Jag har läst en egenutgiven kriminalroman. Författaren har gett ut i samband med en lokal förlagstjänst. Romanen omfattade ca 35.000-40.000 ord. I andra sammanhang brukar man räkna med att en roman är minst 50.000 ord. Med andra ord så var det en mycket kort roman. 

Jag kan ha överseende med bristande korrläsning och grammatiska fel i en egenutgiven bok. Det är svårt att korrläsa sin egen text och kan vara svårt att hitta andra som är duktiga på det. Att anlita en professionell korrläsare är dyrt.

Att formge en bok när det gäller inlaga (dvs själva sidorna) i boken och omslag kan också kräva proffshjälp för att det ska bli riktigt bra. Också det är en kostnadsfråga. Det är också sådant som jag kan ha överseende med i en egenutgiven bok.

Men. Handlingen verkar utspela sig i författarens bekantskapskrets. De som läst boken innan utgivning är förmodligen författarens familj och väninnor, personer som ger omdömet "vad duktig du är som skrivit en bok" och inte går in och närläser texten och kommer med konstruktiv kritik när det gäller t ex Gestaltning och intrig.

Jag har full respekt för människor som faktiskt klarar att skriva en bok och komma så långt som till utgivning. För många stannar det vid drömmar. När jag läste den här boken så insåg jag hur viktigt det är att arbeta med sitt skrivande för att utveckla det. Man kan t ex läsa om skrivande i böcker eller på nätet, gå skrivarkurser, vara aktiv på forum om skrivande, låta andra läsa ens texter och bolla idéer med andra eller anlita lektörer eller författarcoacher. Respons är viktigt. En text blir till i mötet med sina läsare. Vill man nå ut och inte bara skriva för byrålådan så är det viktigt att man låter utomstående granska sin text.