Jag har inte skrivit Dikter på 35 år.

Nu var det tydligen dags och kanske kan jag få konstruktiv kritik, lite tyckande och tänkande om denna:

Förnyelse

Likt svanens tunga vingslag på flykt över vattnets krusiga yta

Tar hon sig ut för att äntligen sin vanmakt bryta

Som om livet gett henne ett mönster och textur

Så har hon farit mellan väggarna innanför denna oöverstigliga mur

Haft en känsla av att vara ett kreatur

i bur

Hon har aldrig hoppets låga vågat tända

Fram tills idag då hennes oförmåga kommit till ändå

Hennes tid i fängsle är nu slut

Hon packar sitt ränsle och tar steget fullt ut

i det okända

Likt svanens vingslag på flykt över vattnets krusiga yta

och likt hennes strupkvävda olåt

Lyfter hon mot oanade höjder för att aldrig mer återknyta

Över vattnet hör vi för evigt ett innerligt förlåt

I en annan tid kan man se henne dansa

Den kvinna som vi sett som liten sparv

bjuder nu upp till ännu ett svane-varv

Annie -2014