# Mail eller telefon? Author: emsems Hur brukar ni göra när ni skall kontakta någon för en artikel eller dyl. Ringer ni eller mailar ni oftast? Varför? ## Comment 1 Author: johan När jag gjorde intervjuer för Mandarin Fanzine för tusen år sedan så kontaktade jag oftast artisten via telefon eller mail, men bestämde för det mesta träff för intervju. Ofta i samband med en spelning. Skulle jag göra intervjuer idag skulle det förmodligen bli över mail eller t ex Skype där det finns gott om plugins för att spela in samtalen och kunna redigera i efterhand. Under rätt förhållanden ger Skype dessutom bättre ljud än telefon. ## Comment 2 Author: emsems du brukar spela in? jag gjorde det förr, men anser att texterna blir bättre med bara lite stödord som antecknas.... brukar sedan skriva ihop och be personen godkänna innan tryck ## Comment 3 Author: johan Jag spelade nästan alltid in, även om jag träffade personen hade jag med mig diktafon. Jag tyckte jag fick bättre flyt i intervjun om man mest satt och snackade och inte behövde koncentrera sig på att anteckna. Ibland var detta till en klar nackdel, t ex i backstagerum där det ofta var ganska mycket slammer. För att inte tala om när batterierna tog slut... ## Comment 4 Author: emsems haha ja det kan ju bli dumt.. det är skönt att prata utan att antecka, men blir svårare att skriva med den tycker jag! tar sådan tid! ## Comment 5 Author: johan #4: Jo, det är sant. Men vi hade aldrig någon direkt tidspress då vi gjorde det på fritiden. Hehe. Det är nog ingen som skulle få för sig att göra en tryckt amatörtidning idag. Först numren stog vi och kopierade upp i 300 ex á 30 sidor fram och baksida på en kopiator och häftade allt själva. Nu skulle man nog bara göra en nättidning istället. Eller en blogg kanske... ## Comment 6 Author: emsems haha på allvar? kopierade ni ihop sidorna? det var ju underbart! hur gick det med tidningen tillslut då? ## Comment 7 Author: johan De sista två numren fick vi trycka på kommunens tryckeri, men i övrigt gjorde vi dom själva. :) Jämfört med många andra fanzine tycker jag fortfarande att Mandarin såg rätt proffsig ut. Det var inget klippa och klistra papper och sedan kopiera, utan vi körde layoutprogram på Amigan, skrev ut på bläckstråleskrivare och kopierade. Sedan var det ju till att försöka sälja dom på konserter och festivaler. Vi hade en gäng prenumeranter också, men vi sålde klart mer när vi var ute. Som mest hade vi nog en upplaga på 500 ex/nummer. Det klart roligaste var dock när man lyckades få till intervjuer med band som inte vill träffa mainstream-pressen. Minns ett extra stolt ögonblick när Svd inte fick någon intervju, men att de gärna träffade oss. Men jag kan förstå att band tycker det är roligare att snacka med engagerade musiknördar än en journalist som bara blivit assignad ett jobb utan att veta speciellt mycket om bandet. Bob Hund var t ex ett sådant band som var väldigt restriktiva med vilka som intervjuade dom. Speciellt i början. ## Comment 8 Author: emsems inga tankar på att göra en ny tidning? ## Comment 9 Author: johan Har varit sugen då och då, men det finns nog inte riktigt ork till det just nu. iFokus är ett tillräckligt krävande hobbyprojekt vid sidan av ett heltidsjobb. Men \_om\_ det hade varit aktuellt hade det nog legat närmare till hands att skriva om film den här gången tror jag. ## Comment 10 Author: emsems jasså =) kör igång en! vore skitcoolt! å så kan du anställa mig som redaktör eftersom att du inte har tid själv =) ## Comment 11 Author: vanessa Brukar prata med de som det handlar om, och sedan maila så att de får en överblick och kan skrika till om det är fel. Brukar också ha mailkontakt med de som korrläser det jag skriver. För korrandet är A och O i det hela. Lätt att bli blind på sin egen text. Även om jag alltid låter texten vila, men ibland så måste det ut innan den hunnit ligga till sig. Angående Fanzines så kan jag berätta att jag gjorde sådant på 80-talet, samt att det fortfarande finns. Läser jag en då och då, skriver inte. Det enda som jag skriver som hobby är på nätet, samt ett föreningsblad, det vill säga fram och baksida på en A4.  /Vanessa ## Comment 12 Author: Martin Oftast mail, mest för att jag inte har telefonnummer till de jag brukar vilja kontakta (ofta fotografer / naturfolk från någon hemsida). ## Comment 13 Author: Engla Det beror på vad det gäller. Är det lokala intervjuer vi gör, så brukar jag ringa. Eller jag brukar alltid börja med att ringa. När det gäller artister brukar de vilja ha ett mejl där vi berättar om vår tidning. Och för det mesta brukar det gå bra...![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 14 Author: emsems Engla, jag är så nyfiken på er tidning, går det läsa om den på nätet någonstans? ## Comment 15 Author: emsems Kul! Har du något ni själva skrivit? ## Comment 16 Author: Engla Ja, allt redaktionen har skrivit finns ju i tidningen. Men den finns bara som tidning, och inte på nätet. ## Comment 17 Author: emsems ahaa, vad synd! ## Comment 18 Author: precis jag kör oftast med Mail, när det gäller jobb och nästan de flesta andra kontakter. (Om det inte är extremt kort om tid, mindre än 2-3 dagar)) För jag diskuterar så här: Jag skriver o skickar när jag har tid, och den som ska läsa och svara får kolla sin mejl o skriver svar när den har tid, i lugn o ro. Så tränger inte jag in mig i någons mycket mer upptagna almanacka och prioriteringsordning, genom att störa o stressa med telefonsamtal. (Det händer att folk blir riktigt sura o otrevliga då.) Och om jag får ringa och påminna nån, ett par dar efteråt, om att dom missat skicka svar, så blir dom oftast lite förlägna för att bollen är hos dom, och dom blir väldigt angelägna om att ge ett bra intryck :) ;) ## Comment 19 Author: emsems jättebra svar, håller med till fullo, dock märker man ibalnd att de lätt lägger det på hyllan, om det är ett mail. men som du säger, då kan man ringa och påminna!