# Fictions texter
Author: [Borttaget]

_Vakna inte nu_

Vakna inte nu. När allt svallar över  
är jag naknare än nånsin. Det är för murarna  
som jag gråter. När de sakta rivs ner.  
  
Sedan jag släppte in har jag blivit  
sårbar. Naken har jag legat vid din sida.  
Försvarslös som gråten. Som den nakenhet  
som talar i mig och nu bryter ut.  
  
Vakna inte nu när allting faller. När jag faller genom  
tårar till bottenlös grund. Nu när det bryts ner  
och hur du får tillgång till det som inte visas när du är  
vaken.  
  
Vakna inte nu och se min längtan. Min sorg  
och tapperheten modet. Jag kan inte förklara  
för dig sedan orden förlorade sitt värde. Jag kan inte  
förklara för dig vad du skulle se om du vaknade nu. Vakna (inte)  
nu.  
  
Copyright ©

## Comment 1
Author: SusanneStromstedt

Vackert....

Men du, jag lägger in dina texter i en egen tråd, så som vi andra gjort. Det är lättare att hålla reda på det du skrivit och vi också hinner läsa allt/ Kram

## Comment 2
Author: SusanneStromstedt

Nu är jag obeväpnad
===================

_Där själen stänger av och inte släpper in, letar kroppen nya ingångar -_  
  
Jag skapar ett rum åt oss oavhängigt  
tiden. Trycker mig så tätt intill dig  
att det utplånar. Här finns bara  
du och jag. Omslingrade i en  
evighetssymbol. Stänger ute allting annat.  
  
Jag omsluter skönheten i hela ditt väsen. Trycker mig   
tätt intill min egen sårbarhet. Nu är jag obeväpnad  
och du är livsfarlig.  
  
Jag famnar min flykt och flyttar mig närmare  
undergången. Kapitulerar. Ger efter. Hittar ny luft  
i nya lungor. Förtränger min rädsla och ersätter den  
med mod och svaghet. Det introverta i mig kommer  
ut på nya sätt. Hittar blod i egna vener när du talar  
om inportar och hur hjärtat krampar och avkrampar  
om vartannat.  
  
Jag smakar saft i munnen. Den har en helande  
verkan. Att absorbera och absorberas. Vi är mjukhet  
och hårdhet i samma förpackning.  
  
Andningen stabiliseras och du lägger dig  
rakt över mig som för att täcka.

Och efteråt  
  
när allting är tyst och stilla -  
  
bultar ditt hjärta i både  
din och min  
bröstkorg  
  
Återuppväcker.  
  
Jag gör poesi av nuet när det är som mest stilla. När du hittar  
ditt hem i min famn. Och då vet jag: Här kan jag andas. Här kan jag leva.

Copyright © Fiction

## Comment 3
Author: SusanneStromstedt

#2

Åh, så vackert!! Mycket mera sånt! Underbart att få läsa.Tack!

## Comment 4
Author: TrollTwix

Otroligt! Du är fantastiskt duktig! Ser fram emot att läsa mycket mer av dig!