Att blanda in speciella saker som lätt blir mycket
Jag håller just nu på med skrivövning där jag har en Karaktär som jag har tänkt ska ha ett lite speciellt sätt att tala. Han är utlänskt och jag hade tänkt att förtydliga detta lite med att blanda in speciella ord, kanske rent från hans språk men vet inte hur jag ska göra detta på ett bra sätt. Nu handlar det bara om en övning, men jag frågar er eftersom det kan vara bra att kunna. Hur gör man egentligen när man ska blanda in lite egendomliga saker som kan bli störande om det görs fel? Behöver er nu. Hjälp.

Störande kan det väl knappast bli när det är fel annat än för den som upptäcker felet, och det lär inte många göra när man exempelvis skriver på svenska och en av karaktärerna emellanåt häver ur sig någonting typiskt på sitt modersmål. Men om man är noga så studerar man sin Karaktär och tar reda på typiska modismer från just den landsänden och lägger in sånt som folk ofta säger. Exempelvis obildade chilenare brukar ofta flika in "por huevón", men huevón uttalas mer som wueión. En bildad person skulle aldrig göra det.
Om man inte själv behärskar språket så väl att man känner till just de där speciella ofta repeterade uttrycken, tror jag man bör avstå från att lägga in sådant. Man har inte heller stor hjälp av Lexikon, om man vill lägga in ord som karaktären inte kan på språket man skriver, om man inte är ganska säker själv på karaktärens språk.
Utlänningar brukar ha svårt att uttala vissa ljud i språket. Tex Japaner säger L istället för R, spanjorer läspar på S och säger CH istället för H. U-ljudet är svårt för många. skottar skorrar på R.
Lägg till det i gestaltningen. - bla, bla, bla, sa han och läspade på S:en. Beskriv hur det låter när han talar. Äsch jag vet inte, jag är inte så bra på Gestaltning än, men ett tips i alla fall.

Kan vara bra att inte tro att japaner byter R till L, för det gör de inte.
Det är kineser som inte kan säga R. Många japaner klarar inte L däremot, och liksom kineserna har de svårt att höra skillnaden. Vid transkribering till Romaji, har jag sett exempel på att märket Olympus har skrivits som Orinpas. Det är så det uttalas.

Spanjorer läspar absolut inte på s, utom en del av dem i Andalusien.
Iberisk spanska från höglandet, Castilla Real, den som anses lite "finare" har läspljud i en del ord, och det stavas då med c eller z, beroende på vilka bokstäver som är runtomkring. S däremot uttalas med ett lätt sje-ljud, liknande franskt ch-.
Andalusía är ett område där många endera läspar eller inte läspar, på alla S-ljud, helt oavsett om de är z eller s. De som inte läspar, kan i regel inte göra det, och uttalar s precis som vi gör i svenskan.
Ett ljud i spanskan som i stort överensstämmer med svenskt sje-ljud eller ett mjukt tyskt Ach-Laut är J, som i alla spanska dialekter uttalas så. Hos en del talare kan det likna vårt H, men i regel är det mindre aspirerat än H.
H uttalas överhuvudtaget aldrig i romanska språk.
Jag stör mig något extremt på när man sättet man skriver på visar att en person har en accent, typ som Fleur Delacour i svenska översättningen av Harry Potter. Du kan ju göra vissa ord till karaktärens modersmål, typ ord som kan vara svåra att minnas i svenskan? Låt oss säga att han glömmer vad "kompis" heter, och då säger han det på sitt språk istället? Brukar funka bra om man gör det kursivt också.
Med vänliga hälsningar,
Filip

Just kompis tror jag är ett mycket bra ord att blanda in så, eftersom man kan ge det precis den prägel det borde ha, som att det egentligen inte används frekvent som tilltalsord av infödda svenskar, medan invandrade ofta använder det som tilltalsord. Därmed kan man använda det svenska ordet om man inte vet vad personen skulle säga på sitt eget språk - exempelvis i spanskan skulle man ha ett otal ord att välja bland, där vart och ett kanske är mest typiskt för ett visst land.
En spanjor skulle kanske använda amigo eller colega, medan en kuban skulle säga asere om han var från västra Kuba eller compay om han kom från östra delen av Kuba, medan andra nationaliteter kanske skulle använda compadre, compañero eller som i Argentina, che.
Men vilket man än gör, bör man först förvissa sig om att det verkligen är typiskt för personen, och om man tar det utrikiska ordet, också för regionen som personen kommer ifrån. Och i spanskan böjs många ord efter genus:
♂ amigo/amiga ♀ - ♂ compadre/comadre ♀
