# Behöver få igång pennan (läs: tangentbordet) Author: emmaostlind Hej Emma heter jag. Jobbar som tråkig receptionist på dagarna och drömmer om en standupkarriär på kvällarna. Behöver få igång pennan (läs: tangentbordet) så att jag lättare kan skriva standupmaterial. Vad sägs om att skriva en berättelse tillsammans? Eller en dikt? Om någon börjar med max tre rader i en berättelse eller en strof i en dikt så hakar alla andra på :)! MVH Emma ## Comment 1 Author: mickcorea Hon gillade spontana inititativ. En gång såg hon en annorlunda notis på nätet. Det var en tjej som ville att alla skulle skriva en novell tillsammans. Inte ett svar. Inte ett ljud. Tyst som i graven. Varför var vi så osynliga och tråkiga? Vi svenskar. Ja hon var supersvensk. Pappa, mamma, mostrar, farbröder, far och morföräldrar. Alla i hennes släkt hade varit svenskar så långt någon kunde minnas. Där fanns inte en droppe färgat blod. Vi härstammade säkert i rakt nedstigande led från någon soldat i Karl den Tolftes arme som alla andra. Men hon hade en dröm. Närde en hemlig längtan. Kanske det var ödet som hade fått henna att ramla över artikeln. Hon kunde inte låta bli att svara ... ## Comment 2 Author: emmaostlind ... och något fick henne att välja att skriva för hand. Det var en modern tid där ingen skrev för hand längre, men Miriam valde ändå detta tillvägagångssätt. Det kändes nostalgiskt och beundransvärt och skulle säkert imponera på tjejen som lagt ut notisen på nätet. Miriam hade aldrig rest och visste därför inget om andra länder. Rebelliskt nog lät hon därför sin novell utspela sig i Norge. Bara för att allt i hennes liv inte skulle vara präglat av IKEA-doft, små grodorna och stekos från köttbullar. Till hennes stora förvåning var det som om pennan flög över pappret. Hon styrde inte. Hon tänkte inte. Hon ansträngde sig inte. Bara minuter senare hade tre A4-ark fyllts med en sagoliknande berättelse om... ## Comment 3 Author: mickcorea ... en tjej som drömde om att bli "standup comedian". Alla bär vi på en dröm. En del vill vinna på Lotto. Andra vill bli fotbollsproffs eller någon världsberömd artist. Men hennes dröm var större. Den var mycket mer än en dröm. Den var att våga släppa taget. Att få öppna sina ögon och se att hon kunde flyga. Den var frihet. Men den var också hinder. Den var att bestiga berg. Klättra över raviner. Att bli jagad av vilda djur. För att till slut få komma fram till den lilla stugan på bergets topp. In i värmen och gemenskapen. Omhuldad och delaktig. Med en kopp varm choklad i knät och en yllepläd svept runt de blåfrusna föterna ... ## Comment 4 Author: emmaostlind ... Hon erkände att hon skenade iväg i fantasin, men som Miriam hade förstått det var konkurrensen liten och faktiskt, ja faktiskt, var hon riktigt nöjd med resultatet. Hon gick igenom sin novell. Den slöt in henne i ett parallellt universum där varken logik eller verklighet existerade. Hon redigerade, lade till, strök, byggde vidare, ratade idéer och tänkte om. Först när det tjocka kuvertet var förseglat reste hon sig upp. Hon upptäckte att balansen svek och hon fick sätta sig ner igen. För första gången sedan hon sett notisen, tittade hon på klockan. Den visade 03:30. Hon rotade fram några frimärken och klistrade dem på kuvertet. Hon begav sig ut för att posta brevet på brevlådan nere vid kiosen. Det skulle hon inte ha gjort för på vägen... ## Comment 5 Author: mickcorea ... kom det att hända någonting som skulle förändra hennes liv för alltid. Hon hade inte märkt den skugga som hade följt efter henne ända sedan hon klev ut genom porten. Flemming gatan låg ödsligt tom. Framme vid Kungsholmsplan dröjde hon på stegen. Skulle hon gena genom Blekholmsparken eller ta omvägen via Kungsholmsgatan och Banhusbron? Den nyfallna snön bredde ut sig som ett snömos över marken. Täckte bilarna. Draperade träden och förvandlade promenadbron över Blekholmskanalen till en dödsfälla. Det avgjorde saken. Hon ... ## Comment 6 Author: emmaostlind ... valde omvägen. Hon pulsade med raska steg genom snön runt knuten. Den vita kalla massan täckte henne halvvägs upp på smalbenen och gjorde varje steg till en mödosam plåga. När hon stannade för att hämta andan kände hon hur en hinna av kyla omslöt hennes rygg. Hon stelnade till i ländryggen, kände hur den bitande kylan spred sig upp mot nacken och fick varje ben i kroppen att fastna i sitt läge. Hon försökte vrida huvudet åt sidan för att se över axeln, men innan hon hann så långt hade även hennes nacke frusit till is. Det okända sped sig upp mott hjässan, samtidigt som den sträckte sig ner mot hälarna. När hela hennes baksida fryst fast sträckte sig väsendet vidare mot hennes sidor, knän, mage, panna, kinder... Men innan den hann till armarna rev hon upp kuvertet, öppnade upp en sida i sin novell och lade handen mot den. Hon blundade hårt, kände varma vindar blåsa förbi med orkanstyrka och när hon öppnade ögonen igen kom en varm bris emot henne. Den lyfte hennes lugg och lade den vänligt på plats igen. Hon tittade sig omkring och såg till sin förvåning en blomstrande äng, med en mark täckt av mjuk mossa och en näst intill bländande sol. Hon tittade ner i sin novell och lyfte bort handen som vilade mot ett av arken. När hon läste förstod hon vart hon hade hamnat.... ## Comment 7 Author: Lill-sass Hjälp! Jag är helt slukad av era berättelser. Själv vågar jag  inte skriva något- min fantasi är lika dålig som.. Tja, som en nöt kanske...? -.- ## Comment 8 Author: emmaostlind Men kära Lill-sass! Klart du ska skriva! I min mening är det rent av lite för mycket fantasi i ovanstående berättelse. Kanske du kan tillföra mer än du tror? Gör ett försök! Du behöver bara skriva några rader. Det räcker!