Hur låter det här?
Just nu har jag lite fundering kring den här texten som jag åstadkommit sedan december förra året. Sedan dess har jag skrivit ännu mer på den, men nu tänkte jag höra hur ni finner att tolka och tycka om det som ska föreställa en början på en kommande bok.
Så, vad tycker ni?
Bänken jag stod inför att besitta hade en utsikt långt över solrosfältet som sträckte sig flera kilometer fram till horisontens slut. Jag tog fram handen framför ögat på det där sättet som omvandlar allt till minst tio gånger mindre i storlek och de kilometer som verkade oändliga utan slut blev fyra dryga centimeter enligt min skala. Den skog bakom bänken tog upp mycket av vinden som blåste fram mellan tallstammarna och resterna fångade min klänning upp. Sommarvärmen samlades kring mina bara ben och fortsatte sedan vidare mot solrosorna. Bänken var grön och knarrig. Längs benen drog jag klänningen medan jag började huka mig till slutet av att jag lutade min nätta kropp mot ryggstödet. Gnällandet fick en harmlös dröm att hälsa på i verkligheten.
Där borta, oskyldig. Där borta, ovetande. Där borta, där gick du endast två centimeter framför mig. Ingen förstod vad du gjorde, men jag såg. Såg de små blommorna du plockade, en efter en och placerade dem med omtanke till en bukett i din näve. Sedan solen började hetta på redan i början av våren hade den blekt ditt mörkblonda hår. Jag fantiserade ihop en önskan, för tänk när du såg mig. Ska en tro att vi var enskilda varelser med olika tankar. Jag trodde inte mitt liv när hjärtat som längtat efter en sådan kärlek, att den trots allt, till slut ändå kunde visa sig på det här viset.
Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️
Det var faktiskt ganska asgrymt! Tyckte du beskrev på ett bra och intressant sätt.
Tack så hjärtligt mycket! Jag funderar hur vida jag ska fortsätta eller inte. Har ett par stycken till, men vet heller inte om det vore intressant att läsa eller inte för er haha!
Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️
Du skriver fantastiskt bra och texten är välarbetad, men den är lite övergestaltad och blir därmed tungläst. Du har definitivt drivet att skriva, så fortsätt med det för det är lättare att bromsa någon som är för ivrig än att få igång nån som inte är mottiverad.
#3 Jo, jag är medveten om att den är tung att läsa. Frågan är då om den är för tung eller lagom? Jag tycker den är lite lagom ändå, men även en som gillar tunglästa texter ska kunna ta sig igenom den fortfarande haha!
Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️
En djup och intelligent text behöver inte vara tungläst för att uppnå den effekten. Studera andra författares texter som du gillar och se hur de har gjort. Testa också att skriva ut din text i ett annat teckensnitt och känn efter hur den upplevs. Då får du lite nya ögon på den så att säga.
#5 Hur ska ett annat teckensnitt bryta "hemblindheten"?
Jag gillar dock att det är tungläst och vill gärna ha den så. Däremot vill jag inte att den ska upplevas för tung, det vill säga att ingen vill läsa det för att det är alldeles för tungt.
Det händer väldigt sällan att jag läser, så på den fronten vet jag inget heller haha…
Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️
![[Zorita]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag håller med #3 här. Jag tyckte andra stycket var bättre än det första, där tycker jag du har fått till balansen bättre. Det är lite för långa meningar i det första stycket tycker jag, som gör att jag trasslar in mig lite när jag läser. Jag gillar meningen "Bänken var grön och knarrig." Den bryter upp tempot och fångar uppmärksamheten väldigt bra. Kanske någon/några fler korta meningar kunde bryta upp texten och göra den lite lättare att ta till sig?