# Dominans Author: AnimaCupido Hon tog kökskniven och smekte den mot hans strupe. Svetten rann och hon log av belåtenhet. Vem är slyna nu viskar hon i hans öra medan hon stirrar in i hans mörka ögon som är fyllda av skräck. Han ber om nåd för en gångs skull, inte hon. ## Comment 1 Author: AnimaCupido Förlorad Det är inte svårt att bli förlorad i denna värld. En galen tanke och du ligger där. Ett nät som fångar upp alla de sinnes rubbade, galna förgiftade barn ligger där och blundar. Ett evigt gällande skrik ekar i ditt huvud men du förnekar dina synder. Jag är som den galna professorn lika skrämmande och dann. Jag är gjord på en leksaks fabrik i fjärran land, oskyldig och liten men med tusen år i brand. Med magiska krafter ska du bli min slav i herrens namn. Gälla skratt och tusen demoner haltar de galna trupperna iväg. Ner till ett flummer land där de ska begravas i vit sand. ## Comment 2 Author: AnimaCupido **Ensam** Det är kallt och ensamt. Det är bara jag. En skugga av ett liv dansar på marken. Isande kyla tär mig där jag står. Jag väntar på henne, den vackraste flicka i världen. Hon som ska komma och rädda mig från allt ont. Jag skakar och fryser. Min älskade var tar du vägen? Det är sent och jag är ensam. Sviker du mig igen? Det skulle du väl aldrig göra, eller? ## Comment 3 Author: AnimaCupido **En trappa** På min gråa trappa av betong faller snökristaller om vintrarna, de sover där tills solen tittar fram och tö det förblir under denna nya tid. Tö må ligga där men sen en dag rinner vattnet av och solen bränner på min trappa. Då kringlas gröna blad och citron gula blommor, liv frodas där vid min gedigna trappa av historia. Vinden smeker den sval och mina nakna fötter vilar på den solida ytan av betong. Min trappa har stått här i väder och vind i snart 30 år. Den låter sig bli sprungen upp och ner för av glada barnafötter som inte ser några gränser av liv och möjligheter. Min trappa klagar aldrig. En vacker dag låg det en röd ros på min trappa, jag och min älskade delade dig och satt med vin i glasen och sjöng. Jag vilade min hand på min grå trappa av betong och du stöttade mig i min berusade syn. Du har alltid funnits där för mig, du stod alltid kvar när alla andra försvann. Jag har fällt mina tårar och saknat min trappa. När jag rest till fjärran länder så har jag alltid drömt mig tillbaks till dig min kära vän. Med dig finner jag ro att vara den jag är. Jag sitter med dig även när regnet faller skoningslöst som en invasion av vatten. Jag står som ditt skydd när dropparna faller. Min kärlek till dig är evig men ack kan man älska en trappa? ## Comment 4 Author: IDAWIK Ja man kan älska en trappa... En trappa leder upp eller ner och är en plats att sitta i när man vill fundera... Jag gillar din tankegång som leder till minnen. Vi vandrar alla i livets trappa och ibland sätter vi oss och tänker djupa tankar. Trappor kan även vara farliga om de är branta... De kan också vara tunga att gå i om man bär på "besvärliga bördor" Jag började fundera på vilka trappor jag själv har minnen av. Tack för att du lade ut din tänkvärda dikt! ## Comment 5 Author: AnimaCupido Hej [IDAWIK](http://idawik.medlemmar.ifokus.se/ "Visa användarinformation för IDAWIK"), kul att du gillade den :) Väldigt tänkvärd analys måste jag säga... blir så glad när det är någon uppskattar det man skriver ![Glad](http://skrivlust.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Så lite så ^^