# November sol Author: [Borttaget] **T**änkte börja med att presentera min "blivande" berättesle, eller vad man ska kalla det. I mina drömmar hoppas jag att jag någon dag ska få se den ute i bokhandeln. Men det är långt kvar. Detta är ett urklipp ur början av min berättelse November sol. **Ni får gärna säga vad ni tycker, och vad ni tror den handlar om utifrån texten.** \- - - - - - - - - - - Ina skrapar halsbandet emot järnstången och ser ut över sjön. Istäcket gömmer sig under den kritvita snön, och 5 månader bortom snön fanns vågorna och det varma vattnet. Ina längtade, men egentligen inte. Hon saknade. Förra sommaren längtade hon mer till, än nästa. Om hon var tvungen att längta... Då var det bara sommar som gällde. Inga skrikande barn, torkade tårar eller arga mammor. Nej, att leva på hoppet var Inas öde. Inte massa struntprat om att leva lyckligt i alla sina dagar. Här ska vi stå på bron och tveka på att hoppa eller inte. Det ska allt vara hennes liv i ett nötskal. Det går inte att vrida eller vända på. Och skalet är för tjockt för att brytas. Hennes mål. Målet att skjuta en fotboll i, eller målet med livet? Hon skulle gärna stå målvakt och bara låta alla skjuta in bollarna. Befria henne ifrån målet, och sparka henne emot något bättre. ## Comment 1 Author: bea28 Det var lite förvirrande att läsa ett så kort stycke, jag förstod inte riktigt vad som hände, när det hände och hur. Det hoppade lite väl snabbt mellan tidsformer och tankarna. Det skulle behövas lite mer "mellanspel" som binder ihop Inas tankegångar och  Kanske du kan utveckla texten på det planet? Annars tycker jag om sättet du skriver på, speciellt första stycket. _Ina skrapar halsbandet emot järnstången och ser ut över sjön.  Istäcket gömmer sig under den kritvita snön, och 5 månader bortom snön fanns vågorna och det varma vattnet._ \* _ Det ska allt vara hennes liv i ett nötskal. Det går inte att vrida eller vända på. Och skalet är för tjockt för att brytas. _ Riktigt bra skrivet! Angående handlingen: av vad jag förstår så är det en ung tjej, Ina, som är huvudpersonen. Hon verkar ha det tufft i livet, och det enda hon har är hoppet om att det ska bli bättre. Lycka till med skrivandet i fortsättningen :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Tack, för den fina orden. Förstår vad du menar med att det behövs lite "mellanspel". Ska fortsätta testa, och se vad det blir. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Har fyllt i lite mera. Men jag tycker fortfarande att det är lite "tomt". Ina skrapar halsbandet emot järnstången och ser ut över sjön. Istäcket gömmer sig under den kritvita snön, och 5 månader bortom snön fanns vågorna och det varma vattnet. _Något mera där kanske?_ Ina längtade, men egentligen inte. Hon saknade friheten. Förra sommaren längtade hon mer till, än nästa. Om hon var tvungen att längta överhuvudtaget... Då var det bara sommar som gällde, och för Ina betydde det frihet. Inga skrikande barn, torkade tårar eller arga mammor. Nu för tiden hade Ina annat att tänka på än det som hänt. Hon måste börja se framåt. Nej, att leva på hoppet var Inas öde. Inte massa struntprat om att leva lyckligt i alla sina dagar. Här ska vi stå på bron och tveka på att hoppa eller inte. Men egentligen var det inte det Ina ville. Hon ville leva lyckligt i alla sina dagar. Men det ska allt vara hennes liv i ett nötskal. Det går inte att vrida eller vända på. Och skalet är för tjockt för att brytas. Kanske var det meningen att det skulle bli så här? Om någon frågade efter hennes mål. Målet att skjuta en fotboll i, eller målet med livet? Hon skulle gärna stå målvakt och bara låta alla skjuta in bollarna. Befria henne ifrån målet, och sparka henne emot något bättre. Men nu fanns det ingen som kunde skjuta bollarna, hon stod där ensam på fotbollsplanen. Hon och ensamheten. _Lägger in lite nytt:_ \- Ina! \- Elise! Ina ser upp och kopplar bort tankarna. Där någonstans långt borta kom Elise gåendes. Som alltid, hade hon håret utsläppt. Hjälp vad hon såg lycklig ut. Något inte Ina känt på långe. Hon kom närmare, och deras blickar möttes på riktigt. \- Gud vad länge sedan... Ler Elise. \- Ja, det var ett tag sedan. Medger Ina och tittar ut över sjön. Dem går under tystnad resten av biten över bron, och skiljs sedan åt.  Dem vänder ryggarna emot varandra, och tar ett varsitt håll. Ina emot stan, och Elise emot lägenhetsområdet. \- Vänta! Ina stannar upp och vänder sig om. Elise kommer springandes. - Ska det verkligen ta slut där? Kom, jag bjuder på lunch. Hon tog Inas arm och log. \- Ehm, du Elise. Jag har faktiskt en del att prata med dig om... _Det känns som om den sista texten har så lite att berätta. Som om den bara fyller ut boken.. Vad tycker ni?_ ## Comment 4 Author: bea28 Det  blev bättre. Det sista stycket är precis ett sånt stycke som behövs för att historien ska få ett flyt och vara lätt att begripa. Vill läsa mer nu! :D ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det kommer! Kul att du tyckte om det. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Har ändrat yttligare lite saker. Ni får hitta dem själva, och så kommer en ny bit på slutet. Varsegoda! 1 Ina skrapar halsbandet emot järnstången och ser ut över sjön. Istäcket gömmer sig under den kritvita snön, och 5 månader bortom snön fanns vågorna och det varma vattnet. Hon längtade, men egentligen inte. Hon saknade friheten. Förra sommaren längtade hon mer till, än nästa. Om hon var tvungen att längta överhuvudtaget... Då var det bara sommar som gällde, och för Ina betydde det frihet. Inga torkade tårar eller ensamma pappor. Nu för tiden hade Ina annat att tänka på än det som hänt. Hon måste börja se framåt. Nej, att leva på hoppet var Inas öde. Inte massa struntprat om att leva lyckligt i alla sina dagar. Här ska vi stå på bron och tveka på att hoppa eller inte. Men egentligen var det inte det Ina ville. Hon ville leva lyckligt i alla sina dagar. Men det ska allt vara hennes liv i ett nötskal. Det går inte att vrida eller vända på. Och skalet är för tjockt för att brytas. Kanske var det meningen att det skulle bli så här? Om någon frågade efter hennes mål. Målet att skjuta en fotboll i, eller målet med livet? Hon skulle gärna stå målvakt och bara låta alla skjuta in bollarna. Befria henne ifrån målet, och sparka henne emot något bättre. Men nu fanns det ingen som kunde skjuta bollarna, hon stod där ensam på fotbollsplanen. Hon och ensamheten. \- Ina! \- Elise! Ina ser upp och kopplar bort tankarna. Där någonstans långt borta kom Elise gåendes. Som alltid, hade hon håret utsläppt. Hjälp vad hon såg lycklig ut. Något inte Ina känt på långe. Hon kom närmare, och deras blickar möttes på riktigt. \- Gud vad länge sedan... Ler Elise. \- Ja, det var ett tag sedan. Medger Ina och tittar ut över sjön. Dem går under tystnad resten av biten över bron, och skiljs sedan åt. Dem vänder ryggarna emot varandra, och tar ett varsitt håll. Ina emot stan, och Elise emot lägenhetsområdet. \- Vänta! Ina stannar upp och vänder sig om. Elise kommer springandes. - Ska det verkligen ta slut där? Kom, jag bjuder på lunch. Hon tog Inas arm och log. \- Ehm, du Elise. Jag har faktiskt en del att prata med dig om... Solen var på väg ner och Ina hade ingen tid att passa, som om hon levde sitt liv utan mobil, gråtande pappa eller annat att tänka på. Men så var det ju inte, och skulle aldrig bli. Men det visste inte Ina ännu.. 2 Det klingar i vinflaskorna. Musiken dånar ur radion, och det är stimmigt i lägenheten. Elise kompisar skulle komma över på en lugn och sansad middag med Ina och henne. Det förvandlades snabbt till en okontrollerbar fest. Folk kom och gick, och det var inte tyst i en sekund. Ina och Elise satt vid matbordet och tryckte i sig det sista av lassangen. \- Du, ska dem inte gå snart?! Skrek Elise i den höga musiken. Ina ryckte på axlarna och la handen på pannan. Det bullrade, som om någon stod där uppe i huvudet och bankade på skallbenet med en yxa. Mannen med yxan var arg, han tog liksom ut sin frustration på skallbenet. Och det satt där, helt försvarslöst. Och Ina fick ta skiten, som vanligt. \- Nej, jag går hem nu.. Suckar Ina och rullar med ögonen. - Här är det ju bara discomänniskor... Inget för mig. \- Äh, stanna. Vi låter dem dansa ett tag till, sedan ringer vi min brorsa eller något. \- Har du en brorsa? Ina tar fem klunkar ur vinflaskan och tittar nonchalant ut genom fönstret. Helt ointresserad av svaret hon får. \- Äh, vi har ju inte setts på över 5 år. Hallå där, tiden står ju liksom inte stilla bara för att du inte varit här. \- Vaddå, så du menar att du fått lillebrorsa medans jag varit "borta". Skrattar Ina utan att lyfta blicken ifrån fönstret. \- Nee, du fattar inte! Elise kastar vinflaskan i golvet. Tusen bitar flyger i luften. Det blir - seriöst - 3 snabba minuter av tystnad. Alla trängs i dörröppningen in till köket. Alla tittar, glor och tittar. Någon drar efter andan. Någon fnissar. Någon går, flera går. Alla går. \- Fan! ## Comment 7 Author: [Borttaget] \- Fan! \- Det var den festen det. Snörvlar Elise. Efter några minuter av tystnad, och ett antal - Hejdå och Tack, och vinkningar i fönstret så är lägenheten kusligt tom. Som om någon röjt fram med bulldoser, och sedan stigit upp i himmelen med maskinen och försvunnit. Spårlöst försvunnen. Nej, allt går att hitta bara man vill. Och som en susning tickar klockan hastigt, och de sista timmarna flyger förbi. Elise somnar i soffan, och till ljudet av hennes snarkningar och mumlanden somnar tillslut Ina. Hon slår vad med sig själv om hur förbaskad huvudvärken kommer vara imorgon. Stjärnorna lyser på himmelen, och snart kommer en slockna. För alltid. Novembers sol kommer lysa över himmelen nästa dag. Och nu vet vi mer än vad Ina gör.  För i natt händer något som bara händer i böcker eller i filmer. Något som aldrig kommer hända en själv, men en dag händer det. Plötsligt. Helt ovetande om hur framtiden kommer vara försöker man då fatta vad som har hänt, men det går inte. Istället skrattar man åt doktorn när han kommer med beskedet. Men egentligen brister hjärtat, utan att man vet det. Och som med allt annat, så läker det aldrig helt. Den här berättelsen är inte sann, men tänk. Den kunde vara det. Tro det eller ej, men det händer. Och som Ina slog vad om, var huvudvärken otrolig. Solen sken, även fast det någon stans där uppe fanns gråa moln. Tidningen låg på hallmattan, och väntade på att bli läst. _Jag vill ha kritik på styckena! Finns alltid något att förbättra._ ## Comment 8 Author: [Borttaget] Fortsättning..  Tidningen låg på hallmattan, och väntade på att bli läst. En frusen fönsterruta, frost och is täckte den vackra utsikten över staden. Fönsterrutan var placerad i köket, på väggen. Ja vart annars skulle den vara. Golvet? _(hehe, kanske lite onödigt?)_ Ina kunde inte se ett skit in ifrån, men ändå hörde hon ljudet av bilarna. Ett skrikande barn, en arg mamma. En moped... Ja, man kan hålla på i evigheter. Men det som gick i tankarna i Inas huvud var den enorma smärtan. I bröstet satt den, som en kniv som skurit igenom och träffat hjärtat. Mamma var död. Snabbt och enkelt. I tidningen stod det, klart och tydligt. Och även om man inte visste hur mordet gick till, så var hon död. För alltid. Minutrena gick. En kopp kaffe, två koppar, tre koppar. En smörgås. Tv:n sattes på, och Ina tittade hela tiden på klockan. Tårarna kom och gick. Halv 11 skulle hon gå. Och hon hoppades innerligt att inte Elise skulle vakna till dess. Men egentligen kunde hon gå när som helst. Men då skulle hon få stå i kylan utanför ICA och vänta på att tanten med silikonläpparna skulle öppna dörrarna. Bara för att hon skulle få sin älskade juice. Hon vet. Löjligt men juice, men det var som en drog. Hon kunde inte vakna utan den. Telefonen ringde och en ung flicka harklade sig. - Hej jag heter Benedict, jag skulle vilja intervjua dig angående mordet på Siw Öster, din mamma eller hur? Nej, nej och åter nej! Och hur hade hon fått tag på henne, hon är hos Elise. Lägenheten ligger i ingenstans, eller tja nära ingenstans i allfall. Och numret till telefonen, hur? \- Nej, jag vill inte prata. Benedict harklade sig som svar på mitt korta uttalande. - Jaha, hur kände du då? När du fick reda på det alltså. Sa hon ivrigt. Hon lät stressad över att inte få ett svar. Som om hennes chef stod bakom henne med en piska och hotade henne. Hon skulle dö om hon inte fick ett svar. Ina andades, och tillslut la Benedict på. Tonerna kom med jämna mellanrum i andra änden. Ina la tillbaka telefonen och hoppades att Elise fortfarande sov. Hon hade tillräckligt att tänka på. Hon läste artikeln i tidningen om och om igen. Och varje gång var hon tvungen att ha en kopp kaffe bredvid sig. "40 årig kvinna, mördad i natt". \- Hon var täckt med blod. Stod det med tjock text under rubriken. Det var ett vittne som hade sagt det. Vittnet hade säkert stått och tittat, inte vågat gå fram och bryta slagsmålet. Men det var inget slagsmål, inte med mamma. Mamma slogs inte. Men när det gällde människor som far illa framför ögonen på henne, så kunde hon inte undgå att var nyfiken. Och denna gång var den sista. Tydligen. "En 40 årig kvinna hittas mördad på gatan i centrum strax innan midnatt, hon var täckt med blod. Polisen tror att det rör sig om ett slagsmål emellan kvinnan och en 20 årig man, vars flickvän blev utsatt för våld av mannen. Polisen har ännu inte hört eller sett något ifrån mannen eller flickvännen. Sökandet fortsätter. Man tror att kvinnan blev upprörd över att mannen slog sin flickvän, och försökte då stoppa det, och hamnade tillslut på backen. Skadorna var främst riktade emot ansiktet och bröstet. 3 revben var brutna, lungorna punkterade. \- Hon fick kraftiga slag emot ansiktet." ## Comment 9 Author: [Borttaget] Ina blundade och rynkade pannan i stora veck. Mamma.. sade en röst. Mamma, mamma! Det ekade i huvudet. Hon skakade på huvudet och återgick till verkligheten, men det fanns inget att återgå till. Tomhet, inga känslor eller rörelser. Ina satt på stolen, som ett lik. Ett lik som hade sett ett spöke rakt i ögonen, men snart insett att det var spegelbilden av den själv. \- Ina! Ina drog efter andan och vände sig om. \- I dörren stod Elise, nyvaken. Och gäspade stort. - Hrmf heh, godmorgon... log hon. \- Kom. Andades Ina stelt och fick fram ett tveksamt, fejkat leende. - Titta, läs. Ina skrapade med nageln emot tidningen och såg sedan ut igenom fönstret. Elise satt tyst, stelt på sin stol och bet på nageln medans blicken vandrade från sida till sida. Klockan tickade på väggen. Nu var det ett sådant tillfälle som inte var något att berätta om, ingen skulle vara intresserad om man nämnde hur ens morgon sett ut. Trist. Grått, svart, livets ände. Typ så kände Ina.   3. Pappa satt tyst vid matbordet. \- Kan vi inte hitta på något?! Sa Ina uttråkat. - Solen skiner, ska vi gå en promenad till parken? Pappa skakade på huvudet. \- Här kan vi ju inte sitta.. Ina funderade. - Vi går till parken, fåglarna är säkert jätte hungriga! \- Ina.. jag vill. Jag vill, vara ifred. Suckade pappa. Ina rätade på sig och insåg sanningen, hon skulle inte få pappa på bättre humör just nu. Inte ens hans favorit plats i parken kunde göra honom glad. Ina minns dem eftermiddagarna när hon var liten, när hon och pappa satt på stubben vid sjön och matade änderna. Ina hörde hur änderna kvackade av förtjusning, och hur kråkorna kraxade medans dem svävade över oss.  Ina tackade för teet och gick sin väg. Det fanns ingen mening med att sitta hos pappa och leta efter tankar i huvudet. Det skulle bara sluta i tårar, och en dag som denna hör inte det till. Solen skiner och vinden susar i trädkronorna. Även fast det inte fanns mycket till blad som susade. Snön låg som ett täcke över rabatterna längs med husknutarna. Snön hade näst intill smält undan, och det var bara ett antal fläckar på marken kvar. Resten var sådär blött, slaskigt och lerigt. Och så luktade det hundbajs. Sådär som det gör när det börjar bli vår, men nu var det ju november. Snart december, och Julafton. ## Comment 10 Author: bea28 Hej! Dina senaste texter är riktigt bra. Starka och vackert skrivna. Det finns del som du bör ändra när det gäller grammatik, jag kan kanske gå igenom det mer noggrant någon annan dag när jag har mer tid. Så nu för tillfället har jag inget annat att säga än lycka till med skrivandet och jag ser fram emot fortsättningen :) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Tack! Ja, jo just nu bara skriver jag på rullande band, det som poppar upp i huvudet om du förstår. Det skulle vara jättesnällt om du ville gå igenom det! Är inget proffs på detta med grammatik :) ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ina satte foten på bron. Det kändes faktiskt som om den hade förvandlats till någon fridfull plats, där hon kunde luta sig emot den kalla järnstången som höll brons vingar uppe, och bara vara Ina.  Hon visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon lutade sig över stången, och andades in. Tårarna letade sig fram, men Ina var otroligt nog stark att hålla dem inne. Vem som hellst skulle ju kunna se henne stå här, och bara låta allt flöda ut. Nej, detta daltande leder ingenstans. Resan hade bara börjat, och den var inte slut ännu. Mobilen ringde. Ina tittade sig omkring. En man med en liten Terrier som såg ut att frysa om fötterna, som gåendes i rask takt över bron. En kvinna på en rosa cykel körde i full fart förbi. En fågel satt och granskade utsikten på järnstången lite längre bort. Ina fumlade efter mobilen i fickan, och svarade hastigt. - Det är Ina. \- Heej, jag heter Ann och söker Ina Laura Öster. Sa en skrovlig kvinnoröst i andra änden. \- Mm, det är jag. Ännu en journalist tänkte Ina och suckade inombords. Jag dör. \- Jag skulle vilja ställa lite frågor angående mordet på din mamma, Siw Öster. Antar att det är helt okej. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Puttar lite, snart kommer det mera :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] Nej, nu orkade hon inget mera. Alla journalister, pappa, Elise och världen. Vart skulle hon ta vägen? Strömstad.. Till västkusten skulle hon, till det böljande vattnet och den friska havslukten. Hoppas bara att istäcket hade smält undan. Ina ville inget annat än att sätta sig på ett tåg. \- Pappa! Pappa.. Flåsade Ina, och stannade upp i dörröppningen till köket. På stolen vid matbordet satt pappa, men sin sorgsna blick. \- Pappa, jag åker. Ina bet sig i läppen. \- Åker vart? Pappa vände på sig och tittade henne djupt i ögonen. \- Hm, Strömstad. Till den friska luften, du vet. Och farmor, jag åker till farmor! Ina tog av sig skorna, och sprang in i sitt stökiga rum. Hon borde egentligen städa, men just nu fanns det tusen andra viktiga saker som ska göras innan det. Hon drog fram resväskan under sängen och drog med sig lite toppar, blusar, byxor, strumpor och trosor ner i väskan tillsammans med kortet på mamma, guldhalsbandet ifrån pappa och det röda nagellacket. På vägen ner möter hon pappa, som står lutad emot trappräcket. \- Ina snälla. Stanna, farmor är säker inte hemma, och vart ska du få tag i pengar för att åk.. \- Pappa, avbryter Ina. Hon ställer ifrån sig resväskan och lägger handen på pappas arm. Hon ser honom djupt i ögonen och skymtar en tår, men som snabbt försvinner igen. Pappas tankar var många, och dem ekade i Inas huvud precis som om hon kunde läsa dem. Han såg tillbaka på henne. \- Stå kvar där du är, och låt inget få dig att falla, viskade Ina. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Bussen svängde in och stannade med en pust. Dörrarna öppnades, och det kändes som om Ina steg in i en ny värld bortom de hemska tankarna och verkligheten. En ny start, långt borta ifrån all sorg. Hon satte sig bredvid en kille, han var väll runt 30 årsåldern och pratade i sin telefon. En sprillans ny Iphone höll han emot örat. Säkert en sådan där pryl-nisse som ska ha allt det senaste. Hon tog at sig mössan och vantarna och satte sig till rätta. Hon tog upp mobilen och skickade iväg ett SMS till Elise. "Jag åker, och blir borta ett tag. Ta hand om dig, för min skull. Hälsa pappa, och snälla hälsa på honom någon gång om du känner för det. Tack." ## Comment 16 Author: [Borttaget] Bussen rullade. Bort ifrån tankarna och staden. Utan för fönstret hade det börjat regna, det smattrade på rutan och längst bak i bussen satt några tonårskillar och sjöng snapsvisor _(stavning?)._ I Strömstad var det sig likt. Förutom snötäcket och det stilla havet som vilade under, så var det som hon minns det. Farmor vinkade till henne, hon stod på terrassen i morgonrock med blött hår. Hon svängde in på grusplanen och sprang sista biten till farmor. \- Hej min vän. ## Comment 17 Author: [Borttaget] **Pausar här.** Nu går resten av denna tråd åt till att ge kritik! ## Comment 18 Author: bea28 JAg gillar det du skrivit! Nu börjar man förstå vad som har hänt Ina, och varför hon är som hon är. Det är ett stort plus i kanten att du lyckades dra på det så pass länge! Oftast brukar man avslöja sånt precis i början, men det blir mer effektfullt när man inte för det med en gång. _Bussen rullade. Bort ifrån tankarna och staden._ Så snygg mening! Önskar att jag skrivit den själv, haha! Det du behöver kolla på är tidsformerna. Du växlar oftast mellan nutid och dåtid när du övergår från personbeskrivningar och miljöbeskrivningar.  Fundera på om du vill ha texten i nutid eller dåtid också.  Man använder ju lite olika skrivstilar beroende på vilken tidsform det är, och jag tror personligen att novellen skulle "se bättre ut" om den var skriven i nutid, eftersom att du har ett sådant sätt att skriva. Jag tror att det skulle bli lättare för dig också att inte blanda ihop tidsformerna. Väljer du dåtid tänk som att du berättar om något som hänt dig eller som du sett. Då går man automatiskt in på "dåtidsskriften". Tänk på det också när du ändrar de stycken som råkat bli i presens. Ändrar man direkt från nutid till dåtid kan det bli lite konstigt. Så. Det får räcka för ikväll. Hoppas att du tyckte att feedbacken var givande :) ## Comment 19 Author: [Borttaget] Jag håller helt med dig. Jag har skickat in exakt denna text till min lärare, så att hon ska få hjälpa mig oxå. Jag funderar, ändrar, funderar och ändrar. Men jag håller med om att den skulle se bättre ut i nutid. Tack oxå, för dem vackra orden! ## Comment 20 Author: [Borttaget] **Det skulle vara roligt att höra vad ni hade valt för slut på denna text?** Denna text jag har publicerat här, är bara början av texten. Och tycker ni att jag skriver dåligt för att vara 14 år? Vet inte varför jag ställer frågan, men jag tänkte att om jag skickar in min text till ett förlag, kanske dem kommer reagera på min ålder? Är det åldersgräns förresten? På att skicka in en text menar jag nu. ## Comment 21 Author: parsley #20 Du skriver ovanligt bra för att vara 14 år. Bokförlag bryr sig inte om författarens ålder. De ser till texten och historien i sin helhet och försöker ana sig till om boken går att sälja till en massa människor eller inte. Ge inte upp om du blir refuserad och får tillbaka ditt manus från förlaget. Bokförlagen får in massvis med manus och bara några få blir publicerade. Som ung konkurrerar man dessutom med vuxna som kanske är journalister eller har gått en massa skrivarkurser. En del vuxna anlitar och betalar dessutom egna lektörer eller författarcoacher för att öka chansen att få sitt manus utgivet. Ge inte upp om du inte blir utgiven första gången. Gillar du att skriva så fortsätt skriv. Att kunna och våga skriva har man nytta av i många sammanhang. Du ska kunna skriva uppsatser på gymnasiet och kanske också göra olika skriftliga inlämningsarbeten och projektarbeten. På många högskole- och universitetsutbildningar är det viktigt att kunna skriva. Det finns en del jobb, förutom journalist, där det är bra att vara duktig på att formulera sig i text. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Tack, det värmer. Vad bra, var lite orolig att det kanske fanns någon åldersgräns. Jo, jag har fått reda på att det är inte alltid man får så roliga svar ifrån förlaget, och får kämpa ganska många år för att få boken publicerad. Jag drömmer ju om att bli journalist, så detta är nog något för mig. ![Flört](http://skrivlust.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: bea28 Oj, jag kunde inte gissa på att du är 14! Du skriver väldigt bra för din ålder, ska du veta :) Jag tror inte heller att det är någon åldersgräns på författaren. Christopher Paolini till exempel var ju bara 15 när han började skriva Eragon. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Haha, tack! Jaha, det visste jag inte. Jag väntar nu på lite tips ifrån min svenskalärare som även har fått läsa lite. Får se vad hon säger :D ## Comment 25 Author: bea28 Okej :) Jag skulle adlrig våga skicka in mina grejer till min svenskalärare, tyvärr är hon nog alldeles för stel för att kunna ge konstruktiv kritik på skönlitterära verk, i alla fall om man inte är känd :p ## Comment 26 Author: [Borttaget] Min lärare är väldigt snäll och ger mycket bra råd och tips! ## Comment 27 Author: bea28 Vilken tur du har :) bra lärare är guld värt. ## Comment 28 Author: [Borttaget] ![Skrattande](http://skrivlust.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 29 Author: [Borttaget] Nu blev det såhär, att detta blev en kortare variant på den boken jag kommer ge ut (förhoppningsvis). Detta är alltså inte orginalet, men den är mycket lik, speciellt i början. Här kommer då slutet av denna "novelliknande sak". _2 veckor senare._ Hej, det är Ina. Hoppas du inte har glömt bort mig i all denna röra. Och hoppas att inga fler journalister har ringt. Jag sitter i uterummet hos farmor, framför brasan med en kopp te och njuter av tystnaden. Jag tar tåget hem imorgon och hjälper dig med begravnings-förberedelserna och allt det andra.  Pappa, jag älskar dig. Vi ska inte låta detta blåsa omkull oss för evigt, vi ska resa oss och vara starka. Livet fortsätter, glöm inte det. Styrkekramar! Din Ina.