom hem från skolan. Min syster som dog i cancer. Hon blev 17år, två år äldre en vad jag är idag. Mitt ensamma meningslösa liv. Folk ser inte mig, folk ser mitt skal, mitt skal som är fint och ljust. Men om nu någon kunde slå sönder mitt skal, som ett ägg som krossas mot sten eller papper som rivs till två. Då skulle du se, du skulle se en liten grå person. En flicka, med svullna ögon och blöta kinder. Det är vad du skulle se. Jag kan förneka det, Jag kan skjuta upp det. Men det kommer alltid att finnas kvar. Mitt liv är det liv jag valt att leva, och mitt liv, det kommer att sluta som jag valt det att sluta. Ett steg ut, rakt ut i friheten, med ett rep som ett halsband och en gren som hindrar mig från att falla. Det är så jag valt det. Jag kan inte längre andas, mina lungor värker, värker utav glädje, det gör dom! Dom är glada att slippa leva längre. Mina ögon är inte längre svullna. De är slutna och kan inte längre öppnas. Mitt hjärta dunkar inte längre, det sover. Det sover en evig sömn, en sömn utav evig lycka. Det liv jag valt att leva, är det liv jag avslutar med ett leende på läpparna.

Clara - 2007