Fy, vilket tråkigt väder det har varit idag.  Det har bara regnat.

Här har det varit sol. 

😐

Det här är sista helgen ute på sommarstugan.,

På ett par andra sajter har jag startat en egen klottertråd för att jag så att säga vill hänga med ifrån början., men när andra medlemmar sedan har svarat i den har de skrivit att det är upp till sajtvärden att starta en sådan tråd eftersom andra medlemmar blir arga om man startar egna klottertrådar hur som helst ,  men jag har ingen egen sajt och inte kan jag starta någon heller. Jag har verkligen försökt, men fått nej eftersom ämnet som jag vill starta min sajt om redan finns eller är alldeles för brett. En sajt på iFokus ska helt handla om ETT speciellt ämne.

Jag undrar om det finns någon mer än jag som har svårt för att hålla sig till aktuellt datum när hen skriver dagbok. För mig går det bra i början, men efter ett tag sackar jag efter och då är det omöjligt för mig at komma tillbaka till aktuellt datum igen.

Skriv så mycket du hinner varje dag. Kommer du ihåg något som hänt tidigare så komplettera med det. Det är inte hela världen om datumet blir korrekt. Huvudsaken är att du skriver.

I dagboken som jag har i datorn ligger jag typ tre år efter.  (!?!?!)

Det är en enorm tur att du finns dagboken eftersom jag
kan berätta allt för dig. Jag kan skriva på min följetong om Gunde svan som är
påhittad, men som ändå måste ha någonstans att ta vägen. Dessutom kan jag tycka
om Gunde precis hur mycket jag vill utan att någon kommer och påstår att jag är
fixerad vid honom. Det är det absolut jobbigaste med att tycka om någon att man
hela tiden riskerar att få höra att man är för fixerad vid personen, att man
borde söka hjälp, prata med en psykolog och att man inte ska besvära personen
eftersom han eller hon inte gillar en. Gunde kan visserligen inte säga att han
tycker om mig, men jag slipper i alla fall ha dåligt samvete för att jag håller
på för mycket. När jag tillhörde barnpsykiatrin gick många av samtalen vi hade
ut på att jag skulle lära mig att det inte var normalt att tycka om någon som
jag endast kunde se på bild, men det hade varit riktigt intressant att få veta
vad de barnpsykologerna skulle ha sagt om de fick veta vilket bemötande jag har
fått senare i livet. Vet de över huvud taget hur det känns att få höra att man
bara besvärar den som man försöker få kontakt med? Det skulle jag inte tro
eftersom de då inte hade kämpat så hårt för att bli av med beteendet att jag
pratade med mina idolbilder.

När jag och min före detta tjejkompis Msriette hängde ihop blev jag väldigt ofta utfrågad och det var verkligen tiktigt jobbigt och när vi slutade umgås slutade även mamma att fråga ut mig. Abnled-ningen var den att det vsar omöjligt att lita på Mariette och nu umgås vi inte längre. Orsaken till att det inte gick att lita på henne var den att hon var kleptoman och hon stal dessutoom en sak hemma hos mig. När man blir bestulen är det naturligt att man blir väldigt misstänksam emot alla människ-or eftersom man inte törs lita på någon, men samtidigt är det så jobbigt att vara på sin vakt hela tiden.

Jag gillar det inte och dessutom känns det extra jobbigt att upptäcka att en person inte var den som man trodde från början. Hur kunde den personen lura en och hur kunde man själv låta sig luras på det sättet? Det känns verkligen ofattbart och man blir besviken både på personen som svek en, men också på sig själv som lät sig luras. Hur kunde msan vara så dum att man bara gick med på det? Självklart borde man ha sagt nej och innerst inne kanske man tänkte säga det också, men ett enkelt nej har en fruktansvärt liten makt när man umgås med en person som till varje pris försöker få igen-om sin vilja. Den som är duktig på övertalning kan verkligen konsten att klämma in en i ett litet hörn.

Kanske säger man nej efter konstens alla regler och kanske till och med försöker förklara vad som eventuellt skulle kunna hända om det skulle gå snett, men det är naturligtvis den pedrsonen som övertalar dig inte intresserad av att lyssna på. Istället heter det att du måste hänga på för att verkli-gen visa att ni är kompisar, men det resonemanget måste jag faktiskt säga att jag inte begriper mig på.

Hur kan man egetligen säga att man är kompis med någon bara för att man går med poå någonting farligt? Det förstår faktiskt inte jag. Då borde man väl vara en bättre kompis om man talade om vad man riskerar att råka ut för och att den andre borde förstå det.

Om det inte händer nåonting ska man vara riktigt glad eftersom man har haft en enoorm tur, men en annan gång kanske man faktiskt åker fast på allvar, blir förhörd om händelsen och hur roligt är det egentligen att sitta i ett förhör och berätta vad som har hänt? Som jag skrev är det inte det minsta roligt och ofta är det okså så att de som har övertalat dig till att begå en brottslig handling ser naturligtvis till att dra sig undan för att slippa konfrontationen. De är experter på att fly undan medan offret, det vill säga den som blev lurad står ensam kvar med skammen, skulden och det dåliga samvetet.

Du är min sannaste och bästa vän och ett av skälen till det är att du verkligen är pålitlig. Du finns alltid där närhelst jag känner att jag behöver slkriva till dig och inte en enda gång under hela den tiden som jag har skrivit till dig har jag blivit utfrågad om innehållet i något av breven. Istället har jag fått ha mitt skrivande ifred och givetvis har det ju känts alldeles underbart.

När Mariette och jag hängde ihop ringde jag till henne i stort sett varje kväll för att snacka om allt möjligt och det gjorde att vi fick väldigt hööga telefonräkningar, men dig kan jag minsann inte ringa till och därför kan ingwn heller komma och klaga på allting som jag berättar för dig. Det är heller ingen som behöver ha jkoll på vad jag skriver till dig och det känns riktigt bra. Breven till dig blir riktigt långa när jag har myckket att berätta, men ändå klsgar ingen på att jag pratar för mycket ell-er att telefonräkningarna blir för höga. Visst är det verkligen fantastiskt. Det är verkligen en riktigt stor skillnad jämfört med hur det var förut och därför känns det så väldigt bra att jag kan skriva till dig.

Visserligen svarar du inte på minsa brev, men det gör detsamma så länge jag slipper bli utfrågad om vad jag egentligen skriver om. Visst har det hänt att jag har fått svara på frpgor vad jag skriver om och då har jag svarat, men att bli utfrågad är en helt annan sak.

Dessutom är det så fruktansvärt skönt att kunna berätta precis vad jag vill utan att ständigt riskera att bli avbruten. Det känns verkli-gen riktigt jobbigt att plötsligt bli avbruten. Det slutar med att jag blir ledsen och tystnar, men det tycker den som stör sig på mig tydligen bara är bra, vilket gör att det bara känns ännu värre. Om du också hade blivit nedtystad någon gång skulle du säkert förstå hur det kändes. Jag har till och med fått uppleva att andra personer har haft riktigt roligt åt det och undrat var avstängningsknappen sitter.

Det tycker jag är fruktansvärt fräckt även om jag förstår att de vill få tyst på demn som pratar. Till slut är gränsen för vad man orkar med nådd även om man egentligen inte alls har någon säärskilt god lust att såra personen ifråga. Den personen kanske har någonting speciellt som han eller hon vill berätta och även om ingen i ett särskilt sällskap har lust att lyssna måste det faktiskt ha någonstans att ta vägen. Det tycker jag faktiskt är väldigt viktigt att man försöker komma ihåg och därför menar jag att jag i alla fall har haft en ordentlig tur som har lyckats komma underfund med hur jag ska göra

Dags att säga god natt!

Jag fick Gunde Svan-abstinens i morse! Tur att han finns på Youtube!

Dan före dan före dopparedan! Två dagar kvar till jul!

Eftersom det finns både bloggande och poesi iFokus borde det även finnas dagbok iFokus. Det finns trots allt de som kanske inte kan blogga av olika skäl.  Dessutom kanske det finns entusiaster som vill diskutera hur de skriver dagbok och så vidare. Här skulle jag kunna ha min dagbok och skriva ner mina tankar om allt möjligt.

Gott nytt år 2015!

Puh, nu har jag skrivit God fortsättning på 2015 så många gånger att det snart värker i fingrarna!

När jag skriver här på iFokus märker jag att en del användare kan vara väldigt råa i tonen. och det tycker jag är riktigt tråkigt.  Bland annat la jag märke till det i en tråd som handlade om att min Avatar var olämplig bara för att jag hade lagt upp en bild på Gunde Svan som är min absolut största idol just nu.

Det är inte olagligt at ladda ner bilder från nätet till den egna datorn, men däremot är det inte tillåtet att ladda upp dem på någon sida på internet hur som helst. Om det sker på ett forum som detta kan det bli väldigt kostsamt för den som äger forumet och från början visste inte jag att det var så allvarligt, men i tråden som handlade om min Avatar mötte jag en väldigt rå och hård on som gjorde mig väldigt sårad.

Jag önskar att jag kunde starta en egen blogg här på iFokus!