En tom skärm
Så du sitter kanske framför datorn och tänker att nu är det dags att skriva. En artikel, en dikt, en bok, en hemsida, en annons eller vad det nu än är. Och allt står still. Skärmen är kusligt blank.
Skrivandet börjar ofta inte vid datorn eller papperet alla gånger. Kanske du är en av de lyckliga men då missar du andra saker istället, kan jag elakt trösta mig med.
Det handlar om nuet, där du är exakt nu och var du varit tidigare. Att betrakta, att vara nyfiken. Att vara nyfiken på allt som händer, hur ointressant det än verkar vara. Själv så har jag alltid sett mig själv som en betraktare, där varenda sak intresserar mig.
I mina ögon är en skribent, oavsett vad man skriver om, en nyfiken och intresserad person.
Så sitt inte som en gammal staty framför skrivdonen :-), utan gör något annat. Gärna med en anteckningsbok nära till hands. Ställ dörrarna på vid gavel till ditt inre och då kommer allt möjligt att fladdra in, oavsett vad du ska skriva om. Plötsligt kommer tangenterna vara lockande och det är bara att sätta sig ner och skriva.
När skrivandet är gjort, så lämnar du det hela. Någon timme, en dag, en vecka allt beror på vad du skriver och hur snabbt det måste vara klart. Bara du lämnar det en stund, för nästa gång du ser det så ser du det med fräschare ögon. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Jag brukar sitta och skriva ner tankar och känslor för mig själv utan att tänka alltför mycket. Jag sätter sällan punkt när jag skriver på det viset utan har ….mellan…de…olika….tankarna…..för att det ska bli ett flöde i det… ibland blir det bara vrövvel och snurriga ord, men ibland så är det som en ketchupeffekt och jag kommer in på ett område eller enstaka ord som blir en trigger till att skriva ännu mer om just det. Ibland blir det en fin dikt, ibland mer. Kul är det iallfall.
![[MandaR]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Om vi säger att jag ska skriva en berättelse. Då tar jag fram ett papper och en penna, sätter mig bekvämt och gör det mysigt för mig. Sedan börjar jag rita. Det är ett ganska bra sätt för mig, men jag antar att jag är bland de enda i världen som gör så. Men iochförsig så brukar jag ofta skriva berättelser om människor och djur/fantasifigurer. Det är mitt sätt att komma fram till en bra handlig och bra karaktärer. Det är riktigt kul att titta på teckningarna sedan i efterhand.
Själv så har jag anteckningsböcker. De är mer eller mindre fastgjutna vid mig. Hittade häromdagen en hel hög sådana anteckningsböcker. Sorgligt nog så är det en massa idéer kvar i dem. Brukar riva bort bladen med det som är gjort och avklarat. Fast idéerna jag har kvar funkar även idag, så det finns inget bäst före datum på dem verkar det :-). /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Papper och penna finns inte långt från mig.Om jag är ute använder jag anteckningsfunktionen på mobilen :-)
Starta ny diskussion
