Jag har haft och kört ett antal 1970-talare.

Rent allmänt så är en äldre bil mer svårkörd än en modern bil. Modellerna skiljer sig åt mer än vad moderna bilar gör.  Man behöver lära sig växellådan och ofta ha ett speciellt handgrepp för att få i växlarna.

Bilens doft beror på ägaren. En del rökte i sina bilar på den tiden. Körde man omkring på blöta hundar, så luktade bilen blöt hund. Det fanns ofta en instängd lukt i bilen.  Luftkylda bilar luktade från motorn, lite bränt och lite motorolja. Hade man en reservdunk i kupén kunde det lukta bensin från den.  Ofta en lite plastig doft, eftersom det fanns plast och skumgummi i inredningen. Tänk på hur sängkläder luktar när det inte är nybäddat.

Långsammare acceleration än dagens bilar. Det hände inte så mycket när man tryckte på gasen. En del bilar lät som deras sista stund var kommen när man började närma sig 100 km/h.

Googla gärna på bilmärken du känner till och se om du kan hitta några bilder eller you-tubeklipp. Det är lite vanskligt, eftersom man kan få upp bilar av fel årsmodell, men det ger i allafall en fingervisning om hur de kan ha sett ut.

Många 1970-talsbilar har skrotats ner och rostat bort.  SAAB och Volvo och entusiastbilar av typen Citroën 2CV har klarat sig bättre. Även VW-baggar finns det ganska gott om.  Det finns en hel del amerikanska 1970-talsbilar i Sverige för närvarande, men de har importerats de senaste 15 åren och var inte speciellt vanliga under 1970-talet. Renault 4 var populär på 1970-talet, men det finns få kvar, eftersom de rostat bort.

Obefintlig kupévärme gav iskalla vinterfärder. Bilen immade igen och man var tvungen att köra med nedvevade rutor på vintern för kondensens skull. Sommartid blev bilen stekhet invändigt och det fanns ingen AC eller stark fläkt, så det var öppna rutor, då med.

Man hade flera nycklar till bilen, en till tändningslåset och en till dörrarna, Var tanklocket låsbart, så hade man en separat nyckel till det också. Ev hade man även en separat nyckel till bakluckan. Låsen var lätta att öppna även utan nyckel. Ett mynt kunde räcka.

Hur svårkörda de är beror på självförtroendet och tidigare erfarenheter. Lärde man sig att köra bil på 1970-talet eller tidigare, så var det den typen av bilar man lärde sig köra. Har man lärt sig att köra bil på 2000-talet och hamnar i en 70-talare så känns den betydligt primitivare och det finns en del att sätta sig in i. Äldre bilar har t ex choke. Moderna bilar har automatchoke. Ljusautomatik saknas. Man måste tända och släcka ljuset.

Har du möjlighet, gå på någon bilträff till sommaren och bekanta dig med några lämpliga bilar.

För några år sedan ägde jag en Volvo 140 som var tillverkad 1973 om jag minns rätt. Det är förvisso inte exakt rätt årtal, men bilen som sedan ger nog en bra bild av hur en normal bil från den tiden fungerade.

Här är följer några av bilens "features":

* Till skillnad från de flesta av dagens bilar var den bakhjulsdriven. I kombination med en väldigt lätt bakdel, så innebar detta att bilen var väldigt sladdvänlig(speciellt i snö)
* Ljudnivån i kupén var väldigt hög
* Bilen saknade servostyrning, vilket gjorde den relativt tungmanövrerad när man stod stilla. Ratten var också betydligt större om man jämför med en nyare bil.
* Ursprungligen var bilen tänkt att köras på blyad bensin, vilket innebär att man var tvungen att hälla i blyersättningsmedel varje gång man tankade. 
* Bilen saknade helt avgasrening, vilket gav avgaserna en speciell doft. Jag kan inte i beskriva dem i detalj, förutom att de luktade betydligt mer än dagens renade avgaser. 
* Bilen var utrustad med en sk choke, vilket är en funktion som man reglerar bränslemängden med. Varje gång med startade bilen när motorn var kall så drog man först ut chokeknappen och lät den sedan vara utdragen en stund under körningens början, tills det att motorn blivit varm. 
* Billyktorna var inte kopplade till själva tändningen, utan manövrerades med en separat knapp. Det hände emellanåt att man glömde att stänga av lamporna. 
* Tekniken i bilen var överlag väldigt enkel och gick bra att mecka med även för någon som inte var så bilkunnig.

Tack så hemskt mycket för svaren! Det var precis sådana detaljer jag behövde veta för att kunna komma igång med skrivandet. I sommar ska jag nog prova att gå till en bilträff som du sa, Parsley, för att se till att det blir riktigt bra. Men till dess funkar det här perfekt. Tack igen!