# Switchback Ett nytt liv. Author: Switchback Det är alltid bra med nya saker. Fast det vet inte jag om, allt nytt är skrämmande för att jag aldrig gjort det förut. Men har man börjat ett nytt liv kan man väl lika gärna göra fler nya saker? Jag läser inlägg från människor som mår dåligt, blir mobbade och nertryckta. Jag hade nog behövt en sån här sida när jag var ung, dum och vild. Då kanske man hade skrivit av sig skiten istället för att slå på nån för att bli av med den. Jag var inte särskilt mobbad i skolan, tvärtom, men jag var annorlunda. Jag bröt på finska och flyttade runt så jag hade aldrig någon fast punkt. Mina fosterföräldrar var olika ungefär var tredje månad och på varje nytt ställe jag kom till var det "gangsterbarnen" jag sökte mig till. Det var enklast, alla oskrivna regler kände jag till och alla gester man skulle göra för att visa att ingen kunde sätta sig på mig. Jag satte mig på dom istället. Det var inte svårt för mig att ta till knytnävarna när något blev tyngre än jag väntat mig, jag fick försvara mig med dom hemma också. Ända tills jag insåg att hur jag än försökte försvara mig så blev jag slagen ännu hårdare så jag stod still och tog emot och tog ut min ilska på andra istället. Innan jag gått ut lågstadiet hade jag varit avstängd nästan halva tiden. Det var inte heller svårt för mig att vända mig till drogerna, helt plötsligt fanns som där, stöttade, tog bort min ångest och min frustration. Hjälpte mig att gömma mig undan vreden som härskade hemma. Sen fortsatte det, jag blev beroende och hamnade tyngre och tyngre ner i drogträsket. Nu efter 15 år är jag nykter och funderar över hur mitt liv blev. Det blev inte alls som jag ville att det skulle bli. Alltför många gånger har jag försökt avsluta det och konsekvenserna får jag ta nu. En kropp som inte hänger med, brutna ben, halt är jag också sen jag kraschat för hårt med bilar, en bruten rygg efter att ha försökt ta ihjäl mig genom att hoppa från ett stup med snowboard. Det går inte, snön lindrar fallet även om man slår i klippor på vägen ner. Jag har tagit mer överdoser än jag kan räkna och alla gånger jag satt mig i rent livsfarliga situationer och njutit av varje sekund kan jag inte heller räkna. Men jag ångrar ingenting, jag är den jag är just pga mina handlingar. Och jag vill gärna tro att den jag är nu kan hjälpa andra hitta sitt rätta värde innan dom sitter i samma sits som jag. ## Comment 1 Author: emsems Gripande. Jag är glad att du hittat hit. Jag skulle gärna läsa mer om dig och ditt liv (antar det var en sann historia?). Det är fängslande och intressant, men framförallt en viktig läxa att lära vidare. En människa som varit med om så mycket borde på något sätt förmedla vidare till dem som behöver det. Prata på skolor? Skriva en bok? Jag minns så väl en man som för många många år sedan besökte min skola (högstadiet tror jag) och berättade om hans liv. Lät mycket som din. Droger, alkoholism och hela svängen. Alla satt och lyssnade. Knäpptyst. Häpnad. Även de stökigaste eleverna som aldrig hade någon respekt för någon var knäpptysta. Jag tror alla fick sig en funderare och en enorm respekt. Kan du inte skriva en berättelse? Skulle älska att läsa den. ## Comment 2 Author: Switchback Jag har blivit erbjuden att komma och prata på skolor men jag är såpass nynykter så ångesten tar över helt, jag kan inte ens gå ut och gå utan att behöva sällskap så det tar nog ett tag innan jag kommer till nån skola=) En berättelse, hur menar du då? ## Comment 3 Author: emsems Jag förstår. Ta det lite lugnt tills det känns mer naturligt och som en vardag. En berättelse, jag tänkte mig något som ett sätt att dels hantera vad som hänt, vad du varit med om och få allt skrivet, utarbetat och öppet. Dessutom är jag grymt intresserad av att höra mer och veta allt, så jag är lite egoistisk här! Jag tänker mig typ en början till en bok, alternativt en lång novell. Vad har hänt? Hur utvecklades det? Vad hände då? Hur tog du dig ur det? Var är du idag? Ingående berättelser från ditt liv. Förstår om det inte är något du vill dela med dig av, men jag vore väldigt intresserad av att läsa det om du känner dig redo och manad. ## Comment 4 Author: Switchback Ja, precis. Jag har skrivit en del dikter som finns på sockerdricka, det har hjälpt att bearbeta framförallt saker som hänt när jag var yngre. Jag ska fundera på det, det låter som en bra ide att skriva ut allt. Frågan är ju hur jag ska våga publicera det. Men det kommer nog att komma nånting sånt snart. ## Comment 5 Author: emsems du kan ju förslagsvis skriva det bit för bit här, så kan vi hjälpa dig vidare... =) ## Comment 6 Author: Switchback Det funkar ju, jag är inte van att folk gillar det jag skriver. Dom brukar mest vilja undvika mig om jag räkas nämna att jag är (var) missbrukare ## Comment 7 Author: emsems Men här gör vi inte så. Här är vi alla olika skrot och korn så vi är öppna för alla människor, åsikter och förflutet. Så länge man behandlar varandra väl det vill säga. Jag har mailat dig, vet inte om du läst det? Men om du vill, får du jättegärna skriva och dela med dig. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag vill gärna läsa och är väldigt intresserad. ## Comment 8 Author: Switchback Jag är ju stenålders, vars kollar man mail? ## Comment 9 Author: emsems Du bör ha en del tredje från vänster som heter Inkorg. Där borde det lysa ett brev. Klicka på det så kommer du till mailen =) ## Comment 10 Author: Switchback Nåt sånt har jag inte, det står personligt, dagbok och gästbok... ## Comment 11 Author: emsems Det är under Min Sida du kikar nu tror jag. Jag menar mer under loggan för skrivlust? Hittar du? ## Comment 12 Author: Switchback Jag hittade inkorgen men det varken blinkar lr är nåt där... ## Comment 13 Author: emsems Konstigt... ## Comment 14 Author: Switchback Ja det var lite konstigt.. ## Comment 15 Author: SusanneStromstedt Välkommen Markus! Du skriver väldigt bra och jag hoppas att du en dag vågar ge av dig själv i form av en bok.Ditt liv har inte varit lätt.Ta den tid du behöver, smaka dig fram på hur du vill ha det så hjälper vi dig på vägen(om du vill) /Kramis Susanne ## Comment 16 Author: Switchback Jag funderar på det där med bok och det kommer väl lite funderingar här och där. Jag försöker skriva ner det så mycket jag kan. Tack Susanne för att tipsade mig om den här sidan! /Kram ## Comment 17 Author: SusanneStromstedt Ingen orsak Markus ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 18 Author: Switchback Jag tänkte idag, att jag är ostabil. Jag tänkte att jag är inte som jag brukar vara. Men jag är precis densamma som alltid, enda skillnaden är att jag tänker klarare nu. Jag vet vad jag gör fel, jag vet att jag inte är perfekt. Långt ifrån, igår ringde min dotter och grät för att hon inte ville vara med sin mamma. Hur förklarar man för ett barn att hon inte kan komma hit då? För att jag är så bäng fortfarande? Hur ska man förklara för henne på ett bra sätt att jag inte klarar av att ha henne här? Det enda jag vill är ju att hålla om henne och trösta henne för att jag inte är som andra pappor och skjutsar vid utflykter, är med på möten och gnäller påa tt lärarna är dåliga osv. Men i slutändan är det ändå hon som tröstar mig och berättar att jag är bra. "Pappa, du är ju den bästa, förstår du inte det?" Nej, jag förstår inte. Men jag tittar väl på fel saker kanske? ## Comment 19 Author: SusanneStromstedt #18 Men du kan väl berätta hur det är för din dotter och att ni kan umgås i telefonen hur ofta som helst istället? Hur gammal är hon? ## Comment 20 Author: emsems #18. De tär ju så klart bäst och snällast för båda om du blir bra innan du tar hand om henne. Men tänk vad viktigt och bra, att hon ringer till dig för att berätta om hennes problem. Att hon inte är en sådan som blir självdestruktiv, eller utesluter dig! ## Comment 21 Author: Switchback Hon är 9, fyller 10 i juni. Men jag har ju problem även att prata i telefon, så det funkar inte att vi kan umgås hur mycket som helst genom att prata. Och jag är skitglad för att hon inte är destruktiv, vad jag vet om iaf. Det absolut värsta som kan hända är ju att hon börjar ta efter mig och bete sig som jag gör/har gjort. ## Comment 22 Author: emsems Hur ska du göra för att försöka få hennes tankar från att välja samma bana? ## Comment 23 Author: Switchback Jag vet inte hur jag ska göra. Jag får nog helt enkelt vara nöjd med att hon inte funderat åt det hållet ännu och om hon väl gör det så får jag nog ta tag i det därifrån. Förhoppningsvis så är hon såpass smart att hon ser konsekvenserna och blir avskräckt. ## Comment 24 Author: emsems Ja, jag tror att en bra inlärning om personligt ansvar och stöttande föräldrar är halvvägs. ## Comment 25 Author: Switchback Hon har då ärvt min bästa del iaf, musikintresset=) det inte den ungen kan om musik är inte värt att veta, så är det bara. Jag tappar ju så mycket efter vägen hela tiden, det är som att hjärnan är fullproppad och man försöker stoppa in nåt mer men då trillar det ut nåt annat. ## Comment 26 Author: emsems Haha det problemet tror jag att jag har också. Jag minns så väl för något år sedan då jag gnällde på min dåvarande pojkvän om att han glömde allt... å så sa jag på fullaste allvar "jag glömmer aldrig någonting" och det var sant. Nu vet jag knappt vad jag åt till lunch. Jag skyller på att jag har det stressigt och mycket att tänka på, men hoppas mest bara att man inte håller på bli senil haha =) ## Comment 27 Author: Switchback Jag tror på min kära väns förklaring om Alzheimers light hehe:P ## Comment 28 Author: emsems hahah låter som något jag lider av =) haha Kan du inte skriva en dikt på några få rader om hur du mår just nu precis för stunden? ## Comment 29 Author: Switchback Om hur jag mår just nu.. Borde väl gå att ordna. Lugnet finns här Stressen finns här Jag känner rytmen från musiken Vet inte om jag ska vara rädd Eller om jag ska glömma min skräck Men lugnet finns här ## Comment 30 Author: emsems Tack =) Du kan ju, se där! Vill du veta, jag är redan på sidan 3. Och då har jag bara samlat info, inte ens börjat skriva ihop eller lägga till eller lägga in mellanrum eller rader. bara konkret fakta, och jag anser att vi just börjar komma igång. Kan bli rikitgt bra det här! ## Comment 31 Author: emsems Tack =) Du kan ju, se där! Vill du veta, jag är redan på sidan 3. Och då har jag bara samlat info, inte ens börjat skriva ihop eller lägga till eller lägga in mellanrum eller rader. bara konkret fakta, och jag anser att vi just börjar komma igång. Kan bli rikitgt bra det här! ## Comment 32 Author: Switchback Det var inte illa=) Känns fortfarande läskigt som fan men nån gång måste jag ju börja lita på folk. ## Comment 33 Author: emsems Har samma problem. Men man får helt enkelt lita på det goda i folk. Det är ju inte så många som går runt och är ute efter folk dagarna i ända... =) ## Comment 34 Author: Switchback Nej men jag är ju skadad så jag tror ju det^^ Men jag jobbar på det oh det här blir väl ett första steg till att inse att världen inte är evil rakt igenom. ## Comment 35 Author: emsems det låter som ett bra steg att ta =) ## Comment 36 Author: Switchback När orden strömmer ur öronen som från en musikspelare När tankarna driver iväg som en ensam isbjörnsunge på en isbit När bilderna framför ögonen suddas ihop och blir en enda sörja När lukterna sipprar in genom näsan och kväver andetagen När känslan av värme och kyla blandas i händerna När förnimmelsen av en dag som inte finns hittar en väg genom allt detta  Känner man livet Ser döden Lyssnar på naturen Känner doften av snön ## Comment 37 Author: Switchback Om det är nån som känner för att läsa mina dikter jag skrivit så finns dom på www.sockerdricka.nu och jag heter samma där som här. ## Comment 38 Author: emsems men! du är ju rikitgt duktig..!! ## Comment 39 Author: Switchback Har du läst dom andra? Har flera i nåt worddokument som jag inte har orkat ha med på socker lr som varit med men jag tagit bort o sådär. ## Comment 40 Author: Switchback Min mamma är död Jag hatade min mamma Jag älskade min mamma Min mamma förstörde mitt liv Hon hatade mig när jag föddes Hon hatade mig när jag lämnade henne Hon älskade mig när hon dog  Min mamma var heroinist, alkoholist och missbrukare av allt Likaså jag Min mamma var hora Likaså jag Min mamma var elak, hon var snäll  Min mamma var allt Jag är ingenting  Jag är glad att min mamma är död.. Får man vara det? ## Comment 41 Author: emsems hemsk men ärlig. Underbart ärlig dikt. Verkligen en favorit! ## Comment 42 Author: Switchback Högt uppe Bland molnen Tänkande Fri  Tungt liggande på en säng En människa jag inte känner Rör vid mig, ser på mig Fångad  Sittande på en sten Ser ut över vattnet Hjärtat sprängs Det vackraste naturen skapat Ligger lugnt och stilla Fri i fångenskap  När själva liver blir för tungt att bära Rymmer jag Till en annan värld, en annan verklighet Jag älskar känslan av att vara utanför Känslan av att inte tillhöra mig själv För mig själv är det vidrigaste jag vet Jag är fångad i en tanke som är fri ## Comment 43 Author: Switchback Med vingar av glas flyger jag fram över en värld jag inte ser. Om jag öppnar ögonen faller jag så jag blundar och njuter. ## Comment 44 Author: Switchback Tyst och stilla Is i renaste form Smälter sakta i solen Droppar ner på en liten fläck av gräs  En tår som rinner Tyst och stilla I sin klaraste form Torkas sakta av solen  Värmen Från den svarta stolen mot husets solsida Sitter lugnt och stilla Tittar mot solen, kisar lätt Ser inte slaget Känner bara smällen  Ser det döda grönbruna gräset i närbild Känner blodsmaken från läppen Mörkret kommer efter sparken i magen  Tyst och stilla Is i renaste form Smälter sakta i solen Droppar ner på en liten fläck av gräs ## Comment 45 Author: vanessa Jisses, du kan verkligen skriva. Väldigt talande och bra dikter. Som den med vingar av glas. Oj, älskar den bilden. Den sa allt. Kommer att skriva mer till dig, men inte nu i natt, för då kommer jag straffas i morgon på jobbet. /Stäng av datorn, stäng av datorn... Vanessa ## Comment 46 Author: emsems Du är så duktig som får till dikterna så. Jag spar dem till resten av allt jag har samlat på mig! ## Comment 47 Author: emsems Kan du inte skriva en dikt till din dotter? =) ## Comment 48 Author: Switchback Jag har skrivit flera till henne, lägger ut några här med. ## Comment 49 Author: Switchback Skuldkänslorna fyller venerna med hat Det går inte att stoppa bara följa med Go with the flow liksom  Känn kylan forsa genom ådrorna Blandas med det svarta blodet Längtan efter lättnad  Ögonen blir blanka och värmen kommer från tårarna som rinner Återigen Sveket jag inte kan hålla emot  Det viktigaste i mitt liv syns svagt genom dimman Det är hennes tårar som värmer Det är henne jag sviker när hon säger Varför, pappa? ## Comment 50 Author: Switchback En blick som skär genom is En suck som hörs över alla kontinenter Ett litet kurr från en liten mage Hon vill inte veta inte se inte vara  När inte nån är i närheten gråter hon  Krokodiltårar av saknad För hon tror jag glömt  Men Det enda jag tänker på är ju hon Min älskade Tindra Min dotter ## Comment 51 Author: vanessa Du skriver väldigt bra, och med sådan inlevelse. Vete sjutton hur mitt liv varit om inte jag skrivit sedan jag lärde mig stava. Visserligen hade jag två underbara föräldrar, men gick på väldiga nitar i livet på alla sätt. Skrivandet är en väldigt bra ventil. Du som dessutom kan musik, kan ju senare kombinera det hela. Det tror jag. Tror även att du en dag kommer du att få förtroende för människan. Börja med att öppna dörrarna till din själ, bara glänta lite. För det finns faktiskt fler bra människor än dåliga, även om man ibland tvivlar. Njut av din dotter, även om det är på avstånd. Hon verkar älska dig kopiöst. Skriv en saga/berättelse till henne om "Kungen" eller vad du nu vill kalla dig, som inte kan vara med prinsessan för tillfället, och så bygger du de hela med en gnutta saning och en gnutta saga. Då har hon något hon kan läsa när hon saknar dig, och kanske förstår varför du inte kan vara med henne. En tanke bara. Tack för att du vågat öppna dig för oss här. /Vanessa ## Comment 52 Author: Switchback #51 Tack för dina kommentarer=) Jag har faktiskt gjort en del musik med text och hela grejen men jag fick ett bryt för några år sen och brände allting, inklusive datorn som musiken fanns på. Sen dess har jag inte satt ihop nånting mer dels för att jag blev lite skraj och dels för att mina händer är trasiga så jag kan inte spela gitarr som förr. Jag njuter av min dotter men en saga tror jag inte är riktigt rätta sättet att förklara. Hon är såpass gammal att hon förstår allt jag säger och hon har läst mindikter och förstår fullt ut allvaret i dom. När hon saknar mig har hon ett boto av mig och henne som hon tittar på och lyssnar på min musik. ## Comment 53 Author: Switchback LSD Du spelade livet ur mina händer I en blodig pöl ligger jag och väntar Hostar Kvävs  Känner livet rinna ur mig Världen snurrar och blandas som på en färgpalett i gröna toner  Älskade drog Älskade rus Ta mig högt upp Dit vars inga bekymmer finns  Jag tittar upp vars taket brukade vara Där ser jag nu himlen Grön Blå Lila Sen svart.. ## Comment 54 Author: vanessa Nu måste jag ge dig beröm. Den sista dikten jag läste gav mig något som jag inte fått av att läsa på många, många år. Ståpäls, eller gåshud för de som missade Gunde Svan på TV för många år sedan. Oj, vet inte varför jag föll för den, mer än att den är så äkta, så ärlig, så skrämmande rak. Tack för den känslan. /Vanessa ## Comment 55 Author: emsems Jag gillar den också. Håller med, inga direkt skönskrivningar, bara en rak ärlig sanning, med rätt ord och uttryck. Gillar skarpt! Läser gärna fler i den stilen. Jag lyckas missa dig på msn hela tiden. Har karln boende hos mig under påsken och är inte inne på msn alls nästan.. (är jag inne så är jag online annars är bara datorn igång). ## Comment 56 Author: emsems Kan du inte göra en liknande dikt, hård och brutal, om självmordsförsöken/-et? ## Comment 57 Author: Switchback Jag har fler dikter som är i samma stil, dom flesta ger mig ångest men jag ska försöka peta in några här. Har sktivit om självmordsförsöken oxå men dom vet jag inte riktigt vart jag har :/ Ska kolla upp det. ## Comment 58 Author: Switchback (Ur en fyraårings minne)  Snöhög Vit och ren som barnvaktens hår Kittlar på kinden när hon böjer sig ner Halsbandet blänker i lampans sken Skriken ger resultat Ompysslad, älskad i en dag  Sitter i en snöhög Vill bort Hoppas att snöhögen ska växa så man kommer upp Skriken hör ingen  Mörkret sänker sig ner över snöhögen Blöta kläder, blöta skor Traskar in och frågar mamma Mamma blir arg och skriker Skriken ger resultat Gömmer mig under sängen Väntar på pappas utbrott  Står modigt och tar emot Det rinner nerför kinden Vet inte om det är en tår lr blod från det trasig ögat  Skriken ger resultat Går ut med blöta kläder och blöta skor Går och går och går Flyr fortfarande.. ## Comment 59 Author: SusanneStromstedt #58 Tragiskt!!En del borde inte få ha barn / Kram ## Comment 60 Author: vanessa Det är verkligen fruktansvärt. Speciellt som att jag vet att det är sant och inte överdrivet. En dag, när du är stark nog så ser jag en bok framför mig. Håller med dig Susanne. Många borde verkligen inte ha barn. /Vanessa ## Comment 61 Author: Creation **Alldeles underbara dikter! Älskar #44 speciellt! Vill läsa mer från dig. ^^** ## Comment 62 Author: Switchback Tack. En bok kanske kommer, men det lät nog ta tid innan jag för det första känner mig nog stabil för att ens kunna få ur mig allting och för det andra så är det så jävla mycket som ska ut. Jag har tagit mycket med min psykolog men inte ens i närheten av allt och sen försöker jag få ut en massa till Emma här som skriver ihop det till en sammanhängande text. Så får väl se vad framtiden säger=) Mina föräldrar borde aldrig ha fått barn nej. Jag vet inte varför men min syster har inte alls samma upplevelser som jag har, men jag misstänker att det ändå nånstans tog hårt på dom att soc plockade bort mig. Att dom kanske ändå anträngde sig lite för att få behålla min syster vilket dom oxå fick tills hon flyttade hemifrån och började gymnasiet när hon var 15. ## Comment 63 Author: emsems Jepp jag kämpar på, är dock inte i närheten av en bok än, men iaf en sammansatt text som du säger! Känns som att den kan bli hur lång som helst... haha ## Comment 64 Author: Switchback Den kan nog bli hur lång som helst, det beror ju på hur mycket man väljer att beskriva varje detalj.. Det som är sagt hittills är ju i princip utan mera ingående detaljer. Men även dom kommer ju=) ## Comment 65 Author: emsems ja det blir skitbra. det kommer behövas mycket mycket runtikring-jobb sedan. just nu är det ju bara det vesäntliga som tas upp, knappt det =) ## Comment 66 Author: vanessa #62 Därför skrev jag när du är stark nog. Man ska inte tvinga sig till något som gör ont. Misstänker att skrivande är som en annan form av födelse. Smärta, tårar som förvandlas till lättnad och glädje när det är färdigt. Sedan om du och Emma behöver hjälp att göra korr, så ställer jag gärna upp. En av mina styrkor är att få form på saker och ting. Så pip till en dag. om månader eller år. Om jag slutar på Ifokus i framtiden (hoppas inte) så får Emma min e-postadress. För jag tror på dig. Av hela mitt hjärta. /Vanessa ## Comment 67 Author: Switchback \# 66 Vad snällt, du har nog rätt om skrivande. Jag är inte särskilt bra på att få ihop det till nåt som makes sense för andra, jag ser ju det jag vill se i en text. Men det är ju inte alltid andra tänker på samma sätt, eller väldigt sällan dom gör det. Jag har märkt mer och mer när jag pratar med "vanligt" folk att jag tänker inte alls sådär som "vanliga" gör. ## Comment 68 Author: vanessa När du fått ihop det hela i framtiden, så kan de "normala" läsa och förstå din kamp och din styrka.  Att överleva det du gjort är värt så mycket mer än att glida på en räkmacka genom livet. Sträva inte efter det normala, sök dig till de med öppna hjärtan och sinnen. Fast med tiden så kommer du förstå att även de normala är onormala, så underskatta inte dem :-). /Vanessa ## Comment 69 Author: Switchback Jag letar efter dom med öppna sinnen, jag har lite svårt att hitta dom bland ickenarkomaner bara. Det blir en drog i sig att alltid söka sig till det man känner till, vilket har på nåt sätt resulterat i att jag inte kan hantera folk överhuvudtaget. Ta bara ikväll, min flickvän hade hit två av sina vänner, såna jag vet är jättetrevliga och som är verkligen helt coola att ha kring sig. Lika förbannat får jag panik och kan inte vara i samma rum och vill helst bara gömma mig under sängen och dö lr nåt. ## Comment 70 Author: Switchback Jaha, så blev det då iaf att min tänkta kärriär som ickescrewup sket sig och jag krockade med ett träd. Jag körde min fina audi a6:a, en kurva, dåliga däck och en fin tall som attackerade mig i förardörren. Det gick bra dock, bilen är skrot men jag har fått bevis på att airbags faktiskt fungerar. En spricka i armen och lite slitna muskler blev sviterna efter en krock som gorde att bilen inte ens går att känna igen varken som bil lr vardagsrumsbord. ## Comment 71 Author: SusanneStromstedt Oj! Vilken tur att du inte blev mer skadad! Och här springer jag och gnäller över min jäkla tumme.../ Kram ## Comment 72 Author: vanessa Fast du är inte en screw up för att du krockade. Du gjorde det som så många andra som krockade/körde av vägen i detta väder. Så försök att tänka omvänt, att du hade sådan tur som inte blev mer skadad, och framförallt att du lever. Många dog i detta väder. Som också hade dåliga däck med mera. Är glad att det inte blev värre för dig, trots att den elaka tallen försökte skada dig. Hoppas att din bil var försäkrad, för då kommer du få en nyare bil att glassa runt i. /Vanessa ## Comment 73 Author: Switchback Jag är en screw up=) Det här var den lindrigaste smällen någonsin tror jag. Dessutom så bör jag vara en bra förare då jag kört bil sen jag kunde se över ratten. Det var en otroligt klantig grej som egentligen enbart berodde på att jag var för självsäker. Försäkring har jag ju givetvis men jag vet inte ännu vad det blir för bil jag köper istället, funderar skarpt på nya 300 TDi... Den verkar helmysig med quattro och turbo mm. ## Comment 74 Author: Switchback Jag satt vid köksbordet idag, tittade ut på människorna som vanligt. Såg vad dom tänkte, vad dom kände, vars dom var på väg. Jag såg deras smärta som dom bar med sig, jag såg deras glädje som lyste upp ansiktet. Jag såg förvirring, jag såg djuptänkande, jag såg klarheter. Nånstans där nere bland folket tappade jag mig själv. Jag försvann från mig och hamnade där nere bland dom. Första tanken var panik för att det var människor brevid mig, sen insåg jag att dom ser inte mig. Jag ser dom och jag ser mig själv men dom ser inte mig. Att se sig själv där bland människorna var det mest skrämmande någonsin, att veta att man är en av dom. Annorlunda och helt unik men precis som alla andra. Jag bär samma smärta som hälften, samma glädje som andra hälften. Allt i en salig blandning med vissa dagar mer av det ena än det andra och andra dagar tvärtom. Idag har jag inget av det. Jag försvann, trillade ut och hittade inte hem. Var är hem när man inte är borta? Var är borta när man inte har ett hem? Sen kom jag på att jag fortfarande satt vid mitt köksbord och tittade på människorna som går där ute och ser vad dom tänker, vad dom känner och vars dom är på väg. ## Comment 75 Author: vanessa Otroligt bra skrivet, som vanligt. Känner igen känslan. /Vanessa ## Comment 76 Author: Switchback Roadtrip dårå.. Var till Umeå av alla ställen, hälsade på den tredje musketören. Det gick typ bra... Eller nåt.. Paniken kröp längs nerverna och lugnet fanns inte nånstans i närheten. Men, lite stolt är jag ändå att jag överlevde och detta (nästan) helt utan piller! Inte illa för Marcus... ## Comment 77 Author: emsems ok nu är jag inte med riktigt... har du varit upp till umeå på roadtrip? när då? vadå nästan utan piller? vad gjorde ni i min gyllene stad då? =) ## Comment 78 Author: Switchback Min vän Fredde flyttade dit så vi var och hjälpte honom att fixa i ordning. Jag klarade det nästan utan piller men igårkväll på väg hem var jag tvungen dänga ner mig i bilen och sova. Stressen och paniken fick överhanden så det gick inte längre.  Vi åkte ner måndag och åkte hem igårkväll ## Comment 79 Author: vanessa Jag tycker ändå att du var väldigt duktig, och du borde vara stolt. Varje framsteg är ett framsteg. Speciellt om det inte är lätt. /Vanessa ## Comment 80 Author: emsems #78, ja bra jobbat. Inte alls dumt. Jag får be om ursäkt att jag varit lite dålig på prata med dig några dagar, jag har så grymt mycket att göra. Tar upp det så snart jag kan igen, lovar! Jag har inte lämnat dig och inte tappat intresset. ## Comment 81 Author: Switchback \# 79 Tack. Jag tar varje framsteg precis för vad det är, ett litet steg i rätt riktning.=) \# 80 Jag har själv inte varit inne så mycket så det gör inget. Men läskigt dock att du träffade rätt på en mycket känslig punkt.. Inget som gör nånting, tvärtom så känns det bra=) ## Comment 82 Author: emsems Vilken känlsig punkt? Något nu eller något vi pratat om tidigare? ## Comment 83 Author: Switchback Nej nånting du skrev i ditt inlägg nr 80... Vi kan ta det närmare på msn lr nåt.. ## Comment 84 Author: emsems Ah, jag förstår vad du menar. Jag stannar kvar. Tycker du är en trevlig prick. Mailar dig nu snart, har lite tid över på jobbet efter några veckors stressande. ## Comment 85 Author: Switchback Ibland när man tänker så snubblar man. Då är det svårt att resa sig och gå åt rätt håll om man inte vet vilket håll man kom ifrån. Inte sant? ## Comment 86 Author: emsems Visst är det så. Kan det vara en idé att stanna upp lite och försöka hitta vägen man ville vandra? Givetvis går alla vilse någon gång. Man tappar fotfästet och vet inte riktigt vad man håller på med. Men då och då får man en riktning igen. Vad tror du om att fastställa mål för framtiden? ett mål för en månad, ett halvår, ett år. fem år, tio år. Livstids mål. ## Comment 87 Author: Switchback Jag har mål. För varje dag. Jag vet vad jag vill uppnå idag, i morgon, varje dag resten av veckan. jag vet exakt vad jag vill ha gjort innan månaden är slut, innan våren är slut och sommaren börjar. Men jag halkar efter hela tiden.. ## Comment 88 Author: emsems vad kan du göra för att uppnå målen? ## Comment 89 Author: Switchback Samma sak jag gör nu, kan inte göra så mycket annat. Bara inse att det var lite tyngre än jag väntat mig. ## Comment 90 Author: vanessa Jag brukar göra lite omvänt när jag mår dåligt (har MS, en sjukdom). Kallar det hela projekt. Kallar det projektarbeten. Tider och dagar när allt känns så jobbigt så ögonen går i kors. Då tar jag fram min anteckningsbok. Tar nu bara en dag ur huvudet. Jag vaknar. Antecknar det som "Projekt vakna, klart." Diskar kanske. Då blir det "Projekt disk, klart". Så när dagen passerat inser jag hur duktig k´jag varit, Så istället för att stryka saker på en lista, så lägger jag till allt som jag gör. Då inser jag att det inte är så svårt och blir peppad. Så du kanske ska släppa de ingående dagliga målen, och istället låta dig leva lite dag för dag. Men anteckna allt som du gör som du är nöjd med. Då blir pressen mindre på dig. Först kanske det inte blir något, sedan en sak om dagen, och därefter börjar det rulla på. En idé bara. /Vanessa ## Comment 91 Author: Switchback Jag kan inte skriva upp allt jag gör, för det fungerar redan som en vardag. Sen skulle jag inte minnas att skriva upp nåt :P Jag lever dag för dag, men jag får även börja om varje dag med samma sak och om jag inte gör det som nu är mina rutiner så blir allting väldigt fel. Det är svårt att förklara och lite annars än MS. Jag är inte så insatt i vad det är men jag har för mig att det har väl med musklerna att göra? Det är ju lite annars när allt sitter i huvudet.. ## Comment 92 Author: emsems Du är duktig Marcus. Varje dag är en vinst, och en dag närmare målet, vilket det än må vara. Hm.. mål, det är något vi måste diskutera i slutet av vårt lilla gemensamma projekt. Ligger du förresten på 8 proppade a4, och känns som att vi bara skrapat lite på ytterska ytlagret..! ## Comment 93 Author: vanessa MS sitter i hjärnan och ryggmärgen och skadar nervtrådarna där. En del får sina muskler påverkade, andra andra saker. /Vanessa ## Comment 94 Author: Switchback \# 93 Okej, hur blir du påverkad av det? ## Comment 95 Author: vanessa Oj, oj. Det är en historia för sig själv. Du kan titta in på sidan [Skuggfolket](http://skuggfolket.ifokus.se/ "http://skuggfolket.ifokus.se/") här, och gå igenom artiklar jag skrivit om detta. Kort hur det påverkar mig. När jag har skov tappar jag delar av min syn. Snubblar, har ingen ork (fatique). Klarar inte av solen och dess värme, men fryser jämt på vintern. Min kroppstemperatur lever ett eget liv. Styrkan blir sämre, finmotorik och så. Men tränar hela tiden för att förhindra att det går fort. /Vanessa ## Comment 96 Author: Switchback Ah okej, fan vad tungt det lät ändå.. Hoppas dom kommer på nåt som gör att man iaf kan dämpa det mer än tidigare. Det mesta går ju framåt hela tiden=) ## Comment 97 Author: vanessa Jag har bra bromsmedicin, så det går  inte så fort att bli sämre som det gjorde tidigare. Nya mediciner kommer i höst också.Så jag blev sjuk vid rätt tidpunkt så att säga. Men nog om mig, det är din tråd. /Vanessa ## Comment 98 Author: Switchback Det är ju bra att det går att bromsa ändå. Det gör inget om det blir prat om nån annan, det har vart så himla mycket jag jag jag sista tiden.. Börjar bli lite less på mig :P ## Comment 99 Author: vanessa Fniss, då kan det bli lite Vanessa, Vanessa, Vanessa tid också :-). Titta gärna på utmaningar och annat här för att rensa ditt system från "jag" tiden. /Vanessa ## Comment 100 Author: Switchback Jag har försökt det men det funkar inte. problemet är att om jag rensar bort "jagtiden" då glömmer jag bort vad jag höll på med. Då glömmer jag detaljer och vad jag kämpat för att komma ihåg och vad som hör till vad. Du kan fråga Emma, det är lite snurrigt här o där hihi=) ## Comment 101 Author: emsems sorry =) ## Comment 102 Author: vanessa Jobbigt, men du måste släppa pressen på dig själv. Åtminstonde en dag i livet. /Vanessa ## Comment 103 Author: Switchback Jag tror inte att det hjälper att släppa pressen. DOm gånger jag gjort det tidigare har jag släppt för mycket och då rasat ner rätt rejält. Så press är bara bra, mera sånt tack! ## Comment 104 Author: Switchback Jag satt idag och läste. Gamla dagboksinlägg jag skrivit och gamla dikter jag hade på ett papper. Det kändes svårt att inse att jag faktiskt varit sådär. Sådär ung och sådär blåögd. Aldrig behövt tänka själv. Allt jag tänkt har ändå kommit ut fel så ingen har förstått vad jag menade. Särskilt dikten om skogen tänkte jag på. "Ta min hand och gå med mig genom skogen" har jag skrivit. Det var inte så, jag tog ingen hand och gick genom skogen. Jag följde med själv utan påverkan. Prassel under fötterna var det inte heller, det var blött ute. Och lite kallt.  Men krypen fanns där, dom med genomskinliga vingar och massa ben. Jag minns krypen. Och att det var blött och kallt och att jag följde med frivilligt. Varför minns jag inte hur ont det gjorde? ## Comment 105 Author: vanessa Vad skrämmande. Din hjärna var snäll mot dig. Nu mötte du dåtiden och det gör ont. Men kanske är nu du är stark nog att ta till dig det. Minnet är nog lite omtänksam mot dig, och låter dig inte komma ihåg allt. /Vanessa ## Comment 106 Author: Switchback Jag tar till mig det men det gör ont. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det där idag, det bara blev så. Du har kanske inte läst hela dikten heller? Jag önskar mitt minne hade varit ännu snällare med mig så jag inte kom ihåg nånting alls. ## Comment 107 Author: vanessa Jag läste allt, det lovar jag. Läser alltid allt. Förstår att du önskar att minnet tagit bort allt från dig. /Vanessa ## Comment 108 Author: Switchback Men dikten finns inte här. Jag har funderat på att lägga in den men har inte bestämt mig för om jag ska göra det. ## Comment 109 Author: vanessa Trodde att du menade inlägg 104. /Vanessa ## Comment 110 Author: Switchback Nej, det var en dikt jag tänkte på som inte är publicerad här. den finns på min sida på Sockerdricka. Det är svårt för andra att förstå när jag inte skriver vad det handlar om :P  men jag är ganska trög så jag skriver såna där funderingar som åt mig själv för att se om det verkligen var så jag tänkte lr om jag bara svamlar. ## Comment 111 Author: Switchback "The trick is to keep breathing." Ja, om du bara hade kunnat klara tricket själv. ## Comment 112 Author: emsems #111, tricket har du ju. Tänk att han gav dig en sådan tankeställare med bara ngåra få ord. Det är mäktigt. Och tänk vad bra att du kommer ge andra det med just dessa ord. Hoppas helgen funkade. Vi hörs ikväll kanske? ## Comment 113 Author: Switchback Tricket har jag nu tappat nånstans efter vägen, jag faller nu hårdare än någonsin. Förlåt. ## Comment 114 Author: Switchback Jag får tusen svar när allt jag behöver är ett Jag får tusen frågor när allt jag begär är en Jag bär världen på mina axlar när allt jag vill är att den ska gå brevid mig Jag behöver ett uppvaknande för att inse att jag inte hör till, jag finns ingenstans Drogerna rinner genom mina vener för alltid ## Comment 115 Author: vanessa Oj, vad starkt. Fast jag hoppas du vaknar och känner att du hör till världen. För det gör du. /Vanessa ## Comment 116 Author: SusanneStromstedt #114 En väldigt stark text!! Men jag vill rätta dig på en punkt \*blinkar\* : Du behöver ett uppvaknande för att INSE ATT DU HÖR TILL...Du finns väldigt starkt i alla texterna! Du är född till att skriva!  / Kram Susanne ## Comment 117 Author: Switchback Det är konstigt, om jag är född till att skriva men jag kan inte skriva om jag inte är påverkad. Hur går det ihop? När drogen inte finns finns inte jag, inga ord kommer ur mig och ingen ser mig. Men om jag sätter mig ur balans kan jag skapa vad som helst. Musik, bild, form lr text. Precis vad som helst. Jag är en drog. ## Comment 118 Author: vanessa Förstår. /Vanessa ## Comment 119 Author: SusanneStromstedt Det är ungefär som med medierna...Många måste dricka vin för att komma i "rätt form"... Men det är bara en vanesak. När du känner dig fri från suget kommer skrivandet automatiskt, jag lovar! / Kramis ## Comment 120 Author: emsems Kul att se till dig igen. Har inte haft tid att snacka i helgen, fick överraskat besök av killen.. Men ikväll eller nåt kanske? ## Comment 121 Author: Switchback #118 Tack. #119 Jag vet att skrivandet inte kommer automatiskt för jag har försökt förut. Jag har varit fri från suget och är det nu oxå men det kommer inte. #120 Jag vet inte om jag är inne ikväll, nu dock är jag inne men tydligen inte du. Men det hinns med, jag har inte så mycket att säga egentligen ändå:P ## Comment 122 Author: Switchback En hel helg i dimman, fan vad skönt.. Jag vill stanna där för alltid, bara känna värmen sprida sig genom kroppen och göra mig förlamad. Inga känslor, inga tankar bara ren och skär njutning.  Jag är tillbaka där jag började och möter mina demoner. Vem vinner? ## Comment 123 Author: emsems Det vet du nog bäst själv antar jag. Jag hoppas att du håller dig bättre framöver... ## Comment 124 Author: Switchback Jag vet inte, det känns inte riktigt bra.. jag vill radera allt och börja om.. ## Comment 125 Author: Switchback Vänd om och lämna mig blödande och djupt sårad som i en vallgrav utan slut med väggar till synes högre och bredare än kinesiska murens. Gå ifrån mig och vänd dig inte om för att se när jag försöker krypa efter dig på mina bara knän för att be dig att stanna kvar vid mig. Det enda som finns kvar är en hög med aska och minnen från en tid som inte fanns. ## Comment 126 Author: emsems #125, har något hänt? Jag hade inte tid att prata igår, måste försöka skapa plats hemma åt killen som flyttar in. Hoppas vi hörs någon dag framöver... =) ## Comment 127 Author: Switchback Det som inte händer kommer att hända, det som inte redan hänt finns i tanken. Det som har hänt finns bara i minnet men när hela verkligheten går ut på att leta inuti så är ju trasslet det enda som finns. Sucks.... ## Comment 128 Author: Switchback Så Här står du Ensam Och låter världen våldta Det enda som finns kvar Så Här står du Ensam Och ser på när elden Äter upp dina armar Så Här står du Ensam Och skriker utan ord Men ingen ser ## Comment 129 Author: SusanneStromstedt #128 Väldigt starkt!!! Hoppas att du kan stå emot trycket/ Kram ## Comment 130 Author: vanessa #128 Väldigt, väldigt stark. Mycket bra skrivet. /Vanessa ## Comment 131 Author: Switchback Inte stark alls, svagare än nånsin... ## Comment 132 Author: SusanneStromstedt Du blir starkare genom att skriva! Och vi finns ju här... ## Comment 133 Author: Switchback Nej, jag blir tvärtom svagare.. jag skriver en massa men inte ett jävla ord hjälper. Jag känner mig värre än nånsin, jag tar mer skit än nånsin förut, tyngre än förut längre ner än förut.. Jag komemr aldrig att komma upp, jag är fast under ytan med bara nån cm att andas på ## Comment 134 Author: SusanneStromstedt #133 Du behöver en jättestor kram nu! \*kramar om\* Försök att stå emot. Bli arg för att begäret försöker bestämma över dig. Låt nu inte det vinna Markus! ## Comment 135 Author: Switchback det har redan vunnit... ## Comment 136 Author: SusanneStromstedt \*kram\* ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 137 Author: Switchback Jag ger upp, jag hoppas alla lever ett bra och lyckligt liv. ## Comment 138 Author: vanessa Snälla, ge inte upp. Vet inte vad jag kan skriva för att du inte ska göra det. Men snälla, snälla ge inte upp. För du är värd så mycket mer. Du har bara ett liv. Hylla det, vårda det, hata det, gosa med det. Ta vara på både de dåliga som bra stunderna. Vänd dig till de som vill och kan hjälpa dig. För det är du värd. /Vanessa ## Comment 139 Author: Switchback Jag har redan gett upp, jag är inte värd mer än så. Ett liv var för mycket för mig, jag vill inte ha det. Dom som ville hjälpa mig och dom som kunde hjälpa mig vill jag bara säga tack till. Det var väl värt ett försök iaf. Men jag vill inte längre, jag vill inte ha hjälp, jag vill inte vara värd nånting. Peace out//Marcus ## Comment 140 Author: Beea ![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 141 Author: Fredde83 Min älskade vän, du har inte gett upp. Jag ser dig varje dag och jag ser att du fortfarande kämpar. Den dagen du ger upp så dör jag också, jag orkar inte utan att veta att du är där. Att du låter mig bära en del gör mig så glad! Vi delar på allting, gott som ont. Vi bär varandra genom eld och ur askan! ## Comment 142 Author: Switchback Genom eld och ur askan bär du mig Fredde, du har alltid burit mig. ## Comment 143 Author: SusanneStromstedt #141 Bra att du kan hålla ett öga på Marcus och är en så god vän. #142 Marcus, se din vän, han finns där för dig. Låt honom hjälpa dig/ Kram ## Comment 144 Author: Switchback Tänkte bara berätta för dom som kanske är intresserad att jag lever, jag mår ganska bra. Inte helt drogfri men jobbar på det så gott jag kan! Fredde finns kvar ännu=) Jag bor hos honom under tiden som jag letar efter en ny lägenhet. Det går upp och ner men verkar stabilisera sig lite nu. Jag hoppas bara att utvecklingen fortsätter åt rätt håll. Kram på er alla ## Comment 145 Author: emsems Men hej! Vart håller du hus? Jag har varken hört från dig eller sett till dig på evigheter? Inte Fredde heller. Hoppas att ni mår bra båda två. Kram ## Comment 146 Author: Camomilla #53 Är en underbart uppriktig text. Jag har läst alla inlägg i tråden och skickar massvis med kramar! ## Comment 147 Author: Switchback \# 145 Jo vi mår ganska bra, det har varit turbuelnt kring lite personliga grejor vi kan ta över msn. Vi har ingen fungerande dator vilket bidrar lite till frånvaron=) #146 Tack, den är omtyckt av många=) ## Comment 148 Author: [Borttaget] :( Åhgud, Jag hoppas ditt liv kan bli lite bättre någon dag!