Där ligger Felix, livlös och med ett stort blåmärke i pannan. Han är kritvit i ansiktet och håret är rufsigt. Linnea slänger ner mobilen på den fuktiga mossan och börjar skaka honom i panik men känner själv att det är hopplöst, han andas inte. Hon känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och hur händerna skakar. Hon tänker skrika på dem andra men hon får inte fram ett ord. Efter några sekunder kommer Emmy springande med andan i halsen.

• Linnea vad har hänt!? skriker Emmy andfådd. Linnea pekar med ett darrande finger. Emmy stelnar till och blir alldeles vit i ansiktet. Sedan säger hon något om att vi måste hämta dem andra. Hon tar Linnea i handen och börjar springa allt vad hon orkar.

• Ta det lugnt, vad har hänt? frågar Linus när dem kommer fram.

• Vi har hittat Felix, och han är.. död. säger Linnea medan hon känner hur tårarna börjar droppa ner för kinderna.

• Va? Är du säker!? säger Esmeralda panikslagen och med gråten i halsen.

• Han andas i alla fall inte. Vi måste hämta hjälp nu, och det är fort, säger Emmy sammanbitet. Hämta båten så hämtar jag grejerna vid brasan.

Dem bestämmer sig för att Emmy, Johan och Jenny ska stanna kvar på ön och att Linnea och Linus ska åka in till fastlandet med båten.

Linnea springer för allt vad hon har. Regnet piskar mot hennes ansikte, och hon ramlar nästan över rötterna och grenarna på marken.

Texten är lite av ett utkast. Vill du jobba mer med den, så Redigera och jobba med det som kallas Gestaltning och försök göra texten mer levande.

Beskriv situationen så man förstår att de sitter kring en lägereld, t ex.   Är det realistiskt att man går ut med båt för att grilla i november? Om inte använd en annan miljö. Lämna lite ledtrådar om Linneas förflutna, istället för att bara skriva det rätt upp och ner. Vännerna kan t ex prata om det.

tack så jätte mycket för ditt svar!! Självklart är det bara ett utkast och inte den "riktiga" texten! Men tipsen var supernra, ska verkligen försöka göra dem sakerna!! Nån annan som har något tips???

Deckaren ska vara högst fem sidor och jag går i åttan för att tillägga!!

Det är kallt den här kvällen och Linnea sitter tätt ihop med sin bästa vän Lina för att hålla värmen. Runt dem sitter Linneas allra bästa vänner; Lina, Esmeralda, Jenny, Johan och Linus. Du nämner att Lina sitter hos henne två gånger, istället kanske du kan skriva: Det är kallt den hör kvällen och Linnea sitter tätt ihop med sin bästa vän Lina för att hålla värmen. Runt dem sitter Linneas andra vänner, Esmeralda, Jenny, Johan och Linus.

Det är en sen septemberkväll och mörkret har lagt sig. Det är kallt den här kvällen och Linnea ryser till när hon hoppar av den lilla motorbåten. Hon landar i vattenbrynet och går upp raskt upp mot skogen. Esmeralda och Lina kommer tätt bakom och lite efter kommer också Johan och Felix bärandes på två ryggsäckar.

Dem går i 10 minuter innan dem kommer fram till tältplatsen. Linnea och Lina sätter sig tätt ihop för att hålla värmen medan Felix, Johan och Esmeralda går för att hämta pinnar och ved till lägerelden. Idag hade allesammans kommit hem till Linnea och överraskat henne på 17-årsdagen med frukost på sängen och paket.

Hon och Lina har känt varandra i säker tio år, och hon var som en syster för Linnea. För Linnea hade året varit väldigt jobbigt. Hennes mamma hade blivit sjuk i cancer och hennes pappa hade gått in i en djup depression. Det var det svårt för Linnea att prata om det, men Lina stod såpass nära och dessutom så förstod hon henne på ett sätt som ingen annan gjorde.

Efter en stund kommer Esmeralda tillbaka med stora vedklossar i famnen.

• Oj hej, har dem andra inte kommit tillbaka än? säger hon fundersamt och börjar stapla pinnar och vedklossar på varandra.

• Nej, vad då? frågar Linnea.

• Jag vet inte men dem sa att dem gick tillbaka hit, säger Esmeralda och rycker på axlarna. Hon tar ut en tidning ur ena ryggsäcken, tänder eld på den med en tändsticka och lägger bland vedklossarna. Esmeralda har varit scout i flera år, något man kanske inte tror vid första ögonkastet med hennes blonda välkammade hår och märkesjacka.

• Ja, men dem kommer nog snart. Sätt dig här, säger Lina när elden har tagit sig.

Men det gör dem inte. Minuterna går och oron stiger.

• Vi går och letar efter dem,  de måste ha gått vilse eller nåt, säger Lina efter en stund och reser sig bestämt upp.

Sedan delar dem upp sig. Linnea och Lina springer åt ena hållet och sedan fortsätter dem längst stranden. Linnea andas fort och känner hur hjärtat slår hårt i bröstet. Dem ropar på killarna så det ekar, men får inget svar. Dem fortsätter på stranden tills det tar slut, sedan fortsätter dem upp i skogen. Några meter in i skogen är det så mörkt att Linnea inte ser något över huvudtaget. Men hon springer och fortsätter ropa, tills hon plötsligt snubblar över något som verkar vara en stor gren. Hon ställer sig upp och vänder sig om för att se vad det var, men då stelnar hon till.

Där ligger Felix, livlös och med ett stort blåmärke i pannan. Han är kritvit i ansiktet och håret är rufsigt. Linnea slänger sig ner på den fuktiga mossan och börjar skaka honom i panik men känner själv att det är hopplöst, han andas inte. Hon känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och hur händerna skakar. Hon tänker skrika på dem andra men hon får inte fram ett ord. Efter några sekunder kommer Lina springande med andan i halsen.

• Linnea vad har hänt!? skriker Lina andfådd. Linnea pekar med ett darrande finger. Lina stelnar till och blir alldeles vit i ansiktet. Sedan säger hon något om att vi måste hitta Johan och Esmeralda. Hon drar upp Linnea i handen och börjar springa allt vad hon orkar. Efter en stund hör dem röster lite längre bort och dem hittar tillslut varandra.

• Ta det lugnt, vad har hänt? frågar Johan när dem kommer fram.

• Vi har hittat Felix, och han är… död. säger Linnea förtvivlat medan hon känner hur tårarna börjar droppa ner för kinderna.

• Va? Är du säker!? säger Esmeralda panikslagen och med gråten i halsen.

• Han andas i alla fall inte. Vi måste hämta hjälp nu, och det är fort, säger Emmy sammanbitet. Hämta båten så hämtar jag grejerna vid brasan.

Dem bestämmer sig för att Emmy, Johan och Jenny ska stanna kvar på ön och att Linnea och Linus ska åka in till fastlandet med båten.

Linnea springer för allt vad hon har. Regnet piskar mot hennes ansikte, och hon ramlar nästan över rötterna och grenarna på marken.

Tummen upp! Mycket bättre nu :)

Ett tips till. Föreställ dig att du ser händelseförloppet på film. Läskig musik kan du inte lägga in i texten när du skriver, men du kan inspireras av dialogen.

Där ligger Felix, livlös och med ett stort blåmärke i pannan. Han är kritvit i ansiktet och håret är rufsigt. Linnea slänger sig ner på knä i den fuktiga mossan och börjar skaka honom i panik men känner själv att det är hopplöst, han andas inte. Hon känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och hur händerna skakar. Hon tänker skrika på dem andra men hon får inte fram ett ord. Efter några sekunder kommer Lina springande med andan i halsen.

• Linnea vad har hänt!? skriker Lina andfådd. Linnea pekar med ett darrande finger. Lina stelnar till och blir alldeles vit i ansiktet. Sedan säger hon något om att vi måste hitta Johan och Esmeralda. Hon drar upp Linnea i handen och börjar springa allt vad hon orkar. Efter en stund hör dem röster lite längre bort och dem hittar tillslut varandra.

• Ta det lugnt, vad har hänt? frågar Johan när dem kommer fram.

• Vi har hittat Felix, och han är… död. säger Linnea förtvivlat medan hon känner hur tårarna börjar droppa ner för kinderna.

• Va? Är du säker!? säger Esmeralda panikslagen och med gråten i halsen.

• Han andas i alla fall inte. Vi måste hämta hjälp nu, och det är fort, säger Emmy sammanbitet. Hämta båten så hämtar jag grejerna vid brasan.

Dem bestämmer sig för att Emmy, Johan och Jenny ska stanna kvar på ön och att Linnea och Linus ska åka in till fastlandet med båten.

Linnea springer för allt vad hon har. Regnet piskar mot hennes ansikte, och hon ramlar nästan över rötterna och grenarna på marken.

Men när hon kommer fram där båten låg förtöjd möts hon av en chockerande syn. Båten är inte där.

kap 2.

Jessica Pihl småspringer igenom korridoren och fram till konferensrummet. När hon kom in i rummet möts hon av en stark doft av kaffe och suckanden från kollegorna . Även om hon bodde nära sitt kontor så lyckades hon nästan alltid komma sent.

• Ja, och nu när alla är på plats kan vi dela ut uppgifterna för idag, säger Anders fundersamt medan han tar upp ett papper och en rynka skymtas i hans panna. Vi har fått uppgifter om att fem stycken ungdomar är försvunna, mamman och pappan ringde i morse. Jessica kan du ta det? frågar Anders och ger över papprena till Jessica.

• Ja, självklart! säger Jessica och tar emot dem.

Ja, och nu när alla är på plats kan vi dela ut uppgifterna för idag, säger Anders fundersamt medan han tar upp ett papper och en rynka skymtas i hans panna. Vi har fått uppgifter om att fem stycken ungdomar är försvunna, mamman och pappan ringde i morse. Jessica kan du ta det? frågar Anders och ger över papprena till Jessica.

Liten grammatiksak. Mamman och pappan ringde i morse, innebär att de försvunna ungdomarna är syskon och har samma mamma och pappa. Skriv att vi har fått in anmälningar från flera berörda föräldrar, eller något liknande.

Litet snabbt inhopp från en besökare:

Lär dig skilja på de och dem, det lyfter texten något oerhört. Här finns tips för den som tycker det är krångligt.

ÖN

Kap 1

Det är en sen septemberkväll och mörkret har lagt sig. Det är kallt den här kvällen och Linnea ryser till när hon hoppar av den lilla motorbåten. Hon landar i vattenbrynet och går raskt upp mot skogen. Esmeralda och Lina kommer tätt bakom och lite efter kommer också Johan och Felix bärandes på två ryggsäckar.

De går i 10 minuter innan de kommer fram till tältplatsen. Det är kolsvart men de lyser upp stigen med sina mobiler. Det finns två stora trästockar runt en liten xxx. Linnea och Lina sätter sig tätt ihop för att hålla värmen medan Felix, Johan och Esmeralda går för att hämta pinnar och ved till lägerelden. Idag hade allesammans kommit hem till Linnea och överraskat henne på 17-årsdagen med frukost på sängen och paket.

Linnea och Lina hade känt varandra i säkert tio år, och de var som systrar. För Linnea hade året varit väldigt jobbigt. Hennes mamma hade blivit sjuk i cancer och hennes pappa hade gått in i en djup depression. Det var svårt för Linnea att prata om det, men Lina förstod hon henne på ett sätt som ingen annan gjorde.

Efter en stund kommer Esmeralda tillbaka med stora vedklossar i famnen.

• Oj hej, har de andra inte kommit tillbaka än? säger hon och börjar stapla pinnar och vedklossar på varandra.

• Nej, vad då? frågar Linnea.

• Jag vet inte men de sa att de gick tillbaka hit, säger Esmeralda och rycker på axlarna. Hon tar ut en tidning ur ena ryggsäcken, tänder eld på den med en tändsticka och lägger det brinnande pappret bland vedklossarna. Esmeralda har varit scout i flera år, något man kanske inte tror vid första ögonkastet med hennes blonda välkammade hår och märkesjacka.

• De kommer nog snart. Sätt dig här, vi grillar marshmallows tills de kommer! säger Lina glatt när elden har tagit sig.

Esmeralda räcker grillpinnar till Lina och Linnea och sätter sig ner brevid dem.

Men killarna kommer inte tillbaka. Minuterna går och oron stiger.

• Vi går och letar efter dem, de måste ha gått vilse, säger Lina efter en stund och reser sig bestämt upp.  

Sedan delar de upp sig. Linnea och Lina springer åt ena hållet och sedan fortsätter de längst stranden. Linnea andas fort och känner hur hjärtat slår hårt i bröstet. De ropar på killarna så det ekar, men får inget svar.

• De borde höra oss, ön är ju så liten! säger Lina andfått.

Linnea håller med, De fortsätter på stranden tills det tar slut, sedan fortsätter de upp i skogen. Några meter in i skogen är det så mörkt att Linnea inte ser något över huvudtaget. Men hon springer och fortsätter ropa, tills hon plötsligt snubblar över något som verkar vara en stor gren. Hon ställer sig upp och vänder sig om för att se vad det var. Hon stelnar till.

Där ligger Felix, livlös och med ett stort blåmärke i pannan. Hon lyser på honom med mobilen och ser att han är kritvit i ansiktet och håret är rufsigt. Linnea slänger sig ner på knä i den fuktiga mossan och börjar skaka honom i panik men känner själv att det är hopplöst, han andas inte. Hon känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och hur händerna skakar. Hon tänker skrika på dem andra men hon får inte fram ett ord. Efter några sekunder kommer Lina springande med andan i halsen.

• Linnea vad har hänt!? skriker Lina andfådd. Linnea pekar med ett darrande finger. Lina stelnar till och blir alldeles vit i ansiktet. Sedan säger hon något om att vi måste hitta Johan och Esmeralda. Hon drar upp Linnea i handen och börjar springa allt vad hon orkar. Efter en stund hör de röster lite längre bort och de hittar tillslut varandra.

• Ta det lugnt, vad har hänt? frågar Johan när dem kommer fram.

• Vi har hittat Felix, och han är… död. Linnea känner paniken stiga och nu rinner tårarna ner för kinderna.

• Va? Är du säker!? säger Esmeralda.

• Han andas i alla fall inte. Vi måste ringa efter hjälp nu, och det är fort, säger Lina sammanbitet.

Telefon…..

De bestämmer sig för att Linnea och Esmeralda ska stanna kvar på ön och att Lina och Johan ska åka in till fastlandet med båten.

• Jag startar båten. Hämta flytvästarna vid brasan, ropar Lina till Johan.

Lina springer för allt vad hon har. Regnet piskar mot hennes ansikte, och hon ramlar nästan över alla rötter och grenar på marken. När hon kommer fram får hon en chock. Båten är inte där.

Johan, Linnea och Esmeralda småspringer tillbaka till tältplatsen. De använder bara en mobil för att lysa upp stigen så det är väldigt mörkt. Men, de måste spara på batterierna. När de kommer fram rafsar Johan åt sig två flytvästar och springer mot platsen där de förtöjde båten. Men när han kommer dit får han en chock.

Johan kommer tillbaka till tältplatsen utan Lina.

• Var är Lina? frågar Linnea.

• Lina har åkt utan mig, båten är inte där och inte Lina heller. säger Johan andfådd.

• Skojar du med mig? Hon kan ju inte ens köra båten! säger Linnea och sliter flytvästen ur famnen på Johan.

• Vad gör du Linnea? ropar Johan när Linnea börjat springa.

• Vi måste försöka få kontakt med henne, hon kan ju inte åkt speciellt långt!

Linnea springer tills hon kommer fram till båtplatsen men den är tom. Hon börjar ropa på Lina men förstår efter några minuter att det är lönlöst. Men när hon vänder sig om och ska börja gå tillbaka, ser hon något sticka fram bakom en sten lite längre bort. Linnea springer fram till stenen och det hon ser är inte det hon hoppats på. Där ligger Lina.

Esmeralda sätter sig ner brevid Johan..

• Vad kan ha hänt med Felix, jag förstår inte? snyftar Esmeralda.

• Jag vet inte. Han måste ju ha ramlat eller något. säger Johan med låg röst och tar upp sin telefon.

Linnea förstår att det inte är en slump. Felix ramlade inte. Han blev mördad och Lina också. Det måste vara Johan. Han var själv med Felix. Han var själv med Lina.

det sista är inte riktigt färdigt. Vad tycker ni om detta?

Spännande! Bättre med grammatiken där :)
-Ett tips är att gå in lite djupare in i karaktärerna, även om det bara är en prolog (?) och det egentligen handlar om Jessica Pihl. 

- Ska prologen utgå från Linneas perspektiv? Nu är det lite som om det är ett nästan allvetande perspektiv som bara zoomar in lite extra på Linnea. Vi vill veta vad Linnea känner och tänker i all mänsklig komplexitet! Vad hon uppfattar om de andra, vad hon tycker om de andra! Give us the goods, det gör det desto hemskare när någon dör och läsaren vill veta vem mördaren är. Utgå från dig själv, exakt vad hade du känt, tyckt, luktat, hört och gjort? :) 

- Du snuddar vid karaktärernas personligheter och historia i och med när du skriver att Linneas föräldrar är döda och Esmeralda som varit med i scouterna, men det räcker inte riktigt. Alla karaktärer måste vara tillräckligt olika för att det ska vara intressant att läsa om dem - och känna empati när de dör. Har Linnea samma relation till alla i kompisgänget? Har någon Karaktär en fallenhet att svära mycket? Använda särskilda ord? Alltid dra handen genom håret? Vara fåfäng? Logisk? Godtrogen? Väv in det i texten och i dialogerna så att det inte bara är en enda röst som pratar. Det ska egentligen gå att urskilja vem det är som pratar bara genom sättet de säger det på.

- En prolog handlar kort och gott om att få läsaren så intresserad som möjligt på så få sidor som möjligt, så att de fortsätter läsa även när den "riktiga" händelsen kommer. Så var inte rädd att måla upp hela ungdomarnas verklighet och tryck ihop den i prologen, även fast historien egentligen inte handlar om dem. Läsaren ska fortfarande ha Linnea i färskt minne när de börjar läsa om Jessica Pihl och sakna henne och vilja veta vad som händer henne!

- "Linnea slänger sig ner på knä i den fuktiga mossan och börjar skaka honom i panik men känner själv att det är hopplöst, han andas inte. " När man råkar ut för chock är det vanligt att man tappar all rationalitet och sans. Låt henne bli lite galen! Det vet jag att jag skulle bli om jag såg min kompis död i alla fall. En reflex kan vara att äcklat krypa så långt ifrån kroppen som möjligt (kan ju inte vara så trevligt att snubbla över ett lik) eller att inte riktigt våga röra vid kroppen men veta någonstans "djupt där inne att hon _måste_  ta reda på om han verkligen är… om han är…" Låt hennes skenande hjärtslag eller susande blod vara det enda hon hör, låt henne fokusera på detaljer snarare än helhetsbilden, låt en Karaktär kräkas i en buske eller något. Ingen tänker nog logiskt när något så oväntat och hemskt händer!

Hoppas det var till hjälp! Detta är bara mina egna åsikter så då får gärna strunta i dem om du vill, hehe. Vet inte hur utförlig deckaren ska vara, men har den en maxgräns på sidor så är det klart att man inte kan ta ut svängarna hur som helst 😊 Lycka till!

tack så hemskt mycket för tipset!!!! Superbra tips min text kommer typ vara bäst!! Haha nej men tack så jättemycket i alla fall! Ja, det kan kanske bli lite svårt att få med långa personbeskrivningar osv. Här är den nyaste delen av min text. Har så svårt att hitta på ett slut och hur allt löser sig till slut! Den ska ju typ bara vara 5 sidor! Kap 1

Linnea ryser till när hon hoppar av den lilla motorbåten. Det är kallt den här sena septemberkvällen och mörkret har lagt sig. Hon landar i vattenbrynet och går raskt upp mot skogen. Esmeralda och Lina kommer tätt bakom och lite efter kommer också Johan och Felix bärandes på två ryggsäckar.

De går i 5 minuter innan de kommer fram till tältplatsen. Det finns två stora trästockar runt en liten eldplats xxx. Linnea och Lina sätter sig tätt ihop för att hålla värmen medan Felix, Johan och Esmeralda går för att hämta pinnar och ved till lägerelden. Idag hade allesammans kommit hem till Linnea och överraskat henne på 17-årsdagen med frukost på sängen och paket.

Linnea och Lina hade känt varandra i snart tio år, de var som systrar och i kompisgänget hade det alltid varit de som var närmast. För Linnea hade året varit väldigt jobbigt. Hennes mamma hade blivit sjuk i cancer och hennes pappa hade gått in i en djup depression. Det var svårt för Linnea att prata om det, men Lina förstod hon henne på ett sätt som ingen annan gjorde.

Efter en stund kommer Esmeralda tillbaka med stora vedklossar i famnen.

• Har de andra inte kommit tillbaka än? frågar hon medan hon börjar stapla pinnar och vedklossar på varandra i brasan.

• Nej, vad då? frågar Linnea eftertänksamt.

• Jag vet inte, men de sa att de gick tillbaka hit, säger Esmeralda och rycker på axlarna. Hon tar ut en tidning ur ena ryggsäcken, tänder eld på den med en tändsticka och lägger det brinnande pappret bland vedklossarna. Esmeralda har varit scout i flera år, något man kanske inte tror vid första ögonkastet med hennes sminkade ögon, blonda välkammade hår och märkesjacka.

• De kommer nog snart. Sätt dig här, vi grillar marshmallows tills de kommer! säger Lina med ett stort leende när elden har tagit sig.

Esmeralda räcker grillpinnar till Lina och Linnea och sätter sig ner brevid dem.

Men killarna kommer inte. Minuterna går och Linnea känner att oron stiger inombords.

• Vi går och letar efter dem, de måste ha gått vilse, säger Linnea efter en stund och reser sig bestämt upp.  

Sedan delar de upp sig. Linnea och Lina springer åt ena hållet och sedan fortsätter de längst stranden. Linnea andas fort och känner hur hjärtat slår hårt i bröstet. De ropar på killarna så det ekar, men får inget svar.

• De borde höra oss, ön är ju så liten! säger Lina andfått.

Linnea nickar, de fortsätter på stranden tills det tar slut, sedan fortsätter de upp i skogen. Några meter in i skogen är det så mörkt att Linnea inte ser något över huvudtaget. Men hon springer och fortsätter ropa, tills hon plötsligt snubblar över något som verkar vara en stor gren. Hon vänder sig om för att se vad det är, men då stelnar hon till och kravlar långt ifrån så fort hon bara kan. Linnea känner hur hon börjar hyperventilera och inte kan tänka klart. Hon känner sig svimfärdig, medan det enda hon hör är hennes skenande hjärtslag.

Där ligger Felix, livlös och med ett stort lila blåmärke i pannan. Djupt inom sig känner hon att hon måste ta reda på om han verkligen är… är död. Linnea kryper långsamt längre fram när hon har lugnat ner sig lite och lyser upp honom med sin mobil. Huden lyser kritvit i det starka ljuset. Linnea börjar skaka honom men känner själv att det är hopplöst. Hon känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken och hur händerna skakar. Hon tänker skrika på dem andra men hon får inte fram ett ord. Inom loppet av några sekunder senare kommer Lina springande med andan i halsen.

• Linnea vad har hänt!? skriker Lina andfådd. Linnea pekar med ett darrande finger. Lina stelnar till och blir alldeles vit i ansiktet. Hon vänder sig åt sidan och kräks i en buske. En stund är hon helt tyst, paralyserad av chock. Sedan säger hon något om att vi måste hitta Johan och Esmeralda. Hon drar upp Linnea i handen och börjar springa allt vad hon orkar. Efter en stund hör de röster lite längre bort och springer dit.

• Har ni hittat Felix? frågar Johan när dem kommer fram.

• J..ja, och han är… död. säger Linnea snyftande medan hon känner paniken stiga och tårarna rinna ner för kinderna.

• Va? Är du säker!? säger Esmeralda.

• Han andas i alla fall inte. Vi måste ringa efter hjälp. säger Johan lugnt medan han tar upp sin telefon för att ringa, men stoppar ner den lika snabbt igen. Det finns ingen täckning. Vi måste hämta hjälp på land, säger han.

Linnea blir eftertänksam på hans lugna ton, men håller med honom, det finns ju faktiskt ingenting annat att göra.

De bestämmer sig för att Linnea och Esmeralda ska stanna kvar på ön och att Lina och Johan ska åka in till fastlandet med båten.

• Jag startar båten. Hämta flytvästarna vid brasan, ropar Lina till Johan.

Lina springer för allt vad hon har. Regnet piskar mot hennes ansikte, och hon ramlar nästan över alla rötter och grenar på marken. Men när hon äntligen kommer fram får hon en chock. Båten är inte där.

KAPITEL 2:

Johan, Linnea och Esmeralda småspringer tillbaka till tältplatsen. De använder bara en mobil för att lysa upp stigen så det är väldigt mörkt. Men, de måste spara på batterierna. När de kommer fram rafsar Johan åt sig två flytvästar och springer mot platsen där de förtöjde båten. Men när han kommer dit är både båten och Lina försvunna. Johan drar slutsatsen att Lina måste ha åkt utan honom och han springer tillbaka till tältplatsen.

• Var är Lina? frågar Linnea.

• Lina måste ha åkt utan mig, båten är inte där och inte Lina heller. säger Johan andfådd.

• Skojar du med mig? Hon kan ju inte ens köra båten! säger Linnea och sliter flytvästen ur famnen på Johan.

• Vad gör du Linnea? ropar Johan när Linnea börjat springa.

• Vi måste försöka få kontakt med henne, hon kan ju inte åkt speciellt långt!

Linnea springer tills hon kommer fram till båtplatsen, men den är tom. Hon börjar ropa på Lina men förstår efter några minuter att det är lönlöst. Men när hon vänder sig om och ska börja gå tillbaka, ser hon något sticka fram bakom en sten lite längre bort. Linnea springer fram till stenen och där ligger Lina.

Linnea förstår att det inte är en slump. Felix ramlade inte. Han blev mördad och Lina också. Det måste vara Johan. Han var själv med Felix. Han var själv med Lina.

Detta är fortsättningen, men jag vet inte ur det skall sluta? Tipsa mig snälla!!!

#14 Johan kanske försöker döda dem med, men på något mirakulöst sätt vinner de en intensiv kamp till synes utan slut… Eller något :p

mm, men tänkte att Johan skulle vara en falsk ledtråd och att det ska vara esmeralda som mördar av avundsjuka eller nåt sånt…