Dikter om krig
Hej, nu hade jag tänkt lägga ut lite Dikter om krig kom gärna med era åsikter
Patrioten
Livet jag en gång älskade är nu borta för alltid.
Jag befinner mig just nu i en skyttegrav, med vatten och lera upp till knäna. Livet känns värdelöst. Mina fötter kan jag inte längre känna.
Min tid här skulle endast vara en månad men nu har tiden gått så långt, att det känns som att jag aldrig ska få komma hem igen.
Jag befinner mig just nu i en skyttegrav, med vatten och lera upp till knäna. Livet känns värdelöst. Mina fötter kan jag inte längre känna.
Min tid här skulle endast vara en månad men nu har tiden gått så långt, att det känns som att jag aldrig ska få komma hem igen.
Enda skälet till att jag inte dött än är på grund av min kärlek till min fru och barn. Nu har jag fått veta att hon flyttat ifrån mig och mitt barn fått en ny far. Jag vill ej leva mer. All sorg och smärta jag känt är nu förgäves. Döden känns som enda utvägen. Men jag var här för att göra min plikt som soldat för den Franska armén.
Vietnam
Vi vandra, vi gick, men det enda man såg var krig o förlust.
Vi hade stolthet och mod, men nu var allt borta.
Jag kommer aldrig glömma det som hänt… Vännerna jag ej få se mer. Skriken som fortfarande ekar i mitt huvud, explosioner som aldrig slutar och all denna sorg, men ingen ånger jag nånsin ska känna. För USA är det land jag älskar mest.
Heder,Stolthet,Makt
Orden som smakar så gott men endå så surt.
Vi slogs för vårt land men inga vapen vi hade, endast lämnade åt vårt öde.
Bönder vi va, sida vid sida i kriget med våra händer som vapen. Mot länder med hämnder. Det enda vi ville var att komma hem, men order vi hade, så tappert för landet vi slogs. Vi sändes till döden en efter en. Ryssland var vårt land.
Vietnamkriget
Smärta och sorg i djungelns vrå
Bomber och ljus i vårt hus
Barn och djur i marken ligga
Om nåd vi endast tigga
Kriget
Kriget jag såg
Kriget jag upplevt
Kriget jag kände
Hoppet var slut
Livet var surt
Amerikanen kom
Kriget var slut
Av Emil Wiklund
Vinterkriget
Med gud ska jag kämpa för hem och för härd,
för Sverige, vårt kära fosterland.
För med mitt vapen i hand står jag säker i mitt land.
För Svea vi hade vandrat med stolthet, över berg och hav
För i våra ådror hade det svenska blodet runnit och i våra hjärtan hade Sverige förevigt blivit inristat.
Men nu vi står här och ser på,när bröder faller en efter en, för ej ville vi kriga, endast stå och se på. Men när öst börja falla, insåg vi att vi var körda. Vi besluta att hjälpa , med både vapen och folk, för ej krig vi ville starta.
4000 frivilliga män med hjärtan av guld begick sig iväg mot kriget tappra som få.
//Emil Wiklund
