Spänning är viktigt oavsett vilken gener man skriver. Man vill fånga läsarens intresse för både historien men också personerna i böckerna så att de ej kan lägga ifrån sig boken av nyfikenhet. Samtidigt är smaken olika, alla finner kanske inte Liza Marklund lika spännande som andra människor kanske gör. Detta gör att det är omöjligt att göra alla glada. Jag skulle säga att lyckas man göra sig själv nöjd i frågan så är det en bra början.

Cliffhängers är ett känt knep. Man avslutar stycken eller kapitel med en liten sneak peak av vad som kommer hända men man berättar inte allt för att läsaren ska bli så nyfiken och bara måste vända sida och "bara" läs aett kapitel till. 

Handlar lite om vad man har för stil när det kommer till att skriva. Man kan använda sig av grammatik för att skapa en stämning hos läsare. I Kaffka (om du läst denna) använder man sig inte av punktering utan av kommatering. Detta gör att författaren skapar en känsla av frustration hos läsaren. Eller som i Anders Fagers noveller där han istället har korta, rakt på sak meningar. Detta gör att man får en uppfattning av att man måste få fram sitt budskap snabbt.¨

HP Lovecraft använder sig av tusentals adjektiv för att beskriva det han menar. 

Något man däremot måste vara beredd på är att en läsaren inte orkar läsa bara spännande avsnitt utan man måste varva med lugna stycken där man genom olika vardagliga relationer ändå fångar läsarens intresse. Läsaren måste finna att det inte bara är spännande utan attd et också finns en "vardagsspänning". Man vill ju att läsarna ska kunna relatera till huvudpersonen så mycket att dem inte bara reagerar på ovisshet i spänningen utan också att man sitter och biter sina naglar av spänning och förväntan över vad huvudpersonen kommer göra härnäst. Man undrar över personerna isig.