Hur få full pott i offentliga anbud?
En av mina huvuduppgifter på jobbet är att producera anbud i offentliga upphandlingar av marknadsundersökningar. Ofta är det extremt snåriga texter i dessa upphandlingar som man har att förhålla sig till. Och de kriterier som de här myndigheterna väljer ut sin leverantör med innebär ofta att de poängsätter pris, cv, referenser och sånt, men också den faktiska beskrivningen av genomförandet, och eftersom det ibland kan vara 10 företag som skickat anbud så är det extremt viktigt att den viktade totalpoängen man får inte dras ner av att de uppfattar redogörelsen av det man vill utföra som mindre pregnant än nåt annat bolags. Man måste alltså få maxpoäng (och vara billigast) för att kunna vinna jobbet.
Jag har haft vissa problem med den delen. Jag brukar få lägre än maxpoäng.
Hur ska jag kunna förbättra nivån i en här typen av skrivande, där mottagarna är upphandlingsexperer hos myndigheter? (Givet att jag har med allt formalia som förutsätts)

Tyvärr är jag inte insatt i frågan.

Jag vet nog vad som fungerar till sådant, eftersom det har ingått i mitt jobb också att göra texter till sådana anbud. Man kan inte helt hålla sig till sanningen, och man måste "tala deras språk". När de ibland begär helt idiotiska och fullständigt irrelevanta uppgifter är det bara att hålla god min och spela med. Det handlar sällan om att ha full pott, utan snarare om att ha en god mix som ger hög samlad poäng. Man kan ibland tulla lite på samvetet när det gäller sådant som är svårt att kontrollera, eller där frågan som ställe egentligen inte kan få något klart svar.
Nu har ju mina uppgifter oftast rört det tekniska kring belysning, men jag har sett andra upphandlingar också, och det stora problemet som jag ser är att de som ska bedöma anbuden egentligen inte är insatta i de relevanta frågorna, utan att de går mer eller mindre efter ett formulär som någon annan har författat, och som lämnar en hel del åt godtycke. När de frågar om sådant som egentliben inte finns normer för hur det ska bedömas, är det bara att ge dem sådana svar som de vill ha. De kommer aldrig att kontrollera efteråt när det gäller saker som inte går att mäta.
Men det är inte så mycket en språk- och skrivfråga som en fråga om att hålla sig till deras språk, spela på deras planhalva, och ge dem det de vill ha.