# Språk i dialoger Author: Skogselva Ja, vad ska man använda för språk i dialoger? Skriftspråk eller talspråk? Att det är lite av en smaksak förstår jag, men jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Å en sida tycker jag att dialogerna kan bli lite stela när man använder skriftspråk, samtidigt som jag inte vet hur man ska stava talspråk (som ju dessutom är lite dialektalt och skulle kunna bli knepigt att förstå ibland). Så några tips? ## Comment 1 Author: bea28 När jag skriver dialoger brukar jag se det som ett skådespel- jag sätter mig in i karaktärernas roller och försöker hitta de ord som känns bra. Personligen  använder jag mig helst av talspråk i dialoger, tycker att det oftast låter för torftigt med skrivspråk. Ibland varierar jag mig, om det är så att karaktärerna lever i en mer ålderdomlig miljö eller ifall de måste vara formella. Språket i dialogen skall vara anpassad till situation och karaktär! Tycker jag![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: Skogselva Jo, men det kan jag hålla med om, för helt naturligt känns det ju faktiskt inte när man efteråt läser dialogerna som man skrivit. "De bli ti å tänka på hu'man pratar å hu'andra kanske gö'de" (det där med stavning i talspråk är svårt). Bra eller inte att dra ihop vissa ord, tro? (om karaktären uttalar ord på det sättet alltså) ## Comment 3 Author: bea28 **Det är ju det som är underbart med språk** \- man kan vrida och vända lite på orden som man vill, för att förstärka det man vill lyfta fram. Om du vill att din karaktär ska prata så, låt den göra det! Det finns inga rätt och fel, om du vet vad du gör. **Alltså, manipulerar du språket medvetet tycker jag att det är okej.** Har du exempelvis läst något av Herta Müller eller boken Precious? Müller utnyttjar friskt sin rätt till språket. Hennes bok "Hjärtdjur" liknar ingen jag läst, den skiljer sig väldigt mycket ifrån "vanlig" skönlitteratur. Jag har för mig att man inte kan hitta en enda dialog i den boken... Inget i Precious är vad man skulle kunna kalla för rätt; grammatiken och stavningen är uppåt väggarna men.. det passar fruktansvärt bra, och skapar en stämning för läsaren som man inte kunnat få om den var skriven korrekt. ## Comment 4 Author: parsley Ett mellanting skulle jag vilja säga. Skriver man av exakt hur folk pratar så blir det nästan obegripligt eftersom folk bl a pratar i munnen på varandra, kompletterar med kroppsspråk, upprepar sig och använder utfyllnadsord. Använder man rent "skriftspråk" i dialogen så känns språket inte naturligt, eftersom ingen pratar så genomtänkt. Fundera lite på vad du vill med dialogen, vad är det du vill berätta med den och försök anpassa språket efter det. Om en person pratar dialekt så kanske du kan låta den använda vissa dialektord, för att visa det eller skriva ett par repliker med dialekt för att visa läsaren "att här har vi en person som pratar dialekt". När läsaren vet det, så kan man låta personen prata vanligt för att det ska bli lättare för läsaren. Å andra sidan så kanske du vill jobba mycket med dialekt och skapa ett personligt språk med utgångspunkt från det. Allt är en avvägningsfråga. I nummer 1 av tidningen Skriva tipsar Sören Bondesson om tre olika typer av dialog: 1\. Direkt dialog. Personerna ger varandra raka svar och läsaren får information. I en deckare kan det se ut så här: \-Hur tillbringade du lördagkvällen? frågade polismannen. \-Jag var hemma och tittade på Melodifestivalen, svarade John. 2\. Undvikande dialog, romankaraktären talar inte sanning utan försöker kringgå känsliga ämnen och frågeställningar. \-Jag hittade vodka och en limpa smuggelcigaretter, när jag städade i ditt rum, Anton, sa mamma. \-Kan du köra mig till fotbollsträningen. Moppen fungerar inte, svarade Anton. 3\. Symbolisk dialog, karaktären pratar till varandra genom bilder, antydningaroch saker som finns runt omkring dem. Ett par som pratar om en trasig brödrost pratar egentligen om sitt dåliga äktenskap. Undvik sk blixtlåsdialog, med perfekta replikskriften, säger Sören Bondesson vidare och tipsar att dokumentären ska vara trovärdig, men inte dokumentär. ## Comment 5 Author: Skogselva Tänk att jag har skrivit i tio år och inte börjat fundera på detta förrän nu. Nåja, utvecklas gör man hela tiden. #3 Tyvärr inte läst. Visst är språk underbart och det är det perfekta "sminket" till karaktären, angående sammandragna ord så funderade jag dock lite mer praktiskt, om det kanske blir jobbigt i längden för läsaren att läsa hu'man, ve'nte, gö'de och så vidare? #4 Jo, det är lite åt det hållet jag funderar, den här avvägningen. För dialogerna ska ju fortfarande vara lätta att förstå, och underhållande att läsa. Man kanske ska vara som grovast i början och sedan låta det trappas ned så att läsaren själv "fyller i luckorna"... Vad är blixtlåsdialog förresten? ## Comment 6 Author: parsley http://tidningenskriva.se/rekommenderat/2011/12/sju-steg-for-att-lyckas-med-din-roman/ Det står en del om blixtlåsdialog i den här artikeln i tidningen Skriva. Läs gärna Elisabeth Norins bok "Tre enkla regler finns inte - en romanskola" om du har möjlighet. Det står en hel del intressanta och användbara tips om bl a dialog i den. ## Comment 7 Author: Skogselva #6 Nu har jag läst artikeln. Det är en bra tidning, köpte andra numret för någon vecka sedan. Blixtlåsdialog var dock något helt annat än vad jag gissade på, men nu är det klarlagt i alla fall. Tack.