# Skriva självbiografi? Author: dragonstar Jag sitter oh skriver om mitt liv lite smått på datorn och föröker formulera det som en bok, kanske det ka nbli en bok en dag. Nu undrar jag: Vad ska man tänka på när man skriver självbiografier? Vad ska man tänka på när man skriver allmänt? Hur får man det intresant och läsvärt? ## Comment 1 Author: parsley **Rent allmänt:** Arbeta med gestaltning i texten. Använd så många olika sinnesintryck, dvs syn, hörsel, känsel, smak och lukt samt eventuell också det sjätte sinnet - det undermedvetna,  som möjligt för att göra texten levande. Se till att det finns framåtrörelse i texten, att det händer något. **Lästips**: **Elisabeth Norin - Tre enkla regler finns inte - en romanskola.** Användbara tips om bl a dialog och gestaltning **Sören Bondeson - Konsten att döda, så skriver du en kriminalroman**. Även om boken främst riktar sig till de som vill skriva deckare så innehåller den en hel del användbara tips även för annat skrivande, bl a hur man strukturerar en roman /  skrivprojekt och hur man skapar scener. **Om självbiografiskt skrivande** Det självbiografiska skrivandet kan ha olika syften, t ex * berätta för barn och barnbarn om sitt liv * man känner att man har nått vägs ände och vill förändra sitt liv och vill upptäcka mönster i sitt liv * man vill bearbeta sådant som hänt **Lästips: Inga-Lill Valfridsson - Att skriva om sitt liv**. Kan vara svår at få tag på eftersom den är slutsåld i bokhandeln. Kan finnas på bibliotek **Patrica Tudor Sandahl - Ordet är ditt** Finns som pocket. Bör även finnas på bibliotek. Betoning på psykologi. **Alan G Hunter - Skriv dina memoarer - handbok i självbiografiskt skrivande** Pris ca 160 kr i internetbokhandeln. Min favorit, bl a eftesom den innehåller användbara skrivövningar. Hunter skiljer på självbiografier, där man redogör för det som hänt i kronologiskt ordning och memoarer, där man skriver om det som är mest spännande. ## Comment 2 Author: parsley Jag skrev så här om  Valfridssons bok i en gammal tråd. Valfridsson rekomenderar att man delar in sitt liv i perioder om ca 7 år om man ska skriva sin självbiografi. * 0-7 är småbarnstid * 7-13 årlåg- och mellanstadiet * 13-20 år högstadiet och gymnasiet, tonårstiden * 20-27 universitetsstudier, första jobben, längre relationer , finns en vuxenroll, resa * 27- bilda familj, småbarnsår, egna barn som växer upp, ens egna föräldrar börjar bli gamla, man känner att man börjar åldras osv Hur långa de olika perioderna är varierar liksom vad som händer en själv. Hennes livskartor kan även användas om man ska skapa fiktiva personer. Enligt Inga-Lill Valfridssson finns det olika motiv till att någon vill skriva om sitt liv. Någon vill kanske berätta om sitt liv för barn- och barnbarn. Andra kanske behöer  olika händelser, t ex mobbing eller  en uppväxt med föräldrar som missbrukar. En del vill skriva om sig själva för att upptäcka mönster i sitt eget liv och försöka få klarhet i sin livssituation och hitta svar på frågor som t ex "varför väljer jag alltid en viss typ av partner"? Att skriva om sitt liv : Med livskartan på spaning efter minnen, mening och möjligheter ======================================================================================= (inbunden) med livskartan på spaning efter minnen, mening och möjligheter -------------------------------------------------------------- av [Inga-Lill Valfridsson](http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?authors=Inga-Lill%20Valfridsson "Fler böcker av författare Inga-Lill Valfridsson") ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- ## Comment 3 Author: dragonstar Tack så jättemycket sak kolla om jag kan hitta lite av dessa böcker på bibblan =) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag tycker att det är viktigt att man vågar vara öppen när man skriver en självbiografi. Man måste även fånga läsarens intresse med att variera texten så den blir "böljande". Man ska inte skriva som en rapport, "när jag var sju år gjorde jag det här, det var kul för att, det var fint väder, alla var glada". Kärnan är helt enkelt att man måste få historien levande, och enligt mig är det huruvida man lyckas med det eller inte som avgör om man är en bra eller dålig författare/skribent. ## Comment 5 Author: dragonstar #4 det håller jag med om, sitter och funderar på vad det är jag kan göra som påvärkar mitt skrivande posetivt. Vet att täxten nu är rätt slät så att säga men ska forma om vissa stycken och så komerm det in mer täxt. Det svåra är att skriva och få nåot som hänt för mycket länge sedan at kännas levande för läsaren. ## Comment 6 Author: whiteangel2 Tips! Skriv frågor som du sedan svarar på i din bok Var kritisk mot ditt eget skrivande och fundera på "Vad har jag missat att berätta", " borde jag skriva på ett annat sätt" osv? Be någon du litar på läsa och låt personen komma med kritik och ställa frågor. Skrev själv en självbiografi som projektarbete på gymnasiet, mycket givande. Om du ska "hänga ut någon" tänk på att eventuellt byta ut namn ## Comment 7 Author: dragonstar Jag har hitills inte nämnt några namn, MEn måste nog använda namn för att kunna beskriva bättre så kommer använda påhittade namn. ## Comment 8 Author: parsley \# 7 Använd gärna namn på de personer du skriver om, även om du döper om dem och låtar Anders heta Andreas och Anna heta Annika. Det är lättare att hålla reda på dem och blir lättare att läsa. Det kan kännas jobbigt att skriva sin självbiografi, bl a eftersom man tvingas möta både sig själv och sin omgivning och kanske även ifrågasätta en del "sanningar". Skulle medlemmarna i en familj berätta om samma händelse så skulle den se helt olika ut beroende på vem som berättar den. ## Comment 9 Author: whiteangel2 När jag skrev mitt projektarbete lät jag mina bröder skriva en kortare text var om hur de uppfattade mig som liten. Rolig och intressant läsning kan det vara, i bästa fall. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Mitt tips är att du inte får vara för feg med sådant som hänt dig, för då blir texten lätt slätstruken och ointressant. Men du måste även vara beredd på att ta konsekvenser av ditt handlande om du tänker ge ut boken och den innehåller privata avslöjanden. Alltid bra att tänka efter före. Men om du verkligen brinner för att berätta, så borde du nog låta din egen magkänsla avgöra enligt mig. Har själv gett ut tre romaner på självbiografisk grund, så jag har en viss erfarenhet. ## Comment 11 Author: dragonstar Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer ge ut boken, Joag hoppas att jag kan komma så långt att det blir ett alternativ. JAg vill inte pekat ut folk, inte so mdet är idag, Däremot vill jag berätta hur någons liv påvärkas av andras val och handlingar, hur ens egna handlingar påvärkar en och hur jäkla mycket vissa människor står ut med och går igneom utan att ge upp. Ska börja använda namn mer, men känns som att vissa perssoner inte behöver nämmns i namn då det komemr bli alldeles för mycket. ## Comment 12 Author: Inkanyezi Jag tror inte att man i minnen bör följa någon kronologi, utan precis så som minnet fungerar, kan man hoppa kors och tvärs genom historien. Händelser, snarare än kronologi, kan hålla ihop berättelsen. Många av händelserna i livet kan vara intressanta också för andra, och de kan knyta an till både tidigare och senare händelser i livet, där de kanske har betydelse. I en bok man skriver om sig själv, finns naturliga beröringspunkter mellan sådana händelser, och jag tycker inte att det är förvirrande att de binds samman starkare än tidsföljden. En annan sak som jag har sett hos andra som har skrivit om sina upplevelser från barndom och ungdomstid, är att många saker som har hänt andra kan behandlas som om det var man själv, eller berättarjaget som upplevde de händelserna, även om man har upplevt att andra råkade ut för dem, eller bara har hört dem berättade. En berättelse är sällan renodlat dokumentär, och minnet kan spela en ganska stora spratt. Många gånger kan man tro att det som man egentligen bara har hört berättat, och kanske senare har drömt om, var saker som man själv var med om. Jag har sett exempel på det i böcker som har skrivits av mig relativt närstående personer. Och när man "pekar ut" folk, är det nog värdefullt att persongalleriet inte är helt synkroniserat med verkligheten. Fiktiva namn, och personer som kan kännas igen genom händelser, kan mycket väl växla igenom berättelsen. Det måste inte vara så att den man pekar ut är en viss person som är samma genom hela berättelsen. Vissa saker som man pekar ut kan vara väldigt stigmatiserande, som exempelvis sexuella övergrepp, och man kanske av något skäl vill ändra förloppet för att förvirra den som är så nära händelserna att det är närmast självklart vilka personer man avser. Min syster har gjort det i sin bok, och Felicia Feldt har gjort det i sin. Som läsare ska man därför inte läsa minnena som om de vore saker som absolut gick till på det sätt som de har beskrivits i boken, eller att det måste vara en viss person som handlade på ett visst sätt, där man sluter sig till vem det är genom tidigare händelser i berättelsen som man kan knyta till en person. Memoarer från närstående kräver att man läser mycket mellan raderna. De beskriver nästan alltid mer det som berör känslomässigt, och innehåller sällan tydlig kronologi eller en homogen personuppsättning. Berättarjaget placeras ofta i ett syskons ställe, kanske för att skona syskonet och inte peka ut honom eller henne. ## Comment 13 Author: dragonstar Har nu börjat ta upp de gamla tankarna om att skriva.  Problemet är att jag inte kommer i gång.. Jag har så mycket i huvudet men vet itne var jag sak börja eller vad som ska tas med. =(