# Diagnoser, en ny trend
Author: parsley

Är huvudpersoner med diagnoser en ny trend i litteraturen? undrar Ingrid Elfsberg i ett blogginlägg. 

http://ingridelfberg.se/diagnos-som-trend-i-litteraturen/  

Är det positivt eller negativt? Skapar den här typen av litteratur förståelse för människor med olika diagnoser eller funktionshinder? Gör den att fördomar och utanförskap ökar? Handlar det om en ny slags underhållningsvåld?

Det finns ett antal böcker, ofta med självbiografiska inslag, som handlar om kan öka förståelsen hur det är att leva med någon form av funktionshinder och tänka på ett annorlunda sätt, än vad de flesta andra gör.  Det känns inte som deckarna som nämns i blogginlägget tillhör den kategorin.

## Comment 1
Author: n00bArtWork

På ett sätt tycker jag det är bra att lyfta fram vissa diagnoser som tex autism / aspbergers, borderline, schitzofreni och biopolaritet m.m men att skriva om ADD och ADHD som är i mina ögon mer en diagnos för "okoncentrerade och spring i benen barn" som jag mer tror är ett resultat av våran vardag med teknologi och knappt något spring.

## Comment 2
Author: Everlyn

Jag tycker att det är bra att det lyfts fram, till viss mån. Ibland känner jag mig dock pressad av det, jag har själv bipolär sjukdom och kan tycka att det ofta beskrivs lite väl positivt i både litteratur och film, det blir ofta romantiserat och personer med till exempel bipolär sjukdom eller borderline beskrivs som excentriska och levande. Inte i självbiografier kanske, men i skönlitteraturen.  
Jag hade önskat att någon kunde skriva om hur det är att leva med en diagnos och inte vara högfungerande. Visst är det viktigt att människor förstår att diagnoser inte bara är något negativt, att det går att leva ändå, att man inte är någon "knäppgök", men det finns ju också människor som inte klarar av att leva så som samhället säger, som kanske aldrig kommer tex arbeta, resa eller bilda familj. DET tycker jag är viktigt att också lyfta fram.