Jag rensar i min klädgarderob i förrådet för att byta ut vinterkläder mot sommarkläder. Längst in i ett hörn hänger några plagg i stora plastpåsar. Påsarna innehåller några kläder jag spart av nostalgiska skäl.

Åh jag måste ha älskat turkos en tid. Där hänger den turkos prinsessklänningen som jag sydde till min bästa väns bröllop. Jag hade jobbat mycket innan midsommaredagen och även tagit väninans arbetspass i ateljen för att hon skulle få tid att förbereda sin stora dag. Minns att jag satt i bilen som skulle ta mig till bröllopsgården och sydde fast dragkedjan för hand. Jag blev precis klar innan vi kom fram. Det var bara att gå in bakvägen och byta om.

I samma påse hänger en cape i lite mörkare turkos. Capen fick jag av mormor till mitt första restaurantbesök. Jag måste ha varit 8 år då. Det följde med två turkos hårband och ett par svarta lackskor. Jag minns att jag kände mig så stolt och vuxen. Vad vi åt minns jag inte men som avslutning fick jag massor med glass och jordgubbar.

Haha – hade jag verkligen en sån här pillerburk på huvudet? I en hattkartong i botten på påsen ligger en turkos pillerburk med vitt pärlband och en matchande handväska med rem. Jag har aldrig gillat hattbonader, men tydligen måste jag ändå använt några i min gröna ungdom.

Nostalgiska minnen från förr strömmar ihenom mitt huvud, men plötsligt väcks av en skarp signal från telefonen. Ingen tid mer att drömma tillbaka till den turkosa tiden. Dags att komma tillbaka till vardagen igen.

Jaha vad blir det för dom då?
Turkos.

#2 Hur menar du?

#3 Kanske microfiktion? 🤷

#3: Inget speciellt! Men jag gillar initiativet med dom här trådarna. Kul skrivövningar