# Camomillas texter
Author: Camomilla

Ja, här kommer jag då att publicera mina texter. Det är någons slags dikt/poesi/allmäna konstigheter-variant på texter som oftast är rätt så flummigt. Men i alla fall. Helst ingen jättehård kritik eftersom jag har jättelåg självkänsla/självförtroende och det finns risk för att jag slutar skriva då. patetiskt Men, jaja.

_och alltid skjöt jag överdoser av orden  
jag brände brev till svarta snöflingor  
att strö i spåren efter stormarna  
  
("är du säker på att du vill formatera hårddisken? alla data kommer attt raderas"  
Klick.)  
  
&  jag förlorade mina språk  
ett efter ett  
när solkatterna kom indansande genom mina persienner  
målade mig blek och blåflammig mot väggarna  
  
och imperfekt betydde inte felaktighet utand dåtid  
  
(bara en vanlig depression, jo sånt händer)  
  
(bara tonårstankar uppblandat med 2,5 deciliter självmordstankar  
3 liter panik  
och några rågade matskedar sorg)  
  
och jag ville så gärna kunna spela vackra toner ut mot  
asfaltsvärlden & asfaltsmänniskorna  
skälva nykläckt i solen  
och inte veta någonting  
  
luddiga frön under min hud nu  
vrider sig rastlösa i sömnen  
med drömmar av tyll fastbroderade under ögonlocken  
och den vita tomheten lindad som bomull runt känslorna  
  
det var molnskärvor på asfalten  
och jag har aldrig betytt något för någon någonsin_

© Camomilla

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Väldigt bra målande text som förmedlar känslorna bra! Jag känner också att jag skulle behöva en omformatering ibland, men säger alltid till mig själv att jag har inget bagage jag går och släpar på, utan _erfarenheter_! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 2
Author: vimes

Jag tycker inte alls att ditt självförtroende behöver vara lågt. Du är duktig! Precis som LM skriver har du en fin känsla för bildspråket, jag tycker definitivt att du hittar ett eget språk (det är kanske det du upplever som "rätt så flummigt") och det är ju A och O när man ska skriva poesi!

Sedan var det en del stavfel, fast jag tror att det är rena slarvfel (d.v.s. att fingrarna slinter på tangenterna).

## Comment 3
Author: Camomilla

#1 tack :) Åh, så kan man också se det :D kanske borde börja med den attityden, haha ;)

#2 Tack :) Jo, jag skriver väldigt snabbt och slarvigt på tangenterna och trots korrekturläsning lyckas nästan alltid nåt litet stavfel slinka igenom \*mutter mutter\*

## Comment 4
Author: Camomilla

_varsamt flätar jag samman mina sprickande blodkärl_

_för att hålla uppe kulisserna_

_och förskjuta sönderfallet ett tag_

_ i solljusets skälvande cirkelmönster_

_blir blodstrimmorna pärlband_

_att binda samman ögonblick med_

_sockerskärvor fyller mina porer till bristningsgränsen_

_lögnerna spränger mina artärer till brinnande moln_

_mina nerver tvinnas till strypsnaror_

_och illusionen smälter bort i hörnen_

_ögonen fräts sönder av lysrörsflimmer_

_och ångesten kryper in mellan revbenen_

_med E-mollen klagande i bakgrunden_

© camomilla

## Comment 5
Author: [Borttaget]

Vilken text, wow! Är verkligen imponerad av ditt bildspråk, åter igen!

## Comment 6
Author: bjarvamor

Camomilla, jag älskar dina texter! De är helt ljuvliga! Om jag får påpeka något så tycker jag att du ska stryka sista stråfen i din första dikt. Den med att du aldrig har betytt något för någon. Den är helt onödig, man förstår ändå! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 7
Author: Camomilla

#5 Tack så jättemycket! :D :D

#6 Tack tack :) Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med den sista strofen, den både tillför nåt och är onödig, så den får hänga kvar tills vidare ;) Men tack ändå :D

## Comment 8
Author: SusanneStromstedt

Men du skriver ju jättebra! Bara lite stavfel, det är allt...![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

#6

Jag för min del gillar att den sista strofen finns med där. Det hör ihop och blir som ett sorgset klagande i slutet. Hur bra som helst!!

Kram

## Comment 9
Author: Camomilla

#8 tack :'D

## Comment 10
Author: Camomilla

Sorry för dålig uppdatering, jag har lite problem med prestationsångest och så. Känns som om ingenting jag skriver är tillräckligt bra för att publiceras här.

men här kommer nåt i alla fall:

_bomullsmoln  
(och i ekor mellan sekundsvisarens ryckningar  
kan jag nynna tusen toner  
trots att jag aldrig förstått mig på  
det där med noter)_

_och evigheten  
är bara ett annat ord för sekunderna  
utan den man älskar_

_(förvirrade som fågelungar  
flög tankarna i spiraler  
medan jag föll som höstlöven  
och förgiftade jorden med mina ord)_

_glasskärvor  
kan skära sönder cykeldäck  
precis som ord  
skär sönder människor_

_dubbmänniska 349,50 :-_

© camomilla

## Comment 11
Author: [Borttaget]

Du skriver otroligt bra!

## Comment 12
Author: Camomilla

#11 Tusen tack! ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 13
Author: emsems

![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")Lite tankar till dig camomilla... Du skriver jättebra, och behöver absolut inte vara osäker på dina texter. Alla är vi mest kritiska mot oss själva. Dela med dig av dina dikter och våga chansa! Jag tycker du är jätteduktig på att förmedla en känsla, och alltid på ett så speciellt sätt. Sedan är vi andra inte heller så perfekta jämt

## Comment 14
Author: bjarvamor

Vet du vad Camomilla? Jag har aldrig varit så där speciellt intresserad av poesi måste jag erkänna. (Förmodligen på grund av att jag är urdålig på det själv) Förutom av profeten Kahlil Gibrans texter, men när jag läser dina texter får jag jag bara lust att läsa mer och mer av dig. De![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") är verkligen helt fantastiska!

## Comment 15
Author: Camomilla

Nu flinar jag rejält här bakom datorskärmen bara så ni vet ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") usch vad glad jag blir :') Massvis med tack till EmmaL och bjarvamor ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 16
Author: Camomilla

_livet står mig upp i halsen  
och pulserande ljusdioder i huden lyser upp i universums utkant  
jag smetas ut som akvarell i regnet  
tills jag nästan  
inte längre  
finns_

_genom lyckans gyllende filter  
blir dammen i soljusblocken glittrande stjärnstoft  
och dina ögon honung  
att drunkna långsamt i  
älskling  
du kommer ge mig diabetes om du fortsätter så här_

  
_jag sätter tankarna på Pause  
(bokar enkelbiljett till helvetet åt min ångest)  
drar försiktigt ned blixtlåset på mitt plastskal  
och vandrar barfota ut i livet  
med solkattsdanser  
sakta sprickande under tånaglarna_

_(jag ska klämma ihjäl allt som är då  
sy fast mitt medvetande med universums  
och aldrig mer  
aldrig  
någonsin  
mer_

_snudda marken)_

© Camomilla

## Comment 17
Author: Camomilla

_i år  
har tyngdlagen något emot mig  
och mina vingar är sköra och fläkta av alldeles för många krascher mot betong  
jag fastnar gång på gång i dina ögonfransar_

_("Livet kunde inte läsas. Det kan vara skadat. var god sätt i ett annat.")_

_i bubblor i min tapet  
ryms hela verkligheter  
du sticker hål på dom allihop med naglarna_

_(om du dränker mig i tusch  
kanske jag blir något som inte ens har hänt)_

_kom  
så väver vi oss filtar av brännässlor  
drömmar av spretiga taggbuskar  
och låter oss vaggas till sömns av vackra melodier från  
maskingevär, atombomber  
och  
ett hjärta som slår alldeles för högt_

_förlåt, jag glömde  
det har aldrig funnits ett vi  
för  
jag vattnar mina kärleksblommor med mina tårar  
du vattnar dina med salpetersyra_

© Camomilla

## Comment 18
Author: emsems

#15, du behöver inte tacka när du förtjänar det =) Men det är roligt att du bryr dig om våra kommentarer i alla fall! Det känns ju bra det!

## Comment 19
Author: Eremitha

Jag tycker väldigt mycket om dina dikter, Camomilla!  
Det finns en originalitet i dem, och ett ibland nästan bedövande symbolspråk.

Det är positivt med andras synpunkter, samtidigt som det man skriver är ens eget hantverk, så det är alltid i slutänden den egna känslan och intuitionen som måste få avgöra hur dikten ska se ut.

Tack för att du låter oss läsa!

## Comment 20
Author: Beea

Läste bara den första dikten, men jag tyckte den var riktigt bra, lite mystisk på något sätt och olikt allt jag sett förut. Coolt! :)

## Comment 21
Author: Camomilla

#18 Varför skulle jag inte bry mig om kommentarerna? Jag blir jätteglad av dom och det ger mig massa inspiration att skriva mer, när jag vet att det jag gör är uppskattat ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

#19 tack tack tack ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") 

#20 Oj tack ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Det känns lite som om jag missbrukar ordet tack i den här tråden ![Oskyldig](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Men jag blir så förbaskat glad av alla kommentarer! :D De betyder jättemycket :)

## Comment 22
Author: emsems

#21, vad jag menar är ju att du skall skriva för din egen skull, och när du tycker det är bra så ska man vara nöjd oavsett! Men givetvis är det ju alltid kul att få beröm och därmed inspiration =) Fortsätt i samma stil!

## Comment 23
Author: Camomilla

_jag ska bleka mig några nyanser  
lära mig att leva med snön under huden  
och ge upp mina försök  
att andas nåt annat än din luft_

_gårdagens krig har sprängt kratrar i min själ  
och jag sover som ett vindpiskat vinterträd  
för att slippa känna  
nånting alls längre_

  
_(bara få andas  
mot din hals  
i några livstider till  
är det för mycket begärt?)_

_skälver till  
och du smälter nästan bort mitt skal med ögonen  
jag tappar bort mina ord  
min stolthet  
och min själ  
igen_

_det gör ont att leva på gränsen,  
det gör ont att leva vid absoluta nollpunkten  
(och i vakuum kokar blodet tydligen efter 10 sekunder)  
att gå sönder vid varje pulsslag_

_och mina minnen flyter ut igenom  
skotthålen i himlavalvet  
(ni kallar det stjärnor men det är bara en illusion)  
och blandar sig perfekt med lögnen  
jag nästan lyckats fullborda_

_jag spottar ut mina vingklippta fjärilar en efter en  
(de fastnar nånstans mellan tiden och evigheten)  
och jag fortsätter vandra barfota utan mål  
i verklighetens avgasgrå snöslask_

_(omedvetet  
ristar jag in allt som är du i min hud  
låter dig bli smycken  
i ett land som aldrig riktigt vaknar)_

© Camomilla

## Comment 24
Author: Camomilla

_"men sötnos, zebra-chic är bara så 2006"_

_och  
jag har tappat räkningen nu  
på hur många kvällar jag suttit  
med mitt blod mellan fingrarna  
och önskat att det vore du_

_som en inverterad stjärnhimmel  
och jag smetar ut dom en efter en med skeva fingrar  
medan stormarna härjar fritt  
precis bakom mina ögonhålor_

_träden skälver till i längtan nu  
medan deras skydd mot omvärlden  
slits sönder som himlarna  
faller och blir fågelbon  
runt mina fötter_

_(sätt mig i brand också  
låt mig skapas ny  
ur en aska svartare än tankarna)_

_och egentligen är det lite lustigt  
att vi bara är pappfigurer  
och kemiska reaktioner  
under en slocknande sol  
att  
vi aldrig kommer närmre än så här_

© Camomilla

## Comment 25
Author: emsems

Jättebra!  
En fråga bara.. Vad smetar du ut med skeva fingrar? Stjärnorna? Det framgår inte riktigt..?

## Comment 26
Author: Camomilla

Blodfläckar. Haha jag är så konstig av mig ![Skäms](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Folk brukar klaga på att jag har skeva fingrar, så det kom med ;)

## Comment 27
Author: emsems

Ahaaa! Jag kanske är lite trög ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 28
Author: Camomilla

#27 Nejdå, jag är bara lite luddig i mina formuleringar, haha ;)

## Comment 29
Author: Buuc

Du skriver jättebra! :D På ett speciellt sätt, lite sådär.. Hm.. Verklig, kan man säga. Eller nåt... xD

## Comment 30
Author: Camomilla

#29 Okej tack :D

## Comment 31
Author: Camomilla

_utsmetade andningshål i tiden  
och medan de slött flimrande ljusen  
väver mattor av tid  
betraktar jag mina andedräkter  
klistras mot fönsterglasen_

_(egentligen är allting indränkt i meningslöshet  
för du ser fortfarande Honom i knäckebröden  
och jag har egentligen inget alls att säga till om längre)_

_vägen ut i verkligheten  
vibrerar och sjunger  
studsar mellan stelfrusna människoskal  
dekorerade med plastögon  
som aldrig riktigt ser_

_för vackraste  
i jakten på den smärtfria tillvaron  
har vi nog tappat bort förmågan att känna någonting annat än  
ångesten, saknaden  
och en mullrande längtan efter att vira den strömförande skenan  
trettionio varv runt struphuvudet_

_"Nästa hållplats: Helvetet och depressionen. Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av."_

_snälla tejpa fast mina sönderfrusna fingrar igen  
och ge mig en annan pacemaker än din puls  
(skapa mig ny  
nu_

_snälla?)_

© Camomilla

Inspirationsbrist och sånt.

## Comment 32
Author: emsems

Du är så himla duktig. Verkligen talande och speciellt. Som jag sagt tidigare, så skriver du jättedjupa texter, som precis förklarar en känsla utan att nämna några ord om den. Det är väldigt bra ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 33
Author: Camomilla

_jag drog ut mina nerver med tång igår  
virade dom som taggtråd runt lögnerna  
du grävt ned under mitt parkettgolv_

  
_(nej, jag kan inte linda mitt hjärta  
med blodspräckliga tygslamsor  
för att hindra det från att växa större  
än den sammanlagda arean av universum \[du\]  
jag kan bara  
smetas ut i ett asfaltsland utan glömska  
och gå sönder vid varje pulsslag)_

_idag  
och igår  
målar jag världen leende och vacker  
sliter sönder gårdagen i motljus_

_(och lindar in dej i tovigt garn,  
döende månlandskap  
den enda plats där jag gör avtryck  
som består)_

© Camomills

## Comment 34
Author: emsems

Åh du är så himla duktig. Det är verkligen kul att läsa dina dikter. Jag får precis in känslan för hur jag skulle läst upp dem.

## Comment 35
Author: Camomilla

#34 Tack tack igen ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 36
Author: Camomilla

_("det är ju förihelvete din födelsedag  
ungjävel  
kan du inte ens låtsas vara glad?")_

_jag faller ned i mellanrummen mellan dina celler  
fastnar där,  
krampaktigt skälvande  
intrasslad i gårdagens brinnande nerver  
och nu  
när jag är permanent fastklistrad i ytspänningen  
kan inte ens barndomens luddiga världar,  
torra kanelbullar och läckande tuschpennor  
göra mig levande igen_

_och kanske har din närvaro lämnat  
mitt hackiga parkettgolv  
lätt gyllenskimrade  
i skydd av dunklets trasiga filtar  
kanske har dina ord fastnat i den sjungande spindelväven i utkanten  
av livet  
min skeva verklighet_

_(avflagnande tapeter, såg ni hur jag imploderade när du rörde vid min sprickande skal?  
tusen miljoner sprickor i sekunden_

_ändlösa rabatter av smärtblommor)_

_jag är upp-och-ner  
ut-och-in  
och söndersprängd-av-livet_

  
_och  
kanske  
eventuellt  
har du faktiskt hänt_

© camomilla

## Comment 37
Author: emsems

Och hon fortsätter leverera =)

## Comment 38
Author: jn84

Imponerande! Gillar ditt maximala utnyttjande av det svenska språket!

## Comment 39
Author: Camomilla

#37 och #38 Tackar tackar höhö ![Cool](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool")

## Comment 40
Author: thexclub

Jag är imponerad, du skriver jättebra!

## Comment 41
Author: Camomilla

_frostsprängda porslinshimlar droppar  
fallfärdigt sköra  
under trädens ryckande taggtrådshår  
skär sönder tiden  
och lämnar skärvor och minnesfragment i döende asfalt_

_mina fingrar är lysande bleka  
med utväxt av smärtflammig hud  
oförmögna att göra något alls  
kröker sig tills de går av  
i fuktiga jackfickor_

_vinterdrömmar utav pixlar  
pulserar förbi  
jag lever mitt liv i väntan på strömavbrott  
andningshål  
i atmosfärer för förgiftade för att andas in_

_sömngångare är vi   
tyst mumlande  
sömngråtna barn_

© Camomilla

## Comment 42
Author: emsems

Vad du sprudlar ur dig bra texter! Jättekul att läsa dem allihopa!

## Comment 43
Author: Camomilla

#42 ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 44
Author: Camomilla

_Indianer i vinterkrig_
-----------------------

_Jo,  
älskling jag tror att våren är på väg nu  
mina fingrar trasas sönder  
(flagorna av mig är den enda snön nuförtiden)  
av en brännande livskraft för stark för att analysera  
  
du planterade maskrosfrön under min asfaltshud  
varsamt, med lätt skakiga fingrar  
och sa åt mig att inte vattna dom  
det skulle mina ögon fixa utmärkt själva  
  
och trots alla mina lögner om  
hur fruktansvärt bra jag klarar mig  
utan allt som är du  
har du gjort mig permanent brännskadad  
(och sånt läker aldrig riktigt)  
  
nej, din trygghetslukt finns inte kvar  
på min sköra hals  
dina ord har flugit ut genom stängda fönster  
för att blanda sig med molnen  
och verkligheten är ett hån rakt i ansiktet  
  
vi var indianer då,  
älskling, minns du det?  
Minns du hur jag skakade sönder  
bortom allt förstånd  
i dina solkyssta armar  
  
(men lyckliga slut  
existerar bara i  
kemisternas provrör  
flyktigt dunstande  
  
trasiga rester)  
  
  
  
världen är kallare nu älskade  
och jag har dött så många gånger  
att jag tappade bort räkningen  
redan vid tjugotre_

© Camomilla

## Comment 45
Author: Camomilla

_det kallas massmord ur en annan synvinkel, kära du_
----------------------------------------------------

_sönderskavda blekta människoslamsor  
dekorativt ihopflätade  
i vinterdrömmens sköra tak  
dina händer ärrigt stela  
under inåtvända ögon  
  
(vi måste prata  
sa du  
tuggade sönder dina läppar med vampyrkäftar  
medan kärleken skälvde i dödskramper  
våldtagen och döende  
mot trottoarkanten)  
  
  
låtsasord i ballongfärger  
faller utan tyngd och känsla  
genom mina avskavda hjärnbarksspillror  
pillerliknande snö  
suckar dovt i blodkärl av plast  
basen är en ursäkt  
för mina hjärtan att slå i otakt  
  
  
  
  
  
  
perfekt symmetri  
raka snittytor  
felet åtgärdat med ordskalpell  
problemet är nu endast  
prydliga köttiga kratrar  
att sprätta upp som tidsfördriv_

© Camomilla

## Comment 46
Author: Camomilla

_"and we left our love in our summer skin"_
-------------------------------------------

_tusentals sömnlösa ögon  
fascinerade av sin oregelbundenhet  
mjölkaktigt blinda planeter  
blandas med hud  
  
hon kommer inte vakna  
trädens fladdrande fingrar  
sprängfärdiga av köttig klorofyll  
tystnaden är tunga nattfjärilar  
klumpigt tröga som tankar  
  
  
  
ekvatorn är knäckt  
dagarna är brända  
sockervaddshår ömsat som  
sommarskal  
  
  
för  
jag brinner brusigt klar  
för andra atomer nu  
precis som du_

© Camomilla

## Comment 47
Author: LenaR

Camomilla, du skriver fantastiskt bra. Säg till när du får en diktsamling publicerad så köper jag den direkt!

![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 48
Author: Camomilla

#47 Nu blir jag riktigt riktigt glad ska du veta ![Skrattande](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 49
Author: Camomilla

Har försökt mig på att skriva en novell ![Tungan ute](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Självklart fullproppad med en massa knepiga beskrivningar ![Flört](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

**Evolution**

Himlen hängde som söndertrasade och urblekta lakan över den döende kvinnans huvud, snabba bomullstussar pilade fram och försvann ur hennes synfält. Som kommatecken längs med telefonledningarna satt ruggiga kajor prydligt uppradade. Februariluften var tjock och isande kall och det sved obehagligt i halsen när hon väsande andades in.

Rullatorn skramlade taktfast med hennes klumpiga steg och trottoaren fick hennes fötter att vråla i smärtkramper. Det gjorde alldeles för ont! Världen gjorde alldeles på tok för ont och ändå tvingade hon sig ut i någon slags tafatt protest mot de revolterande cellerna som växte till en allt större hård sten i hennes vänstra bröst. Som om det skulle hjälpa.

En gång i tiden hade hon varit en stark och självständig kvinna, med en glansig naturligt blond hårman och en envishet av stål. Nu var hon en skrattretande vålnad av det förflutna, men det lilla som fanns kvar av hennes gamla jag totalvägrade att låta sig vikas, att låta det kompakta mörkret ta över hennes kropp.

Döden betraktade ömsom roat och ömsom nollställt detta, när han ljudlöst svepte fram i hennes skugga. Han följde henne överallt och fanns i närheten vart hon än gick. Han var skymningens dova tystnad, som drog ut all livsglädje ur henne med långa krokar, han var pillerburkarna som kivades om bottenytan i hennes skafferi, han var demonerna i hennes febriga mardrömmar. Bakom mögliga, förtorkade fullkornsbröd och gräsliga åttiotalstapeter fanns han, ständigt på sin vakt och väntade på att hans tid skulle komma. Det var inte så långt kvar nu.

Slingerkrasse, prisgrupp B, 9,90. Gulrödflammiga blommor, nå, det kunde väl vara fint. De skulle blomma hela sommaren. Skulle hon leva då, när sommarens skälvande hetta gjort världen så färgstark och ljus att det brann i ögonen? Svarta ovädersmoln flammade upp i hennes medvetande, hon försökte vifta undan dem, men de fortsatte att brumma hotfullt i hennes bakhuvud. Jo, hon skulle leva då, bestämde hon. På något förbannat sätt.

Hennes fingrar var köttigt svullna som chorizokorvar och darrade okontrollerat när hon fumlade med blanka enkronor och små femtioöringar. Kassörskans välordnade fasad och rutinmässiga leende började gå sönder i kanterna, irritationen pulserade genom luften i det stela lysrörsljuset. Som om den tjugofemåriga anställda tjejen på Blomsterlandet haft en tankebubbla över sig, kunde kvinnan läsa tankarna klart och tydligt: "Vem fan använder femtioöringar nu för tiden? Och varför är hon så jävla fipplig?"

Kvitto och en oroligt rasslande fröpåse. Hon försökte le och tacka artigt, men munsåren sprack svidande upp igen och började bränna hål i hennes läppar. Ut i kylan igen.

Efter några dagar av sömngångartillvaro började något sprött och vitt vecklas ut ur ett skrovligt frö. Blint och naket irrade den utomjordingsliknande skapelsen otåligt mot ljusstrimmorna som slank in genom fönsterglasen.

Hon betraktade det enda fröet som hittills börjat gro, hur det reste sig som en kejsare ur smutsen, stolt och rent. De andra sov fortfarande som barn i den mörka och tunga jorden.

Rullatorn gnisslade och skrek i hjärtskärande protester, den gick trögt igenom snödrivorna och hon kämpade så att svettpärlor föll glänsande nedför hennes panna. Kanske var det bara i hennes huvud som hela folkklungor vände sig om och glodde på henne som om nyss kommit nedstigen från Jupiter. Det hade blivit svårare att skilja på verklighet och tankar på sista tiden. Hennes huvud var kalt och rent som en nyfödds och smärtan knep ihop hennes ögon till smala springor, skåror i huden. I ansträngningen hade hennes mosstickade mössa glidit undan och blottat hennes största sårbarhet för omvärlden.

Folkmassan bubblade runt henne som kokande gröt, måndagsfrustrationen hängde tung och molande över den snirkliga kön till kassan inne på ett kokhett apotek. Pliktskyldiga blickar med artigt medlidande stack henne som nålar i ryggen, men de fastnade inte. Allting rann bara av henne.

Knubbiga pekfingrar sträcktes ut som vajande maskar från barnvagnar stora som stridsvagnar, glänsande salivklet runt barnens skotthålsliknande munnar. Ögonen stora och spelkuleliknande, fast fixerade vid hennes urholkade ansikte. Illamåendet mönstrade hennes synfält i psykedeliska virvlar. De små barnen pekade och stirrade och som genom tjocka täcken kunde hon höra deras "mamma, hon där tanten har inget hår, varför då mamma?". Paniken började dra sina brännande klor längs med hennes ryggrad.

Så fort hon betalt sina berg av smärtstillande tabletter knölade hon ned den gräsligt fula apotekspåsen i korgen till rullatorn och försökte snirkla sig ut från dårhuset utan att klämma alltför många fötter. Blickarna och förnedringen brände hål i hennes dunjacka.

Två tunna blad hade vecklat ut sig som vingar ur den tunna stjälken och hon såg klorofyllet bulta som blod. Samtidigt sinade hennes egen livskraft mer och mer, bortom all räddning. Hon visste att till slut skulle knäckas av cancern och falla fritt genom universum. Tanken fyllde henne med lugn, av någon anledning. Det världsliga livet hade ändå aldrig varit menat åt henne.

Doktorn var lätt fetlagd  med en flygig mustasch som trotsade tyngdlagen. Hans ord flög mot henne som feta husflugor, brummande och surrande. Han sa att hon inte klarade av det längre. Sjukhusinläggning var det enda alternativet. Medan hon tog in orden och lät dem klistra fast sig i hjärnbarken betraktade han henne med medlidande blick medan han fipplade och knäppte med sin penna, uppenbart besvärad av situationen.

Varför då?

Varför ens bry sig om att kämpa?

Vi ska alla en gång dö.

Slingerkrassen ägnade henne inte ett ögonblicks uppmärksamhet. I slingrande rankor fortsatte den att växa starkare för varje ögonblick. Paraplyliknande blad i samma storlek som enkronor vred sig envetet mot de få ljusmängderna som sipprade in igenom fönstren. Varifrån fick den sin styrka? Gud? Stanken av sjukhus och klinisk renhet stack i hennes näsborrar och de styva lakanen var lätt knottriga mot huden. Gud hade aldrig varit längre bort från henne, medan Döden däremot uttråkat lutade sig mot respiratorn.

Blippandet och de gröna kurvornas lockiga svallande fascinerade henne på ett nästan hypnotiskt sätt. I samma takt som hennes egna sinande pulsslag pulserade vågor fram över den för övrigt svarta skärmen, gnistrande gröna. Det stack i huden på motsatta sidan av armbågen när hon rörde sig. I en tung och klumpig droppåse på en skallrande ställning fanns den magiska vätskan som höll henne vid liv. Det var länge sedan hon slutade äta normalt. Smaker äcklade henne.

Tanken på hur enkelt det skulle vara att rycka ur nålarna ur huden och välta omkull respiratorn studsade envetet runt i hennes huvud som pingisbollar. Att bara få dö för en gångs skull. Jordelivet gav henne ingenting längre.

Dagen hon dog hade hon tappat räkningen på alla dagar och nätter hon väntat i febrig längtan efter att Döden skulle sätta sin blomsterkrans av svarta rosor och tistlar runt hennes fjuniga huvud. Dag och natt hade suddats ut till en evig gråzon av meningslöshet, med surrandet och de TV-spelsliknande ljuden från respiratorn som soundtrack.

Om hennes liv hade varit en film hade hjälten kommit nu. Han skulle kysst henne levande igen, fått livets spräckliga rosor att återvända till hennes gråtonade kinder. Tillsammans skulle de flytt in i en brinnande solnedgång och ett kursivt The End antytt att nu skulle de leva lyckliga alla sina dagar. Men som hon redan visste, var livet ingen vacker romantisk komedi. Livet var ett hånskratt rakt i ansiktet.

Döden började med vana rörelser samla ihop det han behövde för att utföra sitt arbete, för att kroka upp denna människans hopskrumpna själ och släppa ut den som en sparv i universum, det eviga tomrummet. Som miljarders varelser före henne skulle hon blandas med stjärnorna.

14:28 rätades respiratorns kurvor ut till ett tjutande rakt streck. Blodet kallnade i hennes blodkärl, blev en skrattretande vätska utan mening.

Kvar i den kalla, krispigt hårda världen väntade ett slingerkrassefrö på att personalen med vana händer skulle slänga ned det i sopnedkastet tillsammans med kaffesumpen från eftermiddagskaffet. Som tur var skulle Döden snart linda sina knotiga fingrar runt dess starka uppenbarelse. Det skulle bli en lång väntan.

© Camomilla

## Comment 50
Author: Camomilla

Putt putt putteli putt ![Oskyldig](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Är det så dåligt att ingen har något att säga?

## Comment 51
Author: LenaR

Wow...

Drog mej för att läsa det för längdens skull. (Gillar inte att läsa långa texter på dator.) Men det var värt besväret.

Jag gillar verkligen din ordrikedom. Mycket bilder utan att det blir... ja, det skulle kunnat bli överdrivet, överlastat, fåfängt. Men det är inget onödigt. Det är riktigt bra skrivet! Och fint innehåll.

Jag har varit imponerad förut, och jag är lika imponerad fortfarande. Keep up the good work!

//Lena

## Comment 52
Author: Huldan

Du skriver fruktansvärt vackert!

## Comment 53
Author: [Borttaget]

_Måste bara säga att du har en enorm talang för poesin om du inte vågat kalla dig poet innan,så tro mej du ÄR en poet,ditt sätt att skriva fångar mej direkt, forsätt att skriva,och e du inte redan det,så bli medlem på poeter,se.jätte bra site_

_kram zahra_

## Comment 54
Author: Camomilla

Tack så fruktansvärt mycket för alla fina kommentarer! :') Jag blir så rörd att det är galet.

Har haft lite problem med inspirationen ett tag, men nu är det äntligen igång igen. Skrev detta för några veckor sedan. 

**_"There's something in my head"_**

_Åh,  
herr molnman  
jag klistrar skriken röda  
på vansinnets bräckliga väggar  
där konsten övergår i våldet  
  
cystor&städer  
odlas i provrör under mina inåtvända hudar  
diskanter målar psykopatens virvlar över taken  
  
galaxerna klumpar sig samman  
höghusen slickar vargtimmen  
ur mina händer_

©Camomilla

## Comment 55
Author: cirrun

Tack för dina texter, alla har varit verkligen bra och innehållsrika med egna ordkombinationer.

 Bara sista verserna har jag lite svårt att smälta.

![Obestämd](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")cirrun

## Comment 56
Author: bea28

du skriver otroligt vackert! särskilt en fras fastnade jag för;

_och evigheten  
är bara ett annat ord för sekunderna  
utan den man älskar_

Jag kommer nog aldrig att glömma de orden ;)

## Comment 57
Author: EllaMary

Oj

var får du all inspiration infrån?

Otroligt mycket du har skrivit och det är bra oxå :)

Ella

## Comment 58
Author: Camomilla

#55, #56, #57 Tack så mycket!

Angående inspirationen så är jag ute och går mycket i naturen och det hjälper en hel del, då blir det tankarna klarare och det mesta lättare att hantera ![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag skriver väldigt mycket hela tiden, även när jag inte har inspiration, så går det som det går ![Flört](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 59
Author: Midnatta

Hejsan! Först och främst vill jag bara säga att jag fullkomligen äälskar ditt sätt att skriva, och alla dina texter och i synnerhet din novell! Helt sjukt bra!

Sen så tänkte jag att du kanske vill se en dikt jag skrev efter att ha fått inspiration från dig? Jag hoppas bara att du inte tar illa upp att jag försökte skriva på samma 'sätt' som du, jag är bara så fascinerad av det nya och coola sättet.

Min dikt:

Om jag lever,  
varför lever du?  
  
Om jag andas,  
varför andas du?  
  
Om du finns kan jag inte finnas  
så varför existerar vi båda fortfarande  
  
Världen är full av frågor  
det är synd att det inte finns nog med svar  
och att kvoten av besvarade frågor  
redan är fylld  
  
(jag kommer alltid aldrig veta)  
  
Är det inte sorgligt?  
Hur blodröda tårar sipprar ner längs min kind  
och inte ens ett svar kan jag få till näsduk  
  
Är det inte sorgligt?  
Hur jag aldrig kommer att få veta  
hur det känns att veta  
att vara viss  
  
"hur många grader vill du tvätta ditt liv i? så högt det går tack, jag har hört att smuts är svårt att få bort"  
  
Ett halvt glass vatten står på bordet  
halvtomt eller  
halvfullt  
\- det är ditt val.  
  
Mitt glas är halvtomt  
och det kommer det att vara  
tills det att du  
inte längre finns

Kram Midnatta

## Comment 60
Author: Camomilla

#59 Det är fullständigt okej, känns bara väldigt konstigt och ovant att folk blir inspirerade av mitt barnsliga klottrande. Men det är positivt! Jag gillar känslan i din dikt, skulle gärna läsa mer av dina alster ![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 61
Author: Midnatta

#60 Naw, tack! Som sagt finner jag inte alls dina dikter som "barnsligt klottrande" utan jag fullkomligen älskar dem. Har du inte gjort några fler? :D

## Comment 62
Author: Cornish-rex

Älskar alla dina texter Camomilla. Annorlunda och helt underbara!

Varma kramar Emma

## Comment 63
Author: Camomilla

#61 Jag har kommit av mig lite i diktskrivandet på sistone, bloggar mest och skriver störda noveller på en uråldrig bärbar windows 95, så det blir inte så mycket jag kan publicera här tyvärr. Men jag lägger oftast upp här om jag skrivit något nytt ![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

#62 Tack så mycket! Jag blir så glad av alla fina kommentarer! ![Kyss](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")

## Comment 64
Author: Midnatta

#63 Okej! :)