Sedan Hanna blev sjuk och sedan hon dog har jag tänkt på varför, men alltid kommit till samma punkt igen. Jag tror att Gud ville något speciellt med barn som dör i förtid. Jag kan vara egoistisk och säga till honom att ge tillbaks henne till mig. Men accepterar och låter det vara. Det är svårt och gör ont i mig. Jag faller i tusen bitar och ingen kan plocka upp dom bitarna efter mig. Bara jag kan göra det när jag känner mig redo. Men jag är inte redo än. En bit kommer alltid att saknas efter mitt lilla barn. Jag tror det. Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan dig, jag vet bara att jag måste. Jag äslakar dig och saknar dig vännen min.

Tillägnad mammas lilla ängel Hanna!