4 delen
Hanna suckade tungt och hällde upp mjölken i glaset och läste smset igen sedan kastade hon den i väggen, den gick sönder men hon orkade inte bry sig istället började hon äta maten "gott" sa hon med en suck och spottade ut det i soptunnan och hällde allt i vasken "Johannes?" ropade Hanna med lite irriterad stämma - en sak var säker, han var hennes far men att kalla han för 'pappa' skulle aldrig falla henne in! "ja vad vill du?" ropade Johannes tillbaka och kom dit "Men släng inte maten! Jag betalar dig inte för att du ska gå ut och äta bara glöm det." sa Johannes argt o gav henne en örfil. Hanna backade och tryckte in sig i väggen "Fine. Jag betalar själv då." sa hon argt och stegade ut ur köket och in i sitt eget rum, när hon visste att Johannes återvänt till vardagsrummet för att spela smög hon ut i hallen och tog Johannes 1000 lapp, sedan hittade hon 2 till, "bra! 3000 klarar jag mig verkligen på." viskade hon för sig själv och smög in i sitt rum igen och gömde 2000 kronor i sin låsta låda i byrån där hon hade allt hon behövde, Hon sprang in i köket och hämtade den trasiga mobilen och slängde ner 2000 kronorna och mobilen i lådan bland mycket annat "brev från rektorn, brev från lärare, lapp om föräldramöte, mobil, smink" sa hon högt för sig själv och insåg att lådan behövde rensas, så hon slängde alla lappar och sånt, vilket tog 2 timmar, "Fan! Det stänger om 1 timma!" sa hon och slängde ner pengarna i fickan och gick in till sin äldre brors rum "Micke älskade storebror får jag låna din mobil?" frågade Hanna och fick ett "aldrig i livet" till svar "men du får låna min när det är nått!" sa hon argt och munhögs med Micke i 15 minuter till, fortfarande ingen mobil. Hon sprang ut i hallen och satte på sig skorna samtidigt som Lina kom "Hej Lina." sa Hanna och tog på sig jackan, Lina blängde bara på henne "hej." sa Lina och försvann in på sitt rum "vad är det med henne idag?" mumlade Hanna men hade inte tid att bry sig, bussen gick om 5 minuter, hon tog spårvagnskortet och rusade ut till buss stationen, hon hann precis se bussen rulla in och saktade in, hon andades fort och hoppade på bussen när den kom och stämplade hon såg sina klasskompisar längst bak i bussen så hon satte sig där framme. Trots att dom skrek "Men Hanna, har du blivit rädd? Kom igen , vi e ju dina vänner" skrek Jonas men Hanna ignoerade han bara och gick av när det var hennes tur, till hennes lättnad hade dom redan gått av en hållplats innan "Jag vill fan inte käka ensam. Varför tänkte jag inte på det för?" sa hon till sig själv och kom ihåg Emelie hon bodde väl I-närheten? På torget? Som hon var på nu. Hon kom på att hon inte hade någon mobil och gick argt in i närmaste affär och frågade artigt om hon fick låna telefonen, som hon fick! Hon kom förskent på att hon inte hade numret "fan" sa hon och gick därifrån och in på en Kinarestaurang och beställde kinamat. "Det var gott!" tänkte hon för sig själv där hon satt och åt. Hon åt upp och såg till sin förvåning att Micke gick förbi. "Vad fan?" sa hon högt o sprang ut "MICKE VÄNTA PÅ MIG!" skrek hon och sprang ikapp han. Det syndes att han hade fått stryk "vad är det med dig?" frågade hon och kollade på honom, hans öga var blått och han haltade med höger ben "skit i det" fräste han och puttade undan henne "Nej. För du hjälpte mig." sa hon men gick tillsist, "Envisa jävel!" mumlade hon argt men ville inte hem inte än i alla fall. Så hon åkte till "berget" som hållplatsen hete.. det var bara berg där man kunde klättra, nästan öde. Fast ändå inne i stan. Där satt hon mycket och grät när hon mådde kasst. Nu ville hon dit. Så hon tog 20 minuters bussen och var där ungefär 19.10. Hon log och började klättra. Sedan gick hon i skog till nästa berg och klättrade en bit och satte sig sedan "underbar utsikt" sa hon för sig själv och kollade ut och suckade, sedan somnade hon antagligen för när hon vaknade var det mörkt. "Vad fan är klockan?" tänkte hon och såg att hon låg på berget "skit samma. Johannes vill nog inte se mig just nu ändå. Han måste ju sett att jag snott hans pengar, eller har jag tur så har han inte det, Nä. Mina brorsor måste velat ha pengar. Det vill dom jämt. Och dom får det. Men inte jag." sa hon argt och stönade lite. Hon kollade på klockan "01.00" på natten sa hon trött . Ska hon åka hem eller inte?