Jag ber en bön 
Jag ber den tyst 
För den bär ord som inte kommer ut 

Jag tänker på dig 
Hur allt gick till 
Och hur fort att tog slut 

Du skrev en lapp; 
"Jag älskar er, det här var inget lätt beslut. Det är mina demoner, inte ni, som fått hoppet låga att brinna ut" 

Och fast våren väckte nästan allt till liv, kom du inte tillbaks. 
Och jag väntar ännu ibland på dig fast det är orimliga krav 

Jag ber en bön 
Jag ber den tyst 
Och jag vet inte vad den handlar om 
Kanske ber jag om ett undantag 
Bara en enda gång 

En sista kram 
En sista kyss 
Och en chans att säga förlåt 
För att jag inte kunde ta dina demoner och låta dig hinna se vår 

Men det här är allt jag har att ge du får ta den som det är 
Ta den som en sista avskedssång eller ett sista kärleksbrev 
Ta det som ett rop på dig och en önskan du var här 

Jag ber en bön 
Jag ber den tyst 
Och jag kan somna till slut 
Det har gått 6 år nu sen du dog 
Och det är dags att andas ut 
För jag vet 
Och jag minns 
Att våren ska komma tillbaka till slut

// Carolina Farraj