# LEK: Flödesskrivning Author: bea28 **Hej på er skrivlustare!** Tänkte dra igång en liten lek här. Leken går ut på att öva flödesskrivning; det vill säga att man skriver det som ploppar upp i huvudet utan att direkt tänka på att det man skriver är rätt. **Låt orden och fantasin flöda!** **Det här är "reglerna":** Först och främst, **SCROLLA ABSOLUT INTE NER** och läs andras svar. Det kan förstöra det roliga slutresultatet ![{#emotions_dlg.wink}](http://skrivlust.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "{#emotions_dlg.wink}") Ta sedan fram papper och penna (det går att skriva på datorn, men det är knöligare. Dessutom är det kul att få skriva "manuellt" någon gång också). Jag kommer skriva ett par påståenden här nedanför som ni ska utgå ifrån när ni skriver. Läs ett påstående i taget (stressa inte!), och skriv ner det första du ser framför din inre blick på pappret. Gå sedan vidare till nästa påstående. TÄNK INTE FÖR LÄNGE, bara skriv.  När du gått igenom alla påståenden skriver du in historian och postar den som kommentar i tråden. **Och tro mig, det är verkligen värt att göra det här, slutresultatet brukar bli väldigt förvånande och riktigt lyckat!** Så ha tålamod med att göra övningen ![{#emotions_dlg.smile}](http://skrivlust.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "{#emotions_dlg.smile}") Här kommer påståendena. Kom ihåg att bara läsa ett i taget, skriva om det och _sen_ gå vidare. **Tänk dig att du går på en väg. Hur ser vägen ut osv? Beskriv!** **På vägen möter du en björn. Vad gör björnen? Hur ser den ut? Vad gör den  osv? Beskriv!** **När du lämnat björnen går du vidare och ser en tekopp placerad på vägen. Hur ser den ut?  Vad gör du med den osv? Beskriv!** **Du går vidare och passerar en sjö.  Hur ser sjön ut? Vad gör du där osv? Beskriv!** **Du forsätter på vägen och kommer till en mur. Förklara hur muren ser ut osv.** _Behöver du lite hjälp på traven? Här får du lite inspiration._ Min historia: Jag går på en väg i en skog. Det är en sån där liten grusväg med gräs i mitten. Det är varmt ute och solen skiner. Det växer blommor i alla färger längs med vägkanterna. Jag möter en björn, men det är inte en björn, utan en hund. Min lilla vovsing Talja! Jag klappar henne och går vidare. Mitt på vägen ligger det en liten tekopp. Porslinet är smutsigt, tunt och skört. Under smutsen är den vit och på sidorna har någon målat sirliga, rödrosa blommor. Jag plockar upp den och håller försiktigt i den, går vidare. Sjön är ingen sjö, utan en djup tjärn. Den är så djup att vattnet är svart och jag kan inte se någon botten. Jag kastar i en sten och ser hur den sjunker djupare och djupare. Jag är rädd för att ramla i. Sätter mig vid strandkanten och tvättar försiktigt av tekoppen i tjärnens vatten tills den är ren. Jag lämnar tjärnen och går vidare. Muren går längs med vägen och består av halvstora, runda stenblock. Ser ut som en gammal stensträng. Den är nästan övervuxen med mossa och andra växter. Jag blir nyfiken, undrar var muren leder någonstans. Lämnar vägen och följer de överbevuxna stenarna. Lämnar vägen bakom mig. Tänker följa muren till dess slut. Men den tar aldrig slut. ## Comment 1 Author: bea28 Jag tänker inte avslöja vad övningen går ut på riktigt än, tänker vänta tills jag fått några svar först ;) ## Comment 2 Author: Moalinn hehe, jag var tvungen att försöka! Vägen jag går på är stor, nästan som en motorväg fast där får man ju inte gå så vi säger att det är en vanlig landsväg. Många bilar kör rakt emot mig, precis som om att dom ska köra på mig fast jag går ner i diket varje gång det kommer en bil på andra sidan och varje gång så finns det fina små blommor och annat fint i diket, blött är det också. Tja, björnen är egentligen ingen björn utan faktiskt en stor grön-gul lastbil som kommer körandes i mitten av vägen. Jag blir ju rädd för jag ser att det kommer en bil bakom så jag hoppar ner i diket och in i skogen som är precis bredvid och sätter mig ner på en sten och väntar. När jag väl lämnat den stora lastbilen och vägen och fortsätter in i skogen ser jag en tekopp, jag sätter mig på huk och kollar på den noga utan att ta upp den. Den var vit med en guld kant och lila blommor på, precis som min mormors. Jag lämnar den så som den låg och så går jag vidare. Efter ett tag går jag förbi en sjö, jag ställer mig vid ett träd precis bredvid sjön och kollar på den avlånga lilla sjön. Ser även en vacker svan men den blev arg på mig så jag gick där ifrån ganska snabbt igen. Jag ser en mur längre fram. Precis bakom muren sitter det ett staket eftersom att det går hästar på andra sidan muren. Muren ser ut som alla andra murar, fast denna har väldigt mycket blommor runt sig och perfekt att sitta på och kolla på dom fina hästarna som går runt och betar i det höga gräset. detta blev inte bra grammatiskt, mycket blandning mellan nu och dåtid men jag bara skrev och tänkte inte ett skit! :p ## Comment 3 Author: bea28 #2 Jättekul att du ville vara med i leken :D och att grammatiken inte blir "helt perfekt" gör absolut ingenting! den här leken gick ju ut på att vara kreativ, och inte perfekt, eller hur? :) ## Comment 4 Author: Trixies **Tänk dig att du går på en väg. Hur ser vägen ut osv? Beskriv!**  Det är en kall vinternatt. Jag går längst strandvägen några meter ifrån havet. Sanden ligger stilla med snöflingor på. Vägen är något läskig och mörk. Fast den vita sanden med frost på går att se. Havet har ett vackert täcke utav is. Det knastrar att gå med kängorna på. Några stjärnor lyser på himlen. Det är fullmåne denna vinternatt. **På vägen möter du en björn. Vad gör björnen? Hur ser den ut? Vad gör den  osv? Beskriv!**  Jag stannar och försöker ta ifatt andan. Någonting hörs i mörkret. Jag blir rädd och stel i kroppen. En man i femtio års åldern dyker upp med en björn i ett koppel. Björnen är brun och går vid sida om sin ägare. Ägaren ursäktar att han kan ha skrämt mig. Han förklarar att han jobbar på en djurpark i närheten. Mannen är endast ute och rastar den bruna björnen vid namn , ''Bruno''. Dom fortsätter längst stranden och syns inte mer.  **När du lämnat björnen går du vidare och ser en tekopp placerad på vägen. Hur ser den ut?  Vad gör du med den osv? Beskriv!**  Jag fortsätter min promenad längst stranden. När jag jag ökar tempot kliver jag på någonting. Porslinet krossas under min sko. Jag tittar ner på den frostiga sanden och av förvåning ser jag en tekopp som gått itu. Jag tar upp den krossade tekoppen. Tekoppen har en vackert mönster. Sådant mönster som min mor hade på en vas när vi bodde kvar på Valmarvägen 24. Jag stoppar den krossade tekoppen i jackfickan och fortsätter gå.   **Du går vidare och passerar en sjö.  Hur ser sjön ut? Vad gör du där osv? Beskriv!**  Äntligen har jag kommit ut ifrån den långa strandvägen och ut i skogen. Det slutar med att jag passerar en liten sjö mitt i den lilla omgivningen. Även sjön har ett vackert täcke utav is. Och runt om sjön finns det gräs och stora träd som saknar sina löv.  På den lilla sjön sitter en rädd hare. Haren är brun med stora spetsiga öron. Haren tittar på mig som att den vill berätta någonting. Men efter ett par sekunder skuttar haren in i skogen där den kom ifrån.   **Du forsätter på vägen och kommer till en mur. Förklara hur muren ser ut osv.**  Nu känner jag igen mig. Jag är framme vid min bostad. Den stora bruna tegel muren har en omkrets runt om min herrgård. Nu är det dags att öppna grinden och stiga in till mitt palats och sätta på en kopp te. Detta var en spännande nattrond längst stranden och skogen. Hoppas nästa natt blir lika spännande & full med äventyr som denna. ## Comment 5 Author: bea28 För er som vill läsa en lite, tja... Annorlunda historia. Min kompis version (hon är inte medlem så jag slänger in den här på min användare). Eftersom att hon bara berättade den här muntligt för mig blir det lite korthugget också ;) Hon går på en skogsväg. Det är höga träd runtomkring henne. När hon gått en liten bit möter hon en björn, en jättestor björn som börjar jaga henne. I panik springer hon vidare, plockar upp tekoppen som ligger framför henne och slänger den i huvudet på björnen. Snabbt som tusan springer hon vidare och slänger sig i sjön för att gömma sig ifrån björnen. Hon ligger under ytan jättelänge för att den ska försvinna. När björnen äntligen gått sin väg smyger hon upp på vägen igen och fortsätter. Muren hon möter är en grå betong mur. Flera meter hög och skär tvärt av vägen. Slut. Pang boom bang slut. ## Comment 6 Author: jezziqa **Jag går på en krokig och stenig väg. Träffar på en gullig lummig björn som sitter där i buskarna bland blåbär och bär och äter naffsar i sig så gott. När jag sen går vidare längs vägen ser jag plötsligt en tekopp. Trots att den ser gammal ut syns det att det är en sån där finservis. Nyfiken som jag är, kollar jag om det finns nåt i den..men nej, den var tom. Så den får ligga kvar där den ligger. Vidare länfs min promenad kommer jag fram till en sjö. Vacker, den ligger som en spegel. Jag beslutar mig för att ta mig ett dopp i nattens månsken. Underbart. Efter doppet klär jag på mig för att avsluta min promenix, och kommer fram till en stenmur, knappt 30 cm hög. Jag kliver över och, känner mig plötsligt som hemma igen!  //jezziy\*** ## Comment 7 Author: blacksmithfarm Mitt bidrag: En grusväg ringlar sig fram genom landskapet. Den kantas av grunda diken med förväxt gräs och här och var står ett träd. Åkrar breder ut sig på båda sidor av vägen, bönderna håller precis på att skörda det sista. En gyllene stubb sträcker ut sig där de varit. Utmed vägen kommer Björn gåendes. Det är dags för honom att ta lunchrast. Det är väl kanske lite sent för att kalla det lunch. Det mörka håret har fått växa sig för långt, det borde ha klippts för länge sedan. Men på något sätt så ser det ändå lite charmigt ut. Ett par meter längre fram på vägen har någon lämnat en tekopp på en sten. Jag plockar med mig den, rädd för att den kommer att glömmas kvar annars. Det är en fin porslinskopp, men tyvärr är det den enda som är kvar, och därför har den blivit förpassad till fikakorgarna. Vägen fortsätter ner förbi sjön, där stannar jag en stund och tittar på djurlivet. Fåglarna som flyger omkring. Men efter en stund börjar myggen leta sig fram och jag bestämmer mig för att ta ett snabbt dopp innan det är dags att ta sig härifrån. Efter sjön kommer det fler åkrar, här kantas vägen av stenmurar som staplats upp av de stenar som rensats bort ur åkrarna. Fina gamla stenmurar som med sin ojämnhet inte känns som inhägnader, utan som naturliga skyddsbarriärer, där för att skydda djurlivet från bilarnas framfart. ## Comment 8 Author: deeremf En lång mörk väg breder ut sig framför mig. Den är gammal med gatustenar som är borta på vissa platser. Ogräs har brytit sig igenom och växer mot himmelen som små fingrar som sträcker sig. Tjock dimma ligger över landet. Men jag kan utskilja en skugga komma gåandes mot mig. En björn vandrar ur dimman. Han har en liten hatt som han lyfter på i det han försvinner bakom mig. Mina steg ekar mot gamla vägstenarna. På en av dom står en tekopp. En gammaldags tekopp i porslin. Den har en sprucken fot och har problem med att stå. Den står där och försöker balansera. Jag lägger lite småsten under för att den ska stå rakt. "Tack herrn" säger den. Jag kommer eventuellt till mitt mål. En sjö. Det är kolsvart och vattnet är mörkt. Som en gigantisk skugga som slukar allt. Som kommer fortsätta sluka allt till solen stiger. Jag sätter mig vid kanten och doppar mina fötter. Det kalla vattnet ligger svalt mot mina fötter. Jag tar på mig mina skor som jag glömde vid sjön imorgon och går vidare på vägen som slingrar sig längs sjön. En mur reser sig framför mig. Den är mörk och grå prydd med facklor som lyser upp delar av muren. Ljuset är kallt och verkar kasta muren i ett gråskär. På toppen kan man skymta en drake som står och ylar mot mörkret. Jag bestämmer mig för att klättra. Steg för steg mot toppen. För varje steg jag tar blir jag yngre. Nu är jag inget mer än ett foster snart finns jag inte mer. Då återföds jag och tar den långa resan längs med vägen. ## Comment 9 Author: deeremf nyfiken på vad som varför vi skulle skriva vad vi skrev ## Comment 10 Author: Emmyjane Vill bara tacka, denna övning fick mig att börja skriva, nu har jag klarat av en sida i dag. Jag behåller min för mig själv då den blev så personlig och privat. Men Tack igen. ## Comment 11 Author: Katniss Helt fel tempus, jag skiftar mellan nutid och dåtid och jag har inte gestaltat så mycket, men postar den i alla fall: De vackra blommorna dalar långsamt ner på vägen. Friden störs av en stor brun Björn som fort närmar sig mig. Jag skyndar vidare och har snart skakat av mig björnen. En trasig tekopp fångar min blick. Jag tar upp den och stoppar den i jackfickan. Jag kommer till en sjö. Den är stor och till synes utan slut. Vattnet är klart och fiskarnas fjäll glittrar i solskenet. Jag lägger mig ner på den mjuka sanden för att vila en stund. Yrvaket sätter jag mig upp. Det var lite mörkare nu, jag måste ha somnat. Jag har sand i håret och pillar irriterat bort det. Därefter reser jag mig och fortsätter på vägen. Plötsligt stoppar en mur min väg. Vägen bara stannar, det finns ingen annan väg att gå en bakåt. Murgrönan på muren tydde på att muren varit här länge. Men jag hade aldrig sett den förut. Jag vände mig om och gick hem. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag går på en stening grusväg med skog på båda sidorna och solen skiner ner på mig. Helt plötsligt möter jag en björn som är brun och STOR! Jag hinner inte registrera mer eftersom jag blir panikslagen och totalt handlingsförlamad! Jag står helt stilla och blundar, vill inte se när döden kommer emot mig.  Efter en stund märker jag att det är helt tyst (och att jag lever), jag öppnar försiktigt ögonen och ser till min förvåning att det inte står någon björn där. Vart tog den vägen? Lurar den bakom ett träd? Hjärtat slår så hårt att jag är rädd att det ska hoppa ur kroppen. Inbillade jag mig bara att jag såg en björn? Jag står blickstilla och lyssnar och vänder försiktigt huvudet åt vänster och tittar in bland träden och sedan åt höger men ser ingenting som kan vara en björn. När jag slutat darra och hjärtat börjat slå normalt igen fortsätter jag vägen fram och efter ca 100 meter ser jag en tekopp stå framför mig, mitt på vägen. Det är en stor gammaldags kopp med tillhörande fat. Båda har vit botten och har rosa, gröna, blåa och röda prickar. Nu börjar jag verkligen undra om jag blivit knäpp på riktigt. Jag lämnar kvar koppen på vägen och går vidare. Snart är jag framme vid den lilla sjön på höger sida. Solen glittrar i vattnet och ett par fåglar simmar omkring, det är nästan så jag vill hoppa i och bada, men än är det för kallt för det. Jag sätter mig på den lilla bryggan och plaskar lite med tårna istället. Sedan reser jag på mig för att vandra vidare och när jag gått en stund så dyker det upp en mur framför mig. En mur mitt i ingenting. Vad är detta? Men så ser jag att det bara är lite rester av en ruin som blivit kvar och där mossan växer på. Nu skyndar jag mig vidare tills jag ser min lilla stuga som står där mitt i idyllen och är glad att jag är hemma igen efter denna ganska knasiga promenad. ## Comment 13 Author: NjumNjum Vägen jag går på leder in i en mörk skog. Väl inne i skogen syns inte längre vägen. Vägen är tjock och lätt slingrig som ett 's'.  Inga vägmarkeringar finns. När jag nästan är inne i skogen får jag syn på en björn. Den är medelstor och brun. En vanlig björn helt enkelt. Framför björnen ligger det en röd/vit randig boll. Björnen börjar putta på bollen med nosen. När han passerat över vägen fortsätter jag in i skogen. Efter några minuter ser jag en tekopp mitt på vägen. Den är skär med guldkant. Jag tar koppen och kastar den mot närmsta tall. En röd rök sipprar ur skärvorna, och tar skepnaden av en katt. Tillsammans vandrar vi vidare tills vi kommer fram till en sjö. En bred och smal sjö med tjock dimma. Jag sätter mig på en bänk vid kanten. Efter en stund ser jag en boll glida förbi. Det var ju björnens röd/vit randiga boll! Jag tittade mig omkring men såg ingen björn i närheten. Jag fiskade upp bollen och vi gick vidare. På långt håll såg jag en grå kub. Men när vi kom närmare så såg jag att det var en liten mur. En tjock stenmur. Bara ett par meter bred, och ca 1,5 meter hög, med en öppning längst fram i mitten. När vi passerade öppningen så tänjdes alla väggar. Jag stack ut huvudet och muren var på utsidan liten igen. Det fanns något i mitten. Någonting som muren omringade. Jag kisade och kunde se en liten brunn i det fuktiga svarta gräset.. Vi gick fram till den, och en vind svepte  förbi. Stanken av förmultning fick mig att kvälja. Katten jamade och tittade på mig, innan den smälte ihop med bollen i min hand. Jag satte mig på knä och lät bollen falla ner i brunnen. Murens väggar tänjdes ytterligare, och det slutade inte. Bara fortsatte tänjas. Jag var fångad. Muren, eller någon annan, skulle inte låta mig nå utgången. Med en suck stack jag ner huvudet i brunnen, och lät sedan resten av mig falla. ## Comment 14 Author: NjumNjum puff? ## Comment 15 Author: BaltizSimbaLukas Mitt bidrag:  Det är en motorväg med blekt asfalt efter allt körande på den. Den har fyra filer och mellan filerna är det förvuxna rabatter, med träd täckta av rankor, meterhögt gräs och lika höga blommor. Vid kanterna och lite här och där står gamla bilvrak, lämnade åt sitt öde. Jag vandrar långsamt framåt och föreställer mig hur ståtliga alla skyskrapor var när de byggdes. Björnen är stor med rufsig svart päls, men jag blir inte rädd. Den verkar ha intresserat sig för någonting i en av de förvuxna rabatterna, antagligen en hjort. Jag fortsätter gå som om inget hänt, men för säkerhets skull förbereder jag mig på att dra fram min pilbåge. Till slut springer björnen iväg, och jag drar en lättnadens suck. Några meter fram hittar jag en gammal tekopp. Jag tar upp den, gnuggar bort smutsen med ett rindblad\*, och blir glatt förvånad över att det är maken till en av de koppar jag har hemma. Jag stoppar ner koppen i väskan och fortsätter gå. Nu har jag gått längre än någonsin, jag känner inte igen mig längre. Jag ser en liten sjö på avstånd. En svag bris krusar ytan och solen blänker i det klara vattnet. Jag bestämmer mig för att pröva min fiskelycka och sätter igång att leta efter en passande gren på väg mot sjön, medan jag tar fram en lagom lång bit tråd och en krok ur väskan. Maskar får jag leta reda på när jag har kommit fram till sjön. Efter en timme och tre abborrar och en ål i bältet bestämde jag mig för att fortsätta bara lite till innan jag vänder hem. Muren är nästan tio meter hög och sträcker sig så långt man kan se åt både höger och vänster. Den går till och med rakt genom vissa av skyskraporna, och är helt övervuxen. Jag går fram och borstar bort lite mossa. Det är en grå betongmur. Jag blir nyfiken och följer muren. Plötsligt tycker jag mig se ett hus hemifrån. Jag skyndar mig ditåt och inser att jag har gått hemåt. Muren måste ha svängt. Jag hade väldigt gärna velat följa muren ännu längre, men jag hinner inte. Jag måst hem innan fiskarna blir dåliga i solen. Hehe, nu blev det ju en novell! XD \*Växt påhittad av mig...^^ ## Comment 16 Author: Lame Vägen jag går på är vit, fullt med moln och regnbågar. Som också är väldigt mjuk att gå på att det kittlas under fötterna. På vägen möter jag en björn. Björnen är blå och tittar på mig storögt. Men också verkar den vara upphetsad över någonting. Jag hoppas inte att det är för mig i alla fall. När jag har lämnat björnen går jag vidare och ser en tekopp placerad på vägen. Den är också blå, fast rosa blommor finns på den. Jag tar upp den och tittar runt den, och märker en annorlunda men fin skrivstil under tekoppen. Jag försöker att läsa den, men det går inte då den är alltför konstig. Jag går vidare och passerar en sjö. Sjön ser väldigt mjuk och len ut. Jag rör vattnet med mina fingrar. Jag har aldrig känt så förut, fast om vattnet ser precis likadant ut som alla andra sjöar – den är äckligt brun. Jag fortsätter på vägen och kommer till en mur. Muren är jättehög men också klätterbar så jag kan klättra på den. Den ser väldigt hård och arg ut, också jättemörk som natten. Man blir rädd. (Hur tänker jag egentligen? Jag skrev bara på, och efter att ha läst den.. Haha. Kul övning! 😂) ## Comment 17 Author: Valkyrija Vägen jag går på är av grus. Runt omkring mig är träd. Träd överallt. Inne bland tränden finns en och annan buske och några blommor växer längs med stigen. Jag ser inget slut på vägen utan den bara fortsätter ner för en backe.När jag kommit lite längre dyker plötsligt en björn upp på stigen. Han bara står där och kollar på mig. Han är nog lika chockad som jag men jag blir inte rädd. Jag beskådar den vackra varelsen som står där och jag sätter mig ner på huk som för att visa att jag inte är farlig. Björnen springer dock iväg och jag följer den med blicken så länge jag kan. Så snart jag inte längre kan se den fortsätter jag min vandring längs stigen. Intill kanten ligger en trasig tekopp. Den är av kinesiskt porslin och är av färgerna blå och vit. Den är ganska liten och väldit fint. Det ser dock ut som att den legat där ett tag. Jag går förbi koppen och fortsätter åter igen längs stigen. På min högra sida dyker en sjö upp bland träden. En liten sjö. Jag går fram till vattnet och ser en och annan groda vid vattenbrynet. Jag känner på vattnet och det är ljummet. Oerhört skönt. Jag hade gärna velat hoppa i och svalka mig lite men då jag inte har lust att gå runt i blöta kläder lägger jag sjön på minnet och börjar vandra där ifrån. En bit ner på vägen ser jag en hög mur. Det ser ut som en mur in till en gammal borg. Kanske ett gammal slott från medeltiden? Muren är av stenar som ligger på varandra och den är full av mossa vilket tyder på att den stått här ett tag. ## Comment 18 Author: Tarotstollan Jag ångrade mig, så jag lägger in min historia här: Jag går på en grusväg och jag är barfota. Känner hur stenarna är vassa under mina fötter. Skogen vid sidan om är på väg att ta över, då det finns både grästuvor och blommor i gruset. Träden hänger på vissa ställen över vägen så att det känns som att man går i en tunnel. Vägen är krokig och ibland så övervuxen att jag får tränga mig fram. På ett ställe ligger det ett stort stenblock mitt på vägen och det växer mossa på den. Jag klättrar upp på stenen och sätter mig en stund. Plötsligt så står det en björn mitt på vägen framför mig. Jag vågar knappt andas och hoppas att den inte skall se mig men naturligtvis gör den det. Den lyfter nosen och vädrar i luften, blicken och de gula ögonen är stadigt riktade mot mig och björnen är så nära att jag kan se de bruna pälshåren som står rakt upp på ryggen. Det är en björn som ser fin och välnärd ut, så jag hoppas att den inte ser mig som ett hot. Plötsligt vänder den sig om och bara mullrar lite och går makligt in i skogen på andra sidan av där den kom ifrån. Jag går vidare och mitt på vägen står en tekopp. Jag skrattar till och tänker att det vore gott med en kopp te just nu men naturligtvis är den tom och jag hade nog inte vågat dricka ur den ändå. Både koppen och fatet är hela, koppen har vit grundfärg med lila rosor och gröna blad på och en guldkant löper runt kanten. På fatet finns en liten lila ros och även fatet har en guldkant. Eftersom allt är helt, tar jag med mig koppen och fatet. Jag kommer till en sjö som ser ödslig ut, endast några svanar syns till långt där ute på ytan. Det blåser och det är vågor som slår mot stranden. Jag går ner i sanden mot vattenbrynet och känner på vattnet med mina bara fötter, det är kallt och klart. Jag ser stenarna på bottnen och även småfisk som simmar lite längre ut. Min promenad går vidare på vägen och längre fram syns en lång stenmur som slingrar sig framåt jämte vägen så långt jag kan se.  Det är en gammal stenmur och den är täckt av mossa och olika grässorter och blommor som växer vilt på den. Muren är stadigt och välbyggd med släta och fina stenar, det märks att den är byggd av personer som kunde sitt yrke. ## Comment 19 Author: Tarotstollan Såg nu att det var en gammal tråd jag skrivit i men vad skulle skrivandet gå ut på? Det skulle vi ju få reda på när ett antal hade skrivit i inlägget! Hoppas på svar!👍 ## Comment 20 Author: Katniss #19 Syftet med övningen var väl att träna på att skriva utan att tänka för mycket, antar jag,, att bara skriva vad än som kommer in i huvudet ## Comment 21 Author: Tarotstollan Ja, antagligen men det hade varit kul om TS hade skrivit något efteråt!