Ja, det kan vara störande att folk inte ser svenska som något viktigt bara för att man sitter på nätet. Ser ingen anledning till varför man ska slarva, någonsin!

Inte direkt. Det gjorde jag mest förut. Men jag skriver själv så ofta text med stavfel så jag är inte bättre än folk som stavar fel på forum.

Ja, det stör mig mycket. Händer att jag hoppar över och inte läser sådana inlägg. Att det kan bli något stavfel då och då är ju ok, det händer ju alla, men inte när det är jämnt. Dagens maskiner har väl inbyggd stavningskontroll, så det behöver inte se så slarvigt och hafsigt ut som det kan göra ibland. Om man har något viktigt att säga så är det minst lika viktigt att skriva ordentligt så folk vill läsa det.

För mig beror det på. Vill någon bara prata lite strunt så stör det mig inte. Men det stör mig ENORMT när de försöker hålla en seriös diskussion med en och de inte kan använda korrekt språk. Och då menar jag inte vissa stavfel (alla är inte jättebra på att stava, så enkelt är det ju bara) utan när man medvetet skriver på "chatt" vis och helt massakrerar språket. Då lyssnar jag inte ens.

Är det extremt dålig svenska får jag svårt att läsa, annars så bryr jag mig inte så mkt. vissa saker som tex dialekt tycker jag förgyller snarare än förstör.

Jag tycker inte ens det är så jätteviktigt i Dikter tex, ibland får man vrida lite på reglerna för att få till en bra dikt och ibland missar man stavfel trots korrekturläsning och stavningsprogram.

"Stavfel av tlover 18/12 -11

Steggrande hjärtslag Takktlösa svar Angående pettitesser Värkningslös kommentar Fantasin flöddar Emedan slaggen går på Lisst eller tur?"

Jag stör mig väldigt mycket på dålig svenska, både i tal och skrift. Kan dock stå ut med det i t. ex. de inlägg som skrivs just här. Men när man hör vissa reportrar på radion, och när man läser tidningar (de flesta) så tar man sig för pannan. Jag tappar förtroendet totalt för dem.

Många säger t. ex. "ejänklien" och menar då "egentligen". Helt otroligt. Har dom aldrig läst en bok? Där syns det ju hur det stavas.

Ja, jag vet att jag är en riktig språkpolis, och ibland tycker jag själv att det är jobbigt att vara sån. Men jag fick lära mig i skolan att både stava och skriva korrekt svenska. Välskrivning hade vi, till och med! Bokstäverna skulle luta åt exakt rätt håll, minns jag.

Så det sitter i ryggmärgen, liksom.

#6 nog för i tal kan det ju vara dialekt

och dialekten håller ju det svenska språket levande.

Alla får lära sig samma svenska i skolan. Med andra ord kan msn använda den, men många är för lata och använder slang, förkortningar och bryr sig inte om stavning. Det är illa eftersom folk till slut glömmer korrekt stavning.

#7   "nog för i tal kan det ju vara dialekt"… Ledsen, men jag förstår inte vad du menar med det.

Ett till exempel på dåligt tal är "eftersom att". Jag ryser! Det heter "eftersom" eller "därför att". Man kan också säga "då".

Svenskan måste absolut få större plats i skolorna! Mycket viktigare än alla invandrarspråk, faktiskt.

#9 ett exempel på dialekt som inte är "rikssvenska"

"Hä ä int lätt å gör sig förstådd åå* sörlänningarna nu för tiin"

det är en del av svenska språket (främst är det storumanbonska däri) även om det kanske är få som skulle kalla det för "korrekt svenska"

"eftersom att" tror jag inte jag har hört nån säga

*det är ett annat å ljud än "å" (och/att beroende på situation) utan kommer från "utav"

10 tal är en sak, skrift en annan. De jag känner som talar dialekt skriver på ren svenska och inte som de talar.

  #10      OK! 🙂

#11 i #6 sa h*n att h*n även stör sig på tal, men som jag förstår det nu är det mer "ickedialektala grammatiska fel" som#6 stör sig på.

Däremot kan dialekt ge en effekt i skrift också, tex i låttexter, Dikter eller skämt

13 absolut. Dock passar det inte i diskussioner, artiklar och liknande :) Jag är för det svenska språket. Men som det är idag när så många inte bryr sig om rätt och fel så lär det ganska fort förändras till det sämre. Jag gör fel jag med, men jag anstränger mig för att göra så rätt jag kan.

Jag tycker att det är jobbigt att läsa texter med många fel. Det gäller inte i första hand stavfel, utan snarare rent grammatiska fel och att använda fel ord för att det ska låta finare, men där man ser att den som talar/skriver egentligen inte har hum om den verkliga innebörden.

Ett alldeles särskilt sätt att använda språket fel är juristspråk. Det riktigt kryper i mig när de vänder på andras ord för att tolka om dem till något som är helt orimligt. Nyligen har jag kommit i kontakt med det via Radiotjänst i Kiruna AB, som solkar llagen som Fan läser bibeln. (Jag upptäckte mitt felslag där, när ringfingret träffade s-tangenten, i stället för att pekfingret tryckte t, men jag lät det stå kvar, för att det är som en Freudiansk glidning.)

Men i mer avstressade texter, som i utbytet på forum, är jag inte särskilt känslig. De vanligaste felen är väl särskrivningarna och att många inte förstår objekt- och subjektformerna i tredje person plural. Just att "dem" används är väl en av de grundläggande sakerna jag stör mig på, eftersom det antyder att den som skriver vill att det ska se lite "finare" ut än att skriva "dom" som när man talar. Det blir bara så himla fel när man sätter "dem" som subjekt.

Rent typografiska fel, som att inte använda blanksteg efter punkt gör texten svårläst, och att inte heller ingela i stycken stör ännu mer. Ytterst få gör så, men när det händer, går jag förbi ett sådant inlägg oläst, om inte ämnet intresserar mig särskilt eller jag ser det som viktigt av något skäl.

Det hänger väldigt mycket på sammanhanget, vad jag stör mig på.

#0 Ja det gör jag. Särskilt vissa ord som dyker upp felstavade allt för ofta som till exempel "väll", Blir lite orolig varje gång jag ser det. 

Något annat som jag tycker är otroligt störande är när vissa inte verkar veta hur punkt ska användas .Utan det ser ut så här .I såna fall orkar jag oftast inte ens läsa texten ,det ser så klottrigt ut .Åtminstone enligt mig  . . .

#13 Jag älskar att du skriver h*n i stället för det där hemska andra ordet som vissa använder.

Ditt exempel borde användas i stället. Jag tror inte att en enda person skulle störa sig på det, så som jag vet är fallet med det andra ordet.

Bra! 👍

#17 min mamma är med i en revy som gick igår och där var det en scen som hette "hen eller hum"

Enligt den scenen var "hen" det femenina könsnetrala ordet och "hum" var det maskulina könsneutrala ordet 😉

Ja, speciellt när folk inte kan skilja på "de" eller "dem".

#18 Aj aj aj, nu skrev du det i alla fall!!!

#19 Jag tycker också att det där är störande.

Det måste ju bero på att man fått dålig undervisning i skolan när så många inte behärskar svenskan.

Det är sorgligt att vårt språk förfaller så som det gör.

Jag får inte ett seriöst intryck av annonser på Blocket om det står till exempel "underlater" i stället för "undulater". Det kan förstås vara så enkelt som att personen som skrivit det har dyslexi. Men jag skulle själv inte svara på en annons där säljaren inte ger ett trovärdigt intryck. Jag menar inte om det är stavat på en rimlig nivå. /Monica.

Många på mitt jobb och även på mitt förra jobb skriver inget vidare. Det stör jag mig inte på, jag känner de och förstår vad de menar. Men ska man sälja ett djur tycker jag att man kan ta reda på hur det stavas först. Eller om man sätter upp skyltar med erbjudanden utanför sitt fik så bör man också veta hur det man säljer stavas. /Monica

#22 du menar förstås "jag känner dem"…😉

Förlåt, inte alls illa menat! Men när vi nu ändå diskuterar hur vi skriver…

Viktigast tycker jag budskapet i en text är. Men om språket är felaktigt riskerar budskapet att bli otydligt eller inte bli seriöst mottaget.

Jag har olika skala beroende på om det är en professionell skribent som får sina texter tryckta eller en ung person som skriver i skapande syfte. En journalist ska kunna uttrycka sig på korrekt svenska; en myndighetsperson likaså. Men när skolbarn förr fick tillbaka sina uppsatser fulla med röda bockar och anmärkningar på språket var det många som tappade skrivlusten.

Det jag stör mig mest på är den skenande anglofieringen av vårt språk. Om det finns ett svenskt uttryck för något är det bara fånigt att ta till ett engelskt. Görs det för ofta och det sprider sig överallt, riskerar svenskan att utarmas.

#23 Jag menade naturligtvis "jag känner dem". Jag skulle bara kolla så du var med.

#25  Kram till dig! 😉

Tack så mycket! /Monica.

Foruminlägg och Facebook gällde ju frågan i inledningen, och där stör felen som folk ofta gör inte särskilt mycket. Det är bara när det blir svårt att förstå, som det blir knepigare, och då brukar jag fråga om.

Däremot i tidningsartiklar, eller i böcker, är det sådant som kan få mig att sluta läsa, om det upprepas. Så relationen till "Skrivlust i Fokus" är svag, sett till ursprungsfrågan, men om man sträcker ut det till artiklar, noveller och romaner, då är språkbehandlingen väldigt viktig.

Sedan förekommer ju alltid korrekturfel, felslag, som egentligen kanske inte vare menade, och sådant går jag förbi både i foruminlägg och artiklar i tidningen, även om det drar ner läshastigheten just där felet finns, om jag alls upptäcker det. Ganska mycket kan passera utan att man märker det. Jag korrekturläste ett dokument som jag själv hade skrivit, och efter minst tio genomläsningar saknades ännu ett ord på ett ställe. När jag läste så fyllde jag automatiskt i det saknade ordet, och det gjorde också en bekant som jag bad korrekturläsa. Sedan upptäckte jag det, men då hade jag redan skickat det som utskrift. Jag rättade och skickade den rättade versionen som pdf.

Och så är det de där reglerna man inte får bryta emot, allmänna Skrivregler och typografiska regler. Att inte inleda en mening med "och" eller "men", och attt inte använda semikolon fel eller alls. Semikolon är lite knepigt tycker jag. Det används ofta i lagtexter på ett sätt som bryter mot de vanliga typografiska reglerna, och när man skriver en text som ska läsas av jurister, kanske de inte alls reagerar på att man använder semikolon i stället för kolon. Dessutom har reglerna ändrats genom åren, så att det nästan är mer en stilistisk fråga än en fråga om att skriva "korrekt svenska".

de ja tkr blr svårlässt r folk sm använder genomgående jemmener,,,msr av skiljeteken,,,frk o hemmajord stavning,,,då frsöker jag inte ens läsa,,,de blr fr jobbit,,,tkr de r jobbit nr dem inte äns kan bry sej om svänska språket!!!

Då orkar jag ofta inte läsa alls, och det är synd, för det kan ju finnas kloka saker dolda även i sådan text.

Jag försöker ta hänsyn till vem det är som skriver. Det går inte att ha samma förväntningar på alla, vad språket beträffar. Sen beror det ju naturligtvis på var de skriver och i vilket syfte.

En personlig berättelse berör mig känslomässigt, även om den skulle ha språkliga brister.

Jag beundrar det mod en del människor har, när de delar med sig av bitar av sina liv. När någon skriver om starka känslor och privata erfarenheter kan språket kanske halta. Jag märker det inte alls på samma sätt som när jag deltar i en intellektuell diskussion om något ämne. Presenterar någon fakta på dålig svenska är det risk att den personens text inte blir så seriöst emottagen av läsare.

Men när språket blir plumpt eller rent av fullt av svordomar och nedsättande adjektiv; då reagerar jag starkt. Det märks rätt tydligt om en person har en förmåga att uttrycka sig bättre och ändå väljer att klampa omkring som en elefant i den verbala glasbutiken.

Med detta inte sagt att jag själv går fri på något sätt. Visst har även jag haft foten i klaveret ibland. Då finns det där magiska ordet på sex bokstäver som vi alla kan använda, när vi eventuellt haft för bråttom med att trycka på publicera-knappen.

Jag tycker det är väldigt störande - särskilt när det handlar om tidningars/köpcentrum/liknandes hemsidor; ibland undrar man liksom vad det är för nötter som jobbar där haha. 

Kan störa mig lika mycket när det handlar om internetforum, när det handlar om särskrivning och stavfel. Klart att alla kan missa något sånt ibland, men när det händer gång på gång blir det störande.