_klockan är mycket
jag är rädd.
mörkret är så skrämmande tyst
samtidigt hörs det många, konstiga ljud i från det.
jag vet att jag aldrig mer kommer upp ifrån det om det tar mig.
jag andas fort och tyst
under täcket blir det snabbt varmt och svettigt
jag ligger nästan som i panik
vet inte om jag ska ligga tyst och stilla
och vänta på att drömmarna ska komma.
eller och jag ska springa till det trygga ljuset
jag förmår mig inte att röra på min kropp
det är som om jag satt fast.
jag försöker tänka på något roligt, något glatt.
men det är meningslöst.
klockan är mitt i natten
ingen är vaken, alla sover. alla utom jag.
jag är så trött
jag blundar, bara för att vila ögonen
slumrar till
vaknar med ett ryck, får inte sova
måste vakta så jag inte blir fångad av det mörka.
sakta sakta försvinner mitt medvetande bort
drömmarna tar över
jag skymtar ljuset långt borta.

Nnie_