# Syntiums skrivutmaning v11 2024
Author: Syntium

För skojs skull. Skriv gärna i tråden.

*Sömnlös*

## Comment 1
Author: Soligajag1

Nu har jag legat sömnlös i oändliga timmar och vridit mig i min säng tills jag inte orkade mer utan jag klev upp och satt på tevatten, tog fram min tekopp, min färska ingefära och en färsk citron som jag skivade. 
Nu hoppas jag att jag åter kan gå och lägga mig och få en blund innan klockan ger ifrån sig en gäll signal. 

Jag som brukar sova som en stock tills min klocka ringer. Det är väl min skada som åsamkat detta hemska lidande som medfört. 

Vill med detta säga till er alla därute i vimlet. Gå försiktigt och gå helst med broddar på. Jag gjorde tabben att gå utan.

Ögonen går ihop så jag tar min tekopp och går till sovrummet. Jag ställer ifrån mig tekoppen och lägger mig försiktigt i sängen. Blundar och drar täcket omkring mig. Somnar med ett leende på läpparna.

## Comment 2
Author: ottr91

’’Någon har stulit mina stenar’’, utbrast Gymer märkbart upprörd.
Tjatse kliade sig i huvudet, rynkade på ögonbrynen och mötte Ides lika förbryllade blick. Eller ja, det enda öga han hade kvar det vill säga. 
’’Stenar? Har du stenar?’’ undrade Tjatse.
Gymers breda axlar skälvde till och för ett ögonblick var Tjatse säker på att mannen framför honom skulle stampa med foten som en unge. Yxan i guld dunsade till mot Gymers ben. ’’Jag har samlat stenar under en tid…till min rabatt’’, sade han lågt. ’’Men någon har tagit de. Allihopa! Inte ens ett gruskorn kvar.’’
Ragnhild gick förbi med svassande höfter och blinkade åt Gymer. Hans kinder hettade.
’’Vad sade du? Till din rabatt?’’ hojtade Ide och till Gymers förfäran fnissade Ragnhild.
Gymer nöp över näsroten. ’’Det var säkert Ide, han ska alltid jävlas. Men jag hittade lila päls.’’ 
Tjatse backade ett halvt steg då Gymer visade honom sitt fynd. ’’Mår du bra? När sov du senast?’’ undrade Tjatse men fick inget svar. Muttrande vände Gymer och gick mot porten han skulle vakta. 
En bit därifrån, närmare bestämt vid källan i berget satt en liten varelse som inte under några omständigheter hörde hemma i Felltorp.
Steve blickade över sin håriga axel och på sina lila bakben vädrade han i luften, klippte med de runda öronen. Han hade inte hört dramat längre in i byn och tur var väl det. Uttrar brydde sig inte om dramatiska vakter eller förbryllade hövdingar. Det enda som han faktiskt kände en aning lycka över var stenarna som någon lämnat åt honom.