Mitt problem är att jag formulerar mig vardagligt på papperet,men har svårt att få till det sen,när jag ska renskriva det.Ideerna sitter där,men…Ja,du förstår säkert

Precis samma här!

Mitt största problem är att jag kommer på en massa bra (enligt mig) del-idéer, men har inte hjärna nog att sammanfoga dem med en röd tråd. Hade jag väl haft en idé som jag var nöjd med från början till slut, så hade jag nog kunnat skriva min bok, men som det är nu så kan jag inte få fram en hel idé. Så det där med att ni har en massa bra idéer, det skulle jag också vilja ha… 

Mitt näst största problem är att jag vill skriva om saker som jag inte har full koll på - en son till en läkare i en stad, ca medeltid, t.ex. Vad kommer han att lära sig av sin far? När är han gammal nog att vara med vid första operationen, och hur snabbt mognar han? Hur pratar en pojke som är 6 år, 8 år, tio år? Hur tänker han?

Mitt tredje största problem är att få till de fina folkets sagda meningar ^_^. Hur pratar en drottning eller en hertiginna när hon talar offentligt? Osv… Det är också svårt att komma på "smalltalk" när jag skall skriva ut meningarna - betydligt lättare att skriva "De pratade om allt möjligt den kvällen."

Mitt största problem är att jag ibland har väldigt höga krav på mig själv. Det kan sätta krokben på mig. Sedan börjar jag med korrektur/renskrivning. Det är det jobbigaste stadiet. Då brukar jag gå fram med motorsågen. Men fortfarande är det största problemet jag själv. /Vanessa

#1: Det verar som våra problem är varandras antiteser. Jag har svårt att producera text för att jag skriver texten färdigformulerad. D.v.s. jag gör inga kladdar. Jag kan inte gå vidare med arbetet om jag inte är nöjd med språket.

#3: Jag förstår hur du menar med att man bara har del-idéer. Det mesta jag skriver är bara korta noveller. Dock har jag nu satt igång med ett längre verk utan att veta vad som kommer hända, jag utgår från en idé som egentligen bara är den delidé (eller en novell-idé) och upptäcker resten medan jag skriver. Detta är helt nytt för mig, så vi får se hur det går. jag och min sambo har en utmaning: i mars nästa år ska vi presentera ett verk på minst 50 a4, och det är ju en sporre. :)

Angående dina två andra problem så kan jag hålla med. det är svårt att skriva om sådant som inte ligger en nära. Stephen King skriver ju att man ska skriva om sådant man känner till (följaktligen är hälften av alla hans huvudpersoner alkoholiserade författare), eller i varje fall utgå i från sådant man känner till. Och det man inte känner till får man väl plagiera, jag menar låta sig inspireras till, av andra författare som behandlar det.

För att teoretisera diskussionen lite: är det inte så att det finns ett glapp mellan den mentala bilden av verket och den text man producerar (eller försöker producera)? och att arbetet går i stå när man känner att den producerade texten inte motsvarar den tänkta texten?

*Musse Pigg*

Att komma igång är mitt största hinder, när man väl skriver flödar det….

#7 Ja, det är klart, så känner nog de flesta som försöker skriva… eller ja, alla som försöker skapa ngt… någon gång i alla fall. ´Man har en sån fiiiin bild av hur det ska va o så blir det inte så. Men om man inte har planer på att bli författare borde man väl rimligen kunna va nöjd o glad ändå, för det är väl själva processen som är det roliga…. eller?

#6 Jag har redan försökt med att skriva på det sättet, tillsammans med en väninna, och det blev pannkaka efter 200 sidor. Vi hade en generell idé och en början, men insåg att vi inte var på väg någonstans och fick skrota allt. Vi behöll tre av de mer intressant personerna och började om med vår idé. Vi har fortfarande inte lyckats få ihop en hel synopsis… (Kan tillägga att vi började skriva på den första "boken" för 11 år sedan.) Så med mina erfarenheter i bagaget så måste jag nog ha lite mer än bara en generell idé. Problemet nu är att det tar väldigt lång tid för mig att få ihop en helt sammanhållen Synopsis - det känns som om jag aldrig kommer att börja ;). 

#7 Kan nog stämma mycket bra. Jag ser en film spelas upp i mitt inre, men när jag skriver ner den så har jag svårt att få fram alla toner. Mycket finslipning, och oftast så får jag nog vrida lite på idén för att passa min skrivstil bättre, eller nöja mig med de partier jag tycker att jag lyckas med.

Ofta när jag skriver påhittade saker, så skriver jag början, mitten och slutet lite kort. Sedan så är när jag sätter igång så brukar texten leda mig. Det är bara att hänga på så att säga.

Skriver jag om personliga saker så har jag en massa små murar att ta mig över. Det är svårare. Föredrar påhittade saker därför.  /Vanessa

#11: Ja, det är nog ett sätt som inte fungerar för alla. Jag måste ju erkänna att jag inte vet om det fungerar för mig heller, men jag har i varje fall producerat sju sidor som jag är ganska nöjd med. Och saker börjar ta form mentalt, vilket jag inte vet om det är en bra eller dålig sak, då det ju är så att missnöjet med resultatet kontra idén kan bli för stort…

#12: Ja, det är nog en bra idé om man har ett Synopsis. Att arbeta ut verkets mest centrala bitar och sedan arbeta för att få det till en sammanhängande text.

jag försöker skriva en roman fast ändå en biografi men ändå inte…hmmm….problemet är att jag vet exakt hur allt ska vara i huvudet, text, bilder, omslag, titel..men när det kommer ut på papper är det bara en "massa"…som ingen fattar….

Första problemet är att komma igång, jag kan "skriva" saker i mitt huvud, men har svårt att sätta mig med papper och penna (kanske är jag för lat, eller så är det tiden som tryter)

Andra problemet är att jag har lätt för att fastna vid ett ord eller formulering och jag kan inte komma vidare om jag inte skriver den, brukar jag tycka. Jag försöker jobba bort det här, men det är inte lätt…

Tredje problemet är att hitta på "mellanvägar" iaf om jag skriver fiktion. Jag kan komma på flera bra scener, men vägen dit måste ju hålla samma kvalité som resten. Och dessutom kan det vara knepigt att veta en del nyckelscener, menn det brukar lösa sig när man väl skriver dem.

Jag har inga problem angående skrivandet.

#16 Johanna, känner igen mig otroligt mycket, speciellt i ditt första och tredje problem (den andra stämmer också, men jag försöker att vara mindre petig i första utkasten, och till slut blir det "tvärtom-problem", att jag vant mig så mycket vid det som står att jag inte kan tänka mig hur det annars skulle kunna se ut.)

Det är lätt att skriva enskilda scener. Man får plötslig inspiration och ut far det sidor av text. men sedan sitter man där med en massa scener utan mellanspel. Det var litegrann det jag menade med min "röda tråd" som saknas.

Sedan, att tänka på vad och hur man skall skriva är en sak. Jag tänker på jobbet, på vägen hem, på alla möjliga platser där jag inte har tillgång till skrivdon (eller bör skriva ;) ),  men när man väl är hemma så tar det emot att plocka upp datorn och sätta sig ner igen. Då är det ju en massa annat som måste göras - laga mat, äta, underhålla sambon och ta hand om katterna, titta på ett avsnitt av någon serie jag följer på tv eller bara slappa med sambon i soffan. Jag har dessutom väldigt svårt att skriva i närheten av honom, då jag får för mig att allt jag skriver måste vara perfekt av någon anledning, ifall han skulle få för sig att läsa ;).

Mitt största problem är att jag har stavningssvårigheter. Tur att word finns!

Mitt största problem är att komma igång med skrivandet. Nätterna är den bästa tiden för mig att skriva.

Kram
Anne Mari