Det beror ju på vad personen har för dåliga sidor. Alla har dåliga sidor, men man kan ju acceptera dem olika mycket - eller inte alls.

De dåliga sidorna ger ofta karaktären ett djup som gör den mycket intressantare än en "platt" figur som helt enkelt är ond eller god.

Sen tycker jag att de dåliga sidorna helst ska tillföra historien någonting och inte bara vara där för att fylla ut texten.

Perfekta romanfigurer är däremot alltid(?) astråkiga! På sätt och vis även de figurer som tror sig vara perfekta medan läsaren märker att omgivningen inte riktigt uppfattar dem så. Fast för all del, det kan ju vara en dålig sida i sig hos någon att vara eller vilja vara perfekt.