Annons:
Etikettnovell-roman
Läst 7679 ggr
@ungdomsnoveller
2016-10-21 10:42

Novell namn

Hej, hej! 

Jag har väldigt svårt att komma på ett bra namn till min novell som jag har skrivit. Den handlar om mobbning och själva berättelsen är väldigt avskalad liksom. Huvudpersonen har inget namn och så. 

Hjälp!!

Annons:
ilenna90
2016-10-21 10:46
#1

när jag har svårt att komma på namn brukar jag ofta ta en låttitel av någon låt jag gillar - och som jag tycker passar in.  har du kanske nån sån? :)

parsley
2016-10-23 15:33
#2

Låttitlar eller citat från låtar är alltid bra.  🙂

Har du någon formulering i novellen som du tycker är extra bra, så kan du använda den.

Ineedhelp613
2016-10-23 16:22
#3

Lägg upp din novell här så man kan läsa och hjälpa till med titeln

@ungdomsnoveller
2016-10-25 11:31
#4

Tack för att ni vill hjälpa! här är novellen 🙂

Redan på långt håll ser hon att låset hänger lite snett. Inte igen. Hur många gånger måste hon behöva byta lås? Snart måste hon börja köpa nya lås med hjälp av månadspengen. Lögnerna räcker snart inte. Att be mamma om ett nytt lås flera gånger i veckan fungerar inte längre. Fina mamma som än så länge är så lyckligt ovetande.

Hon rycker bort det tilltygade låset. Innan hon öppnar skåpet märker hon de nya orden som ristats in i skåpets metalldörr. Hon drar med fingertopparna längs med texten. Trots att hon egentligen inte vill. Trots att hon vet att hon inte borde. Läser de nyskrivna orden längst ner i högra hörnet. “Äckel” “Stick hem din fula jävel!” står det.

Hon vet att hon inte borde ta åt sig. Hon vet att det de säger inte är sant. Men det är svårt. Svårt att inte ta åt sig. Svårt att inte märkas. Svårt att vara osynlig.

I skåpet ligger en lapp. En teckning. Inte någon fin teckning. Inte en sådan teckning man ritade när man var liten, en sådan med en sol högst upp i hörnet. Nej, det är en teckning med en streckgubbe på. Streckgubben hänger från ett streck som är ritat högst upp från teckningens kant. Den har två kryss till ögon och från dess hals rinner något rött. Bredvid står det ett namn med en pil som riktas mot streckgubben. Hon knycklar ihop teckningen till en liten boll och slänger den i papperskorgen en bit bort. När hon vänder sig om för att gå tillbaka för att hämta sina böcker, får hon en hård smäll i ryggen bakifrån.

“Oj, förlåt”, hör hon en ironisk röst säga. Strax efter hörs fnitter. “Det gör inget.”,mumlar hon tillbaka utan att vända sig om. “Vad sa du?” säger rösten bakom henne igen. Hon är nu säker på att det är Linns röst. Linn den populära, snygga, hon som alltid får som hon vill.

Vad sa du?” hon vänder sig om och tvingas kolla på Linn som ställer frågan igen. Hon tvingas se rakt in i de smala, hatiska ögonen. “Det gör inget” säger hon igen, högre denna gång. Linns mungipor dras uppåt i ett äckligt hånflin. Mungiporna som talar om att de inte hade förväntat sig ett annat svar. Utan ett ord lämnar Linn platsen och går fnittrande iväg tillsammans med sina tre följeslagare.

På vägen genom korridoren, bort mot mattesalen, träffas hon med flera slag i ryggen och på armarna. Liksom orden. Liksom teckningarna så försöker hon att ignorera. Men det går inte särskilt bra. Det onda snurrar som en stor massa omkring henne. Gråten klumpar sig i halsen och får hennes ögon att tåras.

Mattefröken frågar vad hon har hittat på och rycker bort en lapp från hennes rygg. Alltid samma naiva fråga, som om det vore en lek. Som om det vore hon som ville vara rolig.

Orden på lappen är som vanligt desamma. “Snälla slå mig”. Lappen är som vanligt alltid skriven med samma handstil. Linns handstil. Mattefröken går igenom något på tavlan. Det är svårt koncentrera sig på talen. Hon kan bara bry sig om de vassa pennuddarna som trycks in i hennes rygg. De låga orden som viskas bakom henne. “Du är ful” “Tro inte att du är någon bara för att du bott i USA” “Äcklel”. Orden är precis så där låga att bara eleverna hör, inte läraren. Alltid likadana ord. Alltid likadana teckningar. Alltid likadant skrivna lappar. Alltid likadana slag. Alltid likadana ekande skratt. Varje dag. Precis vid dessa tillfällen smyger sig viljan fram. Den där möjligheten. Den som kan stoppa allt. Den där viljan att dö. Bara få lämna jordelivet. Släppa taget. Viljan att lämna allt.

Allt förändras plötsligt en dag. En ny tjej i klassen dyker upp. En blond tjej med ljust hår och glasögon. Ellen heter hon. Ellen är det vackraste namn som finns. Rasten efter att Ellen dykt upp får hon ett “hej”. hon, den som ingen bryr som. Hon, den ensammaste i världen får ett “hej”. Ett “hej” som säger mer än tusen ord. Ett “hej” som är vänligt framfört med ett varmt leende. Ett “hej” som kommer förändra hennes liv.

@ungdomsnoveller
2016-10-25 11:32
#5

Blir ju lite dåliga styckeindelningar och så när man kopierar in och så🤓

strobii
2016-10-25 11:37
#6

Min första tanke var att döpa den antingen till 'Det gör inget..' eller tvärtom -för att lägga lite tyngd bakom vad hon egentligen känner; Det gör något.

Annons:
@ungdomsnoveller
2016-10-26 08:57
#7

Okej, funkar det? jag tycker om att ta någon fin mening/ord från novellen/berättelsen när jag skriver. Men de namnen jag funderat på (typ "osynlig" eller "viljan att lämna allt") men det känns inte riktigt som om de namnen klickar riktigt.

Katniss
2016-10-28 16:20
#8

Riktigt bra var den! Man drogs med i känslostormen och vill läsa mera :-) Hmm..som #6 så tycker jag nog att 'det gör inget' passa bra

R.I.P. Anton 💔

Upp till toppen
Annons: