Du har kommit rätt. Jag ska se om jag kan hjälpa dig.

Du ska alltså skriva en novell i skolan. Ämnet är fritt och dina utkast handlar om död.

Ibland blir jag lite irriterad på skolan. Elever förvänts kunna skriva utan att få någon handledning i hur man gör (vissa lärare är bättre än andra på att lära ut, bjuder in författare till workshops odyl), samtidigt som arbetet ska bedömmas, beygssättas och kritiseras. Att skriva helt fritt kan vara ännu svårare än att skriva efter ett givet tema.

Maketemetoden är en modell som beskriver hur en berättelse kan vara upplagd. Sidan riktar sig främst till vuxna och kan kännas lite rörig.

http://www.makete.se/makete-metoden/en-ny-metod?task=view

Enkelt uttryckt handlar det att du 

1. har en huvudperson

2. denne vill något

3. det finns någon form av hinder ( t ex huvudpersonens rädsla, en elak motståndare, väder, en trasig bil) i vägen

4. hindret eller hindren måste undanröjas för att huvudpersonen ska nå sitt mål

Exempel på historia. Anette känner sig ensam i skolan. Hon vill ha en kattunge för att känna sig mindre ensam. Hennes mamma säger nej. Grannens katt får ungar. Mamman tycker att de är jättesöta. Kattmamman blir påkörd och ungarna måste handmatas. Anette blir kompis med grannflickan när de hjälps åt med kattungarna. Hon får en kompis och mamman låter henne få en katt.

Snöflingemetoden är en annan metod som kan användas för att skriva en berättelse. Från början är den tänkt för romaner, men den kan även användas för noveller.

http://berattarskolan.se/snoflinge-metoden-for-att-skriva-en-roman/

Förenklat handlar den om man bestämmer sig för något att skriva om, t ex död. Sedan utvecklar man temat. Vem är död och varför? Vilka i omgivningen påverkad? Hur gick dödsfallet till?

En text behöver inte bli perfekt från början. Det går att gå tillbaks och ändra. Skriv en kladd först och  korrigera den. Flödesskriv utan tanke på hur det blir för att frigöra kreativiteten.

Rita en teckning eller en mindmap över det du vill skriva om, ifall du  tycker det känns lättare.

Oj då XD nu missförstod du nog mig lite :) men tipsen är bra! Kan hjälpa mig ännu mer ^ ^

Men här i skolan går vår lärare igenom noga hur en novell är uppbyggd, dessutom fick vi välja om vi ville skriva novell eller inte.

Det jag då efterlyser är idéer, något bra tema att skriva efter, t.ex. död.

Hjälpen uppskattas! ^ ^

Om du vill kan du lägga in dina utkast här eller PM:a dem till mig så ska jag titta på dem.

#6 ok, men jag har inga tankar om att fortsätta på dem. Har fått lite hjälp med dem men jag gav upp, då det var för mycket att ändra, enligt mig ^ ^

Men jag lägger upp de här, ifall någon annan vill hjälpa till :)

Skriva om "död", men på vilket vis? Är det någon person som ska dö i sjukdom eller mord? Eller dödens föruttnelseprocess? Svårt att ge tips om man inte förstår vad du vill ha hjälp med.

#8 förstår det…. glömde lägga in dem innan, men nu TROR jag att jag fått en röd tråd i det hela :) det var så att jag ville ha "död" i min röda tråd, men också andra idéer, eftersom de andra novellerna gått åt skogen fullständigt! Andra idéer som jag kan vända mig till i anda hand

Hoppas ni förstod bättre nu, är superdålig på att förklara saker för andra (om ni inte redan märkt det 😉 )

första försöket

En tjej väntar på sin pojkvän som aldrig dyker upp, som hon aldrig mer kommer att få se. Ändå väntar hon tålmodigt kvar i mörkret.

Hon skakar i hela kroppen. Hon hoppar på stället och fnittrar tyst i gatlampornas sken. Han kommer om bara några minuter. Tänk, hon och Jocke skulle på dejt! De hade nu varit ihop i en månad. Hon andas in den kyliga september luften. Löven faller lätt runtom henne. Adrenalinet exploderar inom henne, hon är nervös. Hon kollar på klockan för tjugonde gången, snart, snart ska han vara här! Hon hoppar runt i en cirkel och skrattar. Några få bilar kör förbi men annars är det tyst. Hon tittar på klockan igen, 20:03. Han skulle ha varit här nu. Hennes leende försvinner. Hon går närmare vägen, kanske han hade kört förbi? Hade han inte sätt henne? Hon tittar åt vänster, höger och vänster igen. Ingen bil så långt ögat når. Hon suckar, drar jackan närmare sig och går fram och tillbaka längsmed vägen. Adrenalinet hade sjunkit lite. Hon börjar bli otålig, tittar på kockan igen och suckar. Han borde ha varit här för länge sedan. Då minns hon, alla andra gånger de hade träffats hade han aldrig kommit i tid, hon börjar le igen, så typiskt av honom. Hon blir snabbt lugn och nytt hopp blossar upp. Då skulle han snart vara här! Små glimmande lampor syns i mörkret. Där är han! Hon ställer sig vid vägen och ler så brett att hennes kinder värker. Bilen kommer närmare och närmare och…. Kör förbi?! Hon stirrar efter bilen, missade han henne? Hon fick en glimt av registreringskylten, det var inte hans bil. Hon sjunker ner bland löven, var var han någonstans? Plötsligt ringer mobilen. Hon reser sig snabbt och gräver fram mobilen. ”Ja?!” säger hon glatt. ”Vad glad du låter”. Det är inte Jocke, det är hennes mamma. ”Nå, har ni kul, Sanna?” hon låter nyfiken och glad. ”Nä, han har inte kommit än” suckar hon. ”Men… Han är väl aldrig mer än kvart försenad? Eller?”. ”Nej”. Det blir tyst i luren. ”Jag hämtar dig”. De lägger båda på och hon sparkar ilsket på löven, de flyger upp i luften och singlar ner som färgglada snöflingor. Efter yttligare en kvart kommer hennes mamma och hämtar upp henne. De sitter tysta i bilen tills hennes mamma säger: ”Har du ringt honom?”. Sanna skakar på huvudet. Hon grävde upp mobilen igen och ringer Jockes nummer, direkt kommer hon till telefonsvararen. Ilsket kastar hon telefonen ner på bilgolvet. När de kommer hem rusar hon in på sitt rum, arg och ledsen. Hon storgråter i kudden, hur kunde han?! Hennes mamma kommer in och tröstar henne, ger henne lite cola som tröst och låter henne sedan vara. Efter en kvart kommer hon in igen, gråtande. ”Sanna, jag har något jag måste berätta för dig… Det är Jocke…”.

#10

Väldigt bra novell! Jag gillar den men tycker att "temat" död inte framgick särskilt bra. Jocke skulle ju lika gärna kunna vara skadad eller försvunnen på något vis, men annars var den bra :D

#11 just det som är mitt problem XD därför tänkte jag en annan röd-tråd 😛 som jag kan arbeta lättare med, och då budskapet framhävs tydigare

Jag tycker det framgår tydligt att något riktigt hemskt har hänt, där Jocke har dött. Mamman är ledsen och stilla som om att det redan var över. Hade han inte varit död så finns det ännu hopp, och hon hade varit mer stressad och snabb med att berätta för att sen vanka av och an eller snabbt hämta bilen mm.

Jag gillar att som läsare får vara med och fundera, att inte allt serveras på ett fat, för då tröttnar jag.

#13 ja, det är så de noveller har framgått när vi har läst dem :) att man får tänka ut vad som hänt.

novellen jag skrev förut (den jag fick betyg C på) skrev jag om en man som tappade en spegel, då "7 års olycka" skulle framhävas. Det började med att han inte trodde på det, men efter att ha förlorat jobbet (det hände en massa andra småsaker innan, jag kommer dock inte ihåg allt) börjar han misstänka att skrocken runt spegeln kanske existerar, när han ska gå hem med alla dokument märker han inte att han går ut på vägen och inser allt försent att han kommer bli påkörd. Så ja, den handlade också lite om död…. (fast mer om olyckor)

LÄMNAR KOMMENTARER I TEXTEN. SKRIVER MED VERSALER, ÄVEN OM DET SER SKRIKIGT UT SÅ SYNS KOMMENTARERNA. En tjej väntar på sin pojkvän som aldrig dyker upp, som hon aldrig mer kommer att få se. Ändå väntar hon tålmodigt kvar i mörkret. TA BORT DEN KURSIVA INLEDNINGEN. LÄSAREN FÖRSTÅR ÄNDÅ.

Hon skakar i hela kroppen. Hon hoppar på stället och fnittrar tyst i gatlampornas sken. TVÅ MENINGAR I RAD BÖRJAR MED HON. DET KALLAS STÖRANDE UPPREPNING OCH BRUKAR VARA SÅDANT LÄRARE ANMÄRKER PÅ. DÖP GÄRNA TJEJEN. DET BRUKAR VARA LÄTTARE FÖR LÄSAREN ATT IDENTIFIERA SIG MED NÅGON MED NAMN ISTÄLLET FÖR ETT ANONYMT HON ELLER HAN. Han kommer om bara några minuter. Tänk, hon och Jocke skulle på dejt! De hade nu varit ihop i en månad. Hon andas in den kyliga september luften. ETT ORD EJ SÄRSKRIVET Löven faller lätt runtom henne. Adrenalinet exploderar inom henne, hon är nervös. PÅ TVÅ HENNE TÄTT I HOP. TA EV BORT SLUTET AV MENINGEN OCH SKRIV BARA ADRENALINET EXPLODERAR. Hon kollar på klockan för tjugonde gången, snart, snart ska han vara här! Hon hoppar runt i en cirkel och skrattar. Några få bilar kör förbi men annars är det tyst. Hon tittar på klockan igen, 20:03. LITE UDDA TID. HUR LÄNGE HAR HON VÄNTAT? 3 MINUTER? Han skulle ha varit här nu. Hennes leende försvinner. Hon går närmare vägen, kanske han hade kört förbi? Hade HAR han inte sätt henne? Hon tittar åt vänster, höger och vänster igen. Ingen bil så långt ögat når. Hon suckar, drar jackan närmare sig och går fram och tillbaka längsmed vägen. Adrenalinet hade sjunkit lite. Hon börjar bli otålig, tittar på kockan KLOCKAN igen och suckar. Han borde ha varit här för länge sedan. Då minns hon, alla andra gånger de hade träffats hade han aldrig kommit i tid, hon börjar le igen, så typiskt av honom. Hon blir snabbt lugn och nytt hopp blossar upp. Då skulle han snart vara här! Små glimmande lampor syns i mörkret. Där är han! Hon ställer sig vid vägen och ler så brett att hennes kinder värker. Bilen kommer närmare och närmare och…. Kör förbi?! Hon stirrar efter bilen, missade han henne? Hon fick en glimt av registreringskylten, det var inte hans bil. Hon sjunker ner bland löven, var var han någonstans? Plötsligt ringer mobilen. Hon reser sig snabbt och gräver fram mobilen. ”Ja?!” säger hon glatt. ”Vad glad du låter”. Det är inte Jocke, det är hennes mamma. ”Nå, har ni kul, Sanna?” SKULLE MAN SÄGA SÅ OM MAN VET ATT MAN SKA BERÄTTA NÅGOT HEMSKT?hon låter nyfiken och glad. ”Nä, han har inte kommit än” suckar hon. ”Men… Han är väl aldrig mer än kvart försenad? Eller?”. ”Nej”. Det blir tyst i luren. ”Jag hämtar dig”. De lägger båda på och hon sparkar ilsket på löven, de flyger upp i luften och singlar ner som färgglada snöflingor. Efter yttligare YTTERLIGARE en kvart kommer hennes mamma och hämtar upp henne. De sitter tysta i bilen tills hennes mamma säger: ”Har du ringt honom?”. VARFÖR RINGER HON INTE? VÄNTAR MAN PÅ NÅGON SÅ KÄNNS DET NATURLIGT ATT RINGA, TYCKER JAG. HON KAN HA RINGT UTAN ATT HAN SVARAT Sanna skakar på huvudet. Hon grävde upp mobilen igen och ringer Jockes nummer, direkt kommer hon till telefonsvararen. Ilsket kastar hon telefonen ner på bilgolvet. När de kommer hem rusar hon in på sitt rum, arg och ledsen. Hon storgråter i kudden, hur kunde han?! Hennes mamma kommer in och tröstar henne, ger henne lite cola som tröst och låter henne sedan vara. Efter en kvart kommer hon in igen, gråtande. ”Sanna, jag har något jag måste berätta för dig… Det är Jocke…”. FÖR MIG ÄR DET INTE UPPENBART ATT HAN ÄR DÖD. HAN KAN LIKA GÄRNA VARA SKADAD ELLER HA FÅTT UTEGÅNGSFÖRBUD FRÅN SINA FÖRÄLDRAR. VILL DU FÖRSTÄRKA KÄNSLAN AV (BIL) OLYCKA LÄGG IN LITE BLÅLJUS EN AMBULANS SOM PASSERAR T EX.

Det är lite pinsamt att datorn inte har rättat mina stavfel 😞

Har ändrat lite i texten nu så jag ska lägga upp texten sen igen. Men en sak förstår jag inte:

Plötsligt ringer mobilen. Hon reser sig snabbt och gräver fram mobilen. ”Ja?!” säger hon glatt. ”Vad glad du låter”. Det är inte Jocke, det är hennes mamma. ”Nå, har ni kul, Sanna?” SKULLE MAN SÄGA SÅ OM MAN VET ATT MAN SKA BERÄTTA NÅGOT HEMSKT?

vad menar du?

Tack för all hjälp ^^ det är uppskattat!

Slarv av mig. Jag ber så mycket om ursäkt. Jag blandade ihop Sanna och mamma.

#17 gör inget 🙂 alla stavfel jag gjorde så är vi nog kvitt nu 😃 Ska jobba på texten idag och förhoppningsvis kan jag ladda upp den nya texten idag! 👍

Så här tolkar jag din historia;

En tjej väntar på sin kille – killen dyker inte upp som avtalat – någon ringer till tjejen och hon tror att det är killen, men det är mamman som undrar hur det går – tjejen är besviken och mamman hämtar henne- hemma tröstar mamman henne för den misslyckade dejten – mamman går undan (här saknar jag att mamman får ett telefonsamtal om olyckan) - mamman meddelar den tråkiga nyheten.

En liten detaljmiss gör att man kan tro att mamman vetat hela tiden att Jocke är död. Det är kanske det det Parsley menar.

#19 aaaaaa! XD ja det har du rätt i!

Här är texten igen :3 har nu ändrat saker i texten och dessutom lagt in stycke-indelning. Om ni nu ska göra som i #15 så skriv med fet stil i stället, lättare att hitta för min del och det ser inte så skrikigt ut då jag lätt tar illa upp ibland ^ ^'

Enligt mig ser texten MYCKET bättre ut nu än innan 🙂 Tack så mycket för all hjälp hittills! 

Sanna skakar i hela kroppen. Fnittrande hoppar hon på stället i gatlampornas sken. Han kommer om bara några minuter. Tänk, hon och Jocke skulle på dejt! De hade nu varit ihop i en månad. Den kyliga septemberluften fyller hennes lungor. Löven faller lätt runtom henne samtidigt som en bris drar sakta i hennes hår. Adrenalinet exploderar, hon är nervös. Ögonen fixerar på klockan för tjugonde gången, snart, snart ska han vara här! Sanna börjar att hoppar runt i en cirkel och skrattar. Några få bilar kör förbi men annars är det tyst. Klockan är nu 20:09. Han skulle ha varit här nu. Hennes leende försvinner. Hon går närmare vägen, kanske han hade kört förbi? Hade Jocke inte sätt henne? Tittar åt vänster, höger och vänster igen. Ingen bil så långt ögat når. Sanna tar upp mobilen och ringer Jockes nummer. Direkt kopplas hon till hans telefonsvarare. Hon suckar, drar jackan närmare sig och går fram och tillbaka längsmed vägen. Adrenalinet hade sjunkit lite. Otåligheten växte. Jocke borde ha varit här för länge sedan. Då minns hon, alla andra gånger de hade träffats hade han aldrig kommit i tid, hon börjar le igen, så typiskt av honom. Sanna blir snabbt lugn och nytt hopp blossar upp. Då skulle han snart vara här! Små glimmande lampor syns i mörkret. Där är han! Hon ställer sig vid vägen och ler så brett att hennes kinder värker. Bilen kommer närmare och närmare och…. Kör förbi?! Missade han henne? Ögonen fångar en glimt av registreringskylten, det var inte hans bil. Suckande sjunker hon ner bland löven, var var han någonstans? Plötsligt ringer mobilen. Med ett ryck reser hon sig upp och gräver fram mobilen. ”Ja?!” säger hon glatt. ”Vad glad du låter”. Det är inte Jocke, det är hennes mamma. ”Nå, har ni kul, Sanna?” hon låter nyfiken och glad. ”Nä, han har inte kommit än” suckar Sanna. ”Men… Han är väl aldrig mer än kvart försenad? Eller?”. ”Nej”. Det blir tyst i luren. ”Jag hämtar dig”. De lägger båda på och hon sparkar ilsket på löven, de flyger upp i luften och singlar ner som färgglada snöflingor.

Efter ytterligare en kvart kommer hennes mamma och hämtar upp henne. De sitter tysta i bilen. Ett blått ljus syns i  mörkret och kör förbi dem. En ambulans.

När de kommer hem rusar hon in på sitt rum, arg och ledsen. Hon storgråter i kudden, hur kunde han?! Hennes mamma kommer in och tröstar henne, ger henne lite cola som tröst och låter henne sedan vara. Sanna kan höra hur telefonen ringer, men lyssnar inte, hon är för ledsen för att bry sig.

Efter en kvart kommer hennes mamma in igen, gråtande. ”Sanna, jag har något jag måste berätta för dig… Det är Jocke…”.

Wow, det är jättebra, det blir nog toppbetyg

Tips! Gestalta gråtande också. Dina gestaltningar är jättebra.

Efter en kvart kommer hennes mamma in igen, gråtande (tårarna rinner ner för hennes kinder). ”Sanna, jag har något jag måste berätta för dig… Det är Jocke…”.

Tack för att jag fick vara med och påverka din historia. Jag lärde mig en massa också.

#22 tack så mycket själv ^ ^ såg nu att jag har olika tider i texten XD nu- och då-tid. får ändra det, har några dagar kvar så det är lugnt 🙂

Åter igen, TACK 😃🌺

Mycket bättre!🙂

Här är resultatet 😊

--------------

Sanna skakar i hela kroppen. Fnittrande hoppar hon på stället i gatlampornas sken. Han kommer om bara några minuter. Tänk, hon och Jocke skulle på dejt! De hade nu varit ihop i en månad. Den kyliga septemberluften fyller hennes lungor. Löven faller lätt runtom henne samtidigt som en bris drar sakta i hennes hår. Adrenalinet exploderar, hon är nervös. Ögonen fixerar på klockan för tjugonde gången, snart, snart ska han vara här! Sanna börjar att hoppar runt i en cirkel och skrattar. Några få bilar kör förbi men annars är det tyst. Klockan är nu 20:10. Näsan rynkas, han skulle ha varit här nu. Leendet försvinner. Hon går närmare vägen, kanske han hade kört förbi? Hade Jocke inte sätt henne? Tittar åt vänster, höger och vänster igen. Ingen bil så långt ögat når. Sanna tar upp mobilen och ringer Jockes nummer. Direkt kopplas hon till hans telefonsvarare. Hon suckar, drar jackan närmare sig och går fram och tillbaka längsmed vägen. Adrenalinet har sjunkit lite. Otåligheten växer. Jocke borde ha varit här för länge sedan. Då minns hon, alla andra gånger de hade träffats hade han aldrig kommit i tid, hon börjar le igen, så typiskt av honom. Sanna blir snabbt lugn och nytt hopp blossar upp. Då skulle han snart vara här! Små glimmande lampor syns i mörkret. Där är han! Sanna ställer sig vid vägen och ler så brett att hennes kinder värker. Bilen kommer närmare och närmare och…. Kör förbi?! Missade han henne? Ögonen fångar en glimt av registreringskylten, det var inte hans bil. Suckande sjunker hon ner bland löven, var var han någonstans? Plötsligt ringer mobilen. Med ett ryck reser hon sig upp och gräver fram mobilen. ”Ja?!” säger hon glatt. ”Vad glad du låter”. Det är inte Jocke, det är hennes mamma. ”Nå, har ni kul, Sanna?” hon låter nyfiken och glad. ”Nä, han har inte kommit än” suckar Sanna. ”Men… Han är väl aldrig mer än 10 minuter försenad? Eller?”. ”Nej”. Det blir tyst i luren. ”Jag hämtar dig”. De lägger båda på och Sanna sparkar ilsket på löven, de flyger upp i luften och singlar ner som färgglada snöflingor.

Efter ytterligare en kvart kommer hennes mamma och hämtar upp henne. De sitter tysta i bilen. Ett blått ljus syns i  mörkret och kör förbi dem. En ambulans.

När de kommer hem rusar hon in på sitt rum, arg och ledsen, greppar kudden och storgråter, hur kunde han?! Hennes mamma kommer in och tröstar henne, ger henne lite cola som tröst och låter henne sedan vara. Sanna kan höra hur telefonen ringer, men lyssnar inte, hon är för ledsen för att bry sig.

Efter någon minut kommer hennes mamma in igen, med tårar rinnande nerför kinderna. ”Sanna, jag har något jag måste berätta för dig… Det är Jocke…”.

-----------------

Något till jag har missat? :3

stavfel….😃

Hon går närmare vägen, kanske han hade kört förbi? Hade Jocke inte sätt (sett) henne?

#26 NEJ >.<' det är så pinsamt med stavfel 😞 men tack för att du såg det! dumma mac dator som inte kan peka ut mina stavfel….

Äsch, du har ju oss att peka ut stavfelen med 😉 Skojar bara. Jag tycker stavfel är ett mindre problem nu förtiden för det är så enkelt att fixa till. Svåraste med att skriva är väl att få texten intressant och läsvärd, och det har du lyckats bra med. Kram

#28 haha 😂 då vet jag vart jag ska vända mig när jag skriver uppsats nästa gång! Är grymt tacksam för all er hjälp 🙂 utan er skulle texten vara otroligt tråkig!

#29 vad blev det för betyg på novellen?