Det känns som om man kommer närmare om man skriver i jag-form, speciellt om man skriver om tankar och känslor. 

Skriver man om två personer eller har två POV, så kan det vara idé att skriva båda i antingen första eller tredje person.  Det finns exempel på böcker skrivna i jagform där man har flera berättarjag.  Carina Burman Kärleksroman är ett sådant exempel. Peter May Svarthuset har tillbakablickarna skrivna i jagform och nutid skrivet i tredje person. Däremot kommer jag inte på någon som är skriven i första och tredje person, men det finns säkert, även om jag inte kommer på någon just nu. 

Skriver man en roman eller hel bok, så får man räkna med en hel del redigering. En bok är inte klar för att man skrivit den en gång. Det kan hända att man faktiskt vill byta berättarperspektiv och får skriva om nästan allt.

Om du har svårt att bestämma dig, så testa att byt berättarperspektiv där du befinner dig i berättelsen just nu. Antingen får du skriva om början eller också skriva om slutet. 

Det finns ett påstående som säger att debutmanus som skickas in till Förlag är skrivna i jag-form, men att de manus som ges ut ofta är i tredje person.  Att skriva en roman eller längre berättelse är såpass krävande, att man måste göra det som känns rätt för en själv och för berättelsen.

En del gillar att läsa berättelser skrivna i första person, andra tycker det känns klibbigt och instängt.

Toppensvar! Nu fick jag mig en liten funderare, tror jag gör så att jag skriver kommande kapitel i första person och ser hur det känns. Det med redigeringen har jag förstått kan vara massivt! Så skönt att veta det tycker jag, det lättar på prestationskraven och skrivkrampen. Jag kommer ändå Redigera, ändra, stryka och lägga till tusen gånger ;) 

Kan tänka mig att anledningen till att så många jag-form skickas in och refuseras är för att de får in så mycket biografier, som de inte är så sugna på om personen inte varit med om något makalöst eller är känd.

I första person känns det som att det är extra viktigt att man känner med karaktären, vilket inte är lika viktigt i tredje person. Ogillar jag en Karaktär kan boken funka ändå om den är i tredje person men absolut inte i första person. Gillar jag en Karaktär blir första person överlägset men funkar även i tredje person..

Tredje person är bättre, eftersom då kan du ha med fler saker som händer på olika platser samtidigt, oberoende av varandra.

#3 Ja om berättelsen är sådan håller jag med dig fullkomligt! Nu är min berättelse inte direkt sådan utan väldigt nära en person och dennes själv. Ibland finns något kapitel med från en annan persons vinkel för att man ska få små aningar om varför personen gör som den gör. Jag tycker att många ungdoms/unga vuxna är skrivna i första person. Kanske just för att de ofta handlar om personliga problem, som så ofta unga människor går igenom.  Jag gillar båda perspektiven lika bra men tror det är lättare att lyckas med tredje person för att det inte ska bli "klibbigt och instängt" som parsley föreslog att vissa upplever det som.

Kan någon förklara vad första, andra och tredje person är för något? 😊

Jag brukar skriva i jag-form, men mina berättelser är oftast mycket tänkande och känslor i. Om jag hade skrivit något mer actionfyllt hade jag kanske bytt person… vinkel eller vad det nu heter.

# 5

Första person = Jag-form. 
Andra person = Du-form
Tredje person = Han, hon, hen, den eller det.

Ett exempel på en text skriven i jag-form.  Jag gick ut. Eftermiddagens duggregn hade övergått i ett stilla snöfall.

Andra person.  Du satt mittemot mig på tåget. Till en början kunde jag bara studera dina händer, dina kortklippta naglar och trasiga nagelband. Jag andades in din doft och byggde ett bo åt mig av din parfym. Det blir egentligen en blandning mellan du- och jag, eftersom man måste ha en berättare som använder du.  Du-formen kan liknas vid att man skriver brev till någon.

Tredje person. Olle smet ut genom dörren. I lekparken väntade Kalle och Lisa. Hans mamma hade gett honom utegångsförbud, sedan hon ertappat honom med att stjäla pengar från hennes plånbok och använda till cigaretter, men han struntade i henne. Kompisarna var viktigare. 

#6 Tack! Då skriver jag mest i första person, men också lite i andra. Har nog nästan aldrig skrivit i tredje person… Borde nog testa det.