# Tildiies poesi
Author: [Borttaget]

**utandningsluft av stjärnor**

ska jag också säga  
hoppsan, och sedan  
tyna bort i dimman  
av alla ord som  
aldrig sas  
den där dagen i maj  
då sommaren låg  
framför oss  
kommer du ihåg den?  
världen låg för våra  
smutsslitna ljusblå  
converse och den log  
mot oss och ritade  
kärlek i luften  
  
och om dagarna  
ritade vi stjärnor på  
varandras skor med en  
nedbiten blyertspenna i  
gräset och vi skrattade mot  
världen och solen ville aldrig  
gå i moln  
  
om nätterna tog vi våra kuddar  
och ramlade upp på något tak  
tittade upp mot några stjärnor  
ackompanjerade av toner från  
brustna gitarrsträngar  
och stjärnsprudlande andetag  
så som kärlek låter  
vi var kärleken  
  
så kom mörkret och kylan  
och inget kunde värma  
våra söndertrasade vinterhjärtan  
  
och nu har din doft i min kudde  
bleknat och stjärnorna du  
ritade på smutsblå skor de  
där sommaren för många stunder sen  
har nötts bort  
långsamt skavts av som ett skavsår  
som skaverskaverskaver och man  
vill inte låtsas om det men till slut  
måste man för man kommer  
ingenstans och då är det försent  
så jävla försent  
precis som när du och jag  
till slut fastnade i spindelväven av lögner

## Comment 1
Author: bea28

ooh, den var väldigt bra! Det enda som störde lite grann var den sista meningen, som kändes lite klyschig.. Vilket dikten inte var innan. :P

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Tack så mycket! Okej, ja kanske det..