# Självkritiker rädd för att bli sågad. Author: UtanAlias Jag sitter just nu med en text på strax under 24 000 ord och har hela historien i huvudet och vet hur det kommer fortgå och hur det kommer att sluta. Det största problemet just nu är inledningen som har flera olika utformanden. Det är ingenting som jag lägger någon vidare vikt vid för tillfället. Jag har inte fastnat i själva skrivandet. Problemet är att jag är rädd för att det hela kanske är för utdraget. Jag har inga överdrivna miljöbeskrivningar som svävar ut i universums ofantliga storlek. Tvärt om är det sakligt och konkret och helt enkelt inte överdrivet på något sätt samtidigt som jag känner mig att läsaren kommer förstå vad det hela handlar om för typ av miljö. Händelserna avlöser varandra ganska omgående med undantag för två eller tre förvirrade monologer för huvudpersonen själv. Jag själv gillar inte utdragna böcker eller kapitel som är femtio sidor långa. Det blir ett nötande och jag vill ha det kort och enkelt men inte alltför kort. Då får jag känslan av att författaren inte har lagt ner den tid eller energi som projektet förtjänat. Jag är rädd att min berättelse är för händelserik, för konkret, för..för mycket av allting. Vilket svammel. Jag vet inte vad jag tycker är fel egentligen. Själv tycker jag om sättet jag skrivit på hittills för det är sådan jag själv är som person och det är den typen av böcker jag själv tycker om att läsa. Det stora problemet är egentligen att min hjärna har fått frispel och pratar med mig. \- Tänk om ingen tycker om vad du har skrivit, alls? \- Du kanske blir så sågad av andra att du inte ens skickar in manuset. Vad gör man när hjärnan börjar flippa såhär och man fastnar i hela projektet på grund av det? Är det vanligt att man tänker så här? Hur gör man för att slänga ut den där självkritikern en gång för alla? ## Comment 1 Author: Maja2 Be en vän läsa igenom det och säga vad denne tycker? Jag ställer gärna upp och läser om du vill. Jag har gett ut en bok  :) ## Comment 2 Author: LinaLj Jag tror alla som skriver känner så till och från. Jag försöker koncentrera mig på att jag gillar att skriva, försöker att inte tänka på det stadiet när någon annan ska läsa det jag har skrivit. Det är först när jag är färdig och läser igenom hela texten som jag börjar tillåta mig att tänka på hur andra kan se texten. För står de konversionen här, är jag otydlig där osv.  Det enda jag verkligen har fått snurr av är när jag beslutade mig för att huvudpersonen skulle byta namn mitt i allt. Det oroade jag mig för till tusen. Men till sist kom jag fram till att det var viktigt för berättelsen så det fick bli som det blev med den saken. Det här med miljöbeskrivningar brukar jag ha en tendens att överdriva, likaså karraktärsbeskrivningar. Men jag brukar gå tillbaka och krympa dem efterhand. Just när jag skriver det så är det viktigt för mig att få ner det jag ser i mitt huvud. Men sedan kan jag gå tillbaka och ta bort 90%. Det är ju inte viktigt att läsarna ser personen precis så som jag ser den, jag kan tvärt om bli irriterad när jag läser en bok och författaren ger en väldigt ingående beskrivning av personen som inte alls stämmer med den bilden jag format. Så jag försöker att bara ha med det som är viktigt för berättelsen och förståelsen för vissa händelser. ## Comment 3 Author: parsley http://skrivlust.ifokus.se/articles/50a8bc3dd3b4fd1704008bfc-checklista-scener Jag brukar använda mig av den här. ## Comment 4 Author: UtanAlias Tack för alla era svar! Det här en berättelse som är baserat på något som hänt, eller händer. Jag är mitt uppe i en väldigt stor "resa" i mitt liv kan man säga och det är något jag vill dela med mig av. Jag har som sagt fladdrat iväg rejält på vissa ställen men det ska jag som sagt krympa er sen. Det är bättre att plocka ut godbitarna från början än att begränsa sig från början. Jag tänkte på en sak till. Alla skriver vi ju på olika sätt också beroende på vad för typ av text det är. Jag tänker på det här med stora, svåra och annorlunda ord. Som man knappt ser öht i svenska språket. Jag vill ha en text som är enkel, rakt på sak men som ändå kan förmedla känslor. Det är inte min grej att skriva meningar som är fyra rader långa fulla med massa konstiga ord man nästan behöver ordlista för att förstå. Men jag vill inte att texten ska bli någon typ av "tom" och tråkig text man skrev i högstadiet. Förstår ni hur jag menar? Hur vet jag vilka ord jag ska använda mig av för att skapa precis rätt typ av text? Som sagt så vill jag att texten ska kännas "stor" och fyllig men inte tung och trasslig. Finns ju inget värre än långa meningar och svåra ord så man som läsare trasslar in sig fyra gånger i en och samma mening. ## Comment 5 Author: parsley \# 4 Att välja rätt ord handlar dels om din egen känsla om vad som känns rätt för dig och texten, dels om hur texten tas emot av en läsare. När det gäller ens egen känsla så får man försöka lita till den och vad som känns rätt. För att få veta hur andra reagerar så måste man låta andra läsa texten. En tumregel som brukar fungera är att försöka undvika onödiga småord och ord som är oprecisa. Sen kan t ex vara när som helst i tiden. Nästan vad som helst kan vara snyggt. ## Comment 6 Author: UtanAlias Tack för svar! Du menar småord som enbart används för utfyllnad? Finns det någon oskriven regel för när man brukar låta andra läsa igenom texten? Själv har jag inte ens läst igenom de 70 sidorna jag skrivit hittills. Det vill jag gärna ha gjort innan jag öht låter någon titta på texten. ## Comment 7 Author: parsley #6 Jag menar småord som används som utfyllnad. Det finns ingen regel som säger att man ska låta andra läsa en texter. Vill man veta hur en text blir mottagen av andra så är det bra att göra det. Låt gärna någon som är van vid att läsa texter och ge konstruktiv kritik läsa. En kompis kanske bara säger bra och vad duktig du är.  Känner du dig otrygg med att låta andra läsa låt bli. Har du en oredigerad text, skriv klart, låt den vila och redigera den innan andra får läsa. Försök se kritik som konstruktiv kritik. Tänker man skicka in texten till förlag så är det en god idé att låta andra läsa innan för att texten ska bli så bra som möjligt. Blir den utgiven så kommer den ju förhoppningsvis att bli läst av andra som reagerar på den. Det kan också vara bra att låta andra läsa om man t ex skriver en skoluppgift.  Om du inte vill att andra ska läsa, behåll texten för dig själv. Skrivande kan mycket väl vara en form av andlighet och ett sätt att lära känna sig själv och något som inte alls behöver bedömas av andra. Vill du ha respons på en text så kan du välja att visa en text som inte är så känslig för dig utan känns mer neutral.