Bör vara på svenska, såvida det inte är något specifikt engelskt uttryck som du tvunget måste ha med.

Håller med # 1.

Är det kända uttryck på språket skall det givetvis med, just hotell och restauranger tycker jag är en mycket bra sådan situation (likaså statsgränserna).

Ett "Parlez-vous français?" gör det mer levande, med en känsla av att faktiskt vara i Frankrike.

När jag var mindre tyckte jag det var lite skumt med amerikansk och brittisk film som utspelade sig i kontinentaleuropeiska och nordiska (eller asiatiska, sydamerikanska) länder, men scener med vardagsspråk talades på engelska.

#3 tack för hjälpen, det har du rätt i! att det gör mycket för känslan. 
Det är Rom det utspelar sig i så då kan jag låta receptionisten säga ´benvenuto´ som är välkommen på italienska. Men då är det alltså bättre att därefter fortsätta med tex. ´i vilket namn är det bokat?´ istället för samma replik på engelska?

Håller helt med #1

Du bör inte använda 'benvenuto' om det inte är vad receptionisten borde förväntas säga. Om det är någon annan form med annan vokal på slutet, beroende på genus och/eller numerus, så skiter det sig. Då är det bättre att använda svenska, som man behärskar. Benvenuto kan man säga till en ensam man, men det är inte säkert att det är vad en receptionist vanligen öppnar samtalet med.

Däremot är det ganska tryggt att säga buongiorno, förutsatt att det inte är på kvällen, utan helst på morgonen. Men man bör som regel undvika att använda utländska uttryck i en svensk text, om man inte är säker på språket eller tar hjälp av någon som är väl insatt, helst infödd. 

(På svenska finns singular- och pluralform av välkommen, men de romanska språken har fyra olika former, beroende på hur många som hälsas och deras kön.)

det är två killar så just det uttrycket hade ju gått att använda. 

Men kör kanske helt på svenska ändå fast det känns lite tråkigt. Är egentligen inte supernoga för det är ju ingen story som ska publiceras som bok direkt :)

Och nej, man säger inte "benvenuto" till två killar. På svenska kanske du skulle ha föredragit att säga "välkomna" snarare än "välkommen".

okej

Engelska lärs ju ut i skolorna, så du kan ju också skriva att de talar på engelska, bruten eller flytande, beroende på hur bra det aktuella landets engelskaundervisning var då personen gick i skolan:

Främmande språk med små fel, typiska för den talande, och missuppfattningar som orsakas av dem, kan vara ganska givande i en text och göra den mer intressant. Men jag tror inte att man är mogen att ta det greppet annat än om man har en direkt erfarenhet av det eller behärskar språket väl.

Jag tror mer på att hålla texten på sitt eget språk, utom i de situationer som direkt påkallas av precis vad som sägs. Exempelvis är det osannolikt att en person som tar emot gäster i en hotellreception skulle inleda med annat än en vanlig hälsningsfras, snarare än "välkommen". Ibland säger de ingenting alls annat än att grymta till lite och möta blicken, så att man förstår att det är klart att tala med dem, men jag har varit med om annat också, som "Gokväll, vad kan jag stå till tjänst med?" eller som jag ofta har råkat ut för på hotell "Har ni en reservation?". 

Där jag skulle ha svårt att undvika att ta upp språket är i situationer som när jag på gatan i Santiago de Cuba blev tilltalad av en främmande med "Awayu". Eftersom jag vet vad en awayu är blev jag helt frågande inför det, eftersom jag inte bär någon awayu, som är ett typiskt kvinnoplagg i de andinska länderna, en sjal, som används för värmen och som man också kan ha att bära saker i eller bära sitt barn. När jag undrande frågade personen vad han menade, så upprepade han det, och jag fattade inte alls. 

Det gick så småningom upp för mig när jag fortsatte att fråga den här personen, att han försökte säga någonting på engelska - how are you. Han trodde av någon anledning att "awayu" är engelska, och att utlänningar borde förstå vad det betyder utan närmare förklaring. Han provade också med "gueyafrón", för att få veta varifrån jag var. (Where are you from?)

Jag sade då till honom att jag inte förstår engelska; en liten lögn, men jag förstod verkligen inte vad han sade. När han efter en stund kom på att jag hela tiden talade spanska med honom, så ändrade han det till "¿de donde vienes?", vilket jag besvarade med "de Cueto, compay".  - Varifrån kommer du? - Från Cueto, kompis. 

Alldeles självklart trodde han inte på mig, eftersom han inte menade att fråga varifrån jag kom, utan vilket som var mitt hemland. Men det var alldeles sant att jag hade kommit till Santiago från Cueto. 

Och jag har massor av fler exempel, men jag talar spanska flytande sedan mer än fyrtio år och inget annat språk talas i mitt hem sedan omkring tio år tillbaka. Dessutom behärskar jag engelska rätt hyggligt.

Så jo, om man vill visa vilka dråpliga situationer man kan råka in i när språket brister, då kan man också göra det här med språk man inte nödvändigtvis är mycket bra på, men om man inte vill göra bort sig och redogöra för vardagliga situationer, då bör man hålla sig till språk som man behärskar. 

När man säger välkomna till två grabbar i Italien, kanske man hellre säger "benvenuti", och om det är en ensam tjej, kanske man säger "benvenuta", medan en ensam kille kan bemötas med "benvenuto" och två tjejer hälsas "benvenute", om det är just de ändelserna som används på italienska. Men ta det inte för givet, eftersom min italienska är synnerligen bristfällig. Jag kan däremot spanska, och där är det noga med såväl genus som numerus, liksom också på franska. Jag utgår ifrån att det gäller italienska också.