# Susannes dikt - och skrivspalt Author: SusanneStromstedt Vad är dikt för mig? Dikter är som känslor och ger starka bilder. Då jag skriver dikt brukar jag ha något som jag vill fånga i orden, en känsla eller tanke. Det kan bli mycket olika dikter av samma känsla och ibland kanske man inte alls lyckas fånga det man tänkt i dikten. Jag skriver dikter då jag känner att jag behöver skriva eller vill sätta något viktigt på pränt. Jag ser lyriken som ett sätt att meddela sig där man inte behöver förklara sina tankar. En dikt behöver inte förklaras på något sätt. Den skall vara fullkomlig i sig själv. Om den inte betyder exakt samma sak för läsaren som för mig så har det ingen egentlig betydelse. Jag tycker att dikt skall vara både personlig och något man kan dela med sig av. Om läsaren har en egen tolkning av dikten gör det mitt författande så mycket rikare än om det nu bara skulle finnas en enda möjlig tolkning......//Susanne [![](../ShowFile.aspx?BinaryId=93100208-a759-478e-a7ef-bdf97a9123bc&Filename=susannebanner.jpg)](http://hem.passagen.se/susannestromstedt/ "http://hem.passagen.se/susannestromstedt/") [http://hem.passagen.se/susannestromstedt/](http://hem.passagen.se/susannestromstedt/ "http://hem.passagen.se/susannestromstedt/") ## Comment 1 Author: SusanneStromstedt En vinter är för mig,vacker men hemsk och kall... Mitt första minne av vinter är när min farfar dog. Detta hände i november 1968. Han dog hemma på vår soffa när han såg en cowboyfilm. Tyst med er ungar!sa han.Nu kommer skriffen!Sen bad han mig om ett glas vatten.Jag var 4 år och skuttade glatt iväg för att hämta farfars vatten.När jag kom tillbaka sa jag;här farfar. Men han hörde mig inte och satt med oseende ögon.Han såg så konstig ut att jag sprang in i köket och hämtade mamma. Susanne,sa mamma till mig.Kan du vara snäll och ta på dig ordentligt och gå till grannen?Farmor sitter där! Jag tog på mina ullbyxor,stövlar,jacka,vantar och mössa,pulsade genom snön de 30 meter det var till grannen och knackade på. Det dröjde innan en ambulans kunde komma fram i snön.Plogbilen hade kört fast några mil ifrån och vägen var totalt oframkomlig. När den tredje dagen infann sig var det upplogat och ambulansen kunde äntligen komma fram. Under dessa tre dagar hade farfar legat under ett lakan i soffan framför tv:n. Dörren in dit hade hållits låst , sen mamma hittade min två-åriga syster lekandes ovanpå farfar. Tittut,sa min lillasyster.Tittut... Så upplevde jag mitt första vinterminne. ## Comment 2 Author: SusanneStromstedt Doftljus och möhippa Doftljusens starka dofter slår emot mig när jag kommer in i affären. Minnet blir starkt, och drar mig huvudstupa tillbaka till den där varma sommardagen när vi var på möhippa. Ewa skulle gifta sig med sin prins och hon var lycklig, trallade och sjöng. Vi hade bestämt oss för att vi skulle ta henne med från Helsingborg till Helsingör. Med ögonbindel på, ända från hemmet, drog vi med henne på alla tänkbara ställen i Helsingör. Vi möttes av gratulationsrop från alla vi passerade. Onyktra och på gott humör åkte vi hemåt igen och Ewa fick äntligen ta av ögonbindeln. Vi nattade Ewa i hennes och prinsens rum. Det doftade starkt av doftljus och rökelse från alla deras rum. Bröllopet var underbart vacker, och festen efteråt var stämningsfull. Alla hade så trevligt, och motvilligt avslutades festen så de unga tu kunde få njuta av varandra. Glädjen blev enorm när Ewa upptäckte att hon blivit gravid. Dom målade och pysslade i huset de köpt för att leva i som gifta. Inredde barnrummet med kärlek och saligt planerade de för den efterlängtade nedkomsten. En morgon när Ewa var i badrummet hörde hennes man att det lät konstigt där inne. Han slog in dörren och där låg Ewa. Blod från hennes näsa och mun färgade badrumsgolvet rött. På sjukhuset togs prover och det bekräftades snart att Ewa hade lungcancer. Cellgiftsbehandling och strålning planerades, men där blev det tvärstopp. Ewa ville inte offra deras underbara barn som låg säkert i hennes livmoder, och bestämde sig för att inte ta emot cellgifter och strålning. Hennes prins böjde sig för hennes vilja. Större delen av graviditeten låg hon på sjukhus. En härlig höstdag föddes Simon. Ewa strålade av lycka och verkade med ens så mycket friskare och ville åka hem. En kort tid gick bra, men till slut kom den skrämmande verkligheten i kapp dem. Ewa åkte in akut och föll i koma. Hennes släkt bodde på hotell omkring sjukhuset för att vara nära henne. Lille Simon bodde hos sin farmor så att Ewas älskade man kunde vara hos Ewa så mycket som möjligt. En dag kom han till oss en eftermiddag för att berätta lite om sin fru och för att åka hem och umgås med Simon en stund. Han hann aldrig tillbaka till henne. Ewa dog den kvällen och lämnade sin prins och en baby på 11 månader efter sig. Med stor saknad tänker jag på denna vackra, snälla 27-åriga tjej. Hur kul vi hade tillsammans. Nu inte fanns hon inte mer. Jag hoppas att hon ser sin härliga 17-åring där uppifrån, ser att han har det bra och att hon har kommit till ro. Minnena strömmar mot mig när jag går förbi hyllorna med de doftande ljusen och jag kan se framför mig när Ewa dansar bröllopsvalsen med sin prins. Hon är med mig här idag, när jag möter doften från tiden som gått. ## Comment 3 Author: SusanneStromstedt Angel of mine  I called your name You"ll see the same across the light Angel,I know our love will grow I hold you tight and through the night try to explain this is so plain Angel,I know our love will grow To keep us together in every weather I want your kiss Your love is a bliss Angel,I know our love will grow It´s not a mistake Your heart I won´t breake Now you can see what happened to me Angel,I know.. our love will grow ©Susanne Strömstedt ## Comment 4 Author: SusanneStromstedt Min elaka alkoholistfarsa är död!Länge leve döden!! Mitt liv i hat!Om min uppväxt som medberoende --------------------------------------------- Efter en uppväxt med en grym,empatilös och alkoholiserad far,ser jag på andra människor med ett slags förakt.Vad har dom för rätt att döma mig? \- Alkisunge!! \- Jag får inte leka med dig för min mamma och pappa!! \- Åh,är du dotter till storskrävlaren,han som alltid super? \- Då vet du hur man blandar till en grogg, du som har vanan inne? Istället för att hjälpa mig,mina syskon och min stackars halvt ihjälslagna mamma, gjordes det tvärtom.Och hatet växte! För 22 år sedan dog min far av t-sprit,inne på en kamrats toalett... Mina fastrar,farbröder,och kusiner på pappas sida hade helt plötsligt gjort en helvändning.Nu var han världens bästa pappa,det visste väl dom. Inte hade han några alkoholproblem.Det kunde ju vem som helst begripa!Nej,det var hjärtat som inte vill fungera mer!!  Terrorn slutade den dagen alla vi barn ställde oss framför vår mor,för att skydda henne,och gav vår far ett ultimatum : \- Ge dig av eller vi anmäler dig för både det ena och det andra. Och han visste mycket väl vad det betydde! Han hade försökt flera gånger att krypa ner i våra sängar när mamma låg och sov. Vi vaknade många gånger av att hans händer smekte insidan av våra lår,och flåsade. Vi skrek allt vad vi orkade och mamma kom och fick iväg honom. Sen hörde vi hur han gav henne stryk igen.Att hon orkade!! Men släktingarna visste inget om hur han tafsat och äcklat sig på sina döttrar.Jag berättade för min bror efter pappas död,men brorsan glodde stort och sa : - Vet hut!!!Han är ju död för i helvete!! Om min uppväxt blivit en annan skulle jag må väldigt bra idag!Men det gör jag inte!Jag har aldrig fått chansen att ha ett bra självförtroende.Mitt liv kan aldrig bli riktigt normalt!Jag kan aldrig glömma det som hänt! Och nej,det har inte hjälpt att gå och prata med kuratorer eller psykologer. Jag är ett maskrosbarn,säger dom. Ok!Så jag lever!Men mer är det inte! Hur ska ett barn överleva psykiskt när våldtäkter på mamman begås framför ögonen på barnet?Idag är jag över 40,men fortfarande ser jag allt framför mig som om det var igår. När ska JAG bli frisk från pappas drickande?När proffsen misslyckades att svara på den frågan,hur ska då jag veta? Det jag kan göra är att se till att mina barn och barnbarn har det bättre än jag hade!Kan jag hjälpa andra barn än mina är det en bonus . Inget barn ska behöva uppleva och genomlida det jag och mina syskon fått uppleva.. copyright © Susanne Strömstedt Gå gärna in på länken http://www.byjoy.com/MyNameIsSarah.html (child abuse) ## Comment 5 Author: SusanneStromstedt Vårlökar och kallsipper ======================= Här kommer en liten fräck en ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) I matkällaren förvarar jag krukor,burkar,saft och sillaglas rotfrukter av alla de slag Och även sånt som i jorden has lökar för alla sommarens perioder Men allra längst in man kan finna det allra största av klenoder Ett par kalsonger överfulla och stinna För det är väl där lökarna ska va Gubben min tittar stort på \`påsen´ \-: Iallafall till en lök dom är bra att ha den som innehåller gubbasåsen ;) ©Susanne Strömstedt ## Comment 6 Author: SusanneStromstedt En barndomsjul jag aldrig glömmer ================================= Ögon som tindrar munnar som ler Glitter i granen juletid stundar väntan för barnen, barnen som blundar och önskar sig mer Listan som växer blir väldigt lång Från köket höres en skön julesång Barnen som viskar tisslar och tasslar Prasslar med kräpp de har nya saxar Små små fötter man hör trippa fram ansikten som lyser de är som små lamm Kikar på mamma vill se vad hon gör I grytan på spisen med sleven hon rör Så plötsligt dånar det till Pappan i dörren står Skriker och gapar,svart i pupill Ställ upp till fest ställ upp till fest Viftar med skitiga händer Här kommer en viktig gäst In kommer en A-lagare -en fyllerist Lika skitig som far var han Med lika dåligt humör,så trist Han åt upp all vår julmat Slog pappa på truten skinkgaffeln han stack i hat Mamma blev väldigt sluten Tog med oss till vår säng Pappa blödde som en gris Fylleristen smet i en fläng Innan natten blev avbruten, pappa gav mamma däng Han slog henne i skallen det blödde ur hennes öron Detta gjorde han med pallen och örfilade upp tills mamma svimmade i hallen Så blev vår juletid när jag växte upp Ingen ro och ingen frid Nu är vi en riktig kärntrupp Till julen hör inte sprit Våra barn ska ha det bra, ska aldrig få uppleva sån skit  ©Susanne Strömstedt ## Comment 7 Author: SusanneStromstedt Rotlös......ur min farmors diktsamling från 1982 ================================================ Rotlös är den som inget hem har har vandrat allena från ungdomens dar Med tiden man kallas för eremit men namnet man har,det hör inte hit För vad man än heter,vad man är gör är hemligheter man inte rår för Namnet det spelar väl ingen roll att äga ett namn är lika med noll för om jag än kallas för eremit så är det en sak som inte hör dit För rotlös jag är,var jag är finns min hembygd som liten jag inte minns © Susanne Strömstedt ## Comment 8 Author: SusanneStromstedt Hennes stora kärlek =================== På springande fötter utan skor skärsår blånader snubblar över rötter hon springer för livet Som jagad av vålnader Att hinna ikapp Det är det hon brinner för Så mycket hon har missat Inte haft vett och inte heller sett Inte orkat bry sig om Nu är det kanske försent I morse kom hon på vad han menat Nej!!!Bussen försvann i fjärran Och med bussen hennes livs kärlek Varför tog hon livet för givet.... Och regnet sköljer ner över henne Bleka kinder Det droppar regn av henne Hon ser ut som en kvinna som nyss förlorat sin stora kärlek Och i hopplöshetens förtvivlan sätter hon sig ner vid dikeskanten Gråter bittra tårar En hand läggs på hennes axel Hon tittar på handen och lyser upp Pappa!ropar hon och kastar sig i hans armar genomvåt av det kalla regnet Sakta går han hemåt igen med den lilla flickans våta kropp intill sig Ångrar att han ens tänkt tanken att lämna sin familj Pappa,säger hon igen Min pappa..... ©Susanne Strömstedt ## Comment 9 Author: SusanneStromstedt Dagens sista timma  Jag väntar på den sista timma och nattens månbelysta flod Vågor som viskar i skyn Vatten som brusar utan förbehåll Dropparna som rör min hud En stjärna lyser i mitt hjärta i väntan på denna sista timma ©Susanne Strömstedt ## Comment 10 Author: SusanneStromstedt Avvikande   ============= Med förståndet i byxfickorna och livet i en skål finner vi ett vägskäl där tankarna någon gång slutar att framåt vandra Vänster eller höger... För visst måste vi vika av för att en förändring skall ske?                                    ©Susanne Strömstedt ## Comment 11 Author: SusanneStromstedt Lord ================= Din brinnande blick som ser rakt igenom mig Huvudet som läggs på sned Värmen från din andedräkt Du tittar tigande på mig jag blir lite orolig vet ju inte vad du vill Jag öppnar munnen för att säga nåt Det kommer inte fram ett ord Jag funderar på vad du kan vilja samtidigt som jag tittar bort Vad din blick bränner Kanske du är hungrig Vill ha närhet Jag ser på dig igen böjer mig framåt och sträcker ut min hand Smeker dig över örat ner över halsen Min kära trogna vän vad jag tycker om dig.. Min älskade hund copyright©Susanne Strömstedt ## Comment 12 Author: SusanneStromstedt En liten bit av    helvetet =========================== Älskade Ljuvligt heta andedräkter flätade samman kärleksord i hjärtats vrå  Våra amorbågar är tyngda av älskogens lystnad någonstans mellan himmel och hav och en liten bit av helvetet   ©Susanne Strömstedt ## Comment 13 Author: SusanneStromstedt Älskad ================= Efter helgens tårar utan Hoppets ord visade sig Gränslandet Du borde haft en beväpnad ängel som slagit orden till drivved Din dröm skulle varit hel inte vackert trasig, utan hjärtats önskan "Älskad" Jag önskar jag kunde måla ditt liv så det aldrig doldes i glömskan Du är den blomma som är evighetens längtan Som aldrig blir utan Kärlek ©Susanne Strömstedt ## Comment 14 Author: SusanneStromstedt En gång hade mina barn en hittekatt som fick namnet Knut.Namnet fick han av knutorna som fanns på hans lilla kalla kropp,när vi fann honom. Hittekatten ----------- Knut var kanske bara ett par månader när vi hörde honom jama bakom ett obebott hus.De som bott där hade flyttat för ca en vecka sen och det var kallt ute, -15 grader. Och barn är ju barn,ville se vad det var som lät. Gabriella kom tillbaka med ett svart och vitt litet knyte i famnen,som var blöt och genomfruset.Hon berättade att katten fanns i en gammal kartong, med en skål stelfruset vatten och inget mera. Jag såg genast att det var illa ställt med kattungen,men för barnens skull lovade jag att göra ett försök. Vi tog in den lille kattpojken till värmen framför brasan i vardagsrummet,och jag masserade honom torr med en mjuk handduk och undersökte den noga.Den var så full av konstiga knutor,säkerligen från kylan.Det rann rödaktig vätska från ögon och nos. Katten hade en bedjande blick och försökte sig på att spinna,men den låg alldeles stilla.Jag ville förbereda Gabriella och Rebecca på att katten snart skulle dö,så jag sa att vi skulle nöddöpa den och göra det så bra för honom som möjligt hans sista tid. Han fick namnet Knut.. Gabriella värmde mjölk i en skål och förvånande nog fick vi i honom lite grann. Sen var det dags att gå och lägga sig. Jag gjorde en bädd att ha bredvid min säng så jag skulle kunna hålla ett litet öga på Knut. Men Knut ville annat,oroligt jamande och med ett litet försök att ta sig ur den lilla lådan. Jag lyfte försiktigt upp honom och la honom hos mig,under täcket. Den lilla kattkroppen var så kall och jag tänkte försöka ge honom av min värme.Han somnade på min arm nästan genast och jag somnade av det lilla spinnande knytet. Nästa morgon,när jag vaknade, var jag helsäker på att hitta Knut död i min säng,men jag fick en glad överraskning.En ganska pigg Knut satt i fotändan och slickade spinnande på min stortå. När han såg att jag vaknat kom han genast upp i min famn och var så kelig och go. Jag steg upp med honom i famnen och gick in till Gabriella som sov och såg att Rebecca hade lagt sig i storasysters säng på natten,nåt hon brukade göra när hon drömt otäckt. Jag satte ner Knut på flickorna i sängen.Rebecca vaknade med ett stort leende av en liten mager Knut som kravlade runt i hennes ansikte.Gabriella vaknade av Rebeccas fniss och hon blev lika glad. Jag skickade iväg Gabriella till affären för att köpa kattmat och kattgrus,och det gjorde hon så gärna. Knut växte och vi skaffade honom en kompis,Skrållan,en liten hona som egentligen skulle avlivas.Hon var sköldpaddsmaskad och såg ut som en liten tvättbjörn i ansiktet. De trivdes ihop direkt,men deras öde slutade väldigt olyckligt efter några år.. Katterna var utekatter,och en dag kom Skrållan hem och dog mitt på köksgolvet.Vi tror att nån lagt ut gift för det var flera katter i grannskapet som dog den våren. Några månader senare,på hösten,försvann Knut.Inga spår efter honom och vi letade och letade.Satte upp foto och skrev lappar,men ingen tur. Vi bodde kvar där 2 år till,men ingen Knut kom tillbaka.Vi vet fortfarande inte vad som hände honom.Bil eller räv,kanske råttgift.... ©Susanne Strömstedt ## Comment 15 Author: SusanneStromstedt Att leva med cancer ------------------- **Jag vill berätta** om när jag 1997 fick Hodgkins,lymfcancer. En sjukdom som räknas till blodcancer-sjukdomar eftersom lymfvätska vandrar sida vid sida med blodådrorna. Det började i september 1997. Jag var ensamstående med två minderåriga barn, Gabriella 15 år och Rebecca 5 1/2 år. Jag hade blivit så trött på sista tiden. Så trött att minsta lilla gjorde att jag grät av vanmakt. En morgon vaknade jag av att halsen ömmade så hemskt. Det kändes som om jag fått en elak finne fram på halsen och det gjorde rejält ont när jag kände efter med fingrarna. "Jäkla finnar!", tänkte jag. En förkylning, som aldrig bröt ut, hade jag haft i flera månader nu och det ömmade t.o.m i armhålorna av infektionen, ömmade lika illa som "finnen" på halsen. "Finnen" blev stor, som en böld ungefär, och slutade göra ont. Jag trodde då att den snart skulle spricka av sig själv, så jag bara täckte över med ett plåster för att skydda. **Så blev det** dags för den årliga gynkontrollen. Den skulle bli av i november. Jag duschade innan och gav mig av dit. Gabriella passade sin lillasyster så länge. Jag kände mig lite stressad så jag glömde bort att sätta på plåstret igen. När gynundersökningen var klar ville gynläkaren titta på "finnen". "Det var en ful rackare!", sa han. "Jag tycker att du ska säga till på vårdventralen att jag har sagt att du ska få den kollad." **Och eftersom gynmottagningen** låg i samma hus som vårdcentralen gick jag genast dit. Jag framförde vad gynläkaren sagt, sköterskan studerade "finnen" och det togs blodprov på mig. Min crp låg på 720... (normal är 7-10) **Mina varningsklockor hade** dock inte börjat pingla ännu. **En trevlig kvinnlig** dansk läkare, doktor Cecil, hämtade mig till ett rum och hon klämde och kände på "finnen". "Hm...", sa hon, "du ska få en remiss till sjukhuset för att ta bort din svullnad. Jag ska ordna fram den snällaste läkare som finns. Han heter Olof Hasslow och är överläkare." **Glad i hågen** for jag hem igen, glad för att finnen skulle tas bort så lättvindigt. Det dröjde inte mer än nån vecka förrän jag fick en kallelse till sjukhuset. Jag blev sövd och "finnen" togs bort. **Sen fick jag** en kallelse till ny provtagning. Väl på sjukhuset skulle det tas ett prov. Jag skulle klä av mig allt utom trosor och bh. Sen skulle jag ligga på mage på en brits och fick instruktioner om att provet skulle tas i ryggmärgen och jag måste ligga absolut stilla. Lokalbedövning lades och jag kände att läkaren... borrade? **Det gjorde inte** ont, men var rysligt obehagligt! Sen kände jag att han satte fast nåt, en på var sida, strax ovanför svanskotan. "Nu ska du räkna till fyra!", sa doktor Hasslow. Sen kände jag hur håret reste sig på hela kroppen. En fruktansvärt äcklig känsla och jag mådde illa. Denna procedur upprepades ännu en gång. **Det som sattes** fast togs nu bort och sköterskan tvättade rent och la på ett förband. Sen skulle jag vila nån timme innan jag tog mig därifrån. **Det skulle ta** cirka tre veckor att få svar på provet. Veckan före julafton, en tisdag, var jag hemma hos min väninna med mina barn. Vi brukade laga mat tillsammans och baka en dag i månaden för det blev mest ekonomiskt på det viset. Vi gjorde storkok och bakade massor till frysen. Detta var en sån dag och ungarna myste tillsammans med godis framför en videofilm. Min mobil ringer plötsligt och jag kände igen doktor Hasslows röst direkt. "Hej!", sa han. "Nu har provsvaret kommit och du måste komma hit idag till medicinavdelningen för att få svaret." "Tyvärr", sa jag, "jag har inte tid på några dagar,du kan väl säga svaret nu?" "Egentligen får jag inte göra det", sa Hasslow. "Är du ensam?" "Nä, jag är hemma hos min väninna." "Ok!" sa han. "Du har nåt som heter Hodgkins. Har du hört talas om det?" "Nä", sa jag. "Är det farligt?" "Ja, om du inte får behandling",sa han. **Då plingade klockorna** våldsamt på mig och jag kände att jag fick svårt att andas. "Är det cancer?", frågade jag "Ja, en elakartad sådan", sa han då. "Jag skickar en kallelse när vi har ordnat med det praktiska. Ordna barntillsyn för ett bra tag framåt!", rådde han mig. "Inte flippa ut", tänkte jag. "Inte flippa ut!" **Jag gick ut** och satte mig på min väninnas trappa. Där satt jag när min väninna hittade mig. Jag berättade, och hon grät. Själv kunde jag inte gråta. Jag lånade telefonen och ringde min mamma, innan modet svek mig. Först trodde min mamma att det var ett dåligt skämt, men hon hörde hur allvarlig och konstig jag lät och förstod att det var allvar. "Jag kommer så fort jag kan!" sa min snälla mamma. **Hon tog flyget** till mig. Hon kom, trots att det skilde 140 mil mellan oss. Trots att hon hade svår astma, svår diabetes och början till KOL, kom hon för att ta hand om sina barnbarn. Sen började ett väldans flackande fram och tillbaka, mellan hemmet, sjukhuset i stan och universitetssjukhuset. Fram och tillbaka hela tiden. Jag åt 27 cellgiftstabletter varje dag och fick intravenöst samtidigt varje dag i tre veckor. Jag svimmade efter varje behandling p.g.a tröttheten av medicinerna. Sen var det skiktröntgen på skiktröntgen. **Musklerna slutade fungera** i benen och jag var tvungen att använda rullator för att ta mig fram. Håret ramlade av, ja precis _allt_ ramlade av! Men det brydde jag mig inte om. Hår växer ju ut igen! **Jag oroade mig** för att dö ifrån mina barn. Deras pappor hade inget intresse för dom. Den ene var manodepressiv och den andre alkoholiserad och ingen av dom skulle klara av att ha hand om ett barn. I åtta månader blev jag behandlad med cellgifter innan doktor Hasslow kände sig nöjd. Sen började en lång väg tillbaka med sjukgymnastik och massor av psykisk träning. Jag är inte riktigt tillbaka ännu. I sommar är det 11 år sedan jag blev frisk. Jag är sjukpensionär p.g.a cellgifterna som gav mig biverkningar; bortdomningar i fötterna. Vissa dagar ser det ut som om jag inte kan gå ordentligt. Jag som var så glad i att jogga förr, kan nu inte springa mer och jag har kramper i ben och armar. Fibromyalgin kom direkt och jag kom i klimakteriet, också det orsakat av cellgifterna. Tänk själva, vara i klimateriet och 33 årgammal. Min kropp hade åldrats 15 år inuti av medicinerna. **Den enda fördelen** var att mensen upphörde. Nackdelen var benskörhet. Jag ordinerades östrogen och kalktabletter för att få bukt med det bensköra. En bit av ett revben hade börjat luckras upp och det värkte så jag höll på att bli tokig. Den 28 november 2007, 10 år och 5 månader efter mitt tillfrisknande, bröt jag min vänstra handled. Jag fick titanplatta fastskruvad och det konstaterades att det bensköra är borta nu. Det gick alldeles utmärkt att borra i mitt skelett. Jag mår faktiskt riktigt bra idag ©Susanne Strömstedt ## Comment 16 Author: SusanneStromstedt Du finns ju Doften av det sköna som finns  stort inuti var människa  starkt inuti var människa Som förstärks finns för alltid kvar Man hittar aldrig det man söker säger dom men det är fel  Du finns ju ©Susanne Strömstedt ## Comment 17 Author: SusanneStromstedt Om Gud kan Om Gud kan men inte vill värma  och  göra gott Så ensamt det är att bära Leva för att tro är en styrka man har när hjärta är kluvet Jag har en sökares hjärta ©Susanne Strömstedt ## Comment 18 Author: SusanneStromstedt När änglar gråter  Dina stora blå ögon ser oförstående på mig Det ljusa vackra håret som ostyrigt låter en lock falla ner över ena ögat Munnen som vrider sig Mungipornas plåga Läppar som darrar Du blinkar till och en tår faller nerför din kind Ögonfransarna som glittrande fylls på En tår till kommer fallande Jag veknar.... När änglar gråter gråter jag med Jag tar din lilla hand i min går vägen till kiosken köper den där piggelinglassen som du så gärna vill ha Varför ska änglar gråta ©Susanne Strömstedt ## Comment 19 Author: SusanneStromstedt Att förlora ett barn, även det ofödda,är väl det hemskaste som kan hända **_Minnet av ett annat hjärta_** Du växte i min kropp lilla okända barn Men något var fel En dag tog det stopp Nu finns du inte mer Jag minns hur det var Hur du växte därinne Nu är du blott ett kärleksfullt minne ©Susanne Strömstedt ## Comment 20 Author: SusanneStromstedt Av människosläktet EVA Livgörare I bristningarnas vita mjuka mönster Den mjälla huden som ett bergsmassiv Hur vackert är inte detta levande fönster Denna kropp som gett upphov till liv Så var stolt över din nakna kropp Detta dyrbara livgörande tempel som ger framtiden så mycket hopp Ett underbart paradisexempel ©Susanne Strömstedt ## Comment 21 Author: SusanneStromstedt Jag skrev ett brev till vår ärade statsminister,och fick t.o.m svar.. Mitt brev till regeringen ; Kära Fredrik Reinfeldt Herr statsminister Fredrik Reinfeldt! Eftersom min magra inkomst blivit sänkt,först av sjukdom,senare av regeringsskifte,skulle jag vilja ha ett månatligt bidrag av statsministern!Det behöver inte vara mycket,bara 1 % av er årsinkomst... Jag tror inte att ni märker om 10 000 kr faller bort från lönelappen. En liten fråga vill jag ställa också:Brukar Herr Reinfeldt få restskatt? Ni förstår,det är så lustigt,för varje år får jag restskatt.Även fast min årsinkomst ligger på strax över 10 % av er inkomst. Jag betalar 33 % i skatt som alla andra,men har ändå restskatt på minst 1000 kr varje år.. Så varför inte vara lite mänsklig och kanske bli vald på nytt om fyra år... MVH/Susanne Strömstedt Sjukpensionär med Fibromyalgi F.d Sjuk i lymfcancer(Hodgkins) Jag fick till min häpnad svar på mitt brev,från vår statsminister ; Re:Brev till statminister Fredrik Reinfeldt ------------------------------------------- Hej Susanne! Tack för ditt e-brev. Statsminister Fredrik Reinfeldt har bett mig svara dig. Jag förstår din svåra stituation och beklagar verkligen Dessvärre kan statsministern inte hjälpa dig. Med vänliga hälsningar, Tina Ghasemi Brevenheten Statsrådsberedningen ## Comment 22 Author: vanessa Susanne, oj vad du skrivit. Kommer att läsa igenom dem ordentligt i natt. Min aktiva tid på dygnet. /Vanessa ## Comment 23 Author: emsems #21, haha ja du har så rätt så! ## Comment 24 Author: Wiizy Ojoj du skriver mycket. Den med hittekatten gjorde mig tårögd. ## Comment 25 Author: vanessa Oj, din cancerberättelse är så stark. Jag är med dig på vägen när jag läser den. Du är en väldigt bra skribent, och skriver i olika stilar så att säga. Det är kul att se. Undrar om jag kan be dig lägga in din cancerberättelse på Skuggfolket? Den är så stark, så intressant. Sköt om dig. /Vanessa ## Comment 26 Author: SusanneStromstedt Tack Vanessa.Jag har lagt in berättelsen där nu... ## Comment 27 Author: vanessa Supertack! /Vanessa ## Comment 28 Author: Embla_ Du skriver mycket men varje text är ändå lika bra. Texterna är så starka och så fina, jag blev tårögd när jag läste! Du tar fram känslor och målar upp bilder, du är riktigt duktig. ## Comment 29 Author: SusanneStromstedt #28 Tack  ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Roligt att du tycker det... ## Comment 30 Author: Tillenius NU...är jag medlem ! kenneth ## Comment 31 Author: SusanneStromstedt Hej Kenneth!Roligt att du vill vara med oss här/Susanne ## Comment 32 Author: vanessa Nu blev jag både paff och imponerad. Vår första "riktiga" författare, minus Susanne som gjort en bok. Välkommen, Kenneth. Susanne har haft en massa gott att säga om dig. Och eftersom du är med i Djurens vänner så har vi en annan gemensam punkt - katter och andra djur. Jobbar ideellt på ett **[katthem](http://www.djurhjalpen.nu/ "www.djurhjalpen.nu")**, samt lägger nosen i blöt jmt och ständigt i **[Djurskyddet Sverige](http://www.djurskyddet.se/ "www.djurskyddet.se")**.  Välkommen! /Vanessa ## Comment 33 Author: SusanneStromstedt Närvaro  I horisonten precis bortom någonstans det kom en dag, kom som från ingenstans, stannade en dag en ljummen stillsam vind Fylld av ambition att smeka din mjuka kind varm efter grå dag inuti din frusna mänskliga boning Närvaron blir till vingslag  med livet  som till försoning    ©Susanne Strömstedt ## Comment 34 Author: [Borttaget] Susanne du skriver verkligen bra! Älskar speciellt Angel of mine och Lord :) ## Comment 35 Author: SusanneStromstedt Tack Vargnatt ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 36 Author: SusanneStromstedt Jag är Kvinna =================== Jag är en kvinna,ska vara perfekt Snar att gråta,min hängivenhet och min kärlek det får du förlåta Med starka axlaroch ingen defekt, så jag kan bära världens smärta Jag måste ha mod,kraft att inte svära och ett stort hjärta för att älska för  jag är Kvinna... ©Susanne Strömstedt ## Comment 37 Author: SusanneStromstedt Över ytan ================== Lyssna till ditt hjärta till allvarsamma ord Förhoppningar , ej smärta hopp och tro för vår jord Att din nästa kunna hjälpa ge mat och värme inför natten Förhindra världen att stjälpa högt över ytan av vatten Så lyssna till ditt hjärta krama om lite grann Sätt färg på världens smärta färga som bara du kan ©Susanne Strömstedt ## Comment 38 Author: SusanneStromstedt Angels ================== Angels exist If they don't have wings they occur as friends ©Susanne Strömstedt ## Comment 39 Author: SusanneStromstedt Needs ================== Du säger att jag behöver din styrka Jag säger att det inte är sant Allt jag behöver är dina behov ©Susanne Strömstedt ## Comment 40 Author: SusanneStromstedt Farmors vackraste attribut ========================== Hon väger lyckan i sitt hår stryker undan en test visar tungspetsen snabbt Hennes hår som är uppsatt blåser lite i vinden, och hon ler Hon har ett varmt leende Hon virar förstrött en lock av sitt hår runt pekfingret och tittar med de stora vackra ögonen I just denna sekund är hon lycklig Med sin hand smeker hon mig över mitt hår, mina kinder Och hon ler sitt varma leende ©Susanne Strömstedt ## Comment 41 Author: SusanneStromstedt Kärleksband ================== Att vidröras i det sinnliga ger så mycket mer Kanske för att det kvinnliga till hjärtat mera ser och att inte stilla tiga det krävs en varsam hand för att få värmen att stiga så det blir till kärleksband © Susanne Strömstedt ## Comment 42 Author: emsems Oj vad du är produktiv! Jättertevliga dikter. Jag tycker det är så trevligt när man inte bara får läsa om sorg och död..! ## Comment 43 Author: siddelina Vad duktig du är Susanne! Otroligt målande berättelser och dikter, som förmedlar så otroligt mycket styrka och vilja. ## Comment 44 Author: SusanneStromstedt Tack tjejer \*glad\* ## Comment 45 Author: SusanneStromstedt _Jag hör en sång i tystnad_ _Ack så underbar_ _likt_ _nyfödda_ _små babymoln_ _Himlen är inte gjord av sten_ ©Susanne Strömstedt ## Comment 46 Author: SusanneStromstedt _Skylning_  En vacker dag är du det enda jag ska ha på mig.. ©Susanne Strömstedt ## Comment 47 Author: emsems wohooo... =) det enda jag ska ha på mig.. =) känns som något man skriver i ett alla hjärtansdagskort! ## Comment 48 Author: SusanneStromstedt ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 49 Author: vanessa De två sista kan jag bara säga - otroligt. Inte ens om jag vill hitta något att konstruktivt kommentera skulle jag hitta något. Oj vad bra. /Vanessa ## Comment 50 Author: SusanneStromstedt Tack Vanessa =) ## Comment 51 Author: SusanneStromstedt En liten ängel flög förbi berövad på sitt liv,sin ungdom Men Tiden var här knackade obarmhärtigt på En älskads önskan  om hjärtats unga drömmar värmer minnen när det är försommar i ditt hjärta ©Susanne ## Comment 52 Author: SusanneStromstedt _Gamla mardrömmar försvinner aldrig_ Vaknade av det tunga dunket av WALKED UP THIS MORNING MY DOG WAS GONE Dunk dunk dunk dunk dunk dunk Ljudet från trummorna och basen spred sig vidare Doldes till slut av solens strålar och den försvinnande månen... jag öppnade ögonen låg kvar och stirrade ut i sovrummet ut i tystnaden.. ©Susanne Strömstedt ## Comment 53 Author: vanessa Vad söt inledningen av dikten om ängeln är. Får sådan sympati och känner att det är så många sådana änglar runt omkring. Sedan gick det över i den älskade, och visste inte om det är ängeln eller inte. Då finns det två lösningar i min hjärna. 1. Jag kan stänga av datorn och sova. 2. Stänga av datorn och hoppas jag smartare i morgon. För dikten var så fin. Så snart är det over and out för mig ikväll. /Vanezza ## Comment 54 Author: SusanneStromstedt #53 Man kan väl säga att det är en önskan från den överlevande att få sin älskade tillbaka... ## Comment 55 Author: vanessa Är vaken och fattar allt du skrev :-). Den är så underbar dikten. Vacker. /Vanessa ## Comment 56 Author: SusanneStromstedt ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=eee508b9-b8e6-4860-866f-182e1784f87b&Filename=mobil 128.jpg) _Älgafallet_ Den strida fors i vars brus jag dränker mina tankar Min sorger flyter bort i virvlande vatten  morgonen är vacker och den är min ©Susanne Strömstedt ## Comment 57 Author: emsems åååh fint =) ## Comment 58 Author: vanessa Oj, den var vacker, väldigt hoppfull och positiv. Gillar den. /Vanessa ## Comment 59 Author: SusanneStromstedt Med vingar som ej längre är brutna  Jag är flygfärdig förberedd Uppå bergets topp ser jag hela vida världen utbredd framför mig Den gamla luften utspädd   Syret som tillförts min kropp tar mig vidare på färden Det finns mycket kvar att se jag vill se allt när jag drar vidare i världen   Snart kan jag göra vad jag vill och det vill jag, jag vill räcka till Inget som håller mig kvar en vacker dag   Få mitt önskade svar med ögonen slutna, var jag passar in i vår värld och början på mitt livs längsta färd med vingar som ej längre är brutna   ©Susanne Strömstedt ## Comment 60 Author: emsems Åh vad fin =) ## Comment 61 Author: SusanneStromstedt Tack =) Det är så kul att skriva,särskilt nu när jag är med bok...Den sista handen läggs på den nu innan den går iväg till bokförlaget ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 62 Author: SusanneStromstedt _\*Fast livet kan ta emot\*_ En kamp i molande tystnad för att överleva utan mat Korrupta politikers lystnad fyller sina egna dignande fat Varför ska det egentligen vara så vi behöver alla ta hand om varandra Och förgylla vardagen den grå när vi ändå samma väg ska vandra ©Susanne Strömstedt ## Comment 63 Author: emsems Ja, eller hur! Vad intressant att läsa dikter om andra saker. Jag gillar att du kan skriva om vad som helst, och inte bara kärlek och smärta.. ## Comment 64 Author: SusanneStromstedt Jag skriver om livet =)Gärna tankeväckande texter... Livet består ju av mycket mer än kärlek och smärta,eller hur? ## Comment 65 Author: emsems Absolut! ## Comment 66 Author: Madde80 #56 Underbar! #59 Jättevacker, full med utstrålning! Får mig samtidigt att tänka på döden, och att man måste leva livet till sitt fullo... #62 Mycket tänkvärd..! ## Comment 67 Author: SusanneStromstedt Tack Madde =) ## Comment 68 Author: vanessa Älskar dina dikter. Det är så många ytor, djup, och vinklingar på dem. Skönt att inte bara läsa om olycklig kärlek, och som du säger det handlar om livet. Det som är bra och det som är allt annat än bra. Tack, för att du bjuder in oss i ditt liv. /Vanessa ## Comment 69 Author: SusanneStromstedt Tack för att du och andra vill läsa det jag skriver =) ## Comment 70 Author: SusanneStromstedt ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=07e091d8-1f18-4717-baaa-5a86df83dd85&Filename=vitsippa.jpg) Snart är våren här och med den ljuset   Väntan ------ I väntan på livets ljuvliga gryning med förändring i morgonljuset En morgon som har en ny dag i sitt sköte ett nytt uppvaknande  Jag vill ha tillbaka det ljusa det som skimrar mest Varje dag är en ny dag i väntan på det alldeles skimrande ljusa ©Susanne Strömstedt ## Comment 71 Author: SusanneStromstedt **![](../ShowFile.aspx?BinaryId=f79c49ba-9eea-4c20-8333-1ebf93d63337&Filename=245102.jpg)** **Kontaktannonsen** Skadad positiv tjej med glada vingar söker likasinnad tilltufsad ängel med jättestor famn till lilla mig ©Susanne Strömstedt ## Comment 72 Author: vanessa #71 Den kontaktannonsen skulle jag falla för. Bättre har jag aldrig läst. #70 Väldigt fin dikt. Känner lite så också. Längtan efter ljuset. /Vanessa ## Comment 73 Author: emsems vilken braaaa kontaktannons! =) ## Comment 74 Author: SusanneStromstedt _Min egen värld _ _Min egen lilla värld_ _har inget tomrum_ _jag har fyllt det_ _med allt som bara tänkas kan_ _ Mycket är bra att ha_ _en del använder jag väldigt ofta_ _Mitt eget liv _ _som varit rikt_ _på negativa upplevelser_ _ligger allra längst in_ _Inte bortkastat_ _inte glömt_ _Kan vara bra att ha_ _Jag ångrar_ _många val i mitt liv_ _Men min värld är till bredden fylld_ _av allehanda upplevelser_ _Sånt som jag ensam,_ _bara jag_ _upplevt_ _Ingen annan har sett_ _världen genom mina ögon_ _bara sett mina val_ _och dömt mig_ _efter detta_ _©Susanne Strömstedt_ ## Comment 75 Author: SusanneStromstedt Om den allra första gången... \*Smärtsamt möte\*  En stilla kärlekens möte i nåd Smärtans isblommor som dröjande håller sig kvar Min hud tar smekande emot där jag ligger Din kropp finns kvar i elden Isblommorna väntar på eld och välvande hav som uteblir.. ## Comment 76 Author: emsems Du är så himla produktiv! Imponerande! ## Comment 77 Author: SusanneStromstedt Tack =) ## Comment 78 Author: SusanneStromstedt _\*Domedagsprofetiorna stämmer inte\*_ _Fallande tårar gömmer spåren_ _de som ändå ingen se_ _En vacker dag kanske det är snåren_ _som får ögon att åter le_ _Smärtan blir inte mindre med åren_ _döljs bara skickligare för de_ _som nu åldrats och grånat i håren_ _ Men nu är min tur att le_ _Titta ut genom ditt fönster och se_ _ Borta de blodiga såren_ _Kvar finns livets ljuva fe_ _Ja!Nu väntar den gryende våren_ _©Susanne Strömstedt_ ## Comment 79 Author: SusanneStromstedt **_Du okända _** **_Jag skulle ge allt vad jag har för att få känna nån som du Vi skulle finna alla svar på alla dina drömmar ju De känslor som finns inom mig att kunna ge och kunna ta Sänder varmaste tankar till dig alltid ska du veta och aldrig anta Om livet tar dig omilt fram jag finns här och tar emot Vi ska inte känna någon skam du starka barn av gräsrot   ©Susanne Strömstedt_** ## Comment 80 Author: emsems Susanne, du vet att jag är en sucker för dikter som rimmar ;) det är rim i dina dikter, utan att det känns som att dom är roliga. Seriösa, men med rim, det ser man inte var dag. Kul! ## Comment 81 Author: SusanneStromstedt Tack Emma...detta speglar lite av det som hände i förra veckan.. ## Comment 82 Author: SusanneStromstedt Nu är det äntligen dags!Så här ser det ut nu... Vad tycks? [http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1263](http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=1263) ## Comment 83 Author: mondeo En väldigt vacker bok att se på hur ska då inte innehållet vara. Drömmer om att själv få ge ut en bok någon gång kanske inte med dikter men boken känns så bestående och när min tid är ute så finns säkert böckerna kvar i 50 - 100 år. ## Comment 84 Author: SusanneStromstedt #83 Jag har detta som hobby eftersom jag gar och drar har hemma om dagarna.En valdigt kul hobby ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Jag ar inte rik,men detta finns till mina barn nar jag dor en gang ## Comment 85 Author: mondeo Varför har du inte gjort hemsidebilden och hemsideadressen klickbara? ## Comment 86 Author: SusanneStromstedt #85 Det kan jag inte.vet inte hur man gör... ## Comment 87 Author: SusanneStromstedt Ingen att beröra ---------------- **_ Att skrika väldigt tyst när ingen alls vill höra Det hörs inte ett knyst finns ingen att beröra Ingen som barnet hjälper inte rektorer eller lärare Tvärtom,de stjälper som syndens lagliga bärare När ingen tar ansvar i skolans korridor Offret slagen emot tar glåporden sätter sina spår Varför ska sånt här få hända trygghet borde vara en självklarhet hela världen är på ända Hjälp barnen till okränkbarhet! ©Susanne Strömstedt _** ## Comment 88 Author: vanessa #85 Det borde det verkligen göra, ordna det. /Vanessa ## Comment 89 Author: SusanneStromstedt Hur? ## Comment 90 Author: vanessa Kontakta de som sköter sidan. /Vanessa ## Comment 91 Author: SusanneStromstedt **Kärlek i molom** Jag ser Dig Kärlek i gråt och skratt Som en äng om sommaren med allt vackert Fylld med glöd och energi en älskandes omfamning Med dess skratt och sång utan hämningar Du är den varma vinden som för med sig våren och får mitt hjärta att falla Jag älskar med vinden och låter den smeka centimetrar av min nakna kropp tills solens strimmor upplyfts av vårlika andetag ©Susanne Strömstedt ## Comment 92 Author: jn84 Nu har jag gjort hemsidebilden och adressen i inlägg #0 klickbara om det var det som efterfrågades? Hoppas det var okej för dig Susanne, annars ändrar jag tillbaka om du vill? ## Comment 93 Author: vanessa #91 Som vanligt alldeles underbar text. Det ända jag fastnade i var början. Är säkert för trött nu. Att du "ser dig kärlek" får jag inte riktigt rätsida på. Dock är jag nog en smula korkad just nu. /Vanessa ## Comment 94 Author: SusanneStromstedt Dikt till Catharina Du , min käcka nyfunna vän se till att stanna kvar Det kommer aldrig nån som du igen den allra käraste din familj har Även om motgångarna är svåra nu stundar bättre tider för dej Se till att åter bli frisk kära du så att du blir helt okej Sen får du bjuda på kaffe minsann med kaka och annat dopp visa rolig film på son och man när dom med fisken tar ett hopp ©Susanne Strömstedt ## Comment 95 Author: SusanneStromstedt Come closer Please come closer dont wanna have this fight I want you near me want to be hold so tight Your arms around me Look into my eyes , look and see The things they have to say begging you to stay My eyes shine so bright Darling , stay with me tonight ©Susanne Strömstedt ## Comment 96 Author: SusanneStromstedt \*Om du går nu\*  _Din andedräkt emot min hud_ _lämnar djupa spår_ _Dina vackra ord intill mitt öra_ _sliter sönder mitt inre_ _Dina mjuka händer runtom mig_ _hetsar mig till döds_ _Om du går nu_ _har jag bara ditt tomrum att andas i_ _©Susanne Strömstedt_ ## Comment 97 Author: Wiizy bra dikter Susanne. :) ## Comment 98 Author: emsems Gillar dem allihopa. 95 och 96 är heeelt underbara. Susanne, du får mig att rysa! ## Comment 99 Author: SusanneStromstedt Tack Emma.jag tränar på engelskan allt vad jag kan så ni får säga till när det blir alldeles galet =) ## Comment 100 Author: SusanneStromstedt **_If you leave me now_** Your breath against my skin  give deep marks Your beautiful word next to my ear tear broken my inside Your soft hands around me excite me to death If you leave me now I have only your vacant space to breath in ©Susanne Strömstedt ## Comment 101 Author: emsems give deep sign? hm... hänger inte med? ## Comment 102 Author: Madde80 Underbara dikter, älskar #96! Ett par engelska saker som låter konstiga, dock. I #95 tror jag att det skall vara held istället för hold (och apostrof är borta i don't). #100 tycker jag inte har samma känsla som den svenska, men det är svårt med översättningar :). Några meningsuppbyggnader låter heller inte helt hundra, men så är jag inte van vid dikter, och hur man kan böja språket, speciellt på engelska. Jag reflekterar över ett par av raderna: "give deep sign" betyder ungefär "ger djupt tecken". "Sign" används nog inte i engelskan för att beskriva det du vill. Jag tror att "mark"/"marks" är ett närmre ord. Sedan bör give sluta med ett s då det syftar på _en_ andedräkt. (Kanske använda leaves istället för gives?) beautiful word -> (ett) underbart ord -> tears eller beautiful words -> (flera) underbara ord -> tear "tear broken my inner" känns väldigt svengelskt :). Broken är ett adjektiv och bör inte användas där. Som att vi skulle säga "slita trasig mitt inre". "Asunder" eller "apart" är närmre din ursprungliga mening. Sedan tror jag tyvärr inte att engelskans "inner" är ett ord som fungerar på samma sätt som vårt ord inre. Jag förväntar mig ett ord till efter inner - typ "the inner me" eller "my inner self". Kanske att man skulle kunna säga "my inside" istället. De två sista funderingarna jag har: "round about" är ett väldigt tillkrånglat sätt att säga "around", och betyder snarare "ungefär runt" än "runt om". "I have only" -> vanligare ordföljd är "I only have", speciellt som meningen är en fortsättning på raden ovan. Men, som sagt, i dikter får man bryta lagar... ;) ## Comment 103 Author: SusanneStromstedt ha ha ha ok jag ska kika på det där...Bra att ni säger ifrån för jag har fullt upp att leta upp orden i upslagsböcker och böjfprmerna är inte alltid med... ## Comment 104 Author: SusanneStromstedt Har ändrat lite för att "smaka" på orden... Enligt mitt lexikon här på nätet finns inte ordet gives. [http://lexin.nada.kth.se/cgi-bin/sve-eng](http://lexin.nada.kth.se/cgi-bin/sve-eng) Och andedräkten gör spår,lämnar inte spår.. Jag satt och kollade in andra engelska dikter,skrivna av engelsmän och dom skriver också lite omvänt.Kanske det hör till? ## Comment 105 Author: Madde80 Ordföljd och sådant är ju absolut upp till diktaren att bestämma! Det är viktigare med en bra, speciell dikt än "korrekt" ordföljd ;). Dessutom är engelskan, speciellt i diktform, väldigt förlåtande. Man kan snurra på orden ganska rejält. "He my spirit crushed, then my soul he took." skulle egentligen på 'talspråk' skrivas "He crushed my spirit, then took my soul." "Gives" är en form av "give". När verbet i presens syftar på 1 person/sak som inte är jag eller du (dvs, han/hon/den/det), så sätter man alltid ut ett s efter det. Sök på give i lexin, så har du lite längre ner följande: Engelskt uppslagsord **give** _(gave, given)_ Svensk översättning **ge; frambringa** (verb; transitivt) Exempel * _he **gives** the impression of being very well prepared_\---han gör ett mycket väl förberett intryck En andedräkt, eller ett andetag som breath också betyder, kan väl anses var 1 sak, dvs verbet som syftar på vad det gör borde följas av ett s. "Leaves" tänkte jag bara på för att du hade skrivit "lämnar" i den svenska versionen :). ## Comment 106 Author: Madde80 Ordföljd och sådant är ju absolut upp till diktaren att bestämma! Det är viktigare med en bra, speciell dikt än "korrekt" ordföljd ;). Dessutom är engelskan, speciellt i diktform, väldigt förlåtande. Man kan snurra på orden ganska rejält. "He my spirit crushed, then my soul he took." skulle egentligen på 'talspråk' skrivas "He crushed my spirit, then took my soul." "Gives" är en form av "give". När verbet i presens syftar på 1 person/sak som inte är jag eller du (dvs, han/hon/den/det), så sätter man alltid ut ett s efter det. Sök på give i lexin, så har du lite längre ner följande: Engelskt uppslagsord **give** _(gave, given)_ Svensk översättning **ge; frambringa** (verb; transitivt) Exempel * _he **gives** the impression of being very well prepared_\---han gör ett mycket väl förberett intryck En andedräkt, eller ett andetag som breath också betyder, kan väl anses var 1 sak, dvs verbet som syftar på vad det gör borde följas av ett s. "Leaves" tänkte jag bara på för att du hade skrivit "lämnar" i den svenska versionen :). ## Comment 107 Author: SusanneStromstedt Aha.Ja jag ville testa att göra en lite förändring för att "smaka"mig fram...ibland blir man så missnöjd efter ett tag att man helt sonika börjar om från början...Får se om jag gör ett nytt försök till mera förändring/Kram ## Comment 108 Author: SusanneStromstedt ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=cfbc243d-4a6d-43a2-8835-6c239a230acc&Filename=mobil 042.jpg) \*I skymningen\* Skymningstankar som vankar i vårnatten i Skymningen Med sin ljuvaste stämma aldrig försent ingjuta hopp Vågar jag tro bilden? Tavlan med skymningens lust söker det ljus jag har tänt så att skrattets spegel återfår sitt vackra leende i dess sinnliga gryning ©Susanne Strömstedt ## Comment 109 Author: SusanneStromstedt _Dimmornas vita slöjor_  Drömmarnas vita slöjor och stjärnhimmeln som gnistrar Inget är som vår skola Universums sång i våra hjärtan är början på resten av vårt liv ©Susanne Strömstedt ## Comment 110 Author: SusanneStromstedt Hittade en text som jag skrivit för länge länge sen.Antagligen var inte mina barn födda då.Vad tror ni?Kan det bli nåt av detta? Det är vad som fanns på arket och antagligen det enda av berättelsen som är kvar. ; "Martin höll sin döda hund Charly intill sig.Han kramade om hunden hårt och borrade ner näsan i pälsen vid halsen,det enda ställe som inte var blodigt.Där blev nu vått av tårar istället. Martin lyfte ansiktet och skrek ut sin smärta med sprucken röst; \- Jag ska ta dom jävlarna!Jag ska ta dom Charly,det lovar jag! Den 14årige Martin begravde sin bästa vän i trädgården,bakom sitt hus,invid den gamla hängbjörken som varit hunden Charlys favoritplats under många år.Sen hämtade han sitt munspel,satte sig med ryggen mot den gamla hängbjörken och spelade de sorgligaste toner han kunde. Han spelade och grät sig igenom midsommarnatten 1978. Nu längtade Martin efter sina föräldrar.Han ångrade att han och Charly inte följde med.Ångrade allting så in i helvete!! Men nu var det för sent och Martin hade redan börjat tänka ut en plan för att hämnas sin älskade Charly..." ©Susanne Strömstedt ## Comment 111 Author: Madde80 Absolut, du har fångat mig :)! Bra känsla, man känner både sorgen och raseriet! Jag hakar upp mig på tidsangivelserna i texten, om att han var 14 och att det var midsommarnatten 1978. Texten känns ju som ett utdrag ur en berättelse, och då borde vi kanske redan ha fått reda på detta? ## Comment 112 Author: SusanneStromstedt Jag vet inte ifall detta ska vara mitt i en berättelse eller ej...Ett litet gulnat ark fanns att läsa,i en låda som jag trodde var uppeldad. ## Comment 113 Author: emsems Jobba vidare på den... Kom gärna ihåg mellanrummet efter punkterna bara.. det hakar man upp sig på lite..! ## Comment 114 Author: SusanneStromstedt Ok..får se vart det leder ## Comment 115 Author: SusanneStromstedt Lekte med den upphittade texten idag.... \*Martin\* Det var en helt vanlig sommarkväll som det hemska hände. 14-åriga Martin cyklade på den grusbelagda gången in mot samhället med labradoren Charly i koppel. Han njöt av att vara ensam hemma och kunde göra som han ville. Pappa och mamma skulle vara borta hos pappas lillasyster Lena, Martins faster, ett par dagar för att hjälpa henne med att hugga ved. Lenas man låg på sjukhus efter ett överfall och veden var i stort behov att att huggas och staplas innan den ruttnade bort. Mamma sa att Martin var stor nog att vara ensam ett par dagar om han ville det och det ville Martin väldigt gärna. De flesta av hans vänner var bortresta över sommarlovet , men inte Martin och hans familj. De skulle hjälpa Lena och hennes man Krister, tills han var frisk igen. Plötsligt kom en katt springande ut på vägen, mitt framför Martins cykel. Charly tog genast tillfället att jaga katten. Det blev en vild färd med cykeln över gräsmattor och cykelvägar och slutade tvärt i bakänden på en raggarbil. När Martin rullade ner från bilens bagage var Charly långt borta, vilt skällande efter katten, som lyckats smita. En stor bula i panna och sönderskrapade händer och knän kände Martin han fått när han hämtat sig Fyra väldigt skitiga killar klev ur för att kolla in Martins tilltag och de var sammanbitna när de såg den stora repan som blivit på bagageluckan. Den stöddigaste av de fyra,troligtvis ägaren till bilen, frågade Martin med mörk röst ; \- Har du nåt att pröjsa med? Han spände ögonen i Martin och slog med sin ena hand knuten, i den andra handen. Annars måste jag hjälpa dig på den biten förstår du. Det sved rejält i såren och Martin skakade av skräck, men fick fram ; \- Förlåt! Det var inte meningen. Jag var bara ute och cyklade med min hund när han fick syn på en katt. Jag ska be farsan... \- Håll käften!! skrek bilägaren. Kan du inte cykla din förbannade ungjävel? Har du inte vett att se dig för? Är du blind? Har jag en så förbannat liten bil att den inte syns va? \- Nej, men...försökte Martin. \- Käften sa jag!skrek den okontrollerbart ilskne bilägaren \- Slå han på käften Kenta!skrek den ena kompisen. Nu stod alla fyra och stirrade på Martin, slog sina knutna händer i den andra handen.Och det lät precis som om dom morrade. Kenta morrade värst. Med ögonen uppspärrade av skräck kastade Martin sig upp på cykeln och tog sig därifrån så snabbt han kunde, med den vilt skrikande bilägaren bakom sig. Som tur var följde dom inte efter och Martin tänkte försöka hitta Charly innan han cyklade hem för att tvätta av sig blodet. Överallt letade Martin, men kunde inte hitta honom någonstans. Martin gav upp och cyklade hemåt. För han visste att Charly skulle komma förr eller senare. Det var ju inte första gången Charly jagade katter. När Charly var liten valp överfölls han av en vildkatt och veterinären fick sy flera stygn efter kattens vassa tänder och klor. Fast det var 12 år sen det hände hade inte Charly lärt sig tycka om en enda katt. Inte ens grannens snälla katt. Det hade gått en timme sen incidenten med raggarbilen och Martin stod nu på uppfarten till den gula tegelvillan han bodde i med sina föräldrar. På trappan till villan satt de fyra raggarna. \- Trodde du inte vi skulle hitta dig?frågade Kenta. Trodde du att vi skulle vara lika blåsta som du? \- Vi vet var alla bor i den den här lilla hålan så ingen kan komma undan, sa en annan av killarna. \- Jag sköter snacket, Petter! Det är ju min bil för fan! Nå! Hur ska du ta dig ur den här knipan pysen? Martin övervägde att fly, men kom på att han inte skulle komma särskilt långt. Ingen av grannarna verkade vara hemma och ingen hjälp kunde Martin se. \- Förlåt! försökte nu Martin en andra gång. Förlåt för att jag repade din bil men jag kunde ju inte hjälpa... Nu darrade Martins läppar och tårarna ville tränga fram. Kenta tittade på Martin helt lugnt och sa ; \- Du måste pröjsa grabben!Du måste pröjsa nu! \- Jag har ju inga pengar! sa Martin \- Tja, du har väl en farsa eller morsa som sponsrar för det här placet, eller hur ?sa Kenta gjorde en svepande rörelse med hela armen mot huset och trädgården. Poolen som var övertäckt med en presenning, var inte fylld med vatten ännu, men tycktes ändå locka raggarna intresse. Martin tittade mot poolen och såg att nåt rörde sig under presenningen. Vad kunde det vara?Plötsligt såg han en nos sticka fram och hjärtat hoppade till. Charly!!skrek Martin och rusade till hundens undsättning. \- Lite sent för det där. sa Petter. Nästa gång blir det din morsa eller farsa. Kanske du t.o.m ! Sen stack dom iväg och lämnade Martin ensam fumlande med knutarna till presenningen.  Synen som mötte Martin kom han aldrig att glömma. Där nere fanns Charly, som nu var medvetslös, badande i sitt eget blod och en massa stora stenar fanns runt omkring. Martin kämpade och slet för att få upp den svårt skadade Charly ur poolen och han grät och förbannade dessa jävlar som gjort så mot hans hund. Att lyfta upp en livlös labrador på 30 kg är inte det lättaste. När så äntligen Charly låg bredvid poolen, undersökte Martin sin älskade Charly. När han tog på hundens kropp kände han att nästan alla revben var av. Båda bakbenen var brutna och Charly var täckt av nytt och torkat blod. Martin satt med sin bästa vän i famnen medan livet rann ur hundens kropp. Med en suck var hunden död och Martin var så förtvivlat ensam i sin sorg. Han var chockad och grät så han skakade, med sin döda hund i famnen. Vad ska mamma och pappa säga? snyftade Martin för sig själv. Vad ska jag göra utan Charly? Martin höll sin döda hund Charly intill sig.Han kramade om hunden hårt och borrade ner näsan i pälsen vid halsen, det enda ställe som inte var blodigt. Där blev nu vått av tårar istället. Martin lyfte ansiktet och skrek ut sin smärta med sprucken röst; \- Jag ska ta dom jävlarna! Jag ska ta dom Charly, det lovar jag! Martin begravde sin bästa vän i trädgården bakom sitt gula tegelhus,invid den gamla hängbjörken, som varit den svarta labradorens favoritplats under många år. Sen hämtade han sitt munspel,satte sig med ryggen mot den gamla hängbjörken och spelade de sorgligaste toner han kunde. Han spelade och grät sig igenom sommarnatten. Det blir inget sommarlov utan Charly, viskade Martin och somnade till slut av utmattning, lutad mot hängbjörkens tjocka stam.   Med värkande kropp vaknade Martin av fåglarnas sång. Först kunde han inte komma ihåg vad som hänt. Men sen mindes han allt och började gråta. Charly, grät han. Min stackars stackars Charly.   Faster Lenas telefonnummer fanns på en lapp vid telefonen i köket och Martin stod och fingrade på papperslappen, övervägde om han skulle ringa eller om han skulle strunta i det.Just nu struntade han i allt. Han ville heller inte finnas om inte Charly fanns mer.   Varför gjorde dom illa Charly ? Varför skulle jag tvunget ut och cykla med Charly igår kväll? Skuldkänslorna jagade genom Martins unga kropp. Nu var allting för sent och Martin hade redan börjat tänka ut en plan för att hämnas sin älskade Charly.. Martin längtade efter sina föräldrar. Han ångrade att han och Charly inte följde med. Ångrade allting så in i helvete!! Han satte luren till örat och slog numret på displayen. \- Hallå! hördes fasterns röst i andra änden. Kan jag få tala med pappa? Det är Martin Martin? Så konstig du låter. Är allt bra? Här kommer din far. \-Ja, hallå Martin. Vad har du på hjärtat redan. Blev det för tråkigt över ett dygn redan? Vid pappans röst bröt Martin ihop och hulkade fram att dom måste komma hem. Att nåt har hänt. Hans pappa sa att dom skulle ge sig av genast och var hemma om ca två timmar igen. Som i dvala gick Martin till badrummet och duschade länge. Sen kröp han ner under täcket och slocknade. Han vaknade av en mild omruskning och åsynen av de båda föräldrarna som fanns hos honom blev för mycket.Han kastade sig i deras famnar och grät av sorg. Martin berättade om och om igen om de fyra raggarna och hur han hittade Charly. Vi skulle aldrig låtit dig vara ensam hemma Martin! sa pappan. Inget av detta som hänt är ditt fel. Kom ihåg det Martin! Jag genast ska ringa polisen . Kom min stora pojke,sa mamman och slöt Martin i sin famn när pappan gick till köket för att ringa. Martin kände sig inte lugnare. Vad hade han gjort? Kenta och Petter sa ju att dom skulle ta mamma eller pappa nästa gång! ©Susanne Strömstedt ## Comment 116 Author: SusanneStromstedt _När du kysser_ När du kysser har jag äntligen kommit fram När du rör mig är jag i ödets hamn När jag älskar är du tryggheten i min famn   ©Susanne Strömstedt ## Comment 117 Author: Madde80 #116 Helt underbar! Älskar de två sista raderna! ## Comment 118 Author: SusanneStromstedt Tack Madde ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 119 Author: SusanneStromstedt **Sorgens sång** _En sång utan tro och hopp_ _som vilar_ _din fjäderlätta kropp_ _Sedan kommer_ _den öronbedövande_ _Tystnaden som krossar_ _Det är inte jag _ _som går sönder_ _utan hela min värld_ © _Susanne Strömstedt_ ## Comment 120 Author: emsems Jättefin! Det är underbart hur du får orden att leva ## Comment 121 Author: SusanneStromstedt **_En skugga av mig själv_** Mitt hjärta har för längesen slutat slå när den jag en gång aldrig var fått mitt hjärta att gå itu Jag blev inte den jag skrevs till att bli Inte heller är jag död som jag borde varit För där har du skuggan av mig och när min skugga omsluter det vackra som jag sparat Kommer mitt hjärta en gång att sluta slå när den jag en gång aldrig var fått mitt hjärta att gå itu ©Susanne Strömstedt ## Comment 122 Author: SusanneStromstedt **Glädjens luft**  Glädjens luft som blåser sakta omkring som för att livet vakta blir till lyckans ljumma vind torkar tåren på din kind Hjärtats ensamma slag för två vardagen ej längre trist och grå Förr du vämjdes av att vakna andas nu det liv du fått, utan att sakna Andas in glädjevindars tröst låt sen sorgen falla från ditt bröst ©Susanne Strömstedt ## Comment 123 Author: emsems Kul att höra ifrån dig igen. Och det dessutom med dikter. Kul! ## Comment 124 Author: solskensbarn Första gången jag läser den här tråden. Wow! Jag blir inspirerad av ditt skrivande! :) ## Comment 125 Author: SusanneStromstedt Tack Emma och solskensbarn ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Jag är så glad för min hand är snart läkt. Bara en gång kvar att åka till sjukhuset, sen blir det en sjukgymnast på hemmaplan ! Efter sjukbesöket flödade min fantasi fritt. Jag vandrade runt på de små gatorna i Uddevalla och fick en sån energi!! Det resulterade i detta : Jag tog min vanliga tur till Uddevalla sjukhus. Bland små ihopklämda gator hittade jag nåt väldigt intressant. En skönhetsklinik! Då började det att kittla i min skrivarfantasi.. "Med sirliga vackra bokstäver stod klinikens namn längst upp på fönstret: Insh lute de blarin. Lockad av doften och den vackra skyltningen stirrade jag på allt det vackra. Plötsligt öppnades dörren och en liten vacker kvinna på några och de 50, bjöd mig med ett "Bonjour" att stiga in. Med en svag exotisk brytning presenterade hon sig som Jeanne Tofy, ägare till den lilla väldoftande kliniken. Det första jag tänkte på när hon visade sig var en häxa. Jag blev förtrollad direkt! Ur en monter,som plötsligt låsts upp, togs en flaska av senaste Vercace fram. Snabbt var jag översköljd av en underbar doft och Jeanne Tofy log ett bländande leende och sa \- Visst är det en underbar doft? Ca va ? Sedan var allt som i en dröm. Jeanne Tofy visade mig runt i sin lilla vackra klinik och berättade om alla metoder hon använde. Hon gestikulerade med sina långa vackra röda naglar och allt hon sa lät väldigt intressant. Jeanne Tofy stannade till ibland, som för att kontrollera att jag hängde med i hennes resonemang. En broschyr om behandlingen Mene Moy plockades fram ur en låda och hon bläddrade ivrigt för att visa allt som hennes klinik var bäst på. Till sist skrev hon sitt namn och telefonnummer på baksidan av broschyren och räckte över den till mig. Helt plötsligt var jag utanför sjukhuset . Jag visste inte hur hittade tillbaka igen än mindre hur jag hamnat där. Just nu håller jag broschyren i min hand och är väldigt förvirrad. Kanske jag måste åka tillbaka igen för att undersöka vad som hände? Vad tror ni?" Ja,så här kan det gå när solen skiner..![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) Och vet ni vad? Det som hände i den lilla kliniken: Jag behövde inte hitta på ett endaste dugg! Allt gick till precis som jag skrev, men minnet det har jag i behåll. Jag kommer nog att åka tillbaka dit: Till Insh lute de blarin ... Jag har en leverfläck (som växer utåt och som det blir alltid små hår på) som Jeanne Tofy ska hjälpa mig att ta bort / frysa bort . © Susanne Strömstedt ## Comment 126 Author: emsems haha oj vad mycket spännande som händer dig då =) ## Comment 127 Author: SusanneStromstedt ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 128 Author: Wiizy ÄLSKAR den om hunden, jätte bra! ## Comment 129 Author: SusanneStromstedt #128 Menar du Charly? Jag har tvärstopp på fortsättningen där,men antar att det kommer ploppandes in i skallen till slut..![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 130 Author: SusanneStromstedt _Här kommer en annan berättelse som faktiskt är sann_ _Molly_ När jag var liten lärde min mamma oss att schäferhundar var fruktansvärt farliga hundar. Hon blev biten av en när hon var 11 år. Inte så väldigt biten, men den nöp till rejält och ett ganska stort blåmärke fick hon på benet. En kväll,sommaren 1974, vi bodde då i Skåne, kom min far hem onykter som vanligt. Med sig hade han en valp på 10 månader. En schäfertik!! I ren lycka över oss barn rusade hon fram och vi blev rädda,men när hon tvättade oss skrattade vi och lekte med henne. Han hade fått Molly, som hon hette, av en hundförare som fått till uppgift att avliva henne, eftersom hon var skotträdd. Molly hade varit hos det militära för att bli utbildad, men var så skotträdd att hon kissade ner sig och tjöt av skräck, därför skulle hon avlivas. Hon hade lärt sig en massa kommandon, som givetvis vi inte fick veta. Hundföraren mådde dåligt av att behöva avliva en så snäll och fin hund, och när han och pappa söp ihop den kvällen gav han bort henne till oss barn. \- Djur och barn hör ihop ! sa han När mamma kom hem från jobbet vid tio på kvällen kom en jättestor best framrusande mot henne, med munnen på vid gavel, och visade alla tänderna. Då svimmade mamma! Men hon vaknade av en glad ihjälslickande Molly som tittade förtjust på denna människa som låg på golvet, och säkerligen ville leka. - Hjälp! sa mamma! Vi skrattade så vi nästan kiknade ur och mamma lugnade sig när hon såg att Molly var en valp, som dessutom hade väldigt kloka ögon! Hur klok hon var skulle visa sig nåt år senare! Vi flyttade till värmland, för pappa fick ett nytt jobb och vi fick besök från Skåne. Skåningarna hade många barn och den minste, Erling, hade nyss lärt sig gå. Vårt hus låg så dumt till, alldeles invid E4, med en hög syrenhäck runt om, och mamma oroade sig ständigt för oss. En dag var den lilla Erling borta. Alla letade. Erlings mamma grät och var i upplösningstillstånd Då upptäckte vi att Molly också var borta. Men rätt vad det var kom Molly från E4:an, med nåt i munnen. Erling! skrek barnets mamma. Molly bar Erling så försiktigt i hängslorna på byxorna och morrade åt en gubbe som kom efter henne med ett leende ansikte. Erlings mamma tog genast sin son och kramade honom. Gubben ,som hette Sven,berättade att han kommit körandes på E4:an när ett litet barn kommit knallandes i vägkanten. Han stannade för att inte köra på barnet, öppnade dörren och skulle just till att lyfta upp honom, när en stor schäfer kommit! Ett dovt morrande fick gubben att backa undan från barnet. Hunden hade genast grabbat tag i byxorna på barnet, lyft upp det och vandrat iväg mot huset 50 meter bort, genom en syrenhäck. Gubben följe efter för att se vad hunden skulle göra med barnet. Kanske han kunde ringa polisen från huset?Han hade ju hört hur farliga schäferhundar kunde vara. Och på tv hade han minsann sett hur polishundarna bet vilt omkring sig! Nu när han såg att hunden burit hem barnet blev han så glad. Därför såg vi en leende gubbe komma efter hunden. Och han berömde vår fina tik, och klappade om henne försiktigt, för han var inte riktigt säker ändå. Hon kunde ju ändra sig och bitas. Denna hund hade vi mycket glädje av och hon har lockat till många skratt. Som när hon tyckte att min bror simmat för långt: Hon höll tag i håret på brorsan och simmade mot land. Brorsan var förbannad! Han var 23 år gammal och en bra simmare. Men Molly tyckte att han simmat ut för långt och hämtade honom. Hon nästan dränkte honom på kuppen!  Han fick hålla sig på samma djup som oss andra i fortsättningen Två år senare fick hon 11 valpar, varav en var dödfödd... När jag var 17 år blev hon avlivad och det var en stor sorg för hela familjen. Molly blev 8 år gammal. Jag kommer ihåg än idag hur vi klippte sönder mammas trosor för att Mollys svans skulle få plats och att mammas bh blev uttänjd. Molly älskade att vara med på allt bus. Vi behövde aldrig använda koppel på henne, men hade ju det iallafall så att vi barn kunde gå ut med henne. Hon gick så fint och kopplet hängde slakt hela tiden. Andra hundar brydde hon sig inte om,  bara såg efter att vi barn hade det bra....som bara vår Molly kunde, världens snällaste hund! © Susanne Strömstedt ## Comment 131 Author: emsems Vilken fin berättelse! Man blir lite störd över att det är utropstecxken efter nästan varje mening som gör att den känns lite hysterisk att läsa, men om man läser texten som om den var skriven med punkter blir det mycket bättre. ## Comment 132 Author: Abico #130 - Vilken fin berättelse, blir alldeles glad av den :) ## Comment 133 Author: SusanneStromstedt Nu har jag ändrat lite grann...=)) ## Comment 134 Author: SusanneStromstedt **Vänskap** Små små ord av kärlek droppar du över oss, droppar av kärlek Det du skänker mig sparar jag på flaska Vissa dagar tar jag flera droppar bakom varje öra Flaskan kan aldrig bli tom för du finns alltid där © Susanne Strömstedt ## Comment 135 Author: SusanneStromstedt _Hjärtats trädgård_ _Tiden stannar_ _suddar ut konturer_ _Smyger in_ _rakt in i hjärtats trädgård_ _bringar existens_ _där själva älvorna dansar_ _De dansar in under huden_ _och rinner i blodet_ _Själen sjunger_ _farligt på alla vis,_ _över vilande marker_ _med söta ljumma vindar_ _Tillsammans_ _blir de blossande_ _Kärlekens glödnad_ _brännande het_ _till ett hjärta_ _förvandlad_ _så smekande ljuvt_ _Kärleken strålar under hud_ _till längtans gryning_ _och kyssars arla skrud_ _©Susanne Strömstedt_ ## Comment 136 Author: emsems #134, så bra, så fin och så enkel men ändå eftertänksam och genomtänkt. Bra bra! Vad kul att du blivit aktiv här igen Susanne! ## Comment 137 Author: SusanneStromstedt Jag andas här inne. Här är så lugnt utan krusiduller =) Snart ploppar jag iväg en stund igen,när den stygga världen utanför pockar på.../ Kram ## Comment 138 Author: vanessa #137 Se den stygga världen som en inspirationskälla för dig att skapa allt vackert du gör. /Vanessa ## Comment 139 Author: SusanneStromstedt Kanske det Vanessa,men jag blir helt slut av allt som händer... Ibland verkar det vilja bli lite väl mycket skit som uppstår ur tomma intet. Önskar att livet flyter på som vanligt snart igen =( ## Comment 140 Author: SusanneStromstedt Törst Ett blickfång kärlek omsluter mig mjukt och följsamt ser som i stillningen vi kanske längtar efter i skymundan, dansar med blickar som blommans törst efter näring  ©Susanne Strömstedt ## Comment 141 Author: SusanneStromstedt Uppå berget Mina kinder är insjunkna efter vinterns besvär När jag gråter fryser tårarna till isfåror Ingen vind kan torka bort dessa tårar tårarna som kommit för att stanna Tårarna som blandas med sommarregnet vattnar mina grönskande hagar Förunderligt vackra ängsblommor Och på mina kinder har jag röda rosor Jag bor uppå berget, blåsrikets land Men jag är nära himlen och att det blåser ja, det gör ingenting Jag nuddar molnen med mina fingertoppar Och är det riktigt klart och kallt väder räcker min tunga ända till månen Ibland odlar jag röda rosor på min måne Och där överlever dom vinterns köld Nästa gång säsongen är här är jag förberedd PÅ din kind ska jag odla rosor Vackra rosiga kinder som överlever allt  ©Susanne Strömstedt ## Comment 142 Author: SusanneStromstedt **_Kyssen_** Jag är kysst av våren förälskad i livet och numera älskar jag mig själv Mina läppar rodnar som en brud om bröllopsnatten ©Susanne Strömstedt ## Comment 143 Author: vanessa Du skriver så fint Susanne att jag blir mållös. Läste den sista gjorde mig riktigt varm. Otroligt, otroligt fin. Den skulle jag kunna se på en vägg hemma. /Vanessa ## Comment 144 Author: SusanneStromstedt Så snällt av dig Vanessa =)) ## Comment 145 Author: SusanneStromstedt Utan namn I skuggan, nära vatten har tiden inget namn Ditt sällskap som i natten blir den tryggaste famn Med mörkaste minnen nattsvarta som få Och längtande sinnen som önskar kärlek nå   Du smakar varje andetag värnad av skuggans vatten Din älskades varma hjärteslag i ljuva kärleksnatten Allsköns sånger stiger upp från vattenbryn Väger upp alla de gånger du gråtit tyst upp mot skyn ©Susanne Strömstedt ## Comment 146 Author: vanessa Snyft, vad fint. /Vanessa ## Comment 147 Author: SusanneStromstedt _**Handlöst**_ Jag visar mina känslor och blottar mitt bröst för att du ska se vari min sorg ligger jag faller handlöst du är allt för mig ©Susanne Strömstedt ## Comment 148 Author: vanessa Den var väldigt stark. Känslosamt och ärligt. Gillar den skarpt.  /Vanessa ## Comment 149 Author: mariatingsund Ja Susanne, jag tycker också att du har massor av inneboende  om du kan skriva sådana dikter. Jag återkommer och läser då och då, för att de går verkligen rakt in i hjärtat o maggropen. ## Comment 150 Author: SusanneStromstedt Tack snälla ni =))... ## Comment 151 Author: SusanneStromstedt Jag skrev ett brev till min mamma men skickade det aldrig Älskade lilla mamma ------------------- Älskade lilla mamma! Hur är det med dig nuförtiden? Jag vet att jag borde höra av mig oftare, men det är så mycket omkring mig här. Vad sa doktorn på ditt senaste besök? Har dom höjt insulindoseringen? Är det pulvecort du andas in fortfarande eller har dom hittat en som hjälper bättre? Som om det inte var nog med diabetesen och astman. Vad synd att du inte slutade röka för många år sedan. Eller ännu hellre låtit bli att röka alls. Då skulle du inte blivit så sjuk i Kol... Lilla mamma! Vad du fått kämpa i dina dagar med 2-3 jobb om dagen + hemmet att ta hand om och alla barnen. Nedsatt hörsel på grund av slagen mot öronen och tinnitus fick du också. Jag kommer ihåg när du sa att du önskade bli pensionär så du skulle slippa jobba mer och bara kunna slappa och göra vad du ville. Kommer du ihåg den tjocka vita heltäckningsmattan du sa du skulle köpa, och boaormen du ville ha? Kommer du ihåg när du sa det? Det var mitt i natten efter att vi fått ut aset från lägenheten och vi tog en paus i möblerandet.   Vi möblerade om för att inget skulle påminna oss om honom.  Du hade så ont då, mamma, efter senaste misshandeln när han försökte strypa dig, samtidigt som han slet kläderna av din kropp och våldtog dig. Men jag är inte ledsen över den tunga kristallskålen jag slog sönder i hans tjocka skalle. Det var ju ända sättet att få honom bort ifrån dig. Annars hade vi inte haft nån mamma idag. Och om inte grannen kommit hem från jobbet då, hade jag inte levt. För jag såg kniven som kastats efter mig, i dörrkarmen... Vi har så många svåra och tunga minnen att bära och det tar aldrig slut. Du fick aldrig din vita tjocka matta. Inte heller boaormen... Mamma, vi ska snart komma ner och hälsa på och jag ska inte skälla för att du äter nåt sött och gott. Jag förstår att du vill kunna njuta sista tiden. Du kommer aldrig att bli frisk igen, bara sämre, så lika bra att njuta tiden du har kvar. Det är synd att du är så envis att du inte vill bo här. Säg bara till när du ångrar dig och vi hämtar dig direkt. Vi har plats för dig  / Kramar från din dotter Susanne P.S. Jag har sett en affär med sådana där köttätande växter som du vill ha och tar med några till dig när vi kommer D:S ## Comment 152 Author: vanessa Starkt, starkt igen. Vilket liv, hemskt med misshandeln, kristallen och kniven. Min mamma har också KOL och lungemfysen. Det är en hemsk sjukdom. Din mamma lever inte längre? Tack för att du visade detta brev. /Vanessa ## Comment 153 Author: SusanneStromstedt Livet är så kort Jag letade efter en mening med livet och det var då jag fann dig. ©Susanne Strömstedt ## Comment 154 Author: vanessa Snyft vad fint. /Vanessa ## Comment 155 Author: mondeo #153 Tänk om någon skulle skriva en sådan dikt till mig då skulle jag ta fram ringarna direkt. ## Comment 156 Author: SusanneStromstedt \*skratt\* Här är det jag som inte vill gifta mig ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 157 Author: SusanneStromstedt _Att finnas till_ Att inte orka kämpa mera och man inte vill inget kan längre attrahera man räcker inte till Ska man då bara sitta rakt upp och ner? Kan man lösningen hitta, eller blir problemen fler? Jag vet bara att livet är hårt, inte bara att finnas till även fast det är svårt att veta vad man vill Sommaren är strax här och jag ska göra mitt bästa utan att landa på blindskär, Nej, nu jag ska dansa och festa ©Susanne Strömstedt ## Comment 158 Author: mondeo Så sant, så sant. Så känner man ibland men det gäller att ändå hitta ljusglimtar. Vet inte riktigt varför men jag gillar bäst dikter på rim kanske kan det vara rytmen som blir när man läser. ## Comment 159 Author: SusanneStromstedt Kanske...Ibland vill jag bara skriva på rim och ibland känns det bäst med lite annat ## Comment 160 Author: SusanneStromstedt ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=a6e8dae1-0323-4d1c-afaa-9ac1eab504c2&Filename=1169116477.jpg)  -------------------------------------------------------------------------------------------- Efter en vecka med dålig aptit och kräkningar åkte vi in akut till Blå stjärnan i Gbg. På djursjukhuset idag, kl.13.00, blev min Karelska björnhund inlagd. Han är förstoppad och ingen vet i nuläget ifall han klarar en operation. Han var väldigt dålig **_Jarri_** Hans plågade bruna ögon tittade långt efter mig, fram till sjukhusets entre. Jag vände mig om för att titta på honom. Våra blickar möttes som i en lång avskedskyss. Sköterskan ledde i väg honom, min älskade hund. Kanske det var allra sista gången jag såg honom vid liv. Den sorgen jag kände just då, den går bara inte att beskriva...  ©Susanne Strömstedt ## Comment 161 Author: mondeo Går nästan inte att kommentera. Jag känner med dig. ## Comment 162 Author: SusanneStromstedt Tack Ralph Inlägg 163 är borttaget då det blev dubbelt ## Comment 163 Author: vanessa Håller med #161. Det går nästan inte att säga något. För inga ord kan hjälpa dig, stödja dig eller lätta din oro. Tänker på dig. /Vanessa ## Comment 164 Author: SusanneStromstedt Vi har två kritiska veckor nu framför oss....Om tarmen spricker igen dör han. VI hinner inte in till veterinären igen. Men trots allt vill dom att han ska hämtas om ett par dagar... ## Comment 165 Author: emsems Men vad hemskt. Hoppas han blir bättre ## Comment 166 Author: SusanneStromstedt Igår kväll ringde de och berättade att han mår så bra och är så pigg att han blir återställd till 90 % ! Härligt att höra! De övriga 10 % kommer säkerligen att läkas helt och fullt om han inte ansträngs i onödan de första veckorna =) ## Comment 167 Author: SusanneStromstedt **Ögonblicken** I ett ögonblick - i ditt ögonlock hängde jag i dina fransar Jag kände att jag brann innanför dina ögon Värmen spred sig som en löpeld uppför mina ben Snart blev jag svag för dig ©Susanne Strömstedt ## Comment 168 Author: vanessa #167 Åh, vad bra. Då hjälpte våra tankar och vården. Blir så lycklig av att läsa det. #168 Underbart som vanligt. Funderar bara på hänger i dina fransar eller om det ska vara på. Har ingen aning. /Vanessa ## Comment 169 Author: SusanneStromstedt #169 Det betyder att han bara hade mig för ögonen, att det bara var mig han såg =)) ## Comment 170 Author: emsems #168, vilken fin =) ## Comment 171 Author: SusanneStromstedt Tack =)) ## Comment 172 Author: [Borttaget] Susanne, jag har läst allting och det var underbart! Nu kommer jag följa den här tråden och se vad du ar att bjuda på för du skriver otroligt! ## Comment 173 Author: mondeo Susanne du har väl Skrivlust´s längsta tråd och mest lästa det kan väl bara betyda en sak: Du är bäst! ## Comment 174 Author: SusanneStromstedt Skrattar\* Tack! Men bäst är jag inte, bara glad i att skriva ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 175 Author: SusanneStromstedt **Osynlig** **Ett simpelt liv, ett simpelt leverne Bara ta ett extra andetag som kostar på Livet är på riktigt och osynligt för de oinvigda ©Susanne Strömstedt** ## Comment 176 Author: emsems #176. Får jag ge mig på en tolkning för att se om jag är rätt ute? Du är lite uppgiven och känner dig lite fattig. Känns som att allt kostar pengar och att tyvärr livet bara "är så". Men att de som inte har det så, inte förstår hur det är. Att "livet är så" har de inte ännu förstått.. Inne på rätt spår? ## Comment 177 Author: SusanneStromstedt Absolut Emma! Helt riktigt tolkat =)) Vi är totalt bankrutt nu. 35000 kr har vi betalat in till veterinärer och djursjukhus under maj månad. ## Comment 178 Author: emsems #178. Jisses. Djur är inte så värst billiga ibland alltså... ## Comment 179 Author: mondeo Men snälla Susanne du är väl försäkrad? ## Comment 180 Author: SusanneStromstedt Sambon är medlem i nån jaktförening och jakthundarna är medförsäkrade. Dock bara vid rovdjursattack fick vi veta när vi kontraktade dem...NU är vi försäkrade på riktigt igen,men det gäller inte förrän om 6 månader... ## Comment 181 Author: SusanneStromstedt _En doft av sanning_ Sanningen är en sällsynt blomma i vår natur drunknar ofta i falskhetens hav Människan, detta ondskefulla djur gräver så sakteliga sin egen grav ©Susanne Strömstedt ## Comment 182 Author: mondeo Det är tyvärr ingen doft av sanning, det är rena rama sanningen. Jag läste #142 och så blev jag glad igen. ## Comment 183 Author: vanessa Bättre beröm kan man inte få. /Vanessa ## Comment 184 Author: SusanneStromstedt Ni är så snälla allihop! Puss på er! ## Comment 185 Author: SusanneStromstedt **Omfamningen** Min kärlek så klar och intensiv så het och lockande Medvetandet finns överallt men går ej att finna Obotligt beroende av din kropp Du viskar saker i mitt öra, och smekningarna får mitt hjärta att stanna Andas runt omkring mig älskade du Känner du värmen? Det är jag som brinner när jag omsluter dig ©Susanne Strömstedt ## Comment 186 Author: emsems #186, så kärleksfullt och fint. Härligt! ## Comment 187 Author: SusanneStromstedt Tack Emma! / Kram ## Comment 188 Author: SusanneStromstedt **När skuggor faller** När skuggor faller är du det enda jag ser Du ler mot himlen sen mot mig du ler När kvällen kommer och mörkret sänker sig det enda jag då tänker är; jag älskar dig ©Susanne Strömstedt ## Comment 189 Author: vanessa #168. Underabrt som vanligt, men denna gång hakade jag mig faktiskt upp på en sak. Sista tre raderna. Känner du värmen? Det är bara jag som brinner när jag omsluter dig Får inte ihop det riktigt, men vet inte varför. I min hjärna skulle det fungera bättre om ordet "bara" togs bort. Tror det. Fast i vanlig ordning så bra. Föll pladask för detta: Medvetandet finns överallt men går ej att finna Sista är klockren. /Vanessa ## Comment 190 Author: SusanneStromstedt #190 Du har så rätt Vanessa! Jag ser det nu. Tack,ska genast ta bort =) ## Comment 191 Author: SusanneStromstedt Nattens ängel I nattens mörka tid smekes mörkrets bleka skrud spunna ur himlars stjärnstoft som aldrig sett solens ljus När solen stiger, gråter rosen daggen ur sina blad Du nattens ängel som kväver mörkret och gör natten till dag Kvar finns snart ingen smärta mer ©Susanne Strömstedt ## Comment 192 Author: SusanneStromstedt I går fanns jag inte  I går fanns jag inte men jag lever idag, och jag finns Jag är bara en dåre som tror på äkta evinnerlig kärlek Något evigt och sant, sånt som måste finnas ©Susanne Strömstedt ## Comment 193 Author: Creation Jag har kikat här många gånger, men inte riktigt vågat kommentera. Har bara ros att ge. För att sammanfatta allt jag tycker om dina dikter och texter... Beundrar ditt språk och sätt att uttrycka dig. :) Allt det du skrivit skapar en så stark bild framför mig. Jag kan riktigt röra vid varje ord, och ser det som en föreställning inför mina ögon. Applåder! Dikterna leder mig in i din tankegång(känns det som), exempelvis dikt #10. Jag har själv tänkt på det viset många gånger, det är en mycket passande jämförelse, men du kan beskriva det så mycket livfullare tycker jag. Byxfickor och skålar, inte bara ett vägskäl mitt i en öken. Man existerar, det finns något mer än bara vägskälet. Jag vet inte riktigt varför, men den korta dikten #45 gjorde mest intryck på mig. Den är kort och mystisk och jag förstår den inte riktigt, men raden _"Himlen är inte gjord av sten"_... det är så djupt och betydelsefullt för mig, av någon anledning. Det här är en dikt jag ska ha i minnet. Vill läsa mer av dig. :) ## Comment 194 Author: SusanneStromstedt #194 Tack, så snäll du är \*kram\* ## Comment 195 Author: bjarvamor Önskar jag var lika kretiv som du Susanne. Och lika duktig! ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 196 Author: SusanneStromstedt #196 Det tycker jag att du är. Alla här inne skriver så otroligt bra och jag är glad att ni är här så vi andra får läsa/ Kram ## Comment 197 Author: Creation **#195** Inte snäll; ärlig :) ## Comment 198 Author: SusanneStromstedt _LIVET_  Livet kan vara fullständigt innehållslöst fast samtidigt så otroligt underbart Att hålla alla bollar i luften samtidigt och ändå kunna njuta av livet Det är en stor konst få förunnat; alla kan inte jonglera   ©Susanne Strömstedt ## Comment 199 Author: vanessa :-). Denna dikt gav mig ett leende för avslutningen på den - "alla kan inte jonglera". Så sant. /Vanessa ## Comment 200 Author: emsems Jättebra, precis så lagomt seriös som jag ville ha just nu! ## Comment 201 Author: SusanneStromstedt I morgon ska jag bevisa hur bra jag kan jonglera. Alla våra barn ska vara här samtidigt. Tre barnbarn ovanpå så det blir snärjigt, men kul! ## Comment 202 Author: vanessa :-) ## Comment 203 Author: SusanneStromstedt **_En tröst i mörkret_** Jag vill inget annat än att få ha dig intill mig och krama dig hårt när natten faller på En tröst i mörkret är din varma trygga famn som alltid finns i närheten och gör mitt liv ljusare ©Susanne Strömstedt ## Comment 204 Author: SusanneStromstedt **_Hålet i hjärtat_** Livet är grymt orättvist Det där hålet i hjärtat vill aldrig läka Jag vill inte leva i det förflutna  Tanken på hur allt kunde varit försvinner aldrig hur jag än anstränger mig   © Susanne Strömstedt ## Comment 205 Author: emsems Jag måste få fråga... Skriver du till din karl, dessa fina dikter? (tex #204). Det måste vara underbart att känna så för sin karl efter många många år ihop... =) ## Comment 206 Author: ankii58 Så otroligt starka texter! Speciellt de om barndomen, har inte hunnit läsa alla men jag har fått mersmak! ## Comment 207 Author: SusanneStromstedt _Jag är starkare än du tror_ Ett ögonblick sa du och närmade dig mitt innersta för att vifta bort flagan som lossnat från självförtroendet   Sen vände du dig om från mig Gick med självsäkra steg bort från mig utan att vända dig om en enda gång   Jag letade länge i timmar, hittade flagan till slut Limmade fast det igen med superlim för jag vill vara den starkaste som finns   ©Susanne Strömstedt ## Comment 208 Author: SusanneStromstedt _Bländad_ Borta från mörkret kom upptäckten; Jag har blivit blind av ljuset ©Susanne Strömstedt ## Comment 209 Author: SusanneStromstedt #206 Emma! Vi har bara levt ihop i 4 år ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 210 Author: SusanneStromstedt Ormen Jag låg raklång i det höga gräset efter huggormsbettet. Ormen ringlade iväg över stenarna som fanns vid mina fötter. Syrsornas spelade så högt att jag inte kunde tänka och jag ångrade att jag tog genvägen över ängen till vildhallonen. Korgen höll jag fortfarande ett krampaktigt tag i . Det kändes som om den var det tryggaste jag hade just då. Sandalen på den skadade foten skavde men det enorma trycket från svullnaden skulle strax bli värre. Det dunkade av smärta i foten och det var redan väldigt missfärgat och svullet. En våg av illamående sköljde över mig. Antagligen var jag allergisk och om det inte kom någon hjälp snart skulle jag dö. Försiktigt satte jag mig upp, men blev genast tvungen att lägga mig ner igen för att inte svimma. Ironiskt log jag för mig själv. Det började bli svårt att andas och jag tänkte att om jag koncentrerade mig på något annat, skulle jag härda ut bättre. Plötsligt kom det en enormt stor azurblå fjäril och landade på mitt bröst, som nu av ansträngningen hävde sig upp och ner. Fjärilen vände sig mot mig och tycktes vilja säga något. Istället tog den min ena hand och lyfte mig högt upp i det blå, upp mot solljuset och vidare mot det vackraste jag någonsin sett. Nu var min svullnad borta och jag skulle aldrig någonsin känna smärta mer. Slut ©Susanne Strömstedt ## Comment 211 Author: Beea Så fint du skriver! Gillar speciellt berättelserna ur ditt liv, eller vad jag ska kalla dem. Kunde inte sluta läsa när jag väl börjat, det var väldigt fängslande att läsa om! ## Comment 212 Author: SusanneStromstedt #212 Tack Beea ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 213 Author: vanessa Älskade verkligen #208. Tänk om ändå jag hade skrivit den, mummel, mummel. Helt underbar. Flagan och superlimmet. Gillar verkligen formuleringarna. /Vanessa ## Comment 214 Author: SusanneStromstedt #214 Det där tar jar verkligen som en komplimang Vanessa! Du som är utbildad i ord och skrift kan ju det där. Nu blev jag strålande glad!  ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 215 Author: SusanneStromstedt Blomman för en dag Önskar att jag var din blomma för en dag ty den kärlek vi två har gör ej levande svag   Varsamt du mig plockar likt vinden spelar du för mig Du och jag, varandra lockar vill alltid vara nära dig   Kvar ingen smärtan mer till hjärtat vandrar kärlek Med hjärtat vi varandra ser  tar oss ut i älskog och smek   Där känslor nu rår kan livet inte styra, Dagar bara går och går de goda råden är dyra   Den vackraste kärleken på färden består av dig och mig Det mitt hjärta berättar för världen, berättar också detta för dig ©Susanne Strömstedt ## Comment 216 Author: [Borttaget] #208 är verkligen underbar! Älskar den! ## Comment 217 Author: Tatsja Du skriver verkligen bra. Så att du ville jag skulle ha en tråd gör att jag känner mig dubbelt hedrad. Hoppas din söta hund mår bra idag. Kramiz Ann ## Comment 218 Author: SusanneStromstedt #218 Tack Tasja! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")  Det är bra ifall alla har egna trådar, så ingen missar någon text / Kram ## Comment 219 Author: vanessa #215 Och jag menade vartenda ord. Mummel, mummel :-). /Vanessa ## Comment 220 Author: SusanneStromstedt ![](../ShowUserFile.aspx?BinaryId=e3246c48-6041-49aa-82bd-139ac4ea0d20&xscale=800&yscale=480) _Kärleksbarn_ Ett litet litet leende lyser upp en hel värld Ny utkommen och seende påbörjar sitt livs färd ©Susanne Strömstedt ## Comment 221 Author: SusanneStromstedt _Höstbarn_   När löven byter färg till gult och rött och kvällarna blir mörkare Det varma sköna blir till kall otrygghet Kylan som då angriper med Det nya Det otrygga som drar ut barnets ångest, att födas är att dö en smula Under Månens glittrande sken som ett strilande regn genom det immiga fönstret ner över en sliten sjukhussäng Ur augustimånens kärlek, kom ett litet barn ur moders ömmande Kropp, ett förvirrat höstbarn som är jag... ©Susanne Strömstedt ## Comment 222 Author: vanessa Snyft. Du skriver så bra att jag nästan blir stum. Applåder. /Vanessa ## Comment 223 Author: Tatsja **_TRÄDET_** **_På våren så full av knopp_** =============================== För att på sommaren blomma ut ----------------------------- **_På hösten faller löven sakta_** **_Så vackra från träd så slut_** **_I vinters skrud så vit och kall_** ### Vårt träd är vackert ändå ## Comment 224 Author: SusanneStromstedt #223 Tack Vanessa \*kram\* #224 Vacker syn Ann \*ler\* ## Comment 225 Author: Tatsja Synd bara att texten blev konstig. Stor och liten. Så var den inte i word. Mysko ## Comment 226 Author: Tatsja Var ute med hunden och fick detta i skallen efter att ha läst om en som blev nekad tillstånd **TILLSTÅND** Att vara handikappad är inte lätt Även om man gör allt rätt att du orka mer än hundra meter är bara dumheter Igår orkade jag två Var var ni då Handikappstillstånd? Nej, nej Det blev bara hej, hej ## Comment 227 Author: SusanneStromstedt Det är så det är/ Kram ## Comment 228 Author: Tatsja men väldigt orättvist. Om man behöver tillstånd och har underskrift från läkare så borde det skrivas ut. ## Comment 229 Author: SusanneStromstedt _Sommaren är kort_ Dagen vissnar så sakta, blir kall och naturligt blek Naturen vill avvakta, inget sken eller svek? Det hör till årlig faktor att färger blir till korall Saknanden som är stor bleknar bort i  känslosvall Ja, nu är hösten här och det bådar inte gott Min somriga kärleksaffär med ljumma kvällars knott, över till sommarens återfärd. Naturen, som är exceptionell mörkar ner vår tid och värld till sommaren, som då åter är aktuell ©Susanne Strömstedt ## Comment 230 Author: SusanneStromstedt _Solens sista strålar_ **_Något ljuvt och änglaaktigt skiner, klar är sjön där själar sig speglar Skärvor av sommaren ligger ännu kvar Som små kristaller vackert maskerade Solen sprider guld i vattnet ger mig vind i seglen i den svaga dyningen, i lågvattnet för vinden är ännu varm Sakta, sakta, solens sista strålar drunknar i horisonten Sommaren, som fyllde mitt hjärta; jag gav mitt hjärta till dig... ©Susanne Strömstedt_** ## Comment 231 Author: SusanneStromstedt **_Striptease_** **_Naturen börjar "klä av sig" inför vintersömnen Man klär sig efter väder Men varför är det så svårt att klä sig efter livet? Om du värmer min själ älskar jag dig Tänk vad några gulliga meningar kan göra underverk_** **_ © Susanne Strömstedt _** ## Comment 232 Author: Camomilla #208 Underbar! Du skriver jättehärligt! ## Comment 233 Author: SusanneStromstedt #233  Tack så mycket ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Du gör mig väldigt glad! ## Comment 234 Author: SusanneStromstedt Besökaren Hade nyss besök av en häxa, i allafall hade hon varit en av dem de skulle bränna på bål, om hon levt på den tiden. Hon hade en blomma med till mig, en lilja. Jag tror att hon fattat tycke för mig, varför vet jag inte. Kanske vi är själsfränder? Hon har en väl skolad örtaträdgård. Jag har nyss börjat med min. Vi har rätt mycket att prata om, men jag förstår inte hennes intresse av min person egentligen. Jag tror inte att hon är bisexuell eller lesbisk. Kanske det bara är en vän hon vill ha? En vän måste man ha, lite mänsklig värme, annars blir man tokig. Jag har hört att de flesta drar sig för att ens prata med denna arma människa. Undrar varför? För att hon ser ut som hon gör? Utseendet kan hon inte rå för... Trots hennes bistra utseende är hennes ögon varma och kloka. Blå som himmelen en strålande vårdag... Hon berättade att hon vill ge ut en bok om örter, vad man kan göra med örter, bär och frukt. Inte bara safta,sylta och lägga in. Nej, hon experimenterar var kväll hemma, med massor av levande ljus i sitt kök, för att få inspiration. Rönnbären som de flesta fnyser åt, går att göra väldigt god saft på om man tar bort citron ur receptet och lägger till en apelsin och skal i koket. Bara skrapa bort det vita i skalet först, det får jag inte glömma. Innan hon ger sig iväg, tackar hon för kaffet och bär koppen till diskbänken. Vänder sig lite blygt mot mig och frågar lite försiktigt: \- Kan du låna mig en av dina böcker? Skulle vara kul att bläddra i vid sängdags. Glad över hennes fråga, går jag genast och hämtar provexemplaret som ligger och dammar i bokhyllan, och ger henne den. \- Här! Du får den, säger jag. Sen ger hon mig en vänlig klapp på kinden innan hon går ut i det kyliga höstvädret. Vinden sliter i hennes lätt gråa hår och  hennes kläder. Hon drar jackan närmare om sig, ryser till, innan hon sätter sig i sin gamla vita volvo 142:a och kör iväg. ©Susanne Strömstedt ## Comment 235 Author: emsems Vilken annorlunda text jämfört med dina dikter. Jag tycker om den dock, du har ett så härligt sätt att uttrycka dig. Skulle vara kul att läsa mer i detta stuk av texter! ## Comment 236 Author: SusanneStromstedt Tack Emma ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ja, det blev mer som ett litet kåseri av gårdagens upplevelse. Lite som en dagbok. Tänkte spara och blanda ihop hipp som happ, när det är dags att få till nåt mer att sätta tänderna i.Här är lite att bläddra i  [www.sanesociety.org/sw/stromstedt](http://www.sanesociety.org/sw/stromstedt) / Kram ## Comment 237 Author: SusanneStromstedt _Höstskörden_ _ Jag plockat har vår sista frukt och kokat allt till mos När snön tar bort all höstlig fukt och fåglar flytt sin kos, för slottssteken jag då har bokat en hemlagad kompott All fallfrukt som jag har kokat blir till köttet väldigt gott Ack så vackert på mitt middagsfat med charlottenlök så flott Jag tackar för god och nyttig mat och den fina skörd jag fått   ©Susanne Strömstedt _ ## Comment 238 Author: emsems Vilken härlig höstdikt! ## Comment 239 Author: Eremitha Har nu läst en del av denna långa tråd, mest i början. Det märks att livet har varit tufft för dig på flera sätt, eftersom du inte ryggar för att beskriva det mest svåra. Samtidigt kan du väldigt vackert dikta om kärlek och skönhet. Det finns mycket här som jag tycker om, och jag ser fram emot att läsa mer. ## Comment 240 Author: SusanneStromstedt Tack Emma! =)) Tack Eremitha, kul att du gillar texterna. Nä, varför hymla med livet? Det gör ingen nytta. Tvärtom. Bara att dra lärdom av upplevelserna och leva vidare/ Kram ## Comment 241 Author: Tatsja #24 Där håller jag fullständigt med dig. Jag gör ju likadant. Kramiz ## Comment 242 Author: SusanneStromstedt Finanskrisen **Jag har finanskris i min plånbok! Och har alltid haft! Jag kommer ihåg när jag var 6 år gammal och var väldigt godissugen. ****Min kompis och jag, hittade på att vi skulle ha en cirkus ute på den igenvuxna fotbollsplanen. Med fantasi kommer man långt! Först knackade vi dörr, för att höra om någon ville vara med om denna storslagna upplevelse. När tillräckligt många visat intresse, bestämde vi dag och klockslag för denna storartade tilldragelse. Och vi satte igång med vår träning....tre nummer skulle vi ha. _Lindanserska_, gå på en lina som låg på marken. Jag var lindanserskan och använde min äldre systers mycket förstora bikini, för att likna en äkta lindanserska. Jag tror den var var rosa med vita prickar. Ormtjusare, ett snöre fastknutet på ett rep, som låg i en gammal burk, och som en av oss sedan såg till att "ormen" ringlade sig ut ur. En Handduk användes som turban. Jag var väldigt stolt över att min tre år äldre syster lärt mig linda handuken som turban, så det föll på min lott att linda turbanen på kompisens huvud. Och slutligen vårt makabra _clownnummer,_ där jag bröt min lilltå för första gången. Våra mammors läppstift gick åt till målningen och med stor koncentration smetade vi ut läppstiften på varandra för bästa resultat. Sen släpade vi stenar som publiken skulle sitta på, det blev kanske en 10-12 st. Mindre stenar användes till att tillverka vår manege av. Vi hade väldigt kul under denna förberedelse. Sen var det dags för publiken. De fick ställa sig på rad, medan jag tålmodigt sålde våra hemgjorda biljetter för 10 öre st. Min kompis gick sedan runt och kontollerade att alla hade biljett och anvisade var de fick sitta. Det blev faktiskt så många som kom att en del fick sitta direkt på marken, men det brydde de sig inte om. Cirkusen gjorde succe, mest för att min kompis sa att om de inte applåderade skulle de få stryk. Alla applåderade våldsamt. Vi ansåg showen som lyckad, räknade våra injobbade pengar, det blev 1,90,  och knatade iväg till Grönan, den lilla tobaksaffären, som hade de mest underbara och stora ett-och tvåöres kolor i hela området. Sen satt vi utanför på en bänk och njöt av vårt godis, utan våra föräldrars vetskap. Tänk att ingen höll koll på vad man gjorde vid den åldern. Vi var ju bara småbarn som inte hunnit börja lekskolan ännu. Det fanns liksom inte denna skit som finns idag. Hade vi varit 6 år idag skulle vi blivit våldtagna och mördade...** ©Susanne Strömstedt ## Comment 243 Author: Tatsja Barns fantasi är underbar. I dagens samhälle så är det synd att den har kommit bort. Nu är det bara tv och data som gäller. Inte för alla, men många barn. Vet att när mina pojkar var små så hade jag lovat att vi skulle ha picknick nästa dag. När vi vaknade så regnade det så mycket att det inte gick att gå ut. Men, lovat är lovat. Jag packade en korg med kex, smörgås och saft. Lade en filt under köksbordet och ett stort lakan över. Så det blev lite mörk där under. Tände en fotogenlampa och sen bjöd jag in dem till mitt lilla picknickställe. Lovar de njöt, fast vi inte kunde vara ute. Skröt för pappa när han kom hem att de minsann varit på picknick. Behövs så lite för att underhålla fantasin. När min äldste son var tre år, fick han en stor trampbil i julklapp av farmor och farfar. Hela ungen utstrålade glädje. De tog upp bilen ur lådan och han snabbt som bara den, hoppar i stänger om sig och börjar köra i den tomma lådan. Farmor och farfar såg inte så glada ut. Men han hade roligt. Trampbilen gick hem den också ## Comment 244 Author: SusanneStromstedt Ha ha ha, kartongen såg kanske mer inttressant ut ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 245 Author: Tatsja Tror det. Nu ska jag logga ut. Gör för ont att sitta upp. Syns kanske senare. Kramiz ## Comment 246 Author: emsems Haha du verkar ha haft en så livlig fantasi när du var yngre, eller kanske ännu? Vi gjorde liknande sake roch hade uppvisningar i kvarteret.. Tänk om man kunde haft den påhittigheten och entusiasmen nu? ## Comment 247 Author: SusanneStromstedt Ja, det hade varit kul! ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 248 Author: SusanneStromstedt Vintertid **_När fönstrets lampor tänds det blir så vackert ljus Från sommar tiden vänds det blir vinter kring mitt hus _©Susanne Strömstedt** ## Comment 249 Author: SusanneStromstedt _** Hittade ett gammalt block när jag städade i vindskammaren. I gamla lådor, som skulle eldas upp, hittade jag lite av mig själv, mitt gamla jag. Dikter som fanns i gamla illaluktande kollegieblock, nerklottrade så där lite snabbt som man kan klottra när man sitter och pratar i telefonen. Men detta skrevs inte när jag använde telefonen. Det skrevs när jag inte kunde gå ut och visa mig för mina grannar, vänner eller min mamma och syskon.. Jag var svårt misshandlad och kämpade för att hålla uppmärksamheten fokuserad på mig och inte på barnen. Hellre mig än barnen..**_ _** 1992-07-28 kl.02.36 Jag räknar ingen tår en våt och regnig dag när du i fylleångesten får in sårande knytnävsslag Ibland är tänkandet svårt då du ser mig som svag men du slår mig så hårt och jag liknar ej längre jag Nej, jag räknar ingen tår en hård och brutal dag önskar jag modigt går för barnen skull, och inte så svag Ett nytt liv jag mest saknar Är då nätterna mest illa eller är det när du vaknar? Aldrig för dig fler tårar skall jag spilla ©Susanne Strömstedt **_ ## Comment 250 Author: emsems Vilken stark dikt. Tänk vad speciellt för dig, att du behåller din posei, även genom tunga dagar så som denna natt? ## Comment 251 Author: SusanneStromstedt Denna skrev jag och gömde för jag misstänkte att han ville slå ihjäl mig, och hoppades att nån skulle finna vid husrannsakan.Jag slänger inga färdiga dikter. Allt hamnar i en papplåda till nån dag när jag gitter kolla igenom vilka som till slut ska kastas/ Kram ## Comment 252 Author: SusanneStromstedt _**Tro**_ _**Tack du okända vän som skrev till mig och såg just mig för den jag är Tro jag behöver tro höra nån behöva mig som tror på mig - ser just mig Dina ord - tårar på min kind som rör vid mina sinnen som gör att Tro gör liv inom mig som gör mig levande och fylld av livslust **__**Tro jag behöver tro höra nån behöva mig som tror på mig och ser mig som sin vän Tack du okända vän**_ _**©Susanne Strömstedt**_ ## Comment 253 Author: [Borttaget] #249 var verkligen fin, passande bild till :) #250 Så stark dikt, den berör verkligen! ## Comment 254 Author: SusanneStromstedt Tack...Texten handlar om ett brev jag fick av en okänd kvinna i förra veckan. Tänk att hon gjorde sig besvär med att leta upp min dress. Sånt gör att man tror på en bättre värld../ Kram ## Comment 255 Author: vanessa #253 Vad fint, och tänk att få ett brev från någon som fyller en med sådan värme. Måste vara härligt. /Vanessa ## Comment 256 Author: emsems #255, men vart hade hon sett dig? Eller hört om dig? Och vad skrev hon? Blev jättenyfiken nu! ## Comment 257 Author: SusanneStromstedt #257 Jag har faktiskt ingen aning alls...kanske hon läst dikter i Bohuslänningen och ringt och frågat? Eller köpt boken? Hennes namn och adress stod på baksidan av kuvertet. Jag har skrivit och tackat för kortet. Hon hade berörts av en speciell dikt  "För att åter till livet väckas"  ... **_Jag flyr i mitt inre, bort ifrån allt, för i verkliga livet, är allting så kallt._** Jag prövar att tänka, grubblar står i lever egentligen i ljuv harmoni Att tiden skall läka allas våra sår Men faktiskt känns det som om det var i går Med stor viljekraft och styrka i min själ blundar jag för min ömma akilleshäl Jag övervinner det allra svåraste hinder Inget ord som mig någonsin binder I mörker jag vandrar, kan inget se Kanske en dag att jag åter kan le Att sörja, älska och vila ett tag, för att åter till livet väckas en dag ©Susanne Strömstedt ## Comment 258 Author: emsems Jag förstår att hon gillade den! ## Comment 259 Author: vanessa Verkligen. /Vanessa ## Comment 260 Author: bjarvamor Ofta händer det ju att man känner igen sig själv i någon dikt! Kanske hon kände igen sig själv i just denna dikt? ## Comment 261 Author: SusanneStromstedt #261 Kanske...jag får se vad hon svarar/ Kram ## Comment 262 Author: thexclub #259: wow! jag är helt ordlös.. fantastiskt bra! ## Comment 263 Author: SusanneStromstedt # 160 R.I.P Jarri. Det är nu en vecka sen du gick bort Dumma hund! Varför skulle du äta kattleksaken... ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 264 Author: Tatsja Sorgen är alltid stor. Den sitter där i hjärtat och svider. Vet när min älskade Pento gick bort, saknaden finns där än. Katja också. Mattes vackra fina schäfer. Lider med dig. Kramar om extra ## Comment 265 Author: SusanneStromstedt Tack Tatsja.. ## Comment 266 Author: Tatsja Visst var det en karelsk björnhund? Min tatsja är ju det och bordercollie. Tänker på dig nu under nyår och även julen gick i till dig och dina barn. Fick kort på Pento av mina barn, som  togs sista dagen i hans liv. Efter nästan ett år, kunde jag sätta upp dem på väggen. Tårarna rann, men nu sitter han där. Finns även i mina bilder här på ifokus. Vet att han levde på övertid. Men ändå så blir man chockad och ledsen. Jag drömde om honom flera gånger att han kom ner genom en dörr, som inte finns, frisk och glad. Upp i min famn och pussade matte. Sen gick han till den osynliga dörren, vände sig om och blinkade glatt. Nästa frekvent var en stor sommaräng, där lekte han med alla mina hundar och hade roligt, solen sken och gräset var grönt. Regnbågslandet för djur, stod det på en skylt. Min tröst att han hamnade där och var friskt. Han hade så roligt med sin älskdade Zaza och Katja. Även Smulan var där. Är jag ledsen ¨på kvällen, så kommer 9 av 10 gånger den drömmer till mig. Se matte: jag har det bra. Sörj klart och gläds åt mig.